2007-04-30
Välkomment till expensiva Kungsholmen!
Som lojal undersåte i arvskungariket Sverige firade jag vår käre monarks födelsedag idag med en tårta.
Nä, det blev fel där, för så var det inte alls! Idag har jag inte ätit någon tårta utan istället gjort något jag tänkt göra länge men ständigt skjutit upp. Deklarerat? Ja, det också, men det jag tänkte på var att jag promenerade till den expansiva nordvästra delen av Kungsholmen för att fotografera lite vad som händer i den stadsdelen just nu. Det blir nog fler vändor dit! Här är några foton från dagen:
Jag är väldigt glad över att de ämnar riva huset ovan. Det ligger som en tråkig kloss på Lindhagensgatan som man alltid måste passera. I en riktig stadsmiljö förväntar jag mig att det ska hända något i varje kvarter: det ska finna någon affär eller folk ska komma ut från en port, eller det ska iallafall ske något hela tiden. Det här huset har sovit för länge. Riv och bygg nytt!
Nyss gick min joggingtur här, men tydligen måste jag hitta en ny sträckning...
OK, för att ta det här sista fotografiet var jag tvungen att "missa" några skyltar som informerade mig om att jag egentligen inte fick vara där jag var. Men det var det värt!
Nä, det blev fel där, för så var det inte alls! Idag har jag inte ätit någon tårta utan istället gjort något jag tänkt göra länge men ständigt skjutit upp. Deklarerat? Ja, det också, men det jag tänkte på var att jag promenerade till den expansiva nordvästra delen av Kungsholmen för att fotografera lite vad som händer i den stadsdelen just nu. Det blir nog fler vändor dit! Här är några foton från dagen:
Jag är väldigt glad över att de ämnar riva huset ovan. Det ligger som en tråkig kloss på Lindhagensgatan som man alltid måste passera. I en riktig stadsmiljö förväntar jag mig att det ska hända något i varje kvarter: det ska finna någon affär eller folk ska komma ut från en port, eller det ska iallafall ske något hela tiden. Det här huset har sovit för länge. Riv och bygg nytt!
Nyss gick min joggingtur här, men tydligen måste jag hitta en ny sträckning...
OK, för att ta det här sista fotografiet var jag tvungen att "missa" några skyltar som informerade mig om att jag egentligen inte fick vara där jag var. Men det var det värt!
Etiketter: foto, Kungsholmen, stadsplanering
2007-04-29
Frukost hos främlingar
Tre lite ovanliga saker har hänt idag.
Det började med frukost, då L och jag var bortbjudna till två av hennes kompisar i Minneberg. Om drygt två veckor kommer vi att delta på deras bröllop, så det var på sin plats att jag fick träffa brudparet innan dess -- eller snarare tvärt om, det var inte mer än rätt att de fick träffa mig, en okänd person som de bjudit till sin bröllopsfest! Det är inte så ofta som jag går bort till någon annan och äter frukost, men det är ett trevligt sätt att umgås på. Konventionerna är så fasta kring middagar, men de är lite öppnare kring en frukost.
Den andra ovanliga saken som hände var att vi tittade på en lägenhet som vi faktiskt tycker var intressant. Visst, den hade mycket dåligt också. Det första dåliga var t.ex. den instinktiva känslan "Nej, det här var inget trevligt ställe" som vi båda fick när vi kom innanför dörren. Det luktade nämligen rök, tung cigarettrök som bitit sig in i väggar och tak. Men sådant går så klart att åtgärda. Köket skulle man också behöva göra något åt, men annars var det en fin planlösning och det var ljust och fint. Vi har inte tänkt klart än.
Den tredje och sista ovanliga saken var att jag valde att möblera om. Länge har det stått klart att jag borde göra det, men det har liksom aldrig blivit av. Och möblerna flyttar inte sig själv har jag tvingats inse efter en tid. Nu tog jag iallafall tag i saken och tömde två bokhyllor som sedan flyttades till nya ställen och fylldes upp igen. Det är häpnadsväckande hur mycket en bokhylla rymmer när man plockar ut allt som finns i den för en stund... Jag hoppas jag slipper flytta dem igen på ett tag -- kanske inte innan jag byter lägenhet?
Det började med frukost, då L och jag var bortbjudna till två av hennes kompisar i Minneberg. Om drygt två veckor kommer vi att delta på deras bröllop, så det var på sin plats att jag fick träffa brudparet innan dess -- eller snarare tvärt om, det var inte mer än rätt att de fick träffa mig, en okänd person som de bjudit till sin bröllopsfest! Det är inte så ofta som jag går bort till någon annan och äter frukost, men det är ett trevligt sätt att umgås på. Konventionerna är så fasta kring middagar, men de är lite öppnare kring en frukost.
Den andra ovanliga saken som hände var att vi tittade på en lägenhet som vi faktiskt tycker var intressant. Visst, den hade mycket dåligt också. Det första dåliga var t.ex. den instinktiva känslan "Nej, det här var inget trevligt ställe" som vi båda fick när vi kom innanför dörren. Det luktade nämligen rök, tung cigarettrök som bitit sig in i väggar och tak. Men sådant går så klart att åtgärda. Köket skulle man också behöva göra något åt, men annars var det en fin planlösning och det var ljust och fint. Vi har inte tänkt klart än.
Den tredje och sista ovanliga saken var att jag valde att möblera om. Länge har det stått klart att jag borde göra det, men det har liksom aldrig blivit av. Och möblerna flyttar inte sig själv har jag tvingats inse efter en tid. Nu tog jag iallafall tag i saken och tömde två bokhyllor som sedan flyttades till nya ställen och fylldes upp igen. Det är häpnadsväckande hur mycket en bokhylla rymmer när man plockar ut allt som finns i den för en stund... Jag hoppas jag slipper flytta dem igen på ett tag -- kanske inte innan jag byter lägenhet?
Etiketter: bokhyllor, bröllop, cigarettrök, frukost, lägenhetsvisning
2007-04-27
Semesterplanering är ett otyg
Snart är det sommar. Ja, vissa hävdar faktiskt att det är sommar redan idag, och att man måste sitta utomhus och äta, annars kan det vara... Riktigt så långt vill jag inte gå, men det är snart sommar.
På sommaren ska man ha semester. Semestern måste planeras, men det ger mig lite obehagskänslor: in i det sista vill jag hålla alla möjligheter öppna. Så fort jag ansökt om semester för en viss vecka så betyder det ju att jag med säkerhet kommer att jobba en annan. Innan semestern är ansökt så är allt så härligt öppet och ovisst. Sommaren ska vara full av möjligheter, inte låst till val man gjorde när det fortfarande var kallt ute.
