Fakta ur en undersåtes liv

Under pappaledigheten är det lite klurigare att hänga på kafé. Jag gillar att hänga på kafé för att få en liten stund för mig själv, i ett hav av människor: trots att jag är ensam är jag inte riktigt ensam. Tillsammans med sonen blir det något annat. Om han ska äta går det ganska bra, då har han något att göra, men annars har han ju så klart inte tålamod att låta mig sitta där och läsa.

Ändå händer det att jag hamnar på kafé. Igår skulle jag undersöka om jag behövde köpa en ny blandare till köket eller inte och reste till Odenplan för att gå till den eminenta Rörbutiken som finns där. Tyvärr hade de lunchstängt mellan 14 och 15, så jag var tvungen att fördriva 45 minuter innan de öppnade. Först fällde jag ned barnvagnen till liggläge och gav sonen en kudde. Sedan tog jag en kort promenad som lyckades söva honom, och därefter kunde jag slinka in på C0ffee By George på Odenplan. Där tog jag en kopp kaffe och läste lite i en bok samtidigt som bebisen sov i vagnen bredvid mig.

När jag såg mig omkring på kaféet blev jag lite förvånad. Där var uppskattningsvis ett drygt dussin barnvagnar i lokalen – men bara mammor, inga pappor! Jag har två teorier kring detta. Den första är att det är lättare att gå på kafé med en väldigt liten bebis, som inte vill upp och röra på sig. Eftersom mammorna oftast är föräldralediga före papporna kan detta vara en förklaring. Den andra teorin är att mammorna är mer sociala och går mer på kaféer. Visst brukar det vara en liten majoritet kvinnor på kaféer?

Etiketter: kafé, pappaledig

Storstockholms lokaltrafik, SL, har som regel att en vuxen med barnvagn får resa kostnadsfritt på bussar. Eftersom jag alltid har en barnvagn med mig nu för tiden så har jag valt att inte köpa något månadskort. Ett dilemma dock: man reser inte gratis på tunnelbanan. Därför är jag hänvisad till bussarna, om jag inte vill betala för en enskild resa.

En effekt av detta är att min bild av Stockholms topologi ser lite annorlunda ut just nu. Från Hornstull är det enkelt att ta sig till Fridhemsplan (buss 4, 40 eller 77), men lite krångligt att ta sig till Slussen eftersom det inte finns någon direktbuss dit. Anledningen är så klart att tunnelbanan är det bästa alternativet, men för mig är ett alternativ att ta buss 4 till Skanstull och sedan byta till buss 3.

Ska jag resa till Hötorget reser jag först till Fridhemsplan (buss 4, 40 eller 77) och byter där till buss 1. Men vissa delar av staden har varit ganska svåra att nå eftersom många bussbyten krävs.

Idag förenklades mina resor något. Jag skulle till Nationalmuseum och passade på att lära mig buss 43 och buss 55. Om jag tar buss 66 österut på Söder så kan jag byta på Timmermansgatan till buss 43 eller buss 55 om jag vill resa till Slussen eller vidare på Skeppsbron, till Karl XII:s torg eller vidare mot Östermalm. Perfekt! Det får bli dagens tips: ta buss 43 eller 55!

Etiketter: barnvagn, pappaledig, SL

Sådär, nu har jag väl tappat alla gamla läsare och kan börja om på en ny kula! Det var långt innan julafton som jag bloggade senast och min långa frånvaro från bloggosfären kan bara delvis förklaras med frånvaro av Internetuppkoppling.

Kanske är det dags för något slags nystart? Jag har blivit lite trött på mina gnälliga inlägg (se där, mer gnäll!) och har lust att prova något nytt. Kanske omvandla det till något slag fotoblogg? Eller specialisera den till att bara handla om något smalt men intressant ämne? Idealet vore väl att ämnet vore så smalt att det intresserar enbart mig själv...

När jag var liten – långt, långt innan jag skaffade skägget – hade jag en uppfinning på gång. Det var i bokslukaråldern, när jag läste böcker precis hela tiden. Min kompis och jag låg på en varsin soffa och läste dagarna långa. När vi läst ut ett kapitel summerade vi handlingen och gav kapitlet ett betyg. Nåväl, den uppfinning jag ville göra var plastböcker, som skulle gå att läsa i duschen. Duschen var nämligen ett av de få ställen där jag inte kunde läsa, så det var bortkastad tid. Tänk om man kunde läsa serietidningar och böcker när vattnet strilade!

Längre fram i mitt liv – fortfarande långt innan skägget – önskade jag att jag kunde ha högtalare i duschen. Tänk att kunna lyssna på en CD eller på radio samtidigt som man duschar! Då skulle tiden kunna utnyttjas bättre.

