Fakta ur en undersåtes liv

Det var ganska mycket folk som väntade på bussen vid Fridhemsplan i eftermiddags. Jag var på väg hem och skulle åka över Västerbron. Plötsligt stannade en svart skåpbil med svarta tonade fönsterrutor och ut klev en man i min ålder. Han hade rakad skalle, var klädd i jeans och tröja och luktade kraftigt av alkohol. Han såg ganska stirrig ut, kanske var han hög också.
Han såg alla människorna som väntade på bussen och sade halvhögt:
– Är det nån som har en cigg?
Han vände sig inte till någon särskild, och det var ingen som svarade honom. Tvärtom, han blev väldigt ignorerad, det var ingen alls som låtsades se honom. Han tog några stapplande steg in i människoklumpen och frågade igen:
– Men va fan, nån måste väl ha en cigg? Har ni cigg!?
Total tystnad. Ingen tänkte ge honom cigg, det var tydligt. Killen inser det hopplösa och vänder och börjar gå mot skåpbilen igen. Han stannar en halvmeter framför mig, vänder sig om mot busskuren och skriker:
– Okej, lyssna nu då: ni kan suga min KUUUK!
När han sagt vad han har på hjärtat får han bråttom tillbaka till bilen och vänder sig om och snubblar över mig.
– Ursäkta, det var inte meningen, sade han och hoppade in i passagerarstolen i bilen som snabbt försvann från platsen.

Etiketter: cigaretter, Fridhemsplan, kuk

Det händer saker i kvarteret. I fredags åt vi middag på en enkel restaurang som vetter mot Långholmsgatan. På andra sidan gatan fick vi se en stor mängd poliser som samlades. De gjorde hastighetskontroller på bilar som körde över Västerbron, och de fick fast en hel del på den lilla tiden vi tjuvkikade på dem. En bilist som blev stoppad missade att svänga in på tvärgatan där han skulle få sina böter utskrivna och stoppades strax efter korsningen. När polisen morskt vinkade att han skulle backat in på gatan han just passerat fick han bråttom och började backa. Men då hade gångtrafikanterna fått grön gubbe och han var nära att backa över ett litet barn...

I kväll tycks det ske något slags filminspelning på Heleneborgsgatan. De har något stroboskopljus som blinkar och de skriker och gormar ibland. Vi vet inte alls vad det kan vara för inspelning, men det var åtminstone en ganska stor mängd personer som jobbade, så det lär inte ha varit någon vanlig hemmafilmare.

Själv kan jag inte sägas bidra till någon dramatik i kvarteret den här veckan. Jag blev lite besviken på Caffè dello sport som visade Formel 1 (motorsport!) istället för italiensk fotboll idag, men å andra sidan lät de mig slippa betala min enkla espresso.

Etiketter: bilism, dello sport, espresso, film, polis, Västerbron

Nyårsafton tänkte jag på när jag promenerade till jobbet idag, eller närmare bestämt, programmet Grevinnan och betjänten som brukar sändas på nyårsafton i Sveriges Television. Ni vet, betjänten som snubblar över björnhuvudet varje gång han ska gå bort till bordet för att hämta eller lämna något.

Nu har jag gjort en grevinnan-och-betjänten både igår och idag. På gångvägen från tunnelbanan till kontoret finns det ett ställe där det sticker upp en liten avsågad järnstolpe. Den sticker säkert inte upp mer än 2-3 centimeter ur asfalten, men jag har snubblat rejält på den. Så rejält att jag knappt återfunnit balansen, men ändå lyckats göra det, och efteråt har jag tittat omkring mig ifall någon såg mig. Jodå, jag blev sedd. De närmast omkring mig log, både igår och idag.

Just nu hoppas jag bara att det var olika personer igår och idag, annars är det dubbelt pinsamt.

Etiketter: pinsamt, Ärvinge

Omkring midnatt steg jag på en buss på Fridhemsplan igår, på väg hem från tennisen. På sätet där jag satte mig låg det ett halvt godispaket, en daimrulle. Jag föste undan den och tänkte inte så mycket mer på det och bussen körde över Västerbron mot Hornstull.

Fast sedan blev jag ganska sugen på daim. Jag plockade upp paketet. Kan man äta upphittat godis? Självklart inte, är det naturliga svaret! Fast sedan tänkte jag en gång till (jag var ganska sugen på daim): varför inte då? Tror jag att någon har spottat eller kissat på paketet och sedan planterat det på bussen? Eller att någon har förgiftat det med råttgift? Vad har jag för tro på mina medmänniskor egentligen?

