Fakta ur en undersåtes liv

Uppsnappat på nätet: "Bibliotek som inte lönar sig är parasiter på samhällskroppen och borde ombilda sig till hedgefonder".

Etiketter: blogg

Vad ska man ha en blogg till egentligen? Jo, den kan fylla flera syften:

Gnäll
När jag lämnade kartongpapper i återvinningsstationen i morse, vet ni vad jag fick se då? Någon hade slängt frigolit i pappersinsamlingen? Hur tänker folk egentligen? "Frigolit, det är väl ett slags papper?"

Roliga observationer
På väg till jobbet idag såg jag en affisch vid busshållplatsen. Det var för liten text för att jag skulle kunna läsa den från stället jag stod på, men på snedden hade de skrivit med stora bokstäver: BARN HALVA PRISET. Jag kan inte minnas att vi betalade särskilt mycket för vår son i mars, men tydligen har priset sjunkit sedan dess...

Trendspaning
På bussen över Västerbron i morse såg jag en tjej med våfflat hår. Snacka om att det tar en tillbaka till åttiotalet i rekordfart...

Ventilera politiska åsikter
På mitt morgonkafé läste jag i tidningen om att SL ska testa fyra nya tunnelbanevagnar. Det som är nytt med vagnarna är att de saknar sittplatser. Hur tänker de egentligen? Antagligen är de helt styrda av att jaga kostnader. Att trycka in fler personer i varje tåg är ju enda sättet att öka antalet resenärer med SL utan att öka kostnaderna. En mycket bättre lösning vore väl att sätta in fler tåg? Fast det är klart, det kostar ju en slant, så det är säkert omöjligt.

Kommentera nyheter
Det har skrivits många spaltmeter om presidentvalet i svenska tidningar 2008. Jag börjar bli duktigt trött på det. Så är då valet äntligen avgjort! Presidentvalskampanjen är avslutad och det har meddelats att den nye presidenten heter Rupiah Banda. Han blir alltså Zambias fjärde president och han svors in igår.

Sucka över tidens gång
Den svenska poporkestern Kent lär sjunga i sången Berlin att "förruttnelsen börjar precis när vi fyllt 37". Eftersom jag själv uppnådde den aktningsvärda åldern igår kanske jag får börja duscha oftare. Snälla, säg till om jag luktar förruttnelse!

Etiketter: blogg, gnäll, kafé, politik

Idag är det exakt två år sedan jag publicerade det första inlägget på den här bloggen. Jag har publicerat 545 inlägg totalt, och det har gått 731 dagar så jag publicerar i genomsnitt 0.75 inlägg per dag. Men ni som läser här vet att jag har blivit mindre flitig på sistone. Med det här inlägget räknar jag med att förbättra min statistik något.

Etiketter: blogg, statistik

Jag får snart en roll till att spela, eller leva upp till kanske snarare, och det är rollen som familjefar. I samband med detta passar jag på att tillsammans med den blivande mamman (som här på min blogg kallas "L") lansera en ny blogg. Där tänker vi frossa i alla detaljer om hur det är att leva som barnfamilj, så om du vill undvika allt sådant så är det bättre att du som läsare håller dig kvar på den här bloggen. Visst, det kommer säkert att handla en del om barn och familjeliv här också, men mindre än på den andra bloggen.

Redan nu, innan bebisen ens är född, finns det nakenbilder på bloggen! Vill du veta adressen till bloggen så får du helt enkelt mejla mig och fråga. Jag försöker hålla de två världarna lite isär — som om det alls skulle vara möjligt.

Etiketter: blogg, familj, naken

Efter flera veckor utan någon längre promenad var det idag skönt att sträcka på benen lite och gå från Hornstull till City och tillbaka. Vid Pålsundet hemmavid hittade jag M/S Gerda -- pråmen som jag hittade L på en gång i tiden. Den tycktes ha gått i ide där, men till sommaren förtöjer den vid Norr Mälarstrand igen hoppas jag.

På grund av det varma vädret gick jag ganska tunnt klädd: en brun tröja, en kort grå kavaj, keps, svart halsduk, grå jeans och ankelboots. Mina böcker och tidningar hade jag i min bruna väska. När jag gick över Skeppsbron såg jag en man och en kvinna på avstånd. Mannen tycktes vara fotograf (jag såg hans långa vita Canon-teleobjektiv på långt håll) och kvinnan gissade jag var fotomodell. Vad kunde de tänkas ta för foton idag, med det objektivet? funderade jag. Men de gick fram till mig. Aha, de känner inte till stan så bra och behöver lite tips på var de kan hitta ställen att fotografera på, tänkte jag. Men så var det inte. De kom ifrån Stockholm StreetStyle, en modeblogg som tar fotografier av folk på stan, och nu ville de fotografera mig. Jag tackade nej.

