Fakta ur en undersåtes liv

Det ligger lite för många olika böcker på mitt nattduksbord för närvarande. Dels är det "La città e la casa", en bok som vi ska läsa i den italienska textkursen jag följer. Sedan är det Bibeln. Japp, någon gång ska man väl läsa den! Jag har ännu inte kommit särskilt långt dock. Vidare är det "Den som vässar vargars tänder" av Carina Rydberg. Det är en bok jag blev nyfiken på när jag och L satt på krogen på Ingmarsö och åt lunch. Vid bordet bredvid blev Carina intervjuad av en reporter från SvD. Tyvärr lever den inte helt upp till mina förväntningar. Till sist är det en del saklitteratur, men det räknas kanske inte, precis som tidskrifter inte räknas.

Och tolka inte "nattduksbordet" alltför bokstavligt. Jag har slutat läsa i sängen för jag somnar bara. Det är ingen idé att försöka...

På toalett har vi sedan mycket länge haft en affisch, ja nästan en idolplansch, som föreställde Bill Gates. Det var naturligtvis en ironisk gest. När vi bytte lokaler och flyttade från stan ut till Ärvinge (Kistas tristaste förort) så tog vi affischen med oss och satte upp den här också. Men nu är den borta. Någon har plockat ned den och gjort vår arbetsplats lite mer humorlös. Synd.

Bill Gates har ju för övrigt på sistone förvandlats från en "bad guy" till en "good guy" i mångas ögon, tack vara de stora donationer han ger till världens fattiga. För min del får han extra respekt för att han verkar vara väldigt rationell i sin bidragsverksamhet. Han skänker pengar till områden som gör stor nytta, men som kanske inte är så sexiga -- vaccinering och dylikt. Hatten av för Bill!

När jag stod i hallen idag på väg ut från min lägenhet fick jag en obehaglig känsla. Något var fel. Närmare bestämt: något lät fel. Jag gick fram till en stapel med elektroniska artiklar som jag (tyvärr) har framme i lägenheten, just den här råkade vara datorn med kringutrustning, och vände örat mot prylarna. Nej, ljudet kom inte därifrån. Det kom uppifrån: min granne dammsög.

Det monotona ljudet av en dammsugare... Kanske är det en förklaring till varför jag inte dammsuger min lägenhet så ofta som jag borde? Jag ogillar verkligen det ljudet. Ett annat ljud som är ungefär lika illa är ljudet av tungt trafikerad väg. Det monotona ljudet av bilar som passerar tråkar ut mig genast. Det finns ingen avkoppling med sådana ljud i bakgrunden.

På väg till kaféet hörde jag ett annat ljud. En maskin liksom hyvlade/borrade upp asfalten på en gata. Trots att det väsnades en del fördrar jag lätt det ljudet framför en vägg av bilar på avstånd eller en dammsugare som viner.

Det pågår en italiensk filmfestival här i Stockholm. Jag såg "Francesco, guillare di Dio" igår på Sture. Det är en film av Roberto Rossellini, som också gjorde den knepiga filmen jag såg om Jean d'Arc på Italienska kulturinstitutet för en tid sedan. Den här filmen var bättre, men fortfarande konstigt. Precis som min dag idag: konstig.

Sådär, nu är jag hemma igen! När jag landade i Frankfurt igår var jag ganska hungrig -- min bokning av vegetarisk mat hade kommit bort, så det fanns bara lite dessert för mig att äta på planet. Och frukosten hade jag hoppat över. På planet från Frankfurt till Stockholm hade jag bara två kötträtter att välja bland, men de hade bröd så jag åt fyra frallor. Sedan hittade flygvärdinnan en liten extra låda med cous-cous i, som jag också slukade.

Nu ska ni slippa höra mig skriva om mat för ett tag. Jag är själv helt uttråkad av ämnet. Men en sista sak vill jag dela med mig av från Seoul, som illustrerar problemet med att veta vad man äter. Vad tror ni bilden föreställer? (Klicka på bilden för att se den i ett större format).