När jag steg av bussen hade jag med mig paketet i handen. Jag plockade bort de översta tre bitarna och smakade de andra. De var goda. Jag bestämde mig för att jag var tvungen att äta upp även de översta tre bitarna, för att inte misstro hela mänskligheten.

Och jag lever än. Det var väldigt gott.

Etiketter: buss, godis, medmänniskor, råttgift

Vad är bäst, att jobba i stan men bo i förorten, eller bo i stan och jobba i förorten? Alternativ två, helt klart. I helgen har jag varit på utflykter, först till Ulriksdal (utanför tullarna) och sedan till Boo Trädgård (också utanför tullarna). Det vore rätt skönt att jobba på i en sådan miljö som t.ex. vid Boo Trädgård, där man kan ta en skön lunchpromenad. Det finns inget att göra där förutom att lunchpromenera, men å andra sidan jobbar man ju bara där och på kvällen åker man hem till stan igen.

Kista har dock inga sådana förmildrande omständigheter. Det är lite långt att promenera omkring på Järvafältet och inte tillräckligt mycket natur.

Etiketter: Kista, natur, utanför tullarna

Det är inte dumt att köpa kläder på NK sent på fredagar om man vill ha mycket hjälp. De flesta har ju bättre saker för sig en fredagskväll, så man har alla expediter för sig själv. De hjälper gärna en sista kund innan de får gå hem. I fredags stannade jag tills de stängde, kl. 20.00, och jag hade köpt två kostymer när jag var klar. Två? Jag ska bara ha en, men köpte två på öppet köp för att kunna bestämma mig hemma.

L. var hos sin syster i Enskede. Jag bestämde mig för att åka dit och hoppade på den gröna tunnelbanan för att resa dit. Tyvärr gick det inte att ringa L., det verkade som om hennes telefon var avstängd. Synd, för jag var lite osäker på vilken tunnelbanegren jag skulle ta, och tvingades konstatera att jag inte kände igen stationerna på den linje jag valt, så jag hoppade av. Kanske kände jag igen den förra stationen? Jag reste tillbaka en station och hoppade av, men kunde konstatera att jag inte kände igen mig där heller. Nå, så långt skulle det väl inte kunna vara att gå dit? Och brukar det inte finnas en karta vid utgången? Jag lämnade stationen och suckade när jag såg att SL inte tänkte hjälpa mig hitta fram genom att bjussa på en karta. Redan vilsen gav jag mig av ut i mörkret.

Riktningen tog jag ut på måfå. Jag konstaterade att jag inte visste addressen till huset jag skulle, men jag visste att den låg hyfsat nära Enskede kyrka. Där gick jag på de mörka gatorna någonstans i söderort, månen lyste på himlen, i mina händer hade jag två nya kostymer och i buskarna morrade en pitbullterrier. Japp, där var en pitbullterrier! Den tränades av sin husse och hoppade upp och bet ett grovt rep som hängde från ett träd. Jag låtsades som om det regnade.

Efter att ha gått en stund såg jag en dam med en beskedligare hund närma sig. Jag frågade henne efter vägen till Enskede kyrka och hon pekade ut rakt motsatt väg mot den jag gick, så det var bara att vända. Det tog sin tid, men efter en tjugo minuters promenerande i den nya riktningen hittade jag Enskede kyrka, och systerns hus låg närmare kyrkan än jag trott.

Så gick det till när jag tog en kvällspromenad i Enskede med två kostymer.

Om bara lite drygt två veckor (4 oktober) är det kanalbullens dag, men idag är det klamydiamåndagen! Jag ska själv smita iväg lite tidigare från jobbet för att åka in till en klinik i city. Jag hoppas de inte hittar något, det blir alltid så jobbigt, särskilt om det ska borras och så. I mitt fall är det nämligen en tandläkarklinik jag ska besöka, inget annat...

Etiketter: kanelbullar, klamydia

Nu slutar jag att ladda hem Aftonbladet, eller Aftonhoran som tidningen också är känd som. Det är liksom ingen idé längre. Där finns bara länkar som ska locka mig att klicka på dem, rubriker som ska hålla mig kvar ännu lite längre och sidan har blivit oändligt lång bara för att det ska ta lång tid att scrolla igenom den. Har det hänt något riktigt stort i världen, så kan det vara Aftonbladets huvudrubrik. Men det kan lika gärna handla om någon kändis som skadade sig på inspelningen av något teveprogram i någon dålig kommersiell tevekanal. TV-branschens PR-människor tycks numera har möjlighet att själva redigera Aftonbladet på nätet, de får in precis vad de vill.