Följande saker skulle jag vilja göra i sommar:
På sommaren ska man ha semester. Semestern måste planeras, men det ger mig lite obehagskänslor: in i det sista vill jag hålla alla möjligheter öppna. Så fort jag ansökt om semester för en viss vecka så betyder det ju att jag med säkerhet kommer att jobba en annan. Innan semestern är ansökt så är allt så härligt öppet och ovisst. Sommaren ska vara full av möjligheter, inte låst till val man gjorde när det fortfarande var kallt ute.
Följande saker skulle jag vilja göra i sommar:
- Resa till Paris, och kanske Wien
- Resa till Halmstad
- Hälsa på P. ute på hans sommarställe Sjövik
- Hänga i stan
- Luffa omkring lite i Stockholms skärgård
- Vandra i Alperna
- Läsa tjocka romaner och glömma allt annat
- Gå på musikfestivaler (helst nära innerstan så att man slipper det jobbiga)
- Göra utflykter och träffa folk på picknick
- Hälsa på släkten i Småland
- Paddla kajak med matsäck (hm... kameran då?)
- Gå ut på trevliga barer och sedan nattbada på vägen hem
- Spela krocket
Etiketter: oro, resa, semester
2007-04-26
Snart valborg: köpa ut på systemet
I Kista finns det en food court dit vi ibland går för att äta lunch. Det är massor med bord och stolar i mitten (som dock alla tycks upptagna vid lunchtid) samt runt omkring dessa många olika restauranger och kaféer. Min favorit är den italienska restaurangen.
Vi pratade om att det vore kul att ta en lite festligare lunch på fredag. Man skulle vilja duka upp i food courten med duk och varför inte några tända ljus? Vin till maten skulle höja stämningen rätt rejält också. Och varför inte? I ena hörnet av lokalen finns Systembolaget. Varför inte köpa en pasta all'arrabbiata, ta med brickan in till personalen på Systembolaget och fråga: "Vilket vin passar till den här maten? Kan jag få en flaska av det tack!"
Vi pratade om att det vore kul att ta en lite festligare lunch på fredag. Man skulle vilja duka upp i food courten med duk och varför inte några tända ljus? Vin till maten skulle höja stämningen rätt rejält också. Och varför inte? I ena hörnet av lokalen finns Systembolaget. Varför inte köpa en pasta all'arrabbiata, ta med brickan in till personalen på Systembolaget och fråga: "Vilket vin passar till den här maten? Kan jag få en flaska av det tack!"
Etiketter: alkohol, Kista, mat
2007-04-23
SCB regerar
Troligen är det ett led i min naturliga förvandling till gubbe, men jag tycker att Statistisk årsbok är en fantastiskt spännande bok. (En alternativ förklaring till mitt stigande intresse för statistik är att jag nyligen läst böcker som handlar mycket om det).
Just nu är jag sugen på att göra grafer och diagram som visar fascinerande data ur befolkningsstatistiken, men jag nöjer mig med att presentera följande lösryckta fakta.
År 2005 föddes 9 levande barn av mammor som var äldre än 40 år och som hade pappor som var yngre än 25 år. Motsvarande siffra för pappor som var äldre än 40 år och som hade mammor som var yngre än 25 år var 319. Inte så konstigt kanske.
Men när man studerar tabellen (tabell 85 i Befolkningsstatistiken) närmare så ser man att det finns ytterligare en rad, för mammor som föder barn vars pappors ålder är okänd. Till exempel föddes 203 levande barn av mammor under 20 år vars pappas ålder var okänd. Det är hela 12% av alla barn som den åldersgruppen födde! I de andra åldersgrupperna är andelen som följer:
20-24 år: 6%
25-29: 3%
30-34: 3%
35-39: 4%
40-44: 6%
45-: 13%.
OK, jag tänkte först att tonåringarna var lite vildare och hade mindre koll på vilka de kanske hade haft sex med, men den teorin håller ju uppenbarligen inte, ty i de högre åldersgrupperna ökar det igen. Kanske är 45-åriga kvinnor mer lika tonåringar än jag insett tidigare?
Se där, en fundering man kan få av att läsa statistik! Nu ska jag bara hitta den där tabellen som förklarar hur många gubb-poäng man får av att läsa statistiska tabeller...
Just nu är jag sugen på att göra grafer och diagram som visar fascinerande data ur befolkningsstatistiken, men jag nöjer mig med att presentera följande lösryckta fakta.
År 2005 föddes 9 levande barn av mammor som var äldre än 40 år och som hade pappor som var yngre än 25 år. Motsvarande siffra för pappor som var äldre än 40 år och som hade mammor som var yngre än 25 år var 319. Inte så konstigt kanske.
Men när man studerar tabellen (tabell 85 i Befolkningsstatistiken) närmare så ser man att det finns ytterligare en rad, för mammor som föder barn vars pappors ålder är okänd. Till exempel föddes 203 levande barn av mammor under 20 år vars pappas ålder var okänd. Det är hela 12% av alla barn som den åldersgruppen födde! I de andra åldersgrupperna är andelen som följer:
20-24 år: 6%
25-29: 3%
30-34: 3%
35-39: 4%
40-44: 6%
45-: 13%.
OK, jag tänkte först att tonåringarna var lite vildare och hade mindre koll på vilka de kanske hade haft sex med, men den teorin håller ju uppenbarligen inte, ty i de högre åldersgrupperna ökar det igen. Kanske är 45-åriga kvinnor mer lika tonåringar än jag insett tidigare?
Se där, en fundering man kan få av att läsa statistik! Nu ska jag bara hitta den där tabellen som förklarar hur många gubb-poäng man får av att läsa statistiska tabeller...
Etiketter: barn, befolkning, SCB, sex, statistik
2007-04-22
Dagens Dagens Nyheter
Ofta har jag skrivit ganska kritiskt om DN, men ibland påminns jag om varför jag faktiskt är prenumerant. Idag hade de en utmärkt Frankrike-special i kulturdelen, med en tanke på det franska presidentvalet som ägt rum idag (iallafall första omgången). Det var både bredd och lite djup och de skickade ut Fredrik Strage och mästerfotografen Paul Hansen i Paris förorter -- ett reportage som slutade både överraskande och tänkvärt! Tack DN!
2007-04-20
Ishockeystämning i Frankrike?
Nyligen hörde C. av sig från San Francisco för att meddela att MODO hade vunnit SM-guld i ishockey. Jag kunde riktigt höra segervrålet i mitt chattprogram! Själv följer jag inte ishockey och visste inte att MODO hade vunnit. Däremot hade det inte undgått mig att det spelades semifinaler och finaler i ishockey -- det gör det väl alltid?. Till skillnad från fotboll tycks ishockeyslutspel vara en uthållighetsutmaning, både för spelarna och för fansen. Matcherna spelas i bäst av sju (?), så det kan bli ganska många matcher.