Ananasjuice? Det var iallafall vad vi trodde. Men när vi hällde upp drycken förvånades vi över att den var så vit. Vi bad vår koreanske kollega förklara. Han berättade att det var mjölk, men att 10% var ananaskoncentrat... I ärlighetens namn måste jag berätta att det smakade mycket bättre än det kanske låter.

På mitt bord låg för några dagar sedan en inbjudan till "An Appreciation Cocktail Reception", en inbjudan från självaste chefen för hotellet jag bor på. R.S.V.P: Guest Relations Office. Dress: Business Attire.

Nä, jag gick inte på cocktailbjudningen ikväll. Faktum är att jag inte ens svarade. Men jag köade i en tre-fyra minuter i receptionen vid ett tillfälle för att lämna ett svar, men längre än så orkade jag inte vänta.

Istället åkte vi ikväll till ett av Seouls nöjesdistrikt. Först åt vi, sedan ville vi dricka en drink. Men att välja bar visade sig lite klurigt: barerna var inte helt rumsrena. Vi undvek alla barer där det stod någon i kort kjol i entrén och ropade efter oss. Till slut valde vi baren Kings Club, som inte tycktes innehålla någon form av osedlighet (förutom alkolhol). Den var halvtom, men iallafall.

När vi nästan druckit upp vår första drink hör vi ett oväsen vid entrén: bråk. Två-tre personer slåss. En person krossar en glödlampa och hotar de andra med den. En person rusar iväg till biljardbordet för att hämta biljardbollar att försvara sig med (eller anfalla?). Vi byter plats till andra sidan bordet, så att vi inte sitter med ryggen mot slagsmålet. Personalen ingriper och håller fast personerna efter bästa förmåga, någon ringer efter polisen. Och de är snart på plats. Polishuset ligger i kvarteret, så inom en minut är där fem poliser. Men de gör inget, de håller inte ens fast slagskämparna! Fler samtal till polisen. Nu kommer poliser av högre rang, med vita skjortor. Personalen föreslår att vi ska byta plats till en lite mer skyddad plats längre in i baren, och vi lyder. Det är nu vi inser att alla i baren utom vi och de som slåss är personal... Vi tyckte det var halvtomt, men vi förstod inte hur tomt det egentligen var.

Allt lugnade ned sig så småningom. Barchefen kom och bad om ursäkt och tog i hand. Ägaren, en kvinna i femtioårsåldern, kom också och bad om ursäkt och tog i hand. Hon tyckte det var väldigt pinsamt.

Nu är vi hemma igen, välbehållna. Jag undrar om det var slagsmål även på kvällens cocktailbjudning på hotellet?

Här är hotellet där jag bor just nu. Helikopterplattan på taket syns tydligt. Andra sidan gatan (följ hotellets skugga över vägen) finns en parkeringsplats och där ligger också ett av Seouls mest kända buddhistiska tempel.

"Future life creator" - så lyder en slogan från ett stort telekombolag här i Seoul. Vad betyder det? "Life creator"?! Hur blir det på svenska? "Skapar framtidens liv?" Pornografi lär vara förbjudet här, men detta kanske är en täckmantel?

De använder också "Have a good time!", som det t.ex. står i min mobiltelefon. Det förstår jag iallafall.

Vi vågar inte be om att få en "doggy bag" när vi lämnar en restaurang här i Korea, för alla vet ju att de äter hundar här. Eller gör de verkligen det? Jag frågade min kollega. Jodå, visst äter han hund, fast det är speciella hundar som är uppfödda för att ätas, inte vanliga sällskapshundar. Hur det smakar kan ni förstås gissa? Som kyckling! Allt konstigt lär smaka som kyckling! För mig spelar det inte så stor roll. Ko, gris, hund, människa, fisk, räka eller kyckling: det är varelser, inte mat!

När jag på kvällen passerade en restaurang med akvarier på gatan så såg jag en kypare plocka upp något ur ett akvarium. Jag frågade vad det var. "Fish" svarade han. Är det någon som vet vad det är? Sjögurka kanske? Det lär väl inte vara vegetariskt iallafall...

