Fakta ur en undersåtes liv

Idag fyller monarken 60 år. Det firades på stan med buller och bång. Jag fick se en surrealistisk scen där en polisbil med sirener och blåljus kom körande på Kungsgatan, på fel sida om refugen vid Norrlandsgatan, tätt följd av en lång svart limuosine i vilken det satt en ensam person i baksätet (en man, men jag kunde inte se vem), följd av två motorcykelpoliser, som sedan följdes av en eller två polisbilar till.

Jag, undersåten, böjer huvudet. Det måste jag väl? Vi lever ju fortfarande i en monarki...

När det väl var överstökat kunde jag fortsätta min lilla shoppingrunda, som tyvärr blev ganska lottlös.

Sofia visade ett vapen i soffan ikväll. Hennes benlyft är så spänstiga att jag kan frukta en spark ur de mest omöjliga vinklar. Senare bröt vi arm, fast hon använde benet istället för armen. Det slutade oavgjort.

Molnen börjar lätta -- det höjnar med andra ord.

Igår fick jag äran att se Sofias kompisar i arbete och även byta några ord med dem. Vi åt nämligen på en restaurang där de arbetar som servitriser. (Tack för tiramisùn!)

Idag ska jag deklarera. Klockan är snart sex och jag har inte börjat än. Typiskt. Allt som är trist vill jag skjuta på. Roligare var det att sitta på mitt Vurma med Sofia. Vi har ju ett varsitt Vurma, hon och jag, mitt ligger på Kungsholmen, hennes ligger i Vasastan på bekvämt gångavstånd från Birkastan.

Vidare har jag släpat hem lite jord från butiken också. Nu ska blommorna må bra! Och avokadokärnan får jag lov att börja om med, den förra ville inte riktigt...

Det regnar i Ärvinge idag... Det luktar krossade daggmaskar utomhus... Inne i stan skiner antagligen solen...

Ti hi! Det känns redan bättre!

Igår träffade jag inte Sofia alls, så jag har byggt upp lite abstinens nu. Visserligen pratade vi i telefon i omkring två timmar, men det räknas inte. Två timmar! Varför promenerade jag inte över till henne istället? Jag ville visserligen se semifinalen i Champions League på teve, men det hade ju varit så mycket bättre att sitta t.ex. i hennes soffa tillsammans med henne. Hon läser ju farmakologi just nu, så jag hoppas hon sitter inne med svaret på hur man botar min abstinens...

Vid den här tiden på året tycker jag att luften här i Stockholm ibland faktiskt kan påminna lite om luften i Italien. Särskilt på morgonen. Det är lite svårt att sätta fingret på exakt vad det är som är lika, men kanske är det det lite disiga ljuset i kombination med att temperaturen är anständig. Hur som helst blir jag iallafall vansinnigt sugen på espresso på morgonen! Som väl är finns det bra espresso att dricka på Fridhemsplan: Gelateria Italiana serverar en enkel espresso för 15 kronor. Hade den kostat 10 kronor hade jag köpt en varje morgon, men 15 kronor -- nä, där går gränsen.

När jag sedan kom ut till Kista påminner mig promenaden ut till Ärvinge om de lekar jag lekte som liten. Det var min syster, min kusin och jag som brukade leka "Inte nudda golvet". Det gick ut stort ut på att man skulle kliva på möbler, kuddar, tidningar och allt möjligt och ständigt röra sig omkring i huset, men hela tiden utan att nudda vid golvet. På samma sätt tar jag min promenad till Ärvinge, fast nu leker jag "Inte nudda asfalt". Varför? Inte för att jag har tvångstankar, utan helt enkelt därför att jag inte vill slita ut sulan på mina skor. Det är skor vars sula består av många, många små "gummipiggar" (ett ord att googla på kanske?) och nu är de helt nednötta i hälen. Inte bra. Jag vill kunna fortsätta använda mina skor! För två år sedan köpte jag ett par snuskigt dyra skor i Rom, som naturligtvis var helt otroligt snuskigt snygga också. Det var mina första skor med sula av gummipiggar. När de snabbt blivit nedslitna till grunden lovade jag mig själv att det också var det sista paret skor med den typen av sula. Så vad händer nästa sommar? Jo, jag köper naturligtvis ett par nya skor med en liknade sula! Därav "Inte nudda asfalt"-leken. Mina sulor älskar gräsmattor.