På ett sätt påminner det mig om valrörelserna i främmande länder. Presidentvalet i USA följer svenska media rigoröst: vi får genast veta när en viss person bestämmer sig för att kandidera till att bli ett partis kandidat, inför själva presidentvalet som kommer långt senare. Eller jämför med valrörelsen i Frankrike, när vi ständigt får veta presidentkandidaternas ställning i den senaste väljerundersökningen. Intressant nog har de ett slags ishockeysystem i många länder: om den presidentkandidat som fått flest röster på valdagen inte fått mer än t.ex. 50% av rösterna, så blir det en andra valomgång.
Kommer Frankrike i framtiden att utöka till sju valomgångar för att det är så bra teve?
På ett sätt påminner det mig om valrörelserna i främmande länder. Presidentvalet i USA följer svenska media rigoröst: vi får genast veta när en viss person bestämmer sig för att kandidera till att bli ett partis kandidat, inför själva presidentvalet som kommer långt senare. Eller jämför med valrörelsen i Frankrike, när vi ständigt får veta presidentkandidaternas ställning i den senaste väljerundersökningen. Intressant nog har de ett slags ishockeysystem i många länder: om den presidentkandidat som fått flest röster på valdagen inte fått mer än t.ex. 50% av rösterna, så blir det en andra valomgång.
Kommer Frankrike i framtiden att utöka till sju valomgångar för att det är så bra teve?
Etiketter: Frankrike, ishockey, politik, TV, USA
2007-04-17
Med rumpan bar på Fridhemsplan
På tunnelbanan mellan Odenplan och S:t Eriksplan kände jag plötsligt något i baken. Jag satt där med benen i kors på väg hem från italienskan på Universitetet. Det var halvfullt i tåget.
Det var jeansbyxorna som långsamt, men väldigt tydligt, sprack i backen. Tyget gav efter och gick upp i en horisontell reva. Jag försökte spela oberörd -- ingen kunde ju se det så länge jag satt ned. Diskret försökte jag känna efter hur stort hålet blivit, men det var inte så lätt att göra diskret mitt bland alla människor.
Jag var tvungen att utgå från det värsta, det vill säga att det var ett rejält stort hål i höjd med nedre delen av skinkan. Vad hade jag för kalsonger på mig? Om de var i en avvikande färg skulle hålet synas tydligare.
Min lösning blev att stiga av bland de sista när tåget kom fram till Fridhemsplan. Jag valde att ta uppgången på Drottningholmsvägen, eftersom jag där snabbt kunde smita ner på gator som är folktommare än S:t Eriksgatan -- övre delen av Hantverkargatan, Karlsviksgatan och Pontonjärgatan brukar vara relativt glesa vid niotiden en vardagkväll.
Jag kom hela vägen hem utan att någon stirrade, tror jag. Väl hemma kunde jag konstatera att revan satt ganska turligt långt in, så det knappt syntes bakifrån även om det var 10-15 centimeter långt.
Synd på så sköna byxor...
Det var jeansbyxorna som långsamt, men väldigt tydligt, sprack i backen. Tyget gav efter och gick upp i en horisontell reva. Jag försökte spela oberörd -- ingen kunde ju se det så länge jag satt ned. Diskret försökte jag känna efter hur stort hålet blivit, men det var inte så lätt att göra diskret mitt bland alla människor.
Jag var tvungen att utgå från det värsta, det vill säga att det var ett rejält stort hål i höjd med nedre delen av skinkan. Vad hade jag för kalsonger på mig? Om de var i en avvikande färg skulle hålet synas tydligare.
Min lösning blev att stiga av bland de sista när tåget kom fram till Fridhemsplan. Jag valde att ta uppgången på Drottningholmsvägen, eftersom jag där snabbt kunde smita ner på gator som är folktommare än S:t Eriksgatan -- övre delen av Hantverkargatan, Karlsviksgatan och Pontonjärgatan brukar vara relativt glesa vid niotiden en vardagkväll.
Jag kom hela vägen hem utan att någon stirrade, tror jag. Väl hemma kunde jag konstatera att revan satt ganska turligt långt in, så det knappt syntes bakifrån även om det var 10-15 centimeter långt.
Synd på så sköna byxor...
Etiketter: Fridhemsplan, mode, pinsamt, rumpa
2007-04-16
DN och den extremt korta svenska sommaren
DN har sedan en tid bestämt sig för att härma gratistidningarna och göra sitt innehåll mer meningslöst. Ett sådant beslut var att göra texterna kortare (genom att göra teckensnittet större), men det har jag berättat om förr. Ett annat sådant beslut var att börja publicera en siffra på sidan sju varje dag. Siffran står längst upp på sidan med stora blå siffror. Det kan lura en att tro att det är viktigt information, men det är bara utfyllnad. Mitt råd till DN är att istället placera en liten blomma eller något där, det känns mer uppriktigt.
Dagens siffra är 338 206. Tillsammans med den lilla förklarande texten blir det så här:
I gårdagens tidning var siffran dock oavsiktligt komisk. Den blå siffran var då 13, och i sin helhet löd det så här:
Dagens siffra är 338 206. Tillsammans med den lilla förklarande texten blir det så här:
Jaha. Och vad betyder det då? Ser det likadant ut i andra länder? Vad är orsaken till att antalet motorcyklar ökar? Är det fler registrerade motorcyklar, eller är det också fler som kör motorcykel? Ingenting har vi lärt oss av deras blå siffra på sidan sju.
338 206 motorcyklar var i trafik en 31 mars. En ökning med 18,8 procent mot den 31 mars i fjol.
I gårdagens tidning var siffran dock oavsiktligt komisk. Den blå siffran var då 13, och i sin helhet löd det så här:
13 maj brukar sommaren inträffa i Stockholm.Jag ser framför mig hur pensionärer som inte gått ut den dagen missar den korta skandinaviska sommaren och hur hösten snabbt tar över stafettpinnen...
2007-04-15
Varför en bokhylla när man bara läser Sköna hem?
Det har inte annonserats officiellt här på bloggen, men de flesta vet ändå redan att jag och L letar efter en gemensam lägenhet. I slutet av juni kommer vi att flytta ihop, men om vi då inte köpt någon gemensam lägenhet så bor vi tills vidare i min nuvarande lilla etta.