Det är sällan som bilar gör en vänstersväng här i Seoul. Till saken hör att många av gatorna har fem-sex filer i vardera riktning, så det är en hel del trafik, även sent på kvällen är filerna fulla. Istället för vänstersvängar finns det filer för U-svängar. Om man vill svänga till vänster får man köra förbi korsningen där man ville svänga vänster och sedan göra en U-sväng och vända åter, och svänga höger istället. Det är många bilar som gör U-svängar samtidigt. På något sätt funkar det!

Hur uttalas "Hyundai" på koreanska? Det frågade jag min kollega när han skjutsade oss till hotellet ikväll. Hans svar var något ungefär mitt emellan "sjung-de" och "sjun-de", fast det är ett ganska svagt sj-ljud.

I butikerna tycks det mesta kosta ungefär som i Sverige. Taxi tycks lite billigare om man åker korta sträckor inne i stan -- men mycket dyrare om man åker från flygplatsen. Hotellet är jättedyrt. Vad sägs om öl för 75 kronor? På bordet stod det en reklamfolder med reklam för en flaska whiskey. Först tycker vi 640.000 won inte låter så dyrt ändå. Det blir väl 640 kronor. Men vänta lite, det blir ju 6400 kronor! Ganska dyrt.

Not: Vi tar först bort två nollor från priset, och tar sedan bort 20% av det som blir kvar för att beräkna priset i svenska kronor. I räkneexemplet ovan så läggs det dock på 20% i serviceavgifter.)

Så här ser kuddmenyn ut på mitt hotell. Det finns ytterligare fyra kuddar att välja bland på baksidan, totalt tio kuddar alltså.

När jag var i San Francisco såg jag att det inte var ovanligt att folk borstade tänderna vid lunch. Här i Seoul verkar det vara snarare regel än undantag. Det var rusning vid handfaten på toaletten när jag var där mitt på dagen idag, och de använde eltandborstar och harklade sig rejält när de borstat klart tänderna. Visserligen ligger det en tandläkarklinik här i samma korridor, men jag vet att de som borstade tänderna inte kom därifrån. Hur vet jag det? Jo, de hade tofflor från ett stort telekomföretag på fötterna...

Eftersom de inte har GSM i Korea har jag hyrt en liten CDMA-telefon på flygplatsen. Den är intressant. När jag viker upp mobilen hör jag en liten barnkör om kanske 10 koreanska barn som säger något glatt. När jag fäller ihop den igen låter samma barnkör lite besviken. Kul! När jag trycker på siffertangenterna så läser en röst upp vilken siffra jag tryckt på -- åtminstone tror jag det är siffran som läses upp, det är ju på koreanska... Smart, särskilt när man tittar på ett telefonnummer på ett papper och vi veta om man slår in det korrekt.

Så här kan maten se ut. Den är väldigt vacker tycker jag! Tyvärr minns jag inte om det här är kimchi eller inte. Kimchi verkar kunna se ut lite hur som helst... Vi får flera sorters kimchi till varje måltid.

Klockan är tio i tolv och jag ska gå och lägga mig. Men nu lyssnar jag på kvart-i-fem-ekot via webben och kollar på några av bilderna jag tagit idag. Det har mest blivit matbilder. Jag är hungrig! Så hungrig att jag nästan är yr.. Mina koreanska kollegor har varit mycket snälla och beställt specialmat till mig både till lunch och till middag, men det är inte så lätt. Allt jag kan äta smakar tång. Bäst har fyllda chilifrukter varit, fast det var så starkt att jag inte kunde äta mig mätt på dem. Efter middagen gick vi till en bar och drack några öl och då beställde våra värdar in lite snacks: ett fat med jordnötter, pistagenötter och ...en massa annat som var svårt att identifiera. Men utspritt över alltihopa låg iallafall torkade småfiskar. Mina svenska kollegor, som är köttätare, försåg sig av snacksen. Efter en stund frågade de vad det konstiga vita var. Det såg ut som strimlat papper ungefär.
- Squid, svarade koreanerna.
- OK. What's that red over there? frågade de igen och pekade.
- Snakes, svarade koreanerna.
Vi bara nickade. Inget konstigt med det, bara orm. Jag kommenterade till dem att vi var så vana vid konstiga saker nu att vi inte längre reagerade när de berättade att det var "snakes". De tittade konstigt på mig. Jag slingrade med armen och försökte visa en orm och upprepade "snakes".
- No, no, not snakes! Snakes.
- Snakes?
- No! Snakes!
Till slut gick det upp för oss: snacks. De menade att det var snacks!