Nästan framme vid kontoret såg jag namnet på frisersalongen som ligger mitt emot Ärvinge Krog. Den heter "Ärvinge Hårhörna". Säg det namnet snabbt fem gånger!

Dags att åka till universitetet igen. Det är lite jobbigt att vara där två kvällar i veckan, så jag är glad att sommarlovet kommer närmare och närmare.

På tal om sommarlov upptäckte jag en rolig sak på mitt lönebesked som kom i veckan. Jag har 49 dagars sparad semester! Till det ska läggas 23 dagars obetald semester (som jag alltså kommer att jobba in under detta året). Totalt skulle jag alltså kunna vara ledig i 14-15 veckor. Det är ju ett helt sommarlov, och mer därtill.

Igår åt jag och Sofia god yoghurtglass. Den var så nyttig att vi tvingades krossa lite Plopp och ha ovanpå. När Sofia hade gått så poppade jag dessutom popcorn, och min vana trogen poppade jag så mycket att det kommer att räcka i flera dagar. Så nu slipper jag fundera på vad jag ska äta ikväll när jag kommer hem från universitetet. Det blir popcorn för hela slanten!

OK, jag vet att jag alltid är ute för sent. Men hur kan det vara så svårt att hitta en billig resa till Italien när man behöver den som mest? Jag antar att alla bokar sina resor ett halvår i förväg. Hur kan man göra det? Hur vet man vad man gör om ett halvår?! Det är ju nu jag vill resa! Kanske borde jag helt kallt räkna med att jag kommer att vilja resa till Italien i höst också, och boka en resa redan nu?

På morgonen läser jag gårdagens DN, som jag hunnit hem och hämta innan jag gått till Sofia igen. Det känns på sätt och vis OK att läsa gamla nyheter. Eftersom jag överlevde gårdagen utan att veta om nyheten så borde den vara mindre relevant idag. Då kan jag hoppa över fler artiklar, och det sparar tid. Om jag sparar tidningarna tillräckligt länge kan jag alltså slänga dem direkt! Se där, en tidstjuv som jag kan göra mig av med!

Igår kväll morrade mobiltelefonen till där den låg på Sofias fina soffbord. SMS. Christer och Åsa har blivit föräldrar! Det blev en liten pojke, som väl är ett dygn gammal nu ungefär. Grattis! Jag hoppas de börjar blogga, så att man kan följa vad som händer lite på avstånd...

För min egen del var jag lite stolt över att jag steg upp kl. 07.00 idag och kunde gå till jobbet redan kl. 08.00. Då är det trist att konstatera att trots att jag steg upp tidigt och reste tidigt, så var jag inte tidigt på jobbet. Jag kom fram kl. 08.45. Det är OK, men det är inte tidigt. Kanske är det omöjligt att komma tidigt till jobbet när det ligger i Ärvinge?

Sofia och jag passerade Hotsips gamla lokaler två gånger igår, när vi hade ett viktigt ärende att utföra i City. Då kom jag på att jag borde fotograferat de fina kakelugnarna vi hade på det kontoret. Ett rosa och ett illgrönt. Det låter kanske inte så snyggt, men de var fina.

Solen skiner, men det blåser kallt. Det gjorde att jag valde att sitta inne på Vurma istället för på deras uteservering. För resten märkte jag att de som trots allt valt att sätta sig ute smög in sedan, en efter en.

Jo, jag är en Vurmastammis, det måste jag tillkännage. Igår på tunnelbanan satt jag emot en annan stammis, men vi låtsades inte se eller känna igen varandra. Idag hälsade jag på en annan stammis på Vurma som brukar vara där samma tider som jag (plus kanske alla dagar då jag inte är där?). Vidare kände jag igen en annan tjej som var där med sin mamma -- precis som förra veckan! Kan man säga att mamman också blivit stammis kanske? Inte än.

