Fakta ur en undersåtes liv

Nu har jag åkt dit igen. En förkylning tar mina krafter och jag orkar inte ta mig för så mycket. Det enda jag lyckats åstadkomma under två dagar är att sortera återstoden av bokhyllan (i bokstavsordning efter författarens efternamn, trots de förslag jag fått om att sortera i färgordning istället).

Det är vid sådana här tillfällen som man besviket konstaterar att det inte finns något att titta på teve — det hjälper inte heller att man har en ny och platt teve. Men man väljer det minst dåliga. Igår kunde man till exempel titta på Simpsons kl. 16—18 och sedan 19—20. Det blir tre timmar med Simpsons det, kanske lite mer än man orkar.

När jag tittade i radiotablån i morse, vilket jag sällan gör särskilt noga, kunde jag dock hitta en del intressanta program. Det var musik av György Ligeti ikväll kl. 19.15 (P2) och en direktsänd opera från Wien kl. 20-24 (också P2). Vidare sänds en intressant dokumentär om de intressanta och provocerande personerna i KLF (P1 kl. 14.03), men den har jag hört tidigare, och sedan kl. 23.07 sänds Musikmagasinet: Schüldt i P1 (P1 såklart). Många intressanta program som jag skulle vilja lyssna på, men det blir inte riktigt av. Varför?

En delförklaring är nog hur vi har möblerat här i vår lägenhet. Radio lyssnar man bäst på i vardagsrummet — men där finns också soffan och teven. Det är i soffan man sitter bekvämt och läser och teven flyttar man inte heller så lätt på. Alltså får man välja: radio, teve eller läsa. Detta kan vi nog lösa genom att skaffa en liten läs- och musikhörna i något annat rum.

En annan förklaring är att jag normalt inte är så planerande, eller iallafall att jag inte planerar mitt liv efter teve- eller radiotablån. Och jag vill inte sitta och vaska igenom mängder av tablåer för att hitta godbitarna. Här tror jag det finns mycket som kan bli bättre. En sak är att man vill kunna lyssna eller se programmet när som helst, istället för vid just den tid tablåläggarna har bestämt att programmet ska sändas. En annan sak är att kunna vaska fram de intressanta programmen ur de långa tablåerna. Jag vill kunna filtrera dem enligt mina preferenser. Det vore perfekt att kunna få en sammanslagen lista med både radio och teve, för just de kanaler jag har tillgång till, och listade enligt flera olika alternativ. En lista skulle kunna visa vad jag troligen skulle tycka bäst om just nu. En annan lista skulle kunna visa de bästa programmen för mig idag. "Om du bara ska välja ett program idag så rekommenderar jag X".

Ja, det är kanske inte helt lätt att få till, men jag har sett alldeles för få försök.

Etiketter: program, radio, sjuk, TV

Hur är det att bli Bob Dylan? Missade ni programmet Kropp & Själ i P1 som handlade om hypnos, så kan ni lyssna på det via nätet. Progammet sändes den 8 januari och hypnosinslaget börjar efter ungefär 43 minuter och 30 sekunder.

Funkar det på riktigt? L och jag blev lite oroliga för att pyret i hennes mage kunde ha hört för mycket av inslaget och som en följd av det tro att han/hon är, just det, Bob Dylan...

Etiketter: Bob Dylan, hypnos, P1, radio

Efter två månaders utgrävningar hittade vi den till slut: köksradion. Den låg nedpackad i den allra sista kartongen som vi packade upp! Som jag har saknat den.

Tro nu inte att allt är uppackat och iordningställt. Det tredje rummet är fortfarande kaotiskt och svårt att komma in i, men där finns också små fickor av ordning. Fyra kartonger längst in i ett hörn till exempel innehåller sådant som ska ställas på vinden. De är uppmärkta och innehållet är nedskrivet i ett dokument.

Andra intressanta fynd jag gjort:

• En liten kassettbandspelare. Det kommer att bli hur kul som helst att lyssna på de gamla festerna jag spelade in på nittiotalet, eller mina gamla drömband. Jag hade en bandspelare vid sängen och spelade in summeringar av mina drömmar, ibland flera gånger per natt.
  
  
• En minidisc-spelare. Jag har spelat in en del ljud på resor på minidisc. Det kommer att bli kul att lyssna på ljudet av vaporettan i Venedig, men också av tolvslaget vid millenieskiftet. (Under förutsättning att jag hittar de minidiscarna så klart).
  
