Fakta ur en undersåtes liv

Vi har fått ett litet problem med vår bostadsrättsförening. Vi får inte några hyresavier och kan inte betala hyran. Första gången vi påtalade det var omkring Lucia, men dagarna gick och vi fick aldrig någon hyresavi innan vi reste söderut för att fira jul. Och när vi kom upp till Stockholm igen vid nyår så hade vi fortfarande inte fått någon. Sedan dess har vi påpekat för vår ordförande kanske sex gånger, ibland formellt genom att vi gått upp och ringt på dörren, ibland informellt genom att vi råkat på varandra på vinden. Nu är det snart februari och vi har alltså fortfarande inte betalat januarihyran. Februarihyran? Tja, vi har inte fått någon avi, så den kan vi inte heller betala...

Tennisen igår? Jo, P. öppnade starkt och ledde med 5-1, men då hade nog mitt potatismos sjunkit undan till slut, så då vände jag till 5-5. Helt OK.

Etiketter: bostadsrätt, ekonomi, hyra, pengar, tennis

Tomatsoppan som serverades på inflyttningsfesten var ett eget påfund, med indisk inspiration. Vi provade några recept vi hittade på nätet men tyckte att den här var bättre.

Indisk tomatsoppa, ca 4 portioner

1 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, hackade
4 cm färsk ingefära
1/2 - 1 hackad röd chili (smaka av, styrkan varierar).
1 konservburk tomater, inkl. tomatjuice. Välj gärna en smakrik variant, t.ex. körsbärstomater.
1 1/2 burk vatten
1/2 tsk gurkmeja
1 tsk spiskummin
1 lagerblad
1/2 kanelstång
färsk koriander
rapsolja
salt och peppar

Hacka lök, vitlök och chili. Skala ingefäran och riv den på ett rivjärn -- släng den träiga delen och behåll det andra. Värm oljan i en kastrull och stek lök, vitlök, chili och ingefära mjukt tillsammans med spiskummin och gurkmeja. När löken mjuknat häll på tomaterna, vattnet, tillsätt kanelstången och lagerbladet. Koka upp och låt koka i fem-tio minuter. Mixa med en stavmixer så att soppan blir slät. Smaka av med salt och peppar, servera med färskt bröd och koriander.

Om du vill se hur det går till när man gör samma soppa till 60 personer så kan du titta på den här korta instruktionsvideon från dagen för vår inflyttningsfest. Som framgår av videon kan man behöva extra utrustning när man lagar soppan till många personer.

Etiketter: chili, skyddsutrustning, tomatsoppa, video

Nu har vi haft vår inflyttningsfest! Det kom många personer (mellan sextio och sjuttio) och här passar jag på att skriva ned lite minnesanteckningar över saker som kan vara bra att komma ihåg till nästa gång det ska ordnas en större fest:

• När man beräknar hur många plastmuggar och/eller glas som går åt ska man inte helt mekaniskt räkna "sextio festdeltagare, sextio glas" -- folk tappar bort glasen, vill byta från vitt vin till rött, har sönder glas m.m. Fyra glas per person är kanske mer realistiskt. Sedan är det såklart trevligare om man har riktiga glas istället för plastglas som kan gå sönder lätt.
• Det går åt mycket toalettpapper. På den här festen tog ungefär fyra rullar slut, så vi hade kunnat köpa på oss ett ännu större lager.
• Se till att ha många vaser, och de ska vara riktigt lättåtkomliga. Det är inte så kul att springa omkring med famnen full med blommor bara för att man inte har något bra ställe att ställa blommorna. Det är dessutom att visa givaren tacksamhet.
• Se till att det finns ett generöst utbud av handdukar på toaletten. Det är ett stort tryck på toaletten och den mängd handdukarna som räcker i vanliga fall blir snabbt väldigt blöta om man inte satt in fler.
• Ordna så att alla vet att festen funkar genom en självbetjäningsprincip. På så sätt förstår folk att det finns mer is i frysen och kan fylla på ishinken när det behövs, som värd är det omöjligt att hinna se alla behov.
• Se till att eventuella marschaller inte sotar ned fasaden genom att ställa dem en bit ut från väggen.