Nu ska jag öppna posten som samlats på hög den senaste tiden. Jag ska plocka undan lite från de andra högar som ligger här i lägenheten också: klädhögar, tidningshögar och inte minst diskhögen. Det är lustigt att det blir så stökigt i en lägenhet så fort! För det kan väl inte vara mig det är fel på?

Google Answers
Answer these questions by posting the first image that comes up on google image for the answer.

1. Your age on your next birthday


2. Your favourite colour

3. Your middle name(s)
4. The last meal you ate


5. Your bad habit


6. Your favourite fruit/vegetable7. Your favourite animal
8. The town you live in

9. The most useful thing in your house

10. The name of your pet
---
11. Your most recent purchase

12. Something that makes you happy

13. Your first name


14. Your last name

Solen skiner. Det tog lång tid idag innan jag och Sofia fick frukost. Vi gick till Fredhäll och Kaffe och Annat, och det tycks som om Sofia gillade stället. Hon var snäll idag som stod ut med alla mina önskemål om hur hon skulle posera på fotografier. Hon till och med klättrade upp på en bergvägg för att jag skulle kunna få en intressant bild! Den kvinnan, hon är rar hon... Och kanske lite av en linslus också, tack och lov. Jag tycker om henne precis som hon är! (Och jag räknar iskallt med att hon läser min blogg och tar det till sig).

På eftermiddagen var jag ute i Orminge på årets första grillning. Det är som alltid väldigt köttorienterat när man grillar, men jag fick grillad majs och bakad potatis och blev väldigt mätt. Men det var skönt att lämna förorten och åka in till stan igen. Nu är jag ju ändå ute i förorten varje vardag, så jag får så att det räcker av den varan...

Ikväll hoppas jag kunna ta det lite lugnt och kanske hinna testa min nya scanner lite mer. Fast egentligen borde jag ägna en del timmar åt pappersjobb: starta enskild firma, deklarera, plugga italienska och så vidare. Men det skjuter jag upp till imorgon

Härligt! Jag har fått besked om att min tjänstledighet har beviljats. Från någon gång i slutet av maj eller början av juni så kommer jag att jobba 80% på kontoret och 20% med mitt eget projekt. Måndagarna slipper jag alltså åka ut till Ärvinge... Vad jag ska göra? Skriva en bok. Om vad är lite hemligt. Kanske en science fiction-roman? Eller en bok om hur man driver upp avokadoplantor?

Här kommer några fler tecken på att något har hänt i mitt liv:

• Jag har börjat köpa bananer och russin. Och nu kommer jag att köpa fler äpplen också.
• När jag ser gröna jackor på stan blir jag glad -- och sedan besviken när jag inser att det inte är Sofia.
• Vad som händer i omvärlden har jag inte längre en aning om. Min DN-prenumeration borde jag kanske säga upp eftersom jag inte läser den längre. Någon gång har jag hunnit läsa Rocky, men det är allt.
• När jag ser glasspinnar på gatan tror jag för en sekund först att det är stora hårnålar. De tycks finnas överallt!

Det var riktigt trångt på tunnelbanan på väg till Ärvinge i morse. Ni vet, så där trångt att näsorna nästan stöter mot varandra där man trängs i vagnen. Istället för att läsa fick jag roa mig med min iPod, och som lämpligt soundtrack valde jag att lyssna på lite death metal (The Dillinger Escape Plan). Lustigt hur musik påverkar hur man ser på sin omgivning! Plötsligt var det inte längre smält snö som rann i folks pannor utan svett. Alla stirrade ut i tomma intet och svettades. Läskigt.

Igår var jag och Sofia på Kägelbanan och såg The Radio Dept. De var OK, fast jag hade nog hoppats på lite mer. Bäst var den sköna soffan under läktaren, vid baren. Jag önskar jag hade kunnat sitta bekvämt i den och se hela konserten, med Sofia vid min sida.