  
• En VHS-bandspelare. Redan tidigare hittade jag en kasse med VHS-kassetter. Mycket är nog trista blandband med musikvideos från åttio- och nittiotalet, men jag hoppas också hitta några pärlor. Det vore t.ex. kul att se det program på SVT som jag medverkade i 1998 eller 1999.

Etiketter: flyttkartonger, kassettband, minidisc, radio, VHS

Oj, länge sedan jag skrev något här, men jag har inte haft tillgång till något nät att koppla upp mig på. För närvarande är jag i Paris och det är varmt och soligt idag efter flera dagar med regn och trist väder. Det jag gjort mest här är att vandra omkring och att sitta på kaféer: första dagen hann jag och P. med fem-sex stycken, sedan har det lugnat sig lite (just nu är jag på nummer fyra för dagen, men det blir nog inte fler).

Det är mindre hundskit på gatorna nu än när jag var här sist. Bra! Jämfört med London känns det luftigt och ljust här i Paris. Igår besökte P. och jag Biblioteque National Francios Mitterand, som var ett imponerande skrytbygge med sköna läsfåtöljer i korridorerna. Vi var också i moskén och så såg jag på utställningarna på Fotografins Hus, samt hängde i deras bibliotek där jag hittade en del böcker jag letat efter länge.


Skor utanför damavdelningen av bönehallen i Paris moské.

Eftersom jag haft med mig datorn tidigare i jakt på fria WiFi-uppkopplingar så har jag faktiskt skrivit en liten text som jag tidigare (11 juli) inte kunnat ladda upp. Här är den:

Bortskämd. Jag har blivit lite bortskämd. Det stör mig när jag inte har tillgång till Internet på hotellrum, vilket jag inte haft på mitt andra hotell i London eller på det hotell i Paris där jag bor nu. Jag gillar att kunna lyssna på svenska nyheter på radio (via Internet) och att kunna kolla rubrikerna på morgontidningarnas hemsidor, samt förstås att kunna komma åt min mejl och att blogga.

När jag frågade i receptionen om de hade WiFi på hotellet så tittade han bara konstigt på mig. När jag förklarade att jag ville kunna komma åt Internet ryckte han bara på axlarna och pekade ut genom dörren: "Det finns ett Cyberkafè några kvarter bort". Tack! Min nästa plan var att hitta ett öppet trådlöst nät som jag kunde fulsurfa på. Men på mitt hotellrum fanns inget och det visade sig lite klurigt att hitta ett kafé att sitta på. Jag vill ju kolla ifall de har ett tillgängligt nät som sipprar in från någon granne innan jag slår mig ner och beställer något. Tidigare idag trodde jag att jag hade löst det. Jag stod på andra sidan av en glasvägg utanför ett kafé och plockade upp datorn. Bingo! Det fanns ett oskyddat nät som jag kunde komma ut på! Så jag gick in, slog mig ned vid bordet på andra sidan glaset, beställde ett glas vitt vin hos kyparen och fällde upp datorn igen. Då var nätet borta. Det gick inte att nå denna sidan glasrutan! Jag fick snällt sitta där och dricka upp mitt vin utan något Internet...

Min nya taktik är att istället skriva lite text i förväg. Om jag senare vid något tillfälle får kontakt med nätet kan jag snabbt ladda upp vad jag skrivit tidigare. Detta är förklaringen till varför jag skriver ett långt inlägg som spänner över flera tillfällen. Mejl och radio får jag klara mig utan.

* * *

Till min stora förtret visade det sig att jag glömde några saker i en byrålåda på hotellrummet utanför London, i Horsley Towers. Det var en kortläsare (för att överföra bilder från kameran till datorn), en kamerabatteriladdare samt min 60 Gb iPod. Jag saknar min iPod! Naturligtvis ringde jag genast hotellet när jag fick en möjlighet, men de kunde inte lämna besked direkt utan skulle ringa upp dagen efter. När klockan var 17 dagen efter ringde jag dem för att kolla, men de visste fortfarande inte och skulle ringa tillbaka om några minuter. Tredje gången jag ringde hade klockan hunnit bli 21, men de visste inte utan skulle återkomma imorgon bitti, när den ansvariga personen hade kommit in. Nu förväntade jag mig inte längre att de skulle ringa mig, så jag ringde dem en fjärde gång vid lunchtid dagen efter och fick till slut ett definitivt besked: sakerna var inte upphittade!