Det var en kul fest, men så här dagen efter känner man alltid att man pratade för lite med gästerna. Alla som kom hit borde fått mer uppmärksamhet, men så är det alltid när man varit värd.

Nu pågår efterarbetet. Jag ville fylla vår nya barnvagn med tomflaskor och gå till återvinningsstationen, men L. stoppade mig. Jag får visst ta det med pappkassar istället.

Etiketter: fest, inflyttningsfest, värd

Det går utmärkt att klara sig utan bil i Stockholms innerstad -- fast ibland blir det ganska tungt att bära. Vår inflyttningsfest närmar sig och vi förbereder oss för att göra soppa och köper hem dryck. Jag vet inte hur många gånger jag har varit och handlat på sistone och sedan gått ifrån butiken med precis så mycket som jag orkar bära i tunga pappkassar. Visst hade det varit skönt att lasta in dem i en bil och åka hem, men nu får jag bära dem till bussen och sedan promenera hem med dem. Nå, det är bra motition.

Idag var jag trött och hungrig när jag gick längs Drottningsholmsgatan med mina tunga kassar. Jag märker att jag i sådana situationer kan bli lite irriterad på mina medmänniskor. Naturligtvis är det helt utan anledning, det är bara jag själv som har det lite besvärligt just då, men det räcker med en sådan sak som att någon framför mig på trottoaren går lite för långsamt, eller att någon går lite för snabbt. En sådan naturlig sak blir ett litet bekymmer där man går och kryssar med sina kassar. Det kändes som en tung motgång när jag sedan kom fram till busshållplatsen och fick se att det var 10 minuter till nästa buss nummer 4. 10 minuter! I rusningstid! Ohållbart, hur kan Stockholm kalla sig en storstad? Så hade det aldrig varit och de gjort om stombussarna till spårvagnslinjer. Nå, det kändes som ytterligare en jobbig sak att jag skulle behöva stå där och vänta på fyran. När den kom efter tio minuter så var det dessutom en sådan där liten kort buss som inte rymmer några människor. Irriterande! Det skulle bli jättetrångt på bussen förstod jag, och alla skulle bli arga på mig på grund av minna skrymmande kassar.

Men då vände det. Jag kom plötsligt på att jag hade två små italienska skorpor i väskan, de skulle stilla min hunger tillfälligt. Och kom det inte en buss 77 bakom buss 4? En betydligt mindre populär buss, som till och med kunde erbjuda en sittplats! Ibland krävs det så lite för att bli på bättre humör. Det är en tröst när det är lite kämpligt på grund av några bagateller, att det inte krävs några större saker för att man ska bli på gott humör igen. Tyvärr tycks det omöjligt att komma ihåg det just då, när man går omkring där och irriterar sig på allt och inget.

Etiketter: bilar, humör, inflyttningsfest, inköp, irritation

Peter vann tennisen med 4-3 -- men det finns inga bevis! Jag hade med videokameran och spelade in de sex första gemen, men när det stod 3-3 så stängde vi av. Kanske kände jag på mig vartåt det barkade? Tanken med att spela in det hela på video är att vi ska kunna se oss själva utifrån. Då blir det tydligt vilka fåniga servar vi gör: varför sträcker vi inte ut armen? Vi måste slå bollen när den är högre upp i bollbanan!

Jag kan dock skryta med en liten framgång idag: trots flera timmars förlossningssnack under föräldrautbildningen i MVC:s regi var jag aldrig nära att svimma. Inte när de plockade fram tången eller sugklockan, inte heller när de diskuterade såret som moderkakan orsakar i livmodern när barnet är fött och inte ens när barnmorskan visade hur man väljer att klippa, om man blir tvungen till det... Men nästa gång ska vi prata om bedövning, så jag är inte hemma helt än. Och sedan blir det ju verklighet av förlossningsteorin också, och då ska man visst vara något slags stöd för kvinnan. Hur ska det gå till om jag har svimmat av?