Mitt bankkonto blev lite tommare igår efter att jag impulsköpt en scanner för 5700 kronor. Nu står det en kartong med en Epson Perfection V700 Photo och väntar på mig hemma. Spännande!

Igår åt jag och Sofia nachos på Glenn Miller Café. De serverades med jalapeños som var så starka att jag fick hicka. Var köper man sådana? De kan bli min drog.

På Glenn Miller träffade vi Henrik. (Kompis nummer två som får äran att träffa Sofia! Hoppas han känner sig lite stolt). Vi spisade jazz, och när vi såg att de skulle spela pedal steel så liknade Henrik det vid actionsport: antingen går det bra, och då är det kul att titta på/lyssna på, eller också går det dåligt, men det kan också vara intressant att se/höra... Win-win alltså. Men det visade sig att det var bra. Mer pedal steel åt folket!

Det absolut bästa med det nya kontoret i Ärvinge är att det finns kolsyrat vatten i en kran i köket. Om jag hittar något mer bra så återkommer jag.

Tidigare har jag rapporterat att jag bytt utseende på min mobil, men det är inte det enda som förändrats. Här är några andra förändringar jag upptäckt:

• Helt plötsligt är det intressant att jogga.
• Jag vill äta långsammare. Det gäller även popcorn!
  
• Det ligger en avokadokärna i ett glas vatten på mitt fönsterbord. Växterna och krukorna måste nog skötas bättre rent generellt.
  
• Jag köpte en rengöringsspray på Konsum idag.
• En tröja saknas i min garderob, möjligen fler.
• Kanske ska jag läsa Mobergs utvandrarserie.
• Igår läste jag en intressant (faktiskt!) artikel i DN om hur läkemedel bryts ned i kroppen.

Peter vann dagens tennis med 6-4, 6-4. Attans!

Jag har nu bytt bakgrundsbild i min telefon, och klistrat ett Hello Kitty-klistermärke på baksidan. Enough said. Imorgon kommer singelklubben på jobbet att få ta ställning till min utträdelseansökan.

Sofia hann blogga före mig idag. Hon har berättat att vi igår gjorde en dagsutflykt i bil till Sigtuna och Skokloster (samt till Viby by och till en pizzeria i Vällingby) och hon skrev att det var soligt, underbart och mysigt. Så vad kan jag lägga till det? Jag kan berätta lite detaljer. Den första detaljen kan vara att hon blev avundsjuk när hon såg en ryttare som red förbi när vi tittade på Viby by. Det här är en hästtjej av stora mått har jag förstått. Den andra detaljen får bli att vi upptäckte att vi var helt osynliga för vuxna där vi låg ute på den gamla bryggan vid Skokloster och åt picknick. Ingen såg oss i ögonen eller hälsade när de kom ut på bryggan, vi var luft. Men barnen såg oss iallafall, och på så sätt kunde vi vara säkra på att vi fortfarande existerade. Den tredje och sista detaljen (jag vill ju inte trötta er läsare med för många detaljer) var att vi såg utslagna blåsippor uppe på en skogsbacke vid Paradiset vid Skokloster. Våren är kommen! Hurra!


Sedan såg jag Sofia tappa humöret för första gången. Det var förvånande och spännande och... skönt! Det kunde varit mycket värre, och det gick över fort och det gick inte ut över mig och jag har egentligen bara positiva saker att säga om hennes lilla utbrott. Det skedde på OKQ8 i Vällingby -- må jag alltid minnas kvadratmetern trist asfalt hon stod på när det hände!

Från och med nu måste jag tänka mer på hur jag äter i Sofias sällskap.

På självaste skärtorsdagen slog jag Peter i tennis med siffrorna 6-4, 7-5! Det händer inte varje dag. Vi firade med en påsktårta på Vurma efteråt, Peter lät mig fira segern genom att jag fick välja tårtbit först. Annars var det tomt och öde på Vurma.

