2008-09-13
Äntligen dumpar jag Aftonhoran!
Nu slutar jag att ladda hem Aftonbladet, eller Aftonhoran som tidningen också är känd som. Det är liksom ingen idé längre. Där finns bara länkar som ska locka mig att klicka på dem, rubriker som ska hålla mig kvar ännu lite längre och sidan har blivit oändligt lång bara för att det ska ta lång tid att scrolla igenom den. Har det hänt något riktigt stort i världen, så kan det vara Aftonbladets huvudrubrik. Men det kan lika gärna handla om någon kändis som skadade sig på inspelningen av något teveprogram i någon dålig kommersiell tevekanal. TV-branschens PR-människor tycks numera har möjlighet att själva redigera Aftonbladet på nätet, de får in precis vad de vill.
Nä, Aftonbladet funkade i cirka 13 år på nätet, men nu är måttet rågat. Jag tillhör dem som läste Aftonbladet Kultur, när det var en egen tidning en gång i början av nittiotalet. Sedan startade de en experimentell webb -- allt på webben var faktiskt ganska experimentellt vid den tiden. Aftonbladet Kultur lades ner, det drog väl inte in tillräckligt med pengar kan tänkas, men jag fortsatte att läsa tidningen på nätet. Eller läsa och läsa, jag gick dit ibland för att se om det hänt något. Men det är det alltså slut med nu.
Jag känner fortfarande behovet av att ha en sida jag går till för att se om något har hänt. Men vilken ska jag välja nu? Kanske SVT:s texttevesidor? Eller Svenska Dagbladet? Är det någon som har något bra tips?
Nä, Aftonbladet funkade i cirka 13 år på nätet, men nu är måttet rågat. Jag tillhör dem som läste Aftonbladet Kultur, när det var en egen tidning en gång i början av nittiotalet. Sedan startade de en experimentell webb -- allt på webben var faktiskt ganska experimentellt vid den tiden. Aftonbladet Kultur lades ner, det drog väl inte in tillräckligt med pengar kan tänkas, men jag fortsatte att läsa tidningen på nätet. Eller läsa och läsa, jag gick dit ibland för att se om det hänt något. Men det är det alltså slut med nu.
Jag känner fortfarande behovet av att ha en sida jag går till för att se om något har hänt. Men vilken ska jag välja nu? Kanske SVT:s texttevesidor? Eller Svenska Dagbladet? Är det någon som har något bra tips?
Etiketter: Aftonbladet, gnäll, nyheter
2008-07-20
Det pekar neråt för Dagens Nyheter
Om jag inte minns fel så var det ett tag sedan jag gnällde ordentligt här på bloggen. (Fast kanske inte, allt jag berättade om maten i Hongkong får väl klassificeras som gnäll...) Men nu är det dags att gnälla lite på DN igen.
Dagens Nyheter blir alltmer lik Aftonbladet. Sedan några år är DN en tabloid och jag har nästan hunnit glömma att det var en försämring, men under resan till Hongkong fick jag tillfälle att läsa lite tidningar i det traditionella större formatet. Och vilken läsning! Långa artiklar, som inte bara skummade på ytan! Jag skämdes lite å Sveriges vägnar eftersom vi (i princip) bara har tabloider numera.
Det finns en uppenbar likhet mellan DN och Aftonbladet och det är chefredaktören. Torbjörn Larsson var chefredaktör på Aftonbladet 1987-1997, och han är DN:s nuvarande chefredaktör. Minns ni Aftonbladet från den tiden? Upplagan ökade alltid mest. När man kollade närmare på vad det egentligen betydde kunde det vara att läsningen av söndagsbilagan på landsbygden ökade mest av alla söndagsbilagor... Men det var ständigt en pil högst upp till höger på framsidan som visade att kurvan pekade uppåt. Till slut gick Aftonbladet om Expressen i upplaga.
Ni som har läst DN noga den senaste tiden vet att pilen är tillbaka, nu på DN:s framsida. Ärligt talat DN, varför ska jag bry mig om huruvida ni ökar mest i svensk dagspress eller inte? Är det inte mest era ägare som bryr sig om det? Jag bryr mig om kvaliteten på DN som tidning, och vad det kostar mig att få läsa den. Hur det går ekonomiskt för DN bryr jag mig bara om indirekt: dålig ekonomi kan leda till högre priser eller sämre kvalitet. Hur det går för DN i upplagetävligen i svensk press bryr jag mig inte om det