Etiketter: förlossning, föräldrautbildning, mvc, tennis

Helgen spenderade L och jag i Vaxholm. Vi hann prova alla tre kaféerna, vi åt på Hamnkrogen och på Waxholm hotell, där vi också bodde i ett rum med utsikt över hamnen. Lördagens väder var uselt, men söndagens väldigt vackert och vi vågade oss på en promenad i samhället -- rekommenderas!

När vi väntade på båten som skulle ta oss hem satt vi på några stolar vid receptionen på hotellet. På stolen bredvid mig lade jag min keps, handskar och halsduk, på en stol ytterligare ett steg bort lade jag kameran. Vid något tillfälle slogs jag av att det var oklokt att lämna kameran där. Stolsitsen var så mörk att den svarta kameran nästan inte syntes och tanken slog mig att jag riskerade glömma kameran där. Vad skulle jag göra då? Ringa hotellet och se om de hittat den. Men jag hade ju inget nummer till hotellet? Jag skulle väl få ringa till Eniro och be dem koppla mig.

Och det var precis så det gick till! Vi gick ombord på båten och efter 5 minuter upptäckte jag att kameran var borta och jag förstod direkt att den låg kvar på den där stolen. Jag ringde Eniro, blev kopplad till hotellet och de hittade genast kameran. Nu ligger den i deras kassaskåp. Därför blir det inga bilder från Vaxholm idag. Men bilderna lär finnas i tryggt förvar!

Etiketter: foto, glömsk, hotell, kafé, kamera, utflykt, Vaxholm

Konstigt nog var det ingen som stoppade mig på gatan och frågade vad jag höll på med. Ingen tittade konstigt på mig, ingen stannade och glodde. Jag var beredd på konstiga reaktionen, men de uteblev alltså. Istället kunde jag i lugn och ro fortsätta att rulla hem barnvagnen vi beställt.

6-8 veckors leveranstid sade butiken att det var på vår vagn, men det tog bara två veckor. Vi valde en äppelgrön färg och det kändes piggt. Den allra största utmaningen och spänningsmomentet kom när jag kom hem till trapphuset: skulle vagnen gå in i hissen? Vi valde en ganska liten vagn eftersom den hade en teoretisk chans att få plats i vår hiss. Ja! Den gick in, utan problem till och med.

Vilken modell det var? En Teutonia Fun.

Etiketter: barnvagn, hiss, äppelgrön

Till vår lägenhet, som fortfarande känns ganska stor, har vi två ingångar. Det ena är den normala ingången, det andra är köksingången. Avståndet mellan dörrarna är inte mer än knappt en meter -- jag antar att det fanns två ingångar för att man skulle kunna markera tydligt för gästen om den var en vördad gäst eller bara att betrakta som tjänstefolk.

Hur som helst har vi konstaterat att det hörs väldigt tydligt ut till trapphuset vad man säger när man sitter i köket, detta eftersom köksingången är en enkel trädörr. Vi gjorde ett litet test häromdagen: L. satt och pratade med en kompis i normal samtalston vid köksbordet, en annan fick lyssna ute i trapphuset. Jodå, hon hörde allt som sades inne vid köksbordet!

När jag kom hem igår och stod utanför dörren hörde jag ljud inifrån köket. Ett perfekt tillfälle att skoja lite, tänkte jag. Jag böjde mig fram mot köksdörren och sade, ganska högt, "Ho-ho!". Det blev tyst i köket. Den förväntade reaktionen var att hon skulle känna igen min röst och börja prata med mig, men nu blev det bara tyst. Jag lyssnade noga och tyckte mig kanske höra någon försöka titta ut genom nyckelhålet. Hon var väl inte säker på att det var jag, tänkte jag, och drog upp nycklarna. Jag skulle precis sticka nyckeln i låset till den vanliga dörren när jag fick syn på namnen på dörren -- och det var inte våra namn, det var våra nyinflyttade grannar på våningen under som jag hade spelat ett spratt med.

