Fakta ur en undersåtes liv

I München såg jag det för första gången för några veckor sedan, men en gång är ingen gång. Idag när jag drack min espresso på Fridshemsplan såg jag det dock för andra gången och då är det officiellt: haremsbyxan är tillbaka.

Ni trodde kanske att ni skulle slippa se den mer, ni som är lika gamla som jag och var med på åttiotalet? Nu har jag ett för litet material för att det ska gå att dra några slutsatser, men den byxan jag såg på Fridhemsplan var lite annorlunda än de på åttiotalet. Hänget i rumpan hängde ända ned till vaderna, och riktigt så långt ned minns jag inte att det hängde ned förra gången.

Men jag kan ha förträngt det.

Etiketter: mode

Efter en semestervecka med strålande solsken och avsaknad av Internet sitter jag här nu framför datorn igen och skriver. Jag väljer bland alla intryck jag fått under veckan för att dela med mig av något. Vad ska jag skriva om? Resan till Småland och turnén i släkten? Eller vidderna på Öland? Något om picknicken på nationaldagen? Eller kanske om det sekulära alternativ till dop som vi genomförde igår? Det är mycket att välja bland. Jag tror jag begränsar mig till att berätta om vad som måste vara en modern Ölandsdräkt. Vi såg folk bära dräkten i affären i Löttorp, på bensinstationen, när de cyklade, i bilarna, på pizzerian, på villatomten och i fyren Långe Erik, kort sagt överallt. Vad består dräkten av? Kortbyxor, eller möjligen jeans, och till det bar överkropp.

Etiketter: mode, Öland

Efter flera veckor utan någon längre promenad var det idag skönt att sträcka på benen lite och gå från Hornstull till City och tillbaka. Vid Pålsundet hemmavid hittade jag M/S Gerda -- pråmen som jag hittade L på en gång i tiden. Den tycktes ha gått i ide där, men till sommaren förtöjer den vid Norr Mälarstrand igen hoppas jag.

På grund av det varma vädret gick jag ganska tunnt klädd: en brun tröja, en kort grå kavaj, keps, svart halsduk, grå jeans och ankelboots. Mina böcker och tidningar hade jag i min bruna väska. När jag gick över Skeppsbron såg jag en man och en kvinna på avstånd. Mannen tycktes vara fotograf (jag såg hans långa vita Canon-teleobjektiv på långt håll) och kvinnan gissade jag var fotomodell. Vad kunde de tänkas ta för foton idag, med det objektivet? funderade jag. Men de gick fram till mig. Aha, de känner inte till stan så bra och behöver lite tips på var de kan hitta ställen att fotografera på, tänkte jag. Men så var det inte. De kom ifrån Stockholm StreetStyle, en modeblogg som tar fotografier av folk på stan, och nu ville de fotografera mig. Jag tackade nej.

Kanske lite märkligt att jag tackade nej? Jag fotograferar ju själv en hel del och då får man väl ställa upp framför kameran också? Det tycker jag, men skälet till att jag sade nej var ett annat. Jag kände till bloggen eftersom de publicerar en bild sist i DN På Stan varje vecka. Under bilden får personen som fotograferas kort redogöra för vad det är för kläder han eller hon har på sig -- man förväntas räkna upp vilka märken det är alltså. Det tycker jag är trist. Vad spelar märket för roll? Om någon har kläder från H&M eller från Jil Sander spelar väl ingen roll om man tycker stilen är skön? Det är ju inte heller ett modereportage som visar kläder som finns att köpa i butikerna snart. Då kan det ju vara motiverat med information om märken, som ett slags konsumentupplysning. De kläder jag hade på mig idag var alla från tidigare säsonger, inget går att köpa i butik längre (förutom second hand). Jo, kanske jeansen finns kvar i butik. Hade de kommit från någon annan blogg (t.ex. Facehunter eller The Satorialist), där de inte är så märkesfixerade, så hade jag nog ställt upp.

Tyvärr förklarade jag inte allt detta där på Skeppsbron utan jag avböjde bara fotograferingen och sade att jag helst lät bli. Men det var kul att de frågade, och jag är fåfäng nog att berätta för alla om det via min egen blogg...

Etiketter: blogg, foto, fåfänga, mode

Nu på kvällen har jag likt en arkeolog lyckats gräva fram min gamla vinterrock ur en flyttkartong längst in i samlingen med 47 kartonger. Det hela påminner mig om Bockstensmannen, dels hur man hittade honom i en torvmosse och dels för att min gamla rock nu börjar anta ett alltmer medeltida utseende...

Bockstensmannen vilar nu på Länsmuseet i Varberg, och det är
därifrån jag snott bilden.

Etiketter: flytta, mode

På tunnelbanan mellan Odenplan och S:t Eriksplan kände jag plötsligt något i baken. Jag satt där med benen i kors på väg hem från italienskan på Universitetet. Det var halvfullt i tåget.

Det var jeansbyxorna som långsamt, men väldigt tydligt, sprack i backen. Tyget gav efter och gick upp i en horisontell reva. Jag försökte spela oberörd -- ingen kunde ju se det så länge jag satt ned. Diskret försökte jag känna efter hur stort hålet blivit, men det var inte så lätt att göra diskret mitt bland alla människor.

Jag var tvungen att utgå från det värsta, det vill säga att det var ett rejält stort hål i höjd med nedre delen av skinkan. Vad hade jag för kalsonger på mig? Om de var i en avvikande färg skulle hålet synas tydligare.

Min lösning blev att stiga av bland de sista när tåget kom fram till Fridhemsplan. Jag valde att ta uppgången på Drottningholmsvägen, eftersom jag där snabbt kunde smita ner på gator som är folktommare än S:t Eriksgatan -- övre delen av Hantverkargatan, Karlsviksgatan och Pontonjärgatan brukar vara relativt glesa vid niotiden en vardagkväll.

Jag kom hela vägen hem utan att någon stirrade, tror jag. Väl hemma kunde jag konstatera att revan satt ganska turligt långt in, så det knappt syntes bakifrån även om det var 10-15 centimeter långt.

Synd på så sköna byxor...

Etiketter: Fridhemsplan, mode, pinsamt, rumpa

Man vet att man är tillbaka i den vanliga lunken igen när man ser ett antal blå-vit-orange ryggsäckar det står "Ericsson Racing" på när man går till tunnelbanan på morgonen. De bler fler och fler under resans gång och så går plötsligt alla av, på samma tunnelbanestation som jag, i Kista. Där viker de sedan till vänster nedanför trappan, men jag fortsätter rakt fram. Den är inte så snygg den där ryggsäcken...

Men vem är jag att klaga? Själv går jag oftare och oftare med en påse från systembolaget. Hur snyggt är det? Vad tror de att jag har i påsen egentligen? Är det någon som förstår att det är en matlåda och inte ett helrör vodka?

Etiketter: Kista, mode

Eftersom jag har fått frågan hur väskan jag skrev om tidigare egentligen ser ut så tänkte jag att det kunde vara på sin plats att låtsas att jag är fotomodell för en stund. Inte på så sätt att jag tänker låta mig fotograferas, nej jag tänkte istället låta några modeller få låtsas att de är jag. (Ordet "modell" låter fånigt om killar, gör det inte det?)

Min väska ser ut ungefär som i de här två bilderna:







Mest lik är den nog väskan i bild nummer två. (Ingen av personerna är särskilt lik mig för övrigt).

Förutom att ha fräckheten att sno modellernas identitet för en stund har jag ju snott bilderna också. Båda bilderna kommer från sajten www.style.com -- klicka på "Men" längst upp för att slippa dammodet...

Etiketter: foto, identitet, mode, väska