Vi siktar på en trea på Kungsholmen eller Söder, och unnar oss lyxen att utesluta tråkiga delar av respektive öar. Fredhäll (Fredhell?) och Marieberg går till exempel bort, liksom östra Söder som ju inte har några kommunikationer att tala om. Idag var det andra helgen då vi tittade på lägenheter och denna veckan var det tre lägenheter som vi gallrade ut -- alla tre på Söder. Den första visningen var inställd: lägenheten var redan såld. Lite snopet. Den andra visningen var på en ganska ny lägenhet (1990) som var hiskeligt möblerad men som i övrigt var ganska OK. Tyvärr var takhöjden låg och området den låg i trist.
Den tredje lägenheten var en vindsvåning på Götgatan. På bilderna på nätet såg den riktigt fin ut och det var en väldigt populär visning, med kö i trappan upp. Toaletten och köket var i toppskick och såg båda ut som hämtade ur en inredningstidning, liksom hela lägenheten när man började tänka på det. Allt såg fint och stilrent ut, precis som en våning i Sköna hem eller kanske Wallpaper. Men när man började tänka efter lite så såg man bristerna. Var kunde man ha en bokhylla? Det fanns inte en endaste bokhylla i lägenheten under visningen, bara ett litet tidningsställ (med Sköna hem, för övrigt). Var kunde man ställa en teve? På bilderna inför visningen kunde man se att de ställt den i en gång, mellan två fönster, men det såg inte särskilt praktiskt ut. De som bodde där tyckte heller inte gilla musik, för det fanns ingen musikanläggning eller någon högtalare. Var skulle man kunna ha något sådant? Knappt ens en liten byrå tycktes det finnas plats till. Så jag var imponerad över hur fint det var, men det kändes bara som yta, helt opraktiskt. Nej, så vill jag inte bo.
Vi siktar på en trea på Kungsholmen eller Söder, och unnar oss lyxen att utesluta tråkiga delar av respektive öar. Fredhäll (Fredhell?) och Marieberg går till exempel bort, liksom östra Söder som ju inte har några kommunikationer att tala om. Idag var det andra helgen då vi tittade på lägenheter och denna veckan var det tre lägenheter som vi gallrade ut -- alla tre på Söder. Den första visningen var inställd: lägenheten var redan såld. Lite snopet. Den andra visningen var på en ganska ny lägenhet (1990) som var hiskeligt möblerad men som i övrigt var ganska OK. Tyvärr var takhöjden låg och området den låg i trist.
Den tredje lägenheten var en vindsvåning på Götgatan. På bilderna på nätet såg den riktigt fin ut och det var en väldigt populär visning, med kö i trappan upp. Toaletten och köket var i toppskick och såg båda ut som hämtade ur en inredningstidning, liksom hela lägenheten när man började tänka på det. Allt såg fint och stilrent ut, precis som en våning i Sköna hem eller kanske Wallpaper. Men när man började tänka efter lite så såg man bristerna. Var kunde man ha en bokhylla? Det fanns inte en endaste bokhylla i lägenheten under visningen, bara ett litet tidningsställ (med Sköna hem, för övrigt). Var kunde man ställa en teve? På bilderna inför visningen kunde man se att de ställt den i en gång, mellan två fönster, men det såg inte särskilt praktiskt ut. De som bodde där tyckte heller inte gilla musik, för det fanns ingen musikanläggning eller någon högtalare. Var skulle man kunna ha något sådant? Knappt ens en liten byrå tycktes det finnas plats till. Så jag var imponerad över hur fint det var, men det kändes bara som yta, helt opraktiskt. Nej, så vill jag inte bo.
Etiketter: Kungsholmen, lägenhetsvisning, sambo, Sköna hem, Söder
2007-04-14
Datornördig fredagkväll
Apples grejer är ju så lätta att använda. Snygga är de också. Men man ska nog ta det första påståendet med en viss nypa salt, iallafall hade jag en del problem med min nya Apple Airport Extreme.
Vad skulle jag med en Apple Airport Extreme till, jag har ju redan en trådlös router? Jo, jag vill kunna nå min externa hårddisk utan att behöva koppla in en usb-sladd varje gång. Det är förstås inga problem om man har en stationär dator, men med laptop blir det lite lätt löjligt om man måste koppla in sladdar hela tiden. Den enkla lösningen är att koppla in hårddisken till Airport Extreme och sedan koppla upp sig trådlöst mot den.
Fem minuter skulle det ta att göra. Bara att koppla in alla sladdar och slå på, sedan skulle en grön lampa lysa och allt funka. Tjena. Det tog mig fyra timmar att få både Internetuppkopplingen och hårddiskutdelningen att fungera samtidigt... Jag behövde uppgradera mitt OS, firmware i routern och ett AirPort-program i datorn. Där gick en fredagkväll till spillo...
Men å andra sidan: när jag väl fått både hårddisken och Internetuppkopplingen att funka samtidigt fungerade det förvånansvärt bra. ITunes märke inte ens att hårddisken inte var inkopplad som vanligt, och Adobe Lightroom visade alla bilderna på hårddisken snabbt och smidigt. Trevligt!
Eller uppstod problemen helt enkelt eftersom det var fredag den trettonde?
Vad skulle jag med en Apple Airport Extreme till, jag har ju redan en trådlös router? Jo, jag vill kunna nå min externa hårddisk utan att behöva koppla in en usb-sladd varje gång. Det är förstås inga problem om man har en stationär dator, men med laptop blir det lite lätt löjligt om man måste koppla in sladdar hela tiden. Den enkla lösningen är att koppla in hårddisken till Airport Extreme och sedan koppla upp sig trådlöst mot den.
Fem minuter skulle det ta att göra. Bara att koppla in alla sladdar och slå på, sedan skulle en grön lampa lysa och allt funka. Tjena. Det tog mig fyra timmar att få både Internetuppkopplingen och hårddiskutdelningen att fungera samtidigt... Jag behövde uppgradera mitt OS, firmware i routern och ett AirPort-program i datorn. Där gick en fredagkväll till spillo...
Men å andra sidan: när jag väl fått både hårddisken och Internetuppkopplingen att funka samtidigt fungerade det förvånansvärt bra. ITunes märke inte ens att hårddisken inte var inkopplad som vanligt, och Adobe Lightroom visade alla bilderna på hårddisken snabbt och smidigt. Trevligt!
Eller uppstod problemen helt enkelt eftersom det var fredag den trettonde?
2007-04-13
Norsk smitta
Ett oväntat mejl dök upp idag, från Norman. De påpekar att Internet kryllar av farliga virus som man måste skydda sig mot. Bäst är att beställa deras produkt över nätet, så får jag 30% rabatt!