Är jag naiv om jag trodde att det inte skulle vara ett problem? Jag tvivlar till och med på att hotellrummet var uthyrt under helgen. Hur kan sakerna bara försvinna? Nu måste jag polisanmäla det när jag kommer hem och det blir ett försäkringsärende. Jag var helt inställd på att jag skulle få vara utan min iPod tills jag åker dit igen i september, men nu är det lite mer oklart.

Etiketter: bibliotek, foto, Internet, iPod, moské, Paris, radio

Eftersom det var ganska länge sedan jag hade en åsikt i den här bloggen så tänkte jag idag säga något om P1. Just nu när dessa rader skrivs lyssnar jag på P2, men annars är det P1 som gäller för hela slanten. Ja, det är faktiskt bara mellan klockan 11 och 12 på söndag förmiddag som jag väljer bort P1 helt. Då sänder de nämligen en gudstjänst i P1, och det är jag inte alls intresserad av. Om jag fortfarande ligger i sängen när det gudstjänsten börjar (det händer) så blir jag lite stressad när de börjar säger "tredje söndagen efter trefaldighet, liturgisk färg gul, kyrkan dekorerade med blommor i vitt". Nä, då rattar jag över till Klingan i P2 istället!

Min poäng här är att jag fortfarande tycker att Gudstjänsten är ett program som passar i P1. Det är ett dåligt program som de borde ta bort, men det är ändå ett P1-program. Det är talat, det tar ämnet på allvar, det är seriöst: P1.

Min åsikt är att de program som bör sändas i P1 ska uppfylla två krav: de ska vara P1-mässiga, d.v.s. passa in i P1-profilen som jag beskrev kort ovan, och de ska vara bra. Gudstjänsten passar in i P1-profilen, och vissa tycker kanske till och med det är bra. Det är bara min personliga åsikt att Gudstjänsten inte passar in där. Jag är inte intresserad. Men jag är inte intresserad av alla program i P1 och kan omöjligt begära det heller.

De program som det talas och skrivs mest om just nu när P1 debatteras är Stil, Jonas val och Lantz i P1. Av dessa är endast Stil P1-mässig: det är talat och seriöst. De andra två är helt andra slags program. För det första är de knutna till en viss person (Jonas Leksell respektive Annika Lantz). Vad händer när någon av dem blir sjuk eller slutar? Någon annan tar över, men programmets själ sitter i personen, inte i ämnet/tilltalet. Vad värre är: de tar inte sitt ämne seriöst.

På ZTV sändes för 100 år sedan (nåja, 10 år sedan) ett program som hette Knesset. Där förekom Jonas Lyksell som en person i panelen i säsong 3, det var första gången jag såg honom. Knesset är ett intressant exempel. I ZTV kändes programmet som väldigt seriöst: mitt bland alla musikvideos satt en grupp människor ner och talade om olika saker, om allt möjligt. Tonen var både allvarlig och skämtsam. Programmet Jonas val, som jag bara hört en gång än så länge, är ett program i lite samma stil. Men när miljön flyttats till P1 känns tilltalet inte längre seriöst utan enbart flamsigt. Jag är övertygad om att det är programmen runt omkring som gör skillnaden.

Problemet med P1 är att det här inte är första steget man tagit bort från P1:s profil. Några andra program redan tidigare flyttats från P3 till P1, men de hör inte heller hemma i P1. Dessa program är Spanarna (nog så seriöst när det sändes i P3, men bara löjligt i P1) och På minuten (kul visserligen, men alla kul program kan inte flytta till P1).

Nu hoppas jag att debatten har lyckats få ledningen på Sveriges Radio att inse att P1:s själ inte tål att man sänder program i P1 som inte är P1-mässiga -- även om programmen är både bra och roliga!

Etiketter: fakta, P1, program, radio, Sveriges Radio, åsikt

Idag skedde så klart returfärden i rallyt Paris-Dakar, förlåt Stockholm-Oslo. Att köra bil är trist, men det blev lite roligare när jag kom tillräckligt nära svenska gränsen för att kunna ta in P1 igen. Nu har jag fått höra program som jag normalt aldrig hör: Mitt i musiken, Lantz i P1 (nytt program), och Klassikerrummet.

Annars hände ingenting. Jösses vad det är trist med bilar!

Etiketter: bilar, Oslo, P1, radio, sponsring, Stockholm