Etiketter: bortgjord, grannar, skämt

Apple informerade igår om att de lanserar en ny tjänst: man ska kunna hyra videofilmer över nätet via iTunes. Till en början erbjuds det bara till kunder i USA, och priset blir $3 för gamla filmer och $4 för nya filmer samt $5 för filmer i hög upplösning. Om tjänsten är tillräckligt lätt att använda tror jag det kan bli en stor succé, men det krävs att man ska kunna titta på filmen på teven, att det är lätt att hitta bland filmerna och enkelt och smidigt att styra uppspelningen. Utbudet är en avgörande faktor. Jag tror att det i hög grad är bekvämligheten och utbudet som gör att folk laddar hem filmer -- varför gå till videobutiken när det finns samma eller till och med större utbud att ladda hem? Jag vill kunna se filmer från hela världen, med svensk textning om möjligt. Bara amerikanska filmer duger inte.

Peter vann tennismatchen igår med 7-3.

Etiketter: Apple, film, iTunes, tennis

Hur är det att bli Bob Dylan? Missade ni programmet Kropp & Själ i P1 som handlade om hypnos, så kan ni lyssna på det via nätet. Progammet sändes den 8 januari och hypnosinslaget börjar efter ungefär 43 minuter och 30 sekunder.

Funkar det på riktigt? L och jag blev lite oroliga för att pyret i hennes mage kunde ha hört för mycket av inslaget och som en följd av det tro att han/hon är, just det, Bob Dylan...

Etiketter: Bob Dylan, hypnos, P1, radio

Det var nära ögat att det inte blev något blogginlägg ikväll -- jag höll på att bli överkörd på Norrlandsgatan. Det var röd gubbe och jag stod och väntade på refugen i mitten av gatan. Det var fullt med bilar och på grund av trängsel i korsningen blev det en stillastående bilkö. Jag passade på att smita bakom en bil som hade ställt sig på övergångsstället men jag hade bara kommit halvvägs över gatan innan föraren lade i backen och backade i full fart bakåt! De gångtrafikanter som stod kvar halvvägs på övergångsstället skrek i panik och bilen stötte till mig i sidan, men jag tog ett tigersprång snett framåt och undgick med nöd och näppe att bli överkörd. Det var så klart en SUV.

Efteråt försökte jag spela helt cool och oberörd och tittade mig inte ens om. Det var ju delvis mitt fel, så det var inte någon idé att blänga argt på föraren. Precis som när man trillar på en isfläck så låtsades jag som om ingenting, absolut ingenting hade hänt. Men i mitt stilla sinne tänkte jag för mig själv: det här ska jag blogga om ikväll...

Etiketter: bilism, döden

Min verksamhet har lämnat en del spår i lägenheten idag. Det var dags att slänga ut granen och för att minimera spridningen av barr såg vi till att barra av granen så gott det gick där den stod. Det blev en rejäl hög med barr på golvet, men trots det spreds barr hela vägen mellan vardagsrummet och ytterdörren, vidare ner längs trappan och ut på gatan. Väl ute på gatan tror jag dock att det inte fanns ett endaste barr kvar på granen vilket ledde till att jag fick en hel del muntra kommentarer längs vägen.

Lustigt nog kändes granen mycket lättare också utan barr. Hur mycket väger egentligen barren? Det vore kul att väga granen före och efter jul nästa år, hoppas jag kommer ihåg det då. Kanske har granen utsöndrat ämnen i lägenheten också, den berömda "juldoften, det kanske väger en del?

Etiketter: barr, jul, julgran, vikt

Det surrar i vår lägenhet på morgonen och på kvällen. En elektrisk tandborste har tagits i bruk.

Nej, det är inte jag som borstar elektriskt. Jag är en sådan där envis typ som håller fast vid mekaniska tandborstar trots att alla, precis alla, hyllar dem och säger att det känns så fräscht i munnen efter att de gjort sitt elektriska jobb. Visst, det må vara hänt, men det kittlas i munnen när den rotar runt där, och jag tror inte det passar min livsstil riktigt. I min livsstil ingår att man borstar tänderna över en tidning, och man gör det så länge att man glömmer bort att det var tandborstning som var huvudaktiviteten och tidningsläsandet som var tidsfördrivet. Till slut sitter jag där med borsten i munnen, djupt försjunken i en artikel. Det som under de första fem-tio minutrarna var tandkrämslödder i munnen har förvandlats till någon form av vätska utan bubblor -- det tar mindre plats i munnen, men smakar sämre. Sådan är min livsstil, ingen elektronik ska få ändra på det!