Vad de inte vet om är att jag använder Mac. Även om jag inte tror på snacket om att det inte finns några virus på Mac så är ändå problemet mycket mindre än på Windows. Och Norman har inte ens någon produkt för Mac.
Fräckast är ändå följande stycke från mejlet:
Vad de inte vet om är att jag använder Mac. Även om jag inte tror på snacket om att det inte finns några virus på Mac så är ändå problemet mycket mindre än på Windows. Och Norman har inte ens någon produkt för Mac.
Fräckast är ändå följande stycke från mejlet:
Lägg till marketingsweden@norman.no i din adressbok eller din lista för godkända avsändare för att säkerställa att dessa nyhetsbrev och andra meddelanden från Norman hamnar i din inbox, och inte i din papperskorg eller fastnar i din skräplista.De inser alltså att det de skickar är spam. Och det ska komma från ett säkerhetsföretag. Nä, det mejlet markeras som spam hos mig, så att GMail inte släpper igenom fler!
Etiketter: Mac, spam, virus, Windows
2007-04-12
Den första kicken - igen
Ofta när man läser om drogmissbruk berättas det om att personen som hamnat i missbruk söker samma kick som han/hon fick den första gången. "Det blir aldrig bättre än den första fixen, men man försöker och hoppas, igen och igen..."
Idag fick uppleva den där första kicken igen, när jag drack en utmärkt espresso på morgonen. Det snurrade lätt i huvudet, och det kändes som om jag nästan svävade en liten stund. Har du aldrig upplevt det har du aldrig druckit en riktigt bra espresso!
I övrigt inga jämförelser mellan heroin och koffein.
Idag fick uppleva den där första kicken igen, när jag drack en utmärkt espresso på morgonen. Det snurrade lätt i huvudet, och det kändes som om jag nästan svävade en liten stund. Har du aldrig upplevt det har du aldrig druckit en riktigt bra espresso!
I övrigt inga jämförelser mellan heroin och koffein.
Etiketter: droger, espresso, koffein
2007-04-10
7-1
Det är alltid kul att se fotbollsmatcher med många mål. Roma i kvartsfinal mot Manchester United! Synd bara att målen blev fel fördelade... 7-1.
Manchester United lyckades med allt. Det var jämnt under de första 10 minuterna, men sedan gjorde Manchester United tre snabba mål, och det sänkte Roma. Vad kunde de göra? Spela på, hoppas på mål. Backa hem? Ingen idé.
Mig överraskade det att det var Manchester United som stod för kontringarna. Jag trodde Roma skulle vara pressade och ligga långt tillbaka på planen, men inte: Roma spelade uppe på offensiv planhalva, och Manchester United gjorde snabba kontringar, och lyckades med allt.
Något har jag lärt mig över tiden om att vara Roma-supporter: man får båda glada stunder och dystra ögonblick. Oftast när man vågar hoppas lever de inte upp till hoppet, som ikväll. Å andra sidan: när de är som mest uträknade reser de sig upp igen. Jag får hoppas på det nu.
Manchester United lyckades med allt. Det var jämnt under de första 10 minuterna, men sedan gjorde Manchester United tre snabba mål, och det sänkte Roma. Vad kunde de göra? Spela på, hoppas på mål. Backa hem? Ingen idé.
Mig överraskade det att det var Manchester United som stod för kontringarna. Jag trodde Roma skulle vara pressade och ligga långt tillbaka på planen, men inte: Roma spelade uppe på offensiv planhalva, och Manchester United gjorde snabba kontringar, och lyckades med allt.
Något har jag lärt mig över tiden om att vara Roma-supporter: man får båda glada stunder och dystra ögonblick. Oftast när man vågar hoppas lever de inte upp till hoppet, som ikväll. Å andra sidan: när de är som mest uträknade reser de sig upp igen. Jag får hoppas på det nu.
Etiketter: besvikelse, Champions League, fotboll, Roma
Kaféer vid stängningsdags, med eller utan marodör
Den bästa stunden på kafé är den sista timmen innan stängning. Då lugnar allt ner sig, inga nya gäster tycker det är någon idé att välja just det kaféet och jag får sitta i lugn och ro och läsa det jag läser. Personalen går och fejar lite, plockar disk och putsar glasmontern. I värsta fall öppnar de dörren för att vädra ut (och för att bli av med oss som dröjer oss kvar), men oftast är de snälla. Kravet på att handlar minskar också eftersom man inte tar upp plats från någon annan kund som skulle kunna spendera mer pengar.
Denna sköna tid fram till stängning var jag igår på mitt stamfik, men jag blev lite förskräckt när jag upptäckte att kafémarodören var där. Kafémarodören är en man som brukar hänga på kaféer runt Fridhemsplan och S:t Eriksplan -- jag har sett honom ungefär i området mellan il caffè(vid Rådhuset) och Ritorno (vid Vasaparken), men det är möjligt att hans utbredningsområde är större än så. Han är ungefär 45 år, har blont hår och ses oftast tillsammans med sin laptop. Skälet till att jag kallar honom kafémarodören är att han dels pratar med allt och alla -- även om de tydligt inte vill det -- och dels att han kan ställa sig bredvid ett upptaget bord och "vänta". När de som sitter vid bordet frågar varför han står där så förklarar han att just det bordet har ett eluttag som han behöver för sin dator, men de som sitter där "behöver absolut inte ta någon hänsyn till honom". Det slutar alltid med att de går inom två minuter. Förr satt han och kedjerökte på Kanel, men dels har ju Kanel lagts ned (snyft!) och dels är det rökförbud numera, vilket han tycks respektera.
Denna sköna tid fram till stängning var jag igår på mitt stamfik, men jag blev lite förskräckt när jag upptäckte att kafémarodören var där. Kafémarodören är en man som brukar hänga på kaféer runt Fridhemsplan och S:t Eriksplan -- jag har sett honom ungefär i området mellan il caffè(vid Rådhuset) och Ritorno (vid Vasaparken), men det är möjligt att hans utbredningsområde är större än så. Han är ungefär 45 år, har blont hår och ses oftast tillsammans med sin laptop. Skälet till att jag kallar honom kafémarodören är att han dels pratar med allt och alla -- även om de tydligt inte vill det -- och dels att han kan ställa sig bredvid ett upptaget bord och "vänta". När de som sitter vid bordet frågar varför han står där så förklarar han att just det bordet har ett eluttag som han behöver för sin dator, men de som sitter där "behöver absolut inte ta någon hänsyn till honom". Det slutar alltid med att de går inom två minuter. Förr satt han och kedjerökte på Kanel, men dels har ju Kanel lagts ned (snyft!) och dels är det rökförbud numera, vilket han tycks respektera.