Nu längtar jag till frukost imorgon. Det är mat man kan lita på det!

Det är söndag idag, men det är också min första arbetsdag här i Seoul. Enligt vår lokala kollega skulle det ta ungefär fem minuter i taxi att åka till kontoret. Han hade skickat oss en karta som jag skrivit ut på färgskrivaren, och som vi gav till taxichauffören -- vi förstod ingenting av kartan! Här finns det inga gatunamn, så det måste vara väldigt svårt att hitta. Och mycket riktigt: taxichauffören åkte med oss i fem minuter och satt mest och såg konfunderad ut. Han spanad omkring sig och pekade ibland på något hus och utropade något vi inte förstod: "Hungai!". Visst, men det var ju inte dit vi skulle... Han stannade bilen och gick ut och visade kartan för folk på gatan. Alla skakade på huvudet. Han ringde sin kompis med mobilen, men han kunde inte heller hjälpa till. Till slut hittade han iallafall fram -- det var nog mest tur!

I guideboken läser jag att det bor ungefär 11 miljoner människor i Seoul. Fast om man räknar de som bor i kringliggande städer, på pendlingsavstånd, blir det 20 miljoner. När jag läser det, och har sett trafiken här, undrar jag hur långa pendlingstider som accepteras.

Gatan utanför hotellet har fyra filer i en riktning och tre i den andra. Och det är inte den största gatan här i närheten... Innan jag kommit in i Seoul undrade jag om man går mot röd gubbe i den här stan eller inte. Stockholm är ju ganska ovanligt eftersom vi helt skamlöst går mot röd gubbe när det inte är någon bil i närheten. Men de funderingarna kunde jag glömma här märkte jag snabbt. Det är helt omöjligt att ens fundera på att korsa gatan när det inte är grön gubbe! Sju filer eller fler med bilar skojar man inte bort.

Nu har jag checkat in på hotellrummet i Seoul. Nu gäller det att ge sig av ut och hålla sig vaken så länge som möjligt. Inte gå och lägga sig tidigt, inte ta en liten tupplur...

Men hur kunde jag glömma deoderant? Jag måste ha packat upp och använt den på morgonen när jag åkte, och glömt packa ned den igen. Ack, ack, packa är trist!

Det kanske hade varit bra om jag ätit upp mig innan resan? I guideboken Lonely Planet läser jag: "It can be a struggle for vegetarians in ordinary restaurants, but you can order bibimbap, or dolsotbibimbap without the meat (or egg), beoseotjeongol, doenjang jjigae, dubu jjigae jajangmyeon, vegetable pajeon or dotorimuk. But check before you order that these meals don't have any meat, seafood or fish as fragments are sometimes used to add flavour". Lättare sagt än gjort kanske när de tydligen inte talar särskilt mycket engelska heller...

Men jag kan ju vända det till min fördel också. Kanske behöver jag gå ner lite i vikt!

Jo, nu måste jag packa. Tur att jag kan gå tillbaka och läsa om förra gången jag våndades med packningen, och om vad jag faktiskt saknade på resan. Den här gången packar jag t.ex. en nagelsax.

Marit Paulsen har kallats in för att hjälpa det krisdrabbade folkpartiet. Hon uttalade sig kritiskt om spionaffären för medierna, och hon gick oväntat hårt ut mot Leijonborg -- se t.ex. artikeln i SvD. "Han är en saktfärdig person som behöver lång tid för att tänka igenom saker innan han går ut med dem", sade hon och påpekade att hans styrka kanske inte var att agera på kriser. Men är det förtroendeingivande om man kandiderar till en plats i hetluften, som regeringen automatiskt innebär? Kan t.ex. en utrikesminister vara "saktfärdig"?

