Fakta ur en undersåtes liv

Nej, jag är inte inlåst på kontoret fortfarande, jag har kommit ut. Jag önskar att jag hade kunnat skriva "tack vare en läsare av min blogg", men så var det inte om sanningen ska fram. Jag fick själv ringa till Securitas huvudkontor på Kungsholmen och förklara hur det låg till och be dem skicka en patrull som kunde rädda mig. Det tog ungefär väl 20 minuter ungefär efter samtalet innan jag blev utsläppt. Tack Securitas för att ni skötte ert jobb! Vakten som släppte ut mig sa att "de hade ändå ett inbrottslarm på samma adress, så det blev ingen extra utryckning". Jag tolkade det som att jag skulle vara väldigt glad att jag slapp betala för besväret...

Väl ute styrde jag kosan hemåt, men jag hann inte mer än äta lite spaghetti och bli sömning i soffan innan det var dags att återvända till kontoret igen. Det var en kollega och jag som var tvugna att ta och hugga i lite under tre nattliga timmar. När jag till slut kröp ner i sängen igen vid halv tre var jag rätt trött. Nu känns det lite bättre: vi tycks ha lyckats med vad vi skulle åstadkomma under natten, och här hemma behövs inget passerkort för att komma in eller ut.

Nej, vårt nattliga arbete hade inget med inbrottslarmet att göra om någon trodde det.

Etiketter: blogg, inbrott, jobb, kontor, Securitas