Etiketter: Fridhemsplan, kafé, kafémarodören, S:t Eriksplan
2007-04-09
Dödligt spännande match imorgon
Roma möter Manchester United på Old Trafford imorgon i kvartsfinal i Champions League. Det står 2-1 till Roma, men det blir svårt att slå Manchester United på deras hemmaplan. Hur som helst blir det en riktigt spännande match, 90 nervösa minuter på O'Learys...
Det är bevisat att spännande fotbollsmatcher ökar dödligheten -- fast bara bland män! Kvinnors dödlighet går inte upp när en spännande fotbollsmatch visas på teve. Undrar varför...
Det är bevisat att spännande fotbollsmatcher ökar dödligheten -- fast bara bland män! Kvinnors dödlighet går inte upp när en spännande fotbollsmatch visas på teve. Undrar varför...
Etiketter: döden, fotboll, Roma
Se "Darling", darling!
"Darling" går fortfarande på bio, men den tycks vara på väg bort från repertoaren. Passa på att se den om du fortfarande inte gjort det, för det är en riktigt bra film! Jag får lust att ta till det fåniga uttrycket att den känns osvensk, men det är det första ord som jag kommer att tänka på. När såg du senast en svensk film som var estetisk utan att bli fånig? Som hade ett innehåll och som lyckades förmedla allt detta på ett nedtonat och diskret sätt?
Ett bevis för att filmen var annorlunda var en scen som utspelade sig i biosalongen igår. Vi såg en eftermiddagsföreställning på Filmstaden Sergel, och framför oss satte sig en äldre dam med krycka och (vad vi förmodade var) hennes 60-åriga son. Efter 10 minuter säger damen till sonen, alldeles för högt, och lite irriterat: "Vad handlar den om egentligen?!" Sonen svarar: "Ingenting. Ingenting". Men när vi gick ut från salongen efteråt hörde jag damen säga till sonen "Underbar!", så hennes uppfattning tycktes ha svängt.
Några av oss minns ju också teveserien "Stockholmare" som något av det bästa som visats i svensk TV. Regissören är densamme, Johan Kling.
* * *
Till sist passar jag på att uppmärksamma att det är precis ett år sedan jag skrev mitt första inlägg på den här bloggen. Hipp, hipp -- hurra!
Ett bevis för att filmen var annorlunda var en scen som utspelade sig i biosalongen igår. Vi såg en eftermiddagsföreställning på Filmstaden Sergel, och framför oss satte sig en äldre dam med krycka och (vad vi förmodade var) hennes 60-åriga son. Efter 10 minuter säger damen till sonen, alldeles för högt, och lite irriterat: "Vad handlar den om egentligen?!" Sonen svarar: "Ingenting. Ingenting". Men när vi gick ut från salongen efteråt hörde jag damen säga till sonen "Underbar!", så hennes uppfattning tycktes ha svängt.
Några av oss minns ju också teveserien "Stockholmare" som något av det bästa som visats i svensk TV. Regissören är densamme, Johan Kling.
* * *
Till sist passar jag på att uppmärksamma att det är precis ett år sedan jag skrev mitt första inlägg på den här bloggen. Hipp, hipp -- hurra!
2007-04-06
Små minnen
Långfredagen ägnar jag åt att röja här hemma. Då menar jag inte att ha en riktig röjarskiva -- det är ju trots allt långfredag idag -- utan röja i betydelsen städa upp, plocka undan. Det går så där. Visst, några lådor har jag tömt, men bara i nya högar som tar upp plats. Vad ska allt ta vägen? I en låda hittade jag dessutom en gammal CD-ROM, från den tiden då det var en lyx att bränna en CD. Vad kunde finnas på den? Naturligtvis matade jag in den i datorn, och där blev jag sittande... Gamla fotografier, gamla kontoutdrag och mitt examensarbete. Det var faktiskt nästan lite skrämmande att titta på fotografier och inse att de är tio år gamla, jag var tio år yngre då. Det känns som igår. Som väl är för den som letar efter snaskiga gamla bilder från 80-talsfester och drinkfester anno dazumal kan jag rapportera att digitala bilder på den tiden var väldigt små, 240*320 pixlar, så det går inte att se hur någon egentligen såg ut.
2007-04-05
Allt fler jobbar i påsk
Skärtorsdag: påsk. I helgen ska det röjas i garderober, skåp och förråd, fönster ska putsas och tja, det räcker nog ganska långt det. Men det måste finnas lite utrymme till att sitta och njuta på kaféer också, och eftersom det är påskhelg var jag lite fundersam kring öppettiderna. Det visar sig att påsken blir mindre och mindre stängd: alla tre kaféer jag har kontrollerat har öppet hela helgen, inklusive långfredagen. Min erfarenhet är att det är midsommarafton och midsommardagen som är mest stängda i Stockholm nu för tiden. Då förväntas man vara ute i skärgården eller på landet.
Etiketter: kafé, påsk, öppettider
2007-04-04
2-1
I Rom talas det om fotbollsfeber. Stadio Olimpico var fullsatt ikväll när Roma möte Manchester United i den första kvartsfinalen (av två möten) i Champions League. De som minns talar om att det är den största europamatchen i Rom sedan 1984.
Roma vinner över Siena med 6-0 på Stadio Olimpico 2004. (Arkivbild)
Det var en match jag absolut inte ville missa, så jag valde att gå till O'Learys på Scheelegatan. Fem minuter innan matchen var precis lagom för att hinna köpa en öl, lite chilinötter och -- inte minst -- att få en bra plats framför skärmen. Matchen började och det var Roma som förde spelet.
Nu är jag inte någon sportjournalist, men jag tycker det är kul att se Roma spela. De spelar en taktiskt och teknisk fotboll som bygger på intelligens. De flesta lag spelar med uppställningen 4-4-2 eller 4-3-3, men Roma spelar med 4-2-3-1. Deras offensiv är alltså lite annorlunda. Idag spelade de 4-1-4-1, en uppställning jag inte ens visste fanns. De är starka på försvarssidan, men jag gillar mest den uppfinningsrika offensiven.
De flesta på O'Learys höll på Manchester United: ett helt hav av stora, tuffa, sportiga killar. Men när Roma gjorde 1-0 hörde jag att det faktiskt fanns några tjejer i lokalen också. De tyckte heja på Roma, eller möjligen på Totti. Roma hade pressen hela tiden, men Manchester United fick en fin kontring och utnyttjade den: 1-1. Inte bra. Men det fanns tid kvar, och Roma såg till att förvalta den ganska bra och gjorde 2-1 vilket blev matchens slutresultat. Det kändes faktiskt som en liten besvikelse, eftersom det lika gärna hade kunnat bli 3-0. Resultatet 2-1 är dessutom sämre än 1-0 enligt Champions Leagues regler, då mål på bortaplan räknas dubbelt. Nu räcker det för Manchester United att vinna med 1-0 på hemmaplan på tisdag. Det blir en riktigt spännande match det...
