Fakta ur en undersåtes liv

Måndag morgon och jag klev in på mitt stamfik på väg till jobbet. Det var mycket fler kunder än det brukar vara, kön var så lång att jag knappt kunde stänga dörren bakom mig. Jag väntade tålmodigt, hejade på personalen och fick min espresso. Sedan hann jag bara berätta att det är sista veckan jag kommer att köpa espresso hos dem innan jag plötsligt halkar till och spiller min enkla espresso rakt över deras smörgåsdisk... Det goda kaffet rann över glasrutan och ut på golvet där också det krossade porslin låg. Samtidigt försökte jag förklara att det inte beror på att jag inte längre gillar deras espresso, utan att skälet helt enkelt är att jag ska vara pappaledig med början nästa vecka. Men koncentrationen var tappad tillsammans med espresson och jag tror bara jag pratade rappakalja. Just en snygg sorti!

Etiketter: bortgjord, espresso, stamfik

Det händer saker i kvarteret. I fredags åt vi middag på en enkel restaurang som vetter mot Långholmsgatan. På andra sidan gatan fick vi se en stor mängd poliser som samlades. De gjorde hastighetskontroller på bilar som körde över Västerbron, och de fick fast en hel del på den lilla tiden vi tjuvkikade på dem. En bilist som blev stoppad missade att svänga in på tvärgatan där han skulle få sina böter utskrivna och stoppades strax efter korsningen. När polisen morskt vinkade att han skulle backat in på gatan han just passerat fick han bråttom och började backa. Men då hade gångtrafikanterna fått grön gubbe och han var nära att backa över ett litet barn...

I kväll tycks det ske något slags filminspelning på Heleneborgsgatan. De har något stroboskopljus som blinkar och de skriker och gormar ibland. Vi vet inte alls vad det kan vara för inspelning, men det var åtminstone en ganska stor mängd personer som jobbade, så det lär inte ha varit någon vanlig hemmafilmare.

Själv kan jag inte sägas bidra till någon dramatik i kvarteret den här veckan. Jag blev lite besviken på Caffè dello sport som visade Formel 1 (motorsport!) istället för italiensk fotboll idag, men å andra sidan lät de mig slippa betala min enkla espresso.

Etiketter: bilism, dello sport, espresso, film, polis, Västerbron

Eftersom det tycks som att vi faktiskt kommer att lämna Kistas förort Ärvinge och flytta in till stan igen, hela vägen till Södermalm, måste jag kanske se mig om efter ett nytt ställe att inta min dagliga koffeinfix. När jag bodde på Kungsholmen var det naturligtvis bekvämt att dricka en enkel espresso på Gelateria Italiana på Drottningholmsvägen vid Fridhemsplan, och det har fungerat väldigt bra nu också eftersom jag byter mellan buss och tunnelbana just där. Men om min arbetsplats blir på östra Söder, i det berömda SoFo? Var ska jag dricka min espresso då?

Etiketter: espresso, Södermalm

SL har bytt till sommartidtabell och det är fullt på tunnelbanetågen och man får stå och vänta på bussen tråkigt länge. Detta året har jag lärt mig läxan och pluggat in när tunnelbanan går till och från jobbet. Den går från jobbet på minut nio (sex gånger i timmen alltså) och till jobbet på minut tre. Tur att jag har god espresso i närheten av tunnelbanan när jag åter till Kista! Nu står jag och tittar på klockan för att se när det är dags att gå ner till perrongen. Det behöver jag inte göra när det är vintertidtabell för då går tågen tillräckligt ofta ändå för att man ska slippa vänta länge.

Annars går jag mest och väntar på att telefonen ska ringa så att L och jag ska kunna bli av med en del möbler. Är du intresserad? Du får ett bra pris!

Etiketter: espresso, SL, tråkigt

Ofta när man läser om drogmissbruk berättas det om att personen som hamnat i missbruk söker samma kick som han/hon fick den första gången. "Det blir aldrig bättre än den första fixen, men man försöker och hoppas, igen och igen..."

Idag fick uppleva den där första kicken igen, när jag drack en utmärkt espresso på morgonen. Det snurrade lätt i huvudet, och det kändes som om jag nästan svävade en liten stund. Har du aldrig upplevt det har du aldrig druckit en riktigt bra espresso!

I övrigt inga jämförelser mellan heroin och koffein.

Etiketter: droger, espresso, koffein

Det var vackert väder i förmiddags och jag bestämde mig för att ta en promenad med kameran. Riktningen blev slumpmässig och jag hamnade på Lilla Essingen. Mycket har hänt på den ön sedan jag flyttade hit. En hel mängd nya fina hus har byggt upp och man kan inte känna igen sig längre.


Nya hus på Lilla Essingen

I det andra huset från vänster på bilden, ett vitt hus, ligger ett litet café som heter Molto Espressobar. Skrev jag café? Förlåt, det är inget "café", det är en "espressobar". Det står så på en förklarande skylt på disken. Det betyder tydligen också att man måste komma och hämta sin kaffe eller sin smörgås vid bardisken när de ropar ut att den är klar.

Det var ett par i femtioårsåldern före mig i kön. När de beställde sade tjejen bakom disken att det skulle dröja 10 minuter, de hade så många saker i kö redan. Paret valde att gå. Hur skulle jag göra? 10 minuter var ju säkert något de bara högg till med, så lång tid kan det ju omöjligt ta att få en espresso tänkte jag. Så jag valde att beställa en enkel espresso.
-- Det är tio minuters väntetid ungefär, sade tjejen i kassan. Hoppas du har tålamod.
-- Jodå, svarade jag, om jag inte har tålamod så får jag väl lära mig.
Jag betalade 15 kronor och gick och satte mig vid fönstret. Det var ganska många som satt utomhus i solen, men jag var tunt klädd och valde att stanna inne. Fem minuter gick. Jag bläddrade i en gammal tidning som låg där, från oktober 2006. Tio minuter gick, fortfarande ingen enkel espresso. När jag läst ut det tråkiga prylmagasinet jag hittat så hade det gått tjugo minuter. Då gick jag och ställde mig vid espressobardisken för att kolla vad som hände.
-- Har ni glömt min enkla espresso? frågade jag.
-- Nä, den kommer snart!
Två minuter senare fick jag min enkla espresso. Fem sekunder senare hade jag druckit upp espresson och lämnade caféet, förlåt, espressobaren...

I Italien säger baristan "subito" när man beställer en espresso. Kanske ett ord att slå upp för personalen på Molto Espressobar? Om ni har ont om tid kan jag berätta att det betyder "genast".

Etiketter: café, espresso, Lilla Essingen, stress, tålamod