Jag blir sakta, men säkert, färdig med min packning...

Jag tvättar. Jag vill inte packa, jag gillar inte att packa. Det får vara till imorgon.

Nu har jag röstat! "Förtidsröstning" heter det nu sedan Posten försvann, och när jag var på biblioteket på Kungsholmen så råkade det vara så att en valdebatt pågick, mellan moderaterna och socialdemokraterna. Jag lyssnade lite. Tanken var att debatten skulle handla om lokala frågor, om Kungsholmen, men så blev det inte helt. Publiken ställde frågor om allt möjligt, om t.ex. folkpartiets spioneri på socialdemokraterna. Det var förstås inte lätt för moderaten att svara på de frågorna. Mest slående var dock hur aggressiva frågeställarna i publiken var: de höjde rösten, de klagade högt och ljudligt att politikerna inte svarade på frågan de ställt, de ville absolut ha ett precist svar på just sin menlösa fråga. En kvinna ropade högt att alla struntade i hennes högljudda avbrott bara för att hon var kvinna, hade hon varit man hade de lyssnat på henne.
Det kan inte vara lätt att vara politiker...

Nu har jag iallafall röstat, eftersom det ser ut som om jag kommer att vara utomlands på valdagen. Lite synd, det är högtidligt och kul att gå att rösta på valdagen.

Nu åker mina CD-skivor (som det väl trots allt heter på svenska?) ned i en kartong. När jag får handlingskraft bär jag ner kartongen till förrådet. I fortsättningen är det min iPod eller dator som får servera musiken. Varför? Skivorna tar plats i bokhyllan, plats jag behöver till böcker. Det är ändå lite klurigt att hitta en viss skiva just när man vill ha den, det är lättare på datorn eller i iPod:en. Tyvärr blir iTunes väldigt långsamt när man har mycket musik på datorn. Jag har ändå bara omkring 50 Gb. Hur skulle det vara med 100 Gb? Jag vill inte ens tänka tanken. Hoppas Apple förbättrar iTunes innan jag når den gränsen...

I morse, när jag vaknade tidigt och inte lyckades somna om, läste jag ut "Onåd" av J.M. Coetzee. Den överträffade mina förväntningar. Om du har den oläst i din bokhylla (vilket inte är helt osannolikt med tanke på att förlaget vräkte ut boken efter att han fick Nobelpriset, och den har funnits på bokrean i flera år nu) så ta ned den och läs den!

Det var Pop Dakar på universitetet och jag och L. åkte dit igår kväll när jag kommit tillbaka från Småland. Två scener med band, vin i plastmugg och försäljning av popcorn och godisremsor -- men tyvärr bara ett enda matstånd som det var 50 meters kö till. Vi köpte bullar och muffins istället. (Öl och kanelbulle passar väldigt bra kan jag passa på att tips om).

Vi var helt klart bland de äldre på området. Snittåldern låg någonstans mellan tjugo och tjugofem skulle jag gissa. En del personer tycker att det känns olustigt när man sticker ut så mycket från snittåldern, när ett ställe är så åldershomogent som det var igår. Man tycker det synd att ställen i Sverige är så uppdelade efter ålder och vill kanske till och med gå hem för att man inte känner sig till ro med att sticka ut som yngre eller äldre än alla andra. Men är det inte precis det man måste undvika? Om man vill ha mer blandade åldrar på ställen så måste man ju vara beredd att ibland vara yngst eller äldst, annars kommer ålderssegregeringen att förstärkas. Våga stanna! Våga vara äldst eller yngst!

Min moster Bitte begravdes i Småland igår. Hon blev 61 år och kommer att vara saknad av många. DN:s rubrik på förstasidan var denna dag "Lyckad genterapi ger cancersjuka nytt hopp". Låt oss hoppas att hoppet inte saknar grund!