Roma vinner över Siena med 6-0 på Stadio Olimpico 2004. (Arkivbild)
Det var en match jag absolut inte ville missa, så jag valde att gå till O'Learys på Scheelegatan. Fem minuter innan matchen var precis lagom för att hinna köpa en öl, lite chilinötter och -- inte minst -- att få en bra plats framför skärmen. Matchen började och det var Roma som förde spelet.
Nu är jag inte någon sportjournalist, men jag tycker det är kul att se Roma spela. De spelar en taktiskt och teknisk fotboll som bygger på intelligens. De flesta lag spelar med uppställningen 4-4-2 eller 4-3-3, men Roma spelar med 4-2-3-1. Deras offensiv är alltså lite annorlunda. Idag spelade de 4-1-4-1, en uppställning jag inte ens visste fanns. De är starka på försvarssidan, men jag gillar mest den uppfinningsrika offensiven.
De flesta på O'Learys höll på Manchester United: ett helt hav av stora, tuffa, sportiga killar. Men när Roma gjorde 1-0 hörde jag att det faktiskt fanns några tjejer i lokalen också. De tyckte heja på Roma, eller möjligen på Totti. Roma hade pressen hela tiden, men Manchester United fick en fin kontring och utnyttjade den: 1-1. Inte bra. Men det fanns tid kvar, och Roma såg till att förvalta den ganska bra och gjorde 2-1 vilket blev matchens slutresultat. Det kändes faktiskt som en liten besvikelse, eftersom det lika gärna hade kunnat bli 3-0. Resultatet 2-1 är dessutom sämre än 1-0 enligt Champions Leagues regler, då mål på bortaplan räknas dubbelt. Nu räcker det för Manchester United att vinna med 1-0 på hemmaplan på tisdag. Det blir en riktigt spännande match det...
Etiketter: fotboll, Roma, sport
2007-04-03
Jag, händig?
Vissa dagar blir ändå rätt OK trots att man egentligen inte fick något gjort av det man tänkt från början. Igår gick det mesta åt pipan, men jag fixade iallafall kranen som läckte i köket. Det hjälpte inte att byta ut de fyra vanliga packningarna, så jag skruvade av själva pipen och tog med mig den till Järnia för att visa vad som var fel. (Nu var jag i och för sig inte helt säker på vad som var fel, men jag tänkte att när de som kan sådant får se det med egna ögon så är det uppenbart för dem, och jag kan stå och nicka och låtsas att jag också inser vad som är fel). Nåväl, planen funkade inte, för på Järnia visste de inte vad felet kunde vara, de visste bara att de inte hade någon produkt att sälja som kunde hjälpa mig. Istället hänvisades jag till en butik på Norrtullsgatan.
Eftersom det var fint väder promenerade jag dit, optimistisk om att hitta en lösning. I butiken på Norrtullsgatan fanns en äldre man som tittade på min pip och lyssnade på min utläggning. Han skakade på huvudet och sa att han inte kunde hjälpa mig. Vad det nu var som jag behövde så hade de iallafall inte det. Men han hänvisade till en annan butik på Upplandsgatan, en VVS-butik, för rörmokare, som kanske kunde hjälpa till.
Vädret var fortfarande fint, så jag promenerade till Upplandsgatan och hann precis fram till butiken innan de stängde klockan fem. Mannen i den här butiken tog en snabb titt på pipen och lyssnade på mig och kunde sedan förklara exakt vad jag behövde, berätta att de hade en sådan pryl och att den kostade 40 kronor. Han kunde vidare berätta att pipen behövde en smärre slipning på grund av att det bildats vissa grader invändigt. Det skulle vara gjort i ett kick. Under tiden gick jag ut för att växla min femhundralapp till något mindre. Tillbaka i butiken betalade jag, fick min pip och gick hem och monterade den helt problemfritt. Jag vred på lite vatten och ökade vattenmängden: ingen läcka! Problemet löst! Jag har varit händig!
På kvällen var jag dessutom drivande när L. och jag bestämde oss för att jogga en tur tillsammans. Se där! Jag var sportig!
Sent på kvällen hade L:s bror åkt in till akuten på grund av ont i magen. Vi åkte dit för att hälsa på honom. Han låg på en brits i en korridor på SÖS och fick dropp och väntade. Det gjorde mindre ont, ty han hade fått smärtstillande medel. L ställde massor med relevanta frågor och tryckte och klämde, men jag kände mig ganska tafatt. Ungefär som när man ska köpa en begagnad bil, men inte vet vilka fel man ska leta efter. Det slutar med att man står och sparkar på däcken. Precis som jag på akutavdelningen, jag stod och sparkade på britsens små hjul och försökte dra slutsatser därav. Nä, det gick inte så bra... Bäst att inte bli övermodig och tro att man förstår sig på sådant som man inte begriper. Människokroppen är en gåta.
Eftersom det var fint väder promenerade jag dit, optimistisk om att hitta en lösning. I butiken på Norrtullsgatan fanns en äldre man som tittade på min pip och lyssnade på min utläggning. Han skakade på huvudet och sa att han inte kunde hjälpa mig. Vad det nu var som jag behövde så hade de iallafall inte det. Men han hänvisade till en annan butik på Upplandsgatan, en VVS-butik, för rörmokare, som kanske kunde hjälpa till.
Vädret var fortfarande fint, så jag promenerade till Upplandsgatan och hann precis fram till butiken innan de stängde klockan fem. Mannen i den här butiken tog en snabb titt på pipen och lyssnade på mig och kunde sedan förklara exakt vad jag behövde, berätta att de hade en sådan pryl och att den kostade 40 kronor. Han kunde vidare berätta att pipen behövde en smärre slipning på grund av att det bildats vissa grader invändigt. Det skulle vara gjort i ett kick. Under tiden gick jag ut för att växla min femhundralapp till något mindre. Tillbaka i butiken betalade jag, fick min pip och gick hem och monterade den helt problemfritt. Jag vred på lite vatten och ökade vattenmängden: ingen läcka! Problemet löst! Jag har varit händig!
På kvällen var jag dessutom drivande när L. och jag bestämde oss för att jogga en tur tillsammans. Se där! Jag var sportig!