Kanske lite märkligt att jag tackade nej? Jag fotograferar ju själv en hel del och då får man väl ställa upp framför kameran också? Det tycker jag, men skälet till att jag sade nej var ett annat. Jag kände till bloggen eftersom de publicerar en bild sist i DN På Stan varje vecka. Under bilden får personen som fotograferas kort redogöra för vad det är för kläder han eller hon har på sig -- man förväntas räkna upp vilka märken det är alltså. Det tycker jag är trist. Vad spelar märket för roll? Om någon har kläder från H&M eller från Jil Sander spelar väl ingen roll om man tycker stilen är skön? Det är ju inte heller ett modereportage som visar kläder som finns att köpa i butikerna snart. Då kan det ju vara motiverat med information om märken, som ett slags konsumentupplysning. De kläder jag hade på mig idag var alla från tidigare säsonger, inget går att köpa i butik längre (förutom second hand). Jo, kanske jeansen finns kvar i butik. Hade de kommit från någon annan blogg (t.ex. Facehunter eller The Satorialist), där de inte är så märkesfixerade, så hade jag nog ställt upp.

Tyvärr förklarade jag inte allt detta där på Skeppsbron utan jag avböjde bara fotograferingen och sade att jag helst lät bli. Men det var kul att de frågade, och jag är fåfäng nog att berätta för alla om det via min egen blogg...

Etiketter: blogg, foto, fåfänga, mode

När jag läser lite bloggar så här på natten efter kvällens sena tennismatch (veckans resultat: 6-4 till mig) inser jag att jag börjar hitta en liten förklaring till hur det kommer sig att jag började gilla fotboll för ungefär fyra år sedan. Vad är det i fotbollen som gör den speciell? Tidigare gillade jag ingen sport, och nu är jag fortfarande ointresserad av sport -- utom av just fotboll som jag följer med intresse.

Tre bloggar pekar av en slump ut samma egenskap i fotbollen. Den första bloggen heter Junivallen och skrivs av ett svenskt Roma-fan. Hon citerar en annan författare som berättar varför han inte tycker att man bör låta domaren titta på teverepriser för att till exempel avgöra om bollen var i mål eller inte. Det här är själva poängen:

Still, that doesn’t mean I am, like Chris Waddle, in favour of instant TV replays. The referee’s the referee, a participant in the show – take away the finality of his authority, and he might as well not be there. And then, we want our football to be as just as possible, OK, but it’s not about justice, it’s about drama – and the drama requires villains.

Helt rätt! Ibland kommer vi aldrig att få visshet i om bollen verkligen var inne eller inte, men det ökar bara spelets dramatik.

Romas tränare Spalletti kommenterar i en artikel i La Repubblica att Roma drabbats av några domarmisstag på sistone, senast i matchen mot Livorno. "Det är sådant man får räkna med", säger han.



Den tredje och sista bloggen är Reuters fotojournalistiska blogg, där en sportfotograf skriver om en särskild typ av bilder: jubel- och firande-fotografier. Fotboll är annorlunda jämfört med andra sporter och erbjuder särskilt många chanser till att ta sådana fotografier. Det är inte svårt att förstå att det hänger ihop med att det blir ganska få mål i en fotbollsmatch, så varje mål är verligen värt att fira. Som ett exempel på detta kan man titta på Aftonbladets senaste bildspel (Flash) från kvällens Champions League-matcher.

Fotboll är drama!

Etiketter: blogg, fotboll, tennis

Nej, jag är inte inlåst på kontoret fortfarande, jag har kommit ut. Jag önskar att jag hade kunnat skriva "tack vare en läsare av min blogg", men så var det inte om sanningen ska fram. Jag fick själv ringa till Securitas huvudkontor på Kungsholmen och förklara hur det låg till och be dem skicka en patrull som kunde rädda mig. Det tog ungefär väl 20 minuter ungefär efter samtalet innan jag blev utsläppt. Tack Securitas för att ni skötte ert jobb! Vakten som släppte ut mig sa att "de hade ändå ett inbrottslarm på samma adress, så det blev ingen extra utryckning". Jag tolkade det som att jag skulle vara väldigt glad att jag slapp betala för besväret...