Nu 2008 kan man ju lägga sig till med en miljöaspekt på det här. Tur att det inte blev någon dylik uppfinning, för då hade vi alla duschat mycket längre, med sämre miljö som följd.

Som pappaledig har jag också ett annat perspektiv: nu går mina duschar extremt snabbt och jag kollar hela tiden nervöst ifall sonen sitter kvar i sin stol eller inte. Nu finns det absolut ingen tid till läsning eller lyssning i duschen. Och faktiskt: sonen har en liten plastbildbok som trots allt skulle funka i duschen...

Etiketter: dusch, miljö, pappaledig, uppfinning

Mitt skägg blir längre och längre och jag upprepar hela tiden att jag tänker raka bort det "snart". När jag åkte buss idag blev det uppenbart att jag har ett rejält skägg. Bredvid mig sitter en treårig flicka i knät på sin mamma och tittar på mig. Plötsligt pekar hon på mig och säger klart och med eftertryck:
– Tomten, mamma!

I advent åker ljusen fram och det är ett bra tillfälle att kontrollera sin brandvarnare. I min familj har vi bestämt att vi kontrollerar vår brandvarnare den första advent varje år – men det gjorde vi aldrig förra veckan. Nu, andra advent, var det därför hög tid.

Att kontrollera en brandvarnare är en trist sak som känns rejält onödig. Det är ju aldrig någon tvekan om att varnare fungerar, så man får varje gång stå ut med en stunds vansinnigt högt ljud. Kanske är det därför jag drar mig lite för att testa dem?

Nåväl, det här året visade sig testet väldigt värdefullt: vår brandvarnare förmådde inte ge ifrån sig mer än knappt hörbara små pip, som inte skulle stört en luttrad småbarnsförälder i nattsömnen. Jag kunde ju knappt höra pipet när jag stod med brandvarnaren vid örat!

Nu har jag fått något mer att uträtta under veckan, ty en fungerande brandvarnare är ett måste. Särskilt i advent.

Etiketter: advent, brandvarnare, kontroll, pip

Idag tog jag den första lite längre turen med barnvagnen sedan jag blev pappaledig. Det har regnat för mycket de tidigare dagarna för att ge sig ut, men idag var det fint väder.

Först besökte jag Petite France, det relativt nya och väldigt uppmärksammade kaféet på Kungsholmen, i Saltzers gamla lokaler. Det var väldigt bra! Det pratades till och med franska i lokalen, så lite genuint kändes det. (Min polare P:s lillasyrra kommer säkert att trivas där när hon kommer hem från Bryssel snart).

I övrigt besökte jag Papercut som fått större lokaler och ännu större sortiment, samt Nitty Gritty, som fått mindre lokaler och mindre sortiment.

Följande gator på Söder kan jag bocka av från min lista, ty de gick jag på idag:

• Heleneborgsgatan
• Långholmsgatan
• Guldfjärdsterassen
• Guldgränd
• Hornsgatan
• Ragvaldsgatan
• Kvarngatan
• Sankt Paulsgatan
• Krukmakargatan
• Ringvägen
• Lundagatan
• Kolmårdsgränd
• Skinnarviksringen
• Pålsundsgatan

Etiketter: pappaledig, Södergator

I morgon är jag pappaledig, och sedan följer ett helt pärlband av pappalediga dagar, i nio månader pågår det. Vad ska jag göra av alla dagarna? Morgondagen är redan fulltecknad, som det heter: jag ska köpa nya majsbågar till grabben. Men var gör jag i övermorgon?

Etiketter: pappaledig

När vi skulle gå och lägga oss fick vi syn på kajorna i trädet på gården. De satt där förra vintern också. Vi brukade säga att de hade stormöte och när februari kom började vi skoja om att det var storkar, inte kajor: det var ju nära till förlossningen. Under hela våren, sommaren och hösten har de varit som bortblåsta, men nu kom de alltså tillbaka.


Jag ville fotografera dem. Klockan var visserligen halv tolv och jag hade klätt av mig och krypit ned i sängen, men vi hade inte dragit ned persiennen och jag låg där och tittade på dem och kunde inte låta bli att tänka på att jag borde fotografera dem. Så jag steg upp från sängen och gick och hämtade kameran. Att klä på sig var ju onödigt eftersom jag tänkte fotografera dem från ett mörkt rum -- vem skulle kunna se mig?

När jag står där och försöker fotografera dem så inser jag att det är en granne i fönstret på andra sidan trädet. Han eller hon tittar mot mig. Jag står visserligen i ett mörkt rum, men bilden som visas på kamerans skärm lyser upp mig fullt tillräckligt för att jag ska synas inser jag plötsligt. Så där står jag, strax innan midnatt, naken och fotograferar med en stor systemkamera in i grannens lägenhet...