Sent på kvällen hade L:s bror åkt in till akuten på grund av ont i magen. Vi åkte dit för att hälsa på honom. Han låg på en brits i en korridor på SÖS och fick dropp och väntade. Det gjorde mindre ont, ty han hade fått smärtstillande medel. L ställde massor med relevanta frågor och tryckte och klämde, men jag kände mig ganska tafatt. Ungefär som när man ska köpa en begagnad bil, men inte vet vilka fel man ska leta efter. Det slutar med att man står och sparkar på däcken. Precis som jag på akutavdelningen, jag stod och sparkade på britsens små hjul och försökte dra slutsatser därav. Nä, det gick inte så bra... Bäst att inte bli övermodig och tro att man förstår sig på sådant som man inte begriper. Människokroppen är en gåta.
Etiketter: händighet, rörmokare, ödmjukhet, övermod
2007-04-02
Kontrollen blinkar blå, en signal för det säkra
Det är vackert väder och jag promenerade till och från Vurma i Vasastan, där jag träffade Cecilia som är på besök i Stockholm över påsken. Jag pressade henne lite med frågor om hon gör backuper, d.v.s. om hon tar säkerhetskopior av fotografier och annat material från sin dator. Hon var lite luddig i svaret -- jag tror det ska tolkas som ett nej, hon säkerhetskopierar inte sin data.
Skälet till att jag kunde vara lite kaxig på området var att jag precis innan jag gick hemifrån startade en backup av mina fotografier och mina dokument. När jag kom hem igen hoppades jag att kopieringen skulle vara avslutad (det handlar om flera hundra gigabyte, så det tar lite tid). Nej, något hade gått snett såg jag på skärmen, programmet jag använde rapporterade flera fel: "Base Directory Vanished". Det lät lite läskigt. Framförallt eftersom jag för att kunna göra min backup var tvungen att radera min förra backup, så för en stund skulle jag alltså leva utan, men bara under tiden som den nya säkerhetskopieringen skedde.
Problemet tog en annan skruv när jag upptäckte vad det berodde på. Jag slog på radion för att lyssna på P1, men inget hände. Lampan i taket tändes inte, och klockradion var helt svart: strömavbrott. Mina USB-hårddiskar var så klart inte tillgängliga när strömmen gått. Det blev till att göra om det igen...
Det händer inte särskilt ofta att jag har strömavbrott i lägenheten. Jag minns inte när jag senast kom hem och såg att klockradion blinkade 00:00, om det har hänt en endaste gång under de fem år jag bott här.
Skälet till att jag kunde vara lite kaxig på området var att jag precis innan jag gick hemifrån startade en backup av mina fotografier och mina dokument. När jag kom hem igen hoppades jag att kopieringen skulle vara avslutad (det handlar om flera hundra gigabyte, så det tar lite tid). Nej, något hade gått snett såg jag på skärmen, programmet jag använde rapporterade flera fel: "Base Directory Vanished". Det lät lite läskigt. Framförallt eftersom jag för att kunna göra min backup var tvungen att radera min förra backup, så för en stund skulle jag alltså leva utan, men bara under tiden som den nya säkerhetskopieringen skedde.
Problemet tog en annan skruv när jag upptäckte vad det berodde på. Jag slog på radion för att lyssna på P1, men inget hände. Lampan i taket tändes inte, och klockradion var helt svart: strömavbrott. Mina USB-hårddiskar var så klart inte tillgängliga när strömmen gått. Det blev till att göra om det igen...
Det händer inte särskilt ofta att jag har strömavbrott i lägenheten. Jag minns inte när jag senast kom hem och såg att klockradion blinkade 00:00, om det har hänt en endaste gång under de fem år jag bott här.
Etiketter: data, elektricitet, foto
2007-04-01
Tyvärr mindre kraftiga luftföroreningar idag
Nä, det blev ingen tidig morgon för att fotografera soluppgången igår. Det var mycket skönare att ligga kvar i sängen. Inte så förvånande kanske.
Men idag hände det! Jag steg upp kl. 05.50 på söndagsmorgonen (ack! denna ljuva morgontimme!) och traskade upp på Västerbron. Eller snarare: småjoggade upp på Västerbron eftersom jag märkte att solen var på väg upp. När jag kom upp på bron kunde jag konstatera två besvikelser. Den första var att himlen inte alls var helt klarblå. Det fanns ett litet moln och det låg precis över de norra delarna av Gamla Stan. Den andra besvikelsen var att solen var gul, inte röd. En helt normal sol alltså, inget magiskt rött klot som jag hoppats på.
Gul soluppgång över Riddarfjärden i Stockholm, kl. 06.19
Molning soluppgång över Riddarfjärden, Stockholm, kl. 06.29
Varför var den gul idag? Min gissning är att det handlar om luften. Stockholm har haft extremt dålig luft under veckan, på grund av trafiken och att luften/vädret gjort att det lagt sig som en lock över staden (inversion). Den dåliga luften gjorde solen röd och ljuset svagt. Under lördagen var det mindre biltrafik och således mindre föroreningar. Om väderläget inte förändras kanske jag får en ny chans på tisdag, efter en måndag med bilköer? Tyvärr inser jag också att solen går upp tidigare och tidigare så det blir jobbigt att stiga upp i tid...
Eldkvarn brinner? Synd att jag missade att få med hela Stadshustornets reflex i vattning...
Men idag hände det! Jag steg upp kl. 05.50 på söndagsmorgonen (ack! denna ljuva morgontimme!) och traskade upp på Västerbron. Eller snarare: småjoggade upp på Västerbron eftersom jag märkte att solen var på väg upp. När jag kom upp på bron kunde jag konstatera två besvikelser. Den första var att himlen inte alls var helt klarblå. Det fanns ett litet moln och det låg precis över de norra delarna av Gamla Stan. Den andra besvikelsen var att solen var gul, inte röd. En helt normal sol alltså, inget magiskt rött klot som jag hoppats på.
Gul soluppgång över Riddarfjärden i Stockholm, kl. 06.19
Molning soluppgång över Riddarfjärden, Stockholm, kl. 06.29
Varför var den gul idag? Min gissning är att det handlar om luften. Stockholm har haft extremt dålig luft under veckan, på grund av trafiken och att luften/vädret gjort att det lagt sig som en lock över staden (inversion). Den dåliga luften gjorde solen röd och ljuset svagt. Under lördagen var det mindre biltrafik och således mindre föroreningar. Om väderläget inte förändras kanske jag får en ny chans på tisdag, efter en måndag med bilköer? Tyvärr inser jag också att solen går upp tidigare och tidigare så det blir jobbigt att stiga upp i tid...
Eldkvarn brinner? Synd att jag missade att få med hela Stadshustornets reflex i vattning...
Etiketter: bilism, miljö, Morgon, soluppgång, trafik
