Fakta ur en undersåtes liv

Det var ganska mycket folk som väntade på bussen vid Fridhemsplan i eftermiddags. Jag var på väg hem och skulle åka över Västerbron. Plötsligt stannade en svart skåpbil med svarta tonade fönsterrutor och ut klev en man i min ålder. Han hade rakad skalle, var klädd i jeans och tröja och luktade kraftigt av alkohol. Han såg ganska stirrig ut, kanske var han hög också.
Han såg alla människorna som väntade på bussen och sade halvhögt:
– Är det nån som har en cigg?
Han vände sig inte till någon särskild, och det var ingen som svarade honom. Tvärtom, han blev väldigt ignorerad, det var ingen alls som låtsades se honom. Han tog några stapplande steg in i människoklumpen och frågade igen:
– Men va fan, nån måste väl ha en cigg? Har ni cigg!?
Total tystnad. Ingen tänkte ge honom cigg, det var tydligt. Killen inser det hopplösa och vänder och börjar gå mot skåpbilen igen. Han stannar en halvmeter framför mig, vänder sig om mot busskuren och skriker:
– Okej, lyssna nu då: ni kan suga min KUUUK!
När han sagt vad han har på hjärtat får han bråttom tillbaka till bilen och vänder sig om och snubblar över mig.
– Ursäkta, det var inte meningen, sade han och hoppade in i passagerarstolen i bilen som snabbt försvann från platsen.

Etiketter: cigaretter, Fridhemsplan, kuk

På midsommardagen behöver man inte gå förbi någon kiosk för att veta vad det står på löpsedlarna: "Fylla och bråk". Det påminner mig om säsongsavslutningen på tennisen som var i tisdags. Min vän P. och jag som spelat tennis kl. 22-23 (nästan) varje tisdag sedan i augusti spelade sista matchen för den här säsongen och det tänkte vi fira med ett litet glas. Vi brukar ju passera Löwenbrau när vi går hem från hallen, så det var egentligen vårt förstaval, men de stänger kl. 24 så det funkade inte. Istället hamnade vi på Dovas på Fridhemsplan – trots vad téförsäljaren sade mig. Det var nämligen så för en del år sedan att jag köpte lösté i butiken mitt emot Dovas. Damen som expedierade mig var ganska pratsjuk och frågade om jag inte var från Stockholm, med tanke på min dialekt. Det kunde jag ju inte förneka. Då gick hon på och började komma med allehanda tips på hur man gör i Stockholm, eftersom hon antog att jag var helt nyinflyttad. Ett av hennes konkreta råd var: "Gå aldrig på Dovas! Det är farligt. De slåss där inne ibland"... Men hennes råd trotsade jag alltså i tisdags, och det blev inte bråk den kvällen iallafall.

Etiketter: bråk, Dovas, Fridhemsplan, té, öl

På ettans buss tidigare idag frågade L plötsligt mig:

-- Är det vi som luktar rökelse?

Länge har jag gott omkring och luktat rök från Dalarna, men nu är den tiden äntligen förbi. Tyvärr har lukten ersatts av en tung rökelsedoft, som kommer sig av att vi fördrev tiden och värmde oss inne i Hare Krishnas butik vid Fridhemsplan när vi väntade på bussen. Men det är ett bra knep att känna till: om du har någon kvarhängade lukt i kläderna kan du alltid gå till deras butik vid Fridhemsplan.

Etiketter: Fridhemsplan, Hare Krishna, rökelse, röklukt

På tunnelbanan mellan Odenplan och S:t Eriksplan kände jag plötsligt något i baken. Jag satt där med benen i kors på väg hem från italienskan på Universitetet. Det var halvfullt i tåget.

Det var jeansbyxorna som långsamt, men väldigt tydligt, sprack i backen. Tyget gav efter och gick upp i en horisontell reva. Jag försökte spela oberörd -- ingen kunde ju se det så länge jag satt ned. Diskret försökte jag känna efter hur stort hålet blivit, men det var inte så lätt att göra diskret mitt bland alla människor.

Jag var tvungen att utgå från det värsta, det vill säga att det var ett rejält stort hål i höjd med nedre delen av skinkan. Vad hade jag för kalsonger på mig? Om de var i en avvikande färg skulle hålet synas tydligare.

Min lösning blev att stiga av bland de sista när tåget kom fram till Fridhemsplan. Jag valde att ta uppgången på Drottningholmsvägen, eftersom jag där snabbt kunde smita ner på gator som är folktommare än S:t Eriksgatan -- övre delen av Hantverkargatan, Karlsviksgatan och Pontonjärgatan brukar vara relativt glesa vid niotiden en vardagkväll.

Jag kom hela vägen hem utan att någon stirrade, tror jag. Väl hemma kunde jag konstatera att revan satt ganska turligt långt in, så det knappt syntes bakifrån även om det var 10-15 centimeter långt.

Synd på så sköna byxor...

Etiketter: Fridhemsplan, mode, pinsamt, rumpa

Den bästa stunden på kafé är den sista timmen innan stängning. Då lugnar allt ner sig, inga nya gäster tycker det är någon idé att välja just det kaféet och jag får sitta i lugn och ro och läsa det jag läser. Personalen går och fejar lite, plockar disk och putsar glasmontern. I värsta fall öppnar de dörren för att vädra ut (och för att bli av med oss som dröjer oss kvar), men oftast är de snälla. Kravet på att handlar minskar också eftersom man inte tar upp plats från någon annan kund som skulle kunna spendera mer pengar.

Denna sköna tid fram till stängning var jag igår på mitt stamfik, men jag blev lite förskräckt när jag upptäckte att kafémarodören var där. Kafémarodören är en man som brukar hänga på kaféer runt Fridhemsplan och S:t Eriksplan -- jag har sett honom ungefär i området mellan il caffè(vid Rådhuset) och Ritorno (vid Vasaparken), men det är möjligt att hans utbredningsområde är större än så. Han är ungefär 45 år, har blont hår och ses oftast tillsammans med sin laptop. Skälet till att jag kallar honom kafémarodören är att han dels pratar med allt och alla -- även om de tydligt inte vill det -- och dels att han kan ställa sig bredvid ett upptaget bord och "vänta". När de som sitter vid bordet frågar varför han står där så förklarar han att just det bordet har ett eluttag som han behöver för sin dator, men de som sitter där "behöver absolut inte ta någon hänsyn till honom". Det slutar alltid med att de går inom två minuter. Förr satt han och kedjerökte på Kanel, men dels har ju Kanel lagts ned (snyft!) och dels är det rökförbud numera, vilket han tycks respektera.

Etiketter: Fridhemsplan, kafé, kafémarodören, S:t Eriksplan