På bilden ser man förutom kajorna också granns upplysta fönster, och kanske också någon som tittar fram bakom gardinen. Jag tror inte han/hon var naken, det var nog bara jag och kajorna.

Etiketter: foto, fågelskådning, grannar, kajor, naken

Måndag morgon och jag klev in på mitt stamfik på väg till jobbet. Det var mycket fler kunder än det brukar vara, kön var så lång att jag knappt kunde stänga dörren bakom mig. Jag väntade tålmodigt, hejade på personalen och fick min espresso. Sedan hann jag bara berätta att det är sista veckan jag kommer att köpa espresso hos dem innan jag plötsligt halkar till och spiller min enkla espresso rakt över deras smörgåsdisk... Det goda kaffet rann över glasrutan och ut på golvet där också det krossade porslin låg. Samtidigt försökte jag förklara att det inte beror på att jag inte längre gillar deras espresso, utan att skälet helt enkelt är att jag ska vara pappaledig med början nästa vecka. Men koncentrationen var tappad tillsammans med espresson och jag tror bara jag pratade rappakalja. Just en snygg sorti!

Etiketter: bortgjord, espresso, stamfik

Uppsnappat på nätet: "Bibliotek som inte lönar sig är parasiter på samhällskroppen och borde ombilda sig till hedgefonder".

Etiketter: blogg

Jag vill bara dela med mig av en rolig kommentar i SvD idag. Det är Lena Erixon på Vägverket som kommenterar att byggandet av Förbifart Stockholm – trots begäran om kompletteringar från miljödepartementet – nog ändå ska kunna påbörjas redan år 2010.

– Men då ska allt gå på räls, säger Lena Erixon

Jag kunde inte sagt det bättre själv! Projektet går "som tåget".

Etiketter: bilism, Förbifart Stockholm, Stockholm, tåg

Det är Fotomässa i Stockholm och jag har tagit en semesterdag och passar på att resa dit. Det är fotoutställningar, prylar och seminarier. Mässan har växt och det börjar bli besvärligt att se alla fotografier och alla montrar, mängden intryck tröttar ut mig.

I år var det två seminarier som lockade mig i förväg. Först skulle Pieter ten Hoopen tala under rubriken "Mitt sätt att arbeta" och senare höll Adobe i seminariet "Arbeta effektivare med Lightroom 2.0".

Pieters seminarium var intressant, mest för att jag är väldigt förtjust i hans bilder. Tyvärr fick vi inte veta särskilt mycket om hur han faktiskt arbetar, han talade väldigt fritt om sina bilder. (Det är ett återkommande problem med Fotomässans seminarier, rubriken tycks ofta vara satt utan talarens medverkan).

Nästa seminarium hoppade jag över. Istället råkade jag hamna i ett annat seminarium, som skulle handla om självporträtt. Det var en konstnär som heter Michelle Marie Roy som inledningsvis talade om den manliga blicken. Med manlig blick menas kortfattat att mannen ser kvinnan som ett sexobjekt. Genom konsthistorien har kvinnor gestaltats för den manliga blicken, men dagens kvinnor som gör fotografiska självporträtt ser oftast till att vara tydliga subjekt istället för objekt. Som en av ganska få män i publiken visste jag inte alltid riktigt hur jag skulle titta på bildena hon visade, men det var intressant och jag satt kvar.

Michelle Marie Roy fortsatte med att visa en del egna fotografier, från självporträttsprojektet The Baby Doll Mythos. En av bilderna förställde en vagina, tillverkad av tuggummi. Hon berättade att hon inte fick tag på rosa tuggummin i Sverige eftersom färgen tycks vara förbjuden i livsmedel, men hon hittade röda tuggummin in någon arabisk affär. Sedan tuggade hon och modellerade. Skälet till att hon valde att fotografera tuggummivaginan var att hon trodde att den skulle mögla. Men det gjorde den inte:

– Vaginan har jag kvar hemma och den luktar fortfarande jordgubb!

Av copyrightskäl (naturligtvis) har jag valt att inte publicera någon bild här, men följ länken ovan om du blir nyfiken.

Etiketter: fotomässan, jordgubb, vagina

Ponera att regeringen vill att folk röker mindre eftersom rökning är dåligt för folkhälsan. Det enda styrmedel regeringen tror sig ha är att höja och sänka priset på varor och tjänster, så regeringen bestämmer sig för att slopa vissa skatter på de cigaretter som som innehåller mindre mängder farliga ämnen, på svaga cigaretter.