Nä, Aftonbladet funkade i cirka 13 år på nätet, men nu är måttet rågat. Jag tillhör dem som läste Aftonbladet Kultur, när det var en egen tidning en gång i början av nittiotalet. Sedan startade de en experimentell webb -- allt på webben var faktiskt ganska experimentellt vid den tiden. Aftonbladet Kultur lades ner, det drog väl inte in tillräckligt med pengar kan tänkas, men jag fortsatte att läsa tidningen på nätet. Eller läsa och läsa, jag gick dit ibland för att se om det hänt något. Men det är det alltså slut med nu.

Jag känner fortfarande behovet av att ha en sida jag går till för att se om något har hänt. Men vilken ska jag välja nu? Kanske SVT:s texttevesidor? Eller Svenska Dagbladet? Är det någon som har något bra tips?

Etiketter: Aftonbladet, gnäll, nyheter

De allra flesta reklambilagor som följer med DN bara fnyser jag åt. Men i måndags var det en bilaga som passade mig. Det var reklam för Pressbyrån, fast inte för godiset eller för bullarna de säljer utan för tidningarna. Jag började läsa bilagan och efter ett tag var jag fast. Det var många välskrivna texter och jag insåg efter ett tag att det var en perfekt reklamprodukt: det var reklam för välskrivna magasin genom att själv vara ett välskrivet magasin.

Grattis Pressbyrån, och tack för läsningen!


Fick du inte bilagan? Den går att ladda hem från nätet som PDF-fil.

Etiketter: reklam

Vegetarianismens popularitet tycks gå i vågor. Kanske är ett nytt uppsving på gång? Jag läste på en blogg nyligen (för någon minut sedan) att bloggaren följde uppmaningen som ordföranden i FN:s klimatpanel gav, att äta vegetariskt åtminstone en dag i veckan.

För er som följde länken till tidningsartikeln om uppmaningen – gjorde köttbilden det mer attraktivt att bli vegetarian eller tvärtom?

Etiketter: vegetariskt

När man som jag bor i en bostadsrättsföreningen har man inte bara rättigheter utan också skyldigheter. I min förening har vi en skyldighet att hjälpa till att sköta trädgården. Man får helt enkelt skriva upp sig på en vecka eller två då man ska se till att klippa gräset, vattna buskar, gräs och blomkrukor och fixa vad-som-än-kan-behövas. Jag hade turen att kunna boka den sista möjliga veckan, d.v.s. denna veckan. Tror ni det behövts vattnas denna veckan? Nej. Det enda jag gjorde var att jag klippte gräset, och det är egentligen en ganska trevlig syssla.

Idag såg jag också Ann-Sofi Sidéns konstverk "Vid sidan om" på Bonniers konsthall. Det var en film som projicerades på tre ytor med lite olika perspektiv. Den påminde en del, iallafall tekniskt, om ett av mina absoluta favoritkonstverk, Stan Douglas Der Sandmann från 1995.

Etiketter: gräs, konst

Hur mår Stockholms lokaltrafik egentligen? I morse när jag skulle åka buss över Västerbron var det fullt med folk som väntade på bussen – 9 minuter till nästa buss 4. Det är ganska länge det. På Fridhemsplan konstaterade jag att rullbandet ner mot perrongen fortfarande var trasigt. Det var trasigt redan för en vecka sedan när jag började jobba igen, men det satt fortfarande ingen lapp om att det var felrapporterat eller att det skulle repareras. På perrongen var det fullt med folk. Nästa tåg till Akalla skulle gå om 10 minuter enligt skylten. 10 minuter! De brukar gå med kanske fem minuters mellanrum. Skylten växlade sedan mellan olika förvirrande besked och till slut sprakade högtalarna igång och en röst förkunnade att det var ersättningsbussar på sträckan Fridhemsplan–Kungsträdgården. I den andra riktningen vände en del tåg vid Västra skogen, andra vid Fridhemsplan. Ta första bästa tåg, och lycka till! Det var högtalarröstens budskap. När tåget kom stod det inte på skyltarna om det skulle resa till Akalla eller Hjulsta, men föraren ropade "Till Hjulsta! Tåg till Hjulsta!". Jag klev ombord och reste till Rinkeby. Därifrån kan man gå till Ärvinge på 20-25 minuter. Men nu var jag redan sen, och en blick på klockan ovan perrongen visade att hon var, nähä, inte mer än 8.00! Det kunde ju inte stämma. Min mobil visade 9.00, så det var ytterligare en sak i lokaltrafiken som var trasig.

På fälten mellan Rinkeby och Ärvinge fick jag en fästing som jag hittade av en slump på min handled under mötet kl. 10. Tack SL för den!

Etiketter: fästingar, SL