Natten till långfredagen sov jag väldigt gott. På morgonen duckade jag för disken och smet till Vurma, denna gången i Vasastaden. Omväxling förnöjer, som de säger. Där visade det sig att världen är liten: Sofia känner Vurma-Jenny. Hela Vasastaden, och kanske Bromma också, tycks rotera kring det kärleksfulla lilla kaféet. Uppstod Big Bang kanske just där?

En promenad på stan avslöjade att de flesta affärer valt att hålla stängt. Det är lite förvånande eftersom det är väldigt många år sedan Jesus dog nu, snart 2000 år. Blir det jubileum när det är exakt 2000 år sedan? Kommer man att lyckas enas om Jesus var 30 eller 32 eller 38 år när han dog? Och föddes han år 4 f.Kr. eller hur var det egentligen? Min prognos är att påven kommer att sätta ner foten och lösa problemet åt oss. Skönt.

Tre ägg har det gått åt idag på långfredagen. Det blev omelett. Potatisen kokade torrt och brände fast i grytan, men det gjorde inget för när man petade bort potatisen så satt den vidbrända delen kvar i botten i grytan, och resten av potatisen gick att använda till omeletten. Så låt inte lite vidbränd potatis stoppa er omelett!

Ikväll bjöd jag Peter och Sofia på middag. Peter är kökslös för tillfället eftersom han hakat på trenden och renoverar sitt kök. Det blir säkert fint, men just nu är det lite jobbigt. Han säger att han blivit stammis och kompis med smörgåsförsäljaren vid Stadshagens tunnelbanestation. Ikväll var det jag som fick dra mitt strå till stacken och föda honom.

Vi diskuterade bland annat om vi hade någon "closet music", d.v.s. musik som man gillar men som man helst inte vill att någon annan ska veta om att man gillar. Mitt svar -- håll i er, för nu kommer musiken alltså ut ur garderoben -- var Laura Pausini. Japp, så var det sagt. Laura Pausini. Jag låg sömnlös en natt för drygt två år sedan och valde att slå på radion för att få tiden att gå. P1 hade slutat sända sedan länge så jag valde det näst bästa (P3) och där var hon, Laura. Hon sjöng en sång som gick rakt in i mig, trots att den var smörig. Tack och lov att hon sjunger på italienska, så att jag kan skylla på att jag bara lyssnar på henne av rent språkligt intresse...

Jag hade visst lite änglavakt ikväll. När jag stod och skar grönsakerna till den indiska grytan jag lagade så råkade jag slinta med kniven. Det är en stor vass kniv, ni vet en sådan kniv som man kan vara lite rädd för ibland. Nu slant jag med eggen, och den siktade in sig på vänster långfinger, den träffade nageln och skar in ungefär 3 mm, fast utan att skära i någon hud. Jag tittade länge på fingret för att förstå hur det gick till, och jag begriper det fortfarande inte. Men jag måste nog sätta ett plåster över nageln, annars kommer nageln att gå upp på ett lite läskigt sätt. Tänk, jag visste väl att våra gamla klor var bra till något!

Frukosten jag åt igår var helt abnorm. Jag beställde en ostsmörgås på Tinell's Café (de stavar så) vid S:t Eriksplan och fick vänta ganska länge. I min naivitet trodde jag det berodde på att de var lite långsamma så tidigt på morgonen, men det visade sig att smörgåsen var så stor att det måste tagit lång tid att bre smör, skiva ost och placera ut tomat- och paprikabitar. Sedan släpade jag på den tunga smörgåsen hela vägen ut till Kista, där jag åt upp den framför datorn. Det smulade rejält och jag bestämde mig snabbt för att hoppa över lunchen. (Fast det blev lunch ändå till slut).

Somnade visst lite på föreläsningen i italienska igår. Kanske hängde det ihop med att jag vaknade tidigt på morgonen och var rejält pigg? På kvällen såg jag den sista kvarten av en film ("Fjorton suger") tillsammans med S, sedan somnade jag fort: på 25 sekunder tror jag. Eller 24 och en halv...