Etiketter: elektricitet, livsstil, tandborstning

Länge har jag gått och oroat mig, och idag trodde jag en stund att det skulle hända: jag höll på att svimma på Södersjukhuset.

Ända sedan jag svimmade på en biologilektion i åttan har jag vetat att jag kan svimma när jag tycker att något är obehagligt. Oftast har det med människokroppen att göra, men inte alltid -- biologiläraren i åttan bad mig plötsligt ta en promenad runt skolan när mina klasskamrater höll på att dissekera koögon. Även på bio har det svartnat för mig. Allra värst var det på antikrigsfilmen Johnny Got his Gun. Man fick aldrig se något riktigt otäckt i bild, men man hörde den skadade soldatens tankar och spekulationer kring hur hans kropp kunde tänkas se ut efter granatexplosionen. Sedan fick jag sitta med huvudet mellan benen i några minuter för att återhämta mig.

Så vad hände idag? L. och jag var på Södersjukhusets information om förlossningar. För mig framstår det som helt oundvikligt att jag kommer att svimma under själva förlossningen -- men än sen? Det händer säkert väldigt många. Men att svimma i en aula där 100 personer lyssnar på hur en förlossning går till, det skulle vara pinsamt. Jag höll mig på rätt köl genom hela föreläsningen, men jag skruvade på mig i bänken några gånger och lutade mig lite diskret framåt för att vara beredd att sänka huvudet om det behövdes. Det visades inga läskiga bilder alls, men jag tror att det är sämre för mig för då kan min fantasi göra det hundra gånger värre.

Faran över för den här gången, men det blir många fler tillfällen den närmaste tiden skulle jag tro.

Etiketter: bio, biologi, förlossning, klen, svimma

Svårt. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar vår nya teve eller om jag skäms för den. 40 tum såg inte så stort ut i butiken, men hemma i vår lägenhet -- som ändå är ganska stor -- känns den gigantisk. Det ser lite vulgärt ut helt enkelt. Alla som kommer hit måste tro att vi tittar på teve jämt och att vi lägger alla våra besparingar på att ha det allra hetaste inom tevetekniken. Jag längtar tills den fått lite patina och känns lite omodern!

Peter vann kvällens tennismatch med 7-5.

Update: Vulgär, vad menade jag med det? Jag vill hävda att platta teveapparater har blivit en symbol för vår tids utsvävande konsumtion. Och nu är det helt tydligt så att jag är en av syndarna.

Etiketter: tennis, TV

Efter två månaders utgrävningar hittade vi den till slut: köksradion. Den låg nedpackad i den allra sista kartongen som vi packade upp! Som jag har saknat den.

Tro nu inte att allt är uppackat och iordningställt. Det tredje rummet är fortfarande kaotiskt och svårt att komma in i, men där finns också små fickor av ordning. Fyra kartonger längst in i ett hörn till exempel innehåller sådant som ska ställas på vinden. De är uppmärkta och innehållet är nedskrivet i ett dokument.

Andra intressanta fynd jag gjort:

• En liten kassettbandspelare. Det kommer att bli hur kul som helst att lyssna på de gamla festerna jag spelade in på nittiotalet, eller mina gamla drömband. Jag hade en bandspelare vid sängen och spelade in summeringar av mina drömmar, ibland flera gånger per natt.
  
  
• En minidisc-spelare. Jag har spelat in en del ljud på resor på minidisc. Det kommer att bli kul att lyssna på ljudet av vaporettan i Venedig, men också av tolvslaget vid millenieskiftet. (Under förutsättning att jag hittar de minidiscarna så klart).
  
