Fakta ur en undersåtes liv

Det var bara en tidsfråga, men nu har det hänt. Jag trodde att jag hade koll där hemma och kunde hålla isär de två kategorierna, men tydligen gick det inte längre. I morse när jag klädde på mig innan jag reste till jobbet tog jag på mig en kräktröja. En kräktröja är en tröja som bebisar nästan förväntas kräkas på när de hänger på axeln, men där man torkar av det hela lite lätt, rycker på axlarna och går vidare som om ingenting har hänt. Dessa tröjor ska man dock inte bära på jobbet. Punkt.

Etiketter: bebis, jobb, kläder

Nej, jag är inte inlåst på kontoret fortfarande, jag har kommit ut. Jag önskar att jag hade kunnat skriva "tack vare en läsare av min blogg", men så var det inte om sanningen ska fram. Jag fick själv ringa till Securitas huvudkontor på Kungsholmen och förklara hur det låg till och be dem skicka en patrull som kunde rädda mig. Det tog ungefär väl 20 minuter ungefär efter samtalet innan jag blev utsläppt. Tack Securitas för att ni skötte ert jobb! Vakten som släppte ut mig sa att "de hade ändå ett inbrottslarm på samma adress, så det blev ingen extra utryckning". Jag tolkade det som att jag skulle vara väldigt glad att jag slapp betala för besväret...

Väl ute styrde jag kosan hemåt, men jag hann inte mer än äta lite spaghetti och bli sömning i soffan innan det var dags att återvända till kontoret igen. Det var en kollega och jag som var tvugna att ta och hugga i lite under tre nattliga timmar. När jag till slut kröp ner i sängen igen vid halv tre var jag rätt trött. Nu känns det lite bättre: vi tycks ha lyckats med vad vi skulle åstadkomma under natten, och här hemma behövs inget passerkort för att komma in eller ut.

Nej, vårt nattliga arbete hade inget med inbrottslarmet att göra om någon trodde det.

Etiketter: blogg, inbrott, jobb, kontor, Securitas

Hjälp! Jag är inlåst på jobbet! Det är fredag kväll, klockan lite efter sju, och jag skulle gått för en halvtimme sedan. Men jag hittar inte mitt passerkort, och utan kortet kommer jag inte ut... När jag ringer till receptionen får jag veta att vi öppnar igen på måndag, och att jag kan gå in på en webbsida för att logga supportärenden, eller ringa till England om jag föredrar det.

Om du läser detta kan du väl komma hit och släppa ut mig.

HJÄLP!!!!

Etiketter: inlåst, jobb, slarv, stress

Jag är en sådan där typ som sällan tänker på jobbet, när jag inte är på jobbet. Det känns rätt skönt, jag kan ägna mig åt annat än att bli stressad för det som måste göras dagen efter eller när helgen är slut. Men idag kom jag att tänka på att det faktiskt syns på mig på kontoret att det förhåller sig på det viset... Hur då? Jo, jag vandrar omkring på kontoret i tofflor. Det är Docksta-skor, som jag inbillar mig är bättre och snyggare än andra. Men det är väl inget särskilt konstigt med det? Hur kan det förklara att jag inte tänker på jobbet när jag lämnat kontoret? Jo, mina tofflor är nämligen helt katastrofalt trasiga: de håller knappt ihop längre -- och det är absolut inte stiligt! Jag har snubblat på dem flera gånger och fasar för den gången då jag faller i trappan. Och varför har jag inte köpt nya? Därför att när jag lämnar kontoret glömmer jag dem. Varje morgon när jag kommer till min arbetsplats bannar jag mig och tänker att jag borde kommit ihåg att köpa nya tofflor...



Update: Jag har nu beställt ett par nya, av ovanstående modell, när jag ändå kom att tänka på jobbet...

Etiketter: Docksta, jobb, kontor, toffel, tofflor

Tänk om man hade detta som jobb... Att aldrig bli vuxen!

http://video.google.com/videoplay?docid=3163263343187879320&sourceid=docidfeed&hl=en

Etiketter: jobb, stress