Det är kul att upptäcka nya saker med sin egen kropp! Igår upptäckte jag att min mage är mycket plattare när jag ligger raklång på köksgolvet än när jag sitter hukad över popcornskålen i soffan. Så om någon vill titta på min mage så kräver jag att få ligga på golvet.

Magen göddes lite vid lunchen idag, men tyvärr var det ingen kulinarisk upplevelse. Här i Ärvinge/Kista är vi inte bortskämda med trevliga lunchrestauranger, och eftersom vi fortfarande är nyinflyttade här i förorten jobbar vi hårt på att prova oss fram för att hitta den bästa -- eller i alla fall den minst dåliga. Igår provade vi lunchrestaurangen i Kista Science Tower. De hade ingen vegetarisk lunch på menyn, men om sa till kockarna så skulle de fixa en vegetarisk rätt på fem minuter, sa de i kassan. Fint, jag beställde en vegetarisk rätt. Vad blev resultatet? Jag fick samma kokta pasta som ingick i en av kötträtterna, men pastan hade kompletterats med en näve soltorkade tomater, en näve hackade svarta tråk-oliver (tydligen svartfärgade gröna oliver) och lite pinjenötter. Ledsen, men jag förväntade mig mer för mina 70 kronor...

Andra morgonen utan morgonrock idag. Än så länge funkar det rätt bra!

Jag vill mena att jag är en äkta undersåte. Dels, naturligtvis, i ordets bokstavliga betydelse: jag bor i en monarki och är därmed kungens undersåte. (Tyvärr, jag önskar det var annorlunda). Sedan är jag undersåte på många andra sätt också. Jag är en undersåte till mina vanor, till mina later och till omständigheter som ibland ligger utanför min kontroll. Jag är en undersåte också till mina tankar, till personer i min omgivning och till teknik som trilskas. Är det månne dags för en revolution, för en ny ordning? Det är iallafall dags för en ordentlig genomlysning. Om det ska den här bloggen handla. Plus, allt det andra, ifall det blir trist!

Det finns ytterligare ett skäl till varför jag startar en blogg, och hon heter S. S är en ny person jag lärt känna, och som jag hoppas lära känna mer vad det lider. Just nu är vi iallafall i det spännande skedet då vi lär känna varandra, dag för dag, timme för timme, sekund för sekund. En sak jag fick lära mig om S var att hon skriver en i det närmaste daglig blog, men så fort hon sagt det blev hon lite nervös. Hon ville inte berätta var jag kunde hitta bloggen, det skulle inte vara gynnsamt om jag fick för mig att läsa den.

Som alla förstår jag var tvungen att hitta bloggen och läsa den. Det var lättare att hitta den än jag trott, namnet på hennes katt var nyckelordet som ledde mig rätt -- vem kan låta bli att nämna sin katt i sin blogg? Hungrig slängde jag mig över det hon skrivit... Spännande! Hon skriver om mig, fast kort. Det kan vara ett bra tecken! Men det kan också vara ett dåligt tecken, kan det inte? Och om hon skriver kort om mig så måste jag ju konstatera att det gör hon om flera andra också. Vad betyder det? Ju mer jag läste, ju mer insåg jag att jag inte borde läsa. jag vill inte lära känna henne genom hennes blogg!

En ny kväll. Vad har hon skrivit i sin blogg idag? Visst, jag har läst den, jag kunde inte låta bli. Men jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det här, förrän jag kom på idén att helt enkelt kontra med en egen blogg. Min blogg ska ge min version, ska få mig att hålla mig borta från hennes blogg och ska reta henne på samma sätt som hennes blogg retar mig: antigen då jag läser den, eller då jag lyckas avstå att läsa den.

Sedan blir det säkert en massa annat ovidkommande här också!

Så, vad har jag att säga om idag? Vi sågs idag, vilket jag inte riktigt hade väntat mig. Det kändes bra, inte så komplicerat, naturligt. På kvällen skulle jag träffa polaren P, och S valde att följa med en stund och hälsa på honom. Hoppas de gillar varandra!

Senare på kvällen hängde jag diskret undan min gamla yukata/morgonrock.