Fakta ur en undersåtes liv

Nu har jag varit här i Hongkong så länge att jag hunnit få lite rutiner. Min mobiltelefon ringer och väcker mig kl. 06.45, vilket känns ganska jobbigt. Varje gång det händer tänker jag på att klockan i Sverige är 00.45 och det gör inte saken lättare. En halvtimme senare är jag nere och äter frukost på hotellet. Rostat bröd, bagel, kaffe, juice och kanske ett ägg eller lite fruktsallad. Kvart över åtta har jag borstat tänderna och packat väskan och står nere i lobbyn och väntar på P. Jag väntar utanför hotellet, trots att det är varmt så att man baxnar. Vi går sedan direkt till kontoret, som ligger bara två minuter härifrån. På vägen dit går vi under ett märkligt träd med stora blöta frukter i. Varje gång vi passerar där faller det någon frukt någonstans, men vi har inte fått någon på oss än. Vi tar hissen upp till våning 37 och brukar vara först på plats, men de andra brukar inte dröja länge.


Sedan är det jobb fram tills lunch vid tolvtiden. Lunchen har inte riktigt blivit rutin, vi har ätit på olika ställen och i olika konstellationer varje gång, men vi går direkt tillbaka till kontoret när vi ätit upp. Där tar jag en kopp svagt kaffe innan vi börjar med eftermiddagspasset. Ibland pågår eftermiddagspasset ändå till klockan 19 (igår), ibland slutar vi så tidigt som 16.30 (idag). Tillsammans med P. går jag tillbaka till hotellet, lämnar datorn på rummet och vi ses snart nere i lobbyn igen. Var vi äter middag varierar från kväll till kväll, men vi äter varje kväll och därefter tar vi en öl eller två på någon bar. Sedan bär det hemåt mot hotellet, kanske efter en promenad, eller att jag tagit en egen promenad med kameran. Uppe på hotellrummet laddar jag upp bilderna från kameran till datorn och sitter och läser mejl och bloggar till halv ett eller klockan ett. Det sista jag gör varje dag, och det har blivit en tung rutin, är att jag går och lägger mig. Sömn, och sedan börjar en ny dag.

Idag åkte vi upp till The Peak och tittade på den fantastiska utsikten över Hongkong. Själva färden upp dit var också spektakulär, med en väldigt brant bergbana. Uppe på The Peak fotograferade jag så klart, men vi åt också middag på Burger King (jo, faktiskt) och tog en kaffe på ett kafé med otrolig utsikt.



Hem till hotellet åkte vi dubbeldäckad spårvagn. Resan kostade $2, det vill säga motsvarande 1,60 kr -- som hittat!

Etiketter: Hongkong, kontor, mat, rutiner

Ärvinge. Det är ett av de ämnen jag bloggat om under åren. I drygt två år har jag jobbat här ute på vischan, strax söder om Kista Centrum med dess "glimrande shopping" som de skriver i reklamen. Jag gillade aldrig att behöva lämna stan och ta mig ut hit på arbetsdagarna, men kontoret flyttade och jag följde med.

Nu finns det hopp om förändring! Nu ser det ut som om vi kommer att flytta tillbaka in till stan igen, till Södermalm närmare bestämt. För mig skulle det innebära att jag slipper 45 minuter vid busshållplatsen, på bussen, på tunnelbaneperrongen, på tunnelbanan och promenerandes i Ärvinge. Här ute finns inget att se ändå, det händer aldrig något mellan kontoret och tunnelbanan. Detta byter jag mot cirka 25 minuters promenad på Söder. Där kan vad som helst hända, och jag slipper att vänta på något färdmedel.

Har jag riktig tur sker flytten redan i sommar. Håll tummarna är ni snälla!

Etiketter: Kista, kontor, pendla, promenera, Södermalm, Ärvinge

Nej, jag är inte inlåst på kontoret fortfarande, jag har kommit ut. Jag önskar att jag hade kunnat skriva "tack vare en läsare av min blogg", men så var det inte om sanningen ska fram. Jag fick själv ringa till Securitas huvudkontor på Kungsholmen och förklara hur det låg till och be dem skicka en patrull som kunde rädda mig. Det tog ungefär väl 20 minuter ungefär efter samtalet innan jag blev utsläppt. Tack Securitas för att ni skötte ert jobb! Vakten som släppte ut mig sa att "de hade ändå ett inbrottslarm på samma adress, så det blev ingen extra utryckning". Jag tolkade det som att jag skulle vara väldigt glad att jag slapp betala för besväret...

Väl ute styrde jag kosan hemåt, men jag hann inte mer än äta lite spaghetti och bli sömning i soffan innan det var dags att återvända till kontoret igen. Det var en kollega och jag som var tvugna att ta och hugga i lite under tre nattliga timmar. När jag till slut kröp ner i sängen igen vid halv tre var jag rätt trött. Nu känns det lite bättre: vi tycks ha lyckats med vad vi skulle åstadkomma under natten, och här hemma behövs inget passerkort för att komma in eller ut.

Nej, vårt nattliga arbete hade inget med inbrottslarmet att göra om någon trodde det.

Etiketter: blogg, inbrott, jobb, kontor, Securitas

Jag är en sådan där typ som sällan tänker på jobbet, när jag inte är på jobbet. Det känns rätt skönt, jag kan ägna mig åt annat än att bli stressad för det som måste göras dagen efter eller när helgen är slut. Men idag kom jag att tänka på att det faktiskt syns på mig på kontoret att det förhåller sig på det viset... Hur då? Jo, jag vandrar omkring på kontoret i tofflor. Det är Docksta-skor, som jag inbillar mig är bättre och snyggare än andra. Men det är väl inget särskilt konstigt med det? Hur kan det förklara att jag inte tänker på jobbet när jag lämnat kontoret? Jo, mina tofflor är nämligen helt katastrofalt trasiga: de håller knappt ihop längre -- och det är absolut inte stiligt! Jag har snubblat på dem flera gånger och fasar för den gången då jag faller i trappan. Och varför har jag inte köpt nya? Därför att när jag lämnar kontoret glömmer jag dem. Varje morgon när jag kommer till min arbetsplats bannar jag mig och tänker att jag borde kommit ihåg att köpa nya tofflor...



Update: Jag har nu beställt ett par nya, av ovanstående modell, när jag ändå kom att tänka på jobbet...

Etiketter: Docksta, jobb, kontor, toffel, tofflor

Den 4 oktober, kanelbullens dag... För att testa hur korrumperade mina kollegor är köpte jag med mig sex stycken pinfärska kanelbullar. Vad skulle de kunna tänkas göra för en bulle? Sitta fint? Hämta kaffe åt mig? Sedan visade det sig att vi bara var tre stycken på kontoret idag och jag kom på bättre tankar: bättre att hålla sig på god fot med dem så att inte de också börjar jobba hemifrån. Det vore trist att resa till kontoret om man vore helt själv där.

Tre bullar hade jag med mig hem igen, och L har ju en bulle i ugnen sedan 19 veckor. Vi bryggde té och åt kanelbulle. På ytan i tékoppen flöt en massa téblad, men L hade mjölk i sitt té och bladen samlade ihop sig i klumpar, "som DNA-klumpar". Var det ur en sådan soppa livet uppstod en gång, i urhavet? Kanske satt det ett annat slags varelser här på jorden och drack té då, varelser som sedan dess försvunnit sin kos. Jag undrar just om de urfigurerna firade kanelbullens dag?

Etiketter: DNA, kanelbullar, kollegor, kontor, korruption, té