  
• En VHS-bandspelare. Redan tidigare hittade jag en kasse med VHS-kassetter. Mycket är nog trista blandband med musikvideos från åttio- och nittiotalet, men jag hoppas också hitta några pärlor. Det vore t.ex. kul att se det program på SVT som jag medverkade i 1998 eller 1999.

Etiketter: flyttkartonger, kassettband, minidisc, radio, VHS

Det blåste kallt i Uppsala idag. Vi hade rest dit för att titta på Bitterfittan på Upsala Stadsteater, men blev lite besvikna på att vi inte förstod bättre varför hon var så bitter. Vi trodde också att texten skulle ha en tydligare vinkel på hur och varför jämställdheten i relationer försämras när man får barn, men det lärde vi oss inte mer om. Dagens Nyheter hade ju skrivit i sin recension att alla blivande pappor borde se pjäsen. Men dramatiseringen var skickligt gjord och skådespelerskan gjorde ett utmärkt jobb.

Etiketter: bitter, Bitterfittan, DN, feminism, teater, Uppsala

Vi satt och idisslade på ett kafé på Östra Söder idag, och pratade om att baka bröd. Jag berättade om bloggen Pain de Martin och att han Martin, som är skribent i tidningen Fokus, använder en baksten i ugnen. Kanske något för mig som har gasugn? Vi spekulerade lite kring var man skulle kunna få tag i en lämplig baksten, och JTC kom upp med idén att man skulle kunna fråga någon som gör gravstenar. De har säkert någon sten som blivit fel eller så. Jag tyckte dock att det kändes lite makabert att ha en gravsten i ugnen, men JTC kontrade snabbt med den enes död, den andres bröd. Jag tror nästan jag blir tvungen att skaffa en gravsten efter den repliken!

Allt har sin ände. När jag hade surfat omkring ett tag ikväll kom jag till den här sidan, och då insåg jag att jag hade surfat klart. Godnatt!

Etiketter: bakning, bröd, gravstenar, Internet

Imorgon är det bara åtta veckor kvar till barnets beräknade födelse, men trots det noterade jag på Vurma idag att barnskrik fortfarande är irriterande. Kanske var jag naiv när jag trodde att det skulle upphöra att vara irriterande nu när jag själv ska bli en sådan som tar med barn in på kaféer? Nå, kanske försvinner det som genom magi vid barnets födelse, jag hoppas på det.

Annars hittade jag en biologisk förklaring i boken jag läser just nu, som handlar om anknytningsteori (japp, dags att förkovra sig inom utvecklingspsykologi!). Enligt boken så är en av effekterna av en utökad insöndring av hormonet oxytocin att man bli okritisk mot den person som orsakade ökningen. Oxytocin insöndras extra mycket när man har sex med sin partner, vilket alltså gör att man bli okritisk till den personen -- kärleken är blind heter det ju. Men oxytocin utsöndras också när man har nära kontakt med sitt barn som man sköter om -- alltså blir man mindre kritisk mot hur ens egna barn uppför sig jämfört med hur andras ungar uppträder! Äntligen fick man det förklarat för sig på biologisk väg.

Nu lämnar jag bokens uppgifter bakom mig och ger mig hän lite i tanken. Kanske kan oxytocin också förklara hur massage kan vara så dyrt? Hormonet ökar vid behaglig beröring, som vid massage, och alltså borde man då bli mindre kritisk mot sin massör. Och när jag tänker på det har jag aldrig hört någon klaga på att massagen var dyr eller dålig. Tänk om biologi ändå kan förklara precis allt i världen?

Etiketter: barn, massage, oxytocin, psykologi, sex, Vurma

Det blev ett alternativt nyårsfirande för mig den här gången. På kvällen åt vi marängsviss med alvedon och vid tolvslaget tog vi fram två små mörka flaskor ur kylen och skålade sedan i champagne och hostmedicin.

Några storvulna löften för det nya året har jag inte, men jag vet ju att det kommer att innebära stora förändringar ändå. Utvärderingen av hur det gick med förra årets löften kommer inom kort.

Etiketter: hosta, löften, nyår