Är det ett klokt beslut? Kommer folk att röka mindre av det skälet? Blir folkhälsan bättre? Nej, troligen inte. Men regeringen kan säga att den agerar med hänsyn till folkhälsan. Och de svagare cigaretternas andel av den totala försäljningen lär öka. Fast kanske kan några icke-rökare tänka sig att börja röka när priset sjunker? Och man kan ju röka fler svaga cigaretter om de är billigare.

Nä, det är inte rökning det gäller. Det gäller de så kallade miljöbilarna. Först gav regeringen en bonus ("miljöbilspremie") på 10000 kronor till den som köpte en miljöbil. När den bonusen nu dras in vill man fortfarande gynna miljöbilarna och en arbetsgrupp inom Moderaterna vill nu istället att man tar bort fordonsskatten för dessa, rapporterar DN.

Minskar bilresandet? Nej, men miljöbilarna blir fler. Om man verkligen vill minska bilresandet så bör man höja fordonsskatten på icke-miljöbilar. Då premieras inte bilresande.

Fast det handlar så klart inte om att göra något så radikalt som att minska bilresandet. Man vill gärna gynna bilismen, och just nu är det endast politiskt möjligt att gynna så kallat "grön" bilism.

Etiketter: bilism, miljö, moderater, regeringen

Det är fars dag, och det är mörkaste november. Igår lämnade vi aldrig lägenheten, idag tog jag bussen till Fridhemsplan för att köpa lite livsmedel. På vägen hem hade klockan hunnit bli nästan halv två, men det kändes ändå som om dagen redan var slut. Det är mulet och regn hänger i luften, så det kommer inte särskilt mycket ljus. Och när ljuset är borta är dagen borta.

På sommaren kan man orka med hur mycket som helst. Tiden efter arbetsdagen är helt fulltecknad, mellan kl. 18 och 24. Det är aldrig för sent att peta in en aktivitet till, det finns hur mycket energi som helst!

När jag åkte bussen över Västerbron ringde telefonen. Jag pratade en stund men fick sedan förklara att jag var tvungen att lägga på, för min hållplats närmade sig. Barnvagnen var fullproppad med konservburkar och potatis och vägde mycket mer än vanligt och i handen hade jag två kassar med övriga matvaror. Då finns det inte utrymme för att prata i telefon sade jag och lade på. Jag hade inte mer än hunnit göra det förrän en tjej bredvid mig på bussen undrade om hon kunde hjälpa mig av... Det är inte utan att jag misstänker att hon tjuvlyssnat på mitt samtal, men snällt var det hur som helst.

Etiketter: buss, mörker, telefon, Västerbron

Vad ska man ha en blogg till egentligen? Jo, den kan fylla flera syften:

Gnäll
När jag lämnade kartongpapper i återvinningsstationen i morse, vet ni vad jag fick se då? Någon hade slängt frigolit i pappersinsamlingen? Hur tänker folk egentligen? "Frigolit, det är väl ett slags papper?"

Roliga observationer
På väg till jobbet idag såg jag en affisch vid busshållplatsen. Det var för liten text för att jag skulle kunna läsa den från stället jag stod på, men på snedden hade de skrivit med stora bokstäver: BARN HALVA PRISET. Jag kan inte minnas att vi betalade särskilt mycket för vår son i mars, men tydligen har priset sjunkit sedan dess...

Trendspaning
På bussen över Västerbron i morse såg jag en tjej med våfflat hår. Snacka om att det tar en tillbaka till åttiotalet i rekordfart...

Ventilera politiska åsikter
På mitt morgonkafé läste jag i tidningen om att SL ska testa fyra nya tunnelbanevagnar. Det som är nytt med vagnarna är att de saknar sittplatser. Hur tänker de egentligen? Antagligen är de helt styrda av att jaga kostnader. Att trycka in fler personer i varje tåg är ju enda sättet att öka antalet resenärer med SL utan att öka kostnaderna. En mycket bättre lösning vore väl att sätta in fler tåg? Fast det är klart, det kostar ju en slant, så det är säkert omöjligt.

Kommentera nyheter
Det har skrivits många spaltmeter om presidentvalet i svenska tidningar 2008. Jag börjar bli duktigt trött på det. Så är då valet äntligen avgjort! Presidentvalskampanjen är avslutad och det har meddelats att den nye presidenten heter Rupiah Banda. Han blir alltså Zambias fjärde president och han svors in igår.

Sucka över tidens gång
Den svenska poporkestern Kent lär sjunga i sången Berlin att "förruttnelsen börjar precis när vi fyllt 37". Eftersom jag själv uppnådde den aktningsvärda åldern igår kanske jag får börja duscha oftare. Snälla, säg till om jag luktar förruttnelse!

Etiketter: blogg, gnäll, kafé, politik