Väl ute styrde jag kosan hemåt, men jag hann inte mer än äta lite spaghetti och bli sömning i soffan innan det var dags att återvända till kontoret igen. Det var en kollega och jag som var tvugna att ta och hugga i lite under tre nattliga timmar. När jag till slut kröp ner i sängen igen vid halv tre var jag rätt trött. Nu känns det lite bättre: vi tycks ha lyckats med vad vi skulle åstadkomma under natten, och här hemma behövs inget passerkort för att komma in eller ut.

Nej, vårt nattliga arbete hade inget med inbrottslarmet att göra om någon trodde det.

Etiketter: blogg, inbrott, jobb, kontor, Securitas

Snart, riktigt snart, är jag sambo. Istället för att skriva "ensamstående" i blanketter som frågar efter mitt civilstånd så får jag skriva "sambo". Det är något helt nytt för mig. Ikväll gick jag på Glenn Miller Café med några kompisar och de sa att man får packa ner sina grejer i förrådet. Plötsligt står hon där och säger att man bör lägga undan något eftersom man inte använder det. Det är lätt för mig att föreställa mig eftersom jag håller på och röjer i min klädkammare och lite överallt för att L. ska få plats hos mig.

Och om jag kom hem till något annat är en tom lägenhet, skulle jag sätta mig och blogga då?

Etiketter: blogg, lägenhet, sambo

"Darling" går fortfarande på bio, men den tycks vara på väg bort från repertoaren. Passa på att se den om du fortfarande inte gjort det, för det är en riktigt bra film! Jag får lust att ta till det fåniga uttrycket att den känns osvensk, men det är det första ord som jag kommer att tänka på. När såg du senast en svensk film som var estetisk utan att bli fånig? Som hade ett innehåll och som lyckades förmedla allt detta på ett nedtonat och diskret sätt?

Ett bevis för att filmen var annorlunda var en scen som utspelade sig i biosalongen igår. Vi såg en eftermiddagsföreställning på Filmstaden Sergel, och framför oss satte sig en äldre dam med krycka och (vad vi förmodade var) hennes 60-åriga son. Efter 10 minuter säger damen till sonen, alldeles för högt, och lite irriterat: "Vad handlar den om egentligen?!" Sonen svarar: "Ingenting. Ingenting". Men när vi gick ut från salongen efteråt hörde jag damen säga till sonen "Underbar!", så hennes uppfattning tycktes ha svängt.

Några av oss minns ju också teveserien "Stockholmare" som något av det bästa som visats i svensk TV. Regissören är densamme, Johan Kling.

* * *

Till sist passar jag på att uppmärksamma att det är precis ett år sedan jag skrev mitt första inlägg på den här bloggen. Hipp, hipp -- hurra!

Etiketter: blogg, film

Imorgon är jag i Milano och sedan bär det upp i alperna. Datorn får stanna hemma, så det är ganska osäkert om det blir något bloggande den närmaste tiden. Jag byter bloggandet mot skidåkning istället, en verksamhet jag är betydligt mindre bekant med. Håll tummarna för att jag kommer hem utan benbrott -- och att jag kommer hem överhuvudtaget!

Etiketter: blogg, Italien, sport

Det var månförmörkelse igår. Men innan jag fotograferade månen träffade jag C och G som var här från Bryssel. De åt middag på Göken, jag kom förbi och drack ett glas lite senare. (Det var ganska tomt på Göken eftersom det var schlagerfestival på teve igår). Självklart var det kul att se dem igen, och jag hoppas att de tar tag i saken och börjar blogga från Bryssel så att man har en chans att se vad som händer i deras liv. Det som är trist vardag för dem är kanske en exotiskt läsning för mig?

Tyvärr blev det inga särskilt bra fotografier av månen igår. Men jag lärde mig iallafall att det är en enorm skillnad mellan fullmånen och månen skymd av jorden. När man fotograferar fullmånen under vanliga förhållanden fungerar det bra att ha slutartider på omkring 1/300 sekund. Nu var jag tvungen att ha omkring eller över en sekunds slutartid! När månförmörkelsen upphörde hade det tyvärr hunnit bli lite molnigt, så det gör bilderna lite suddiga och brusiga. Det här var nog den bästa bilden:

Etiketter: blogg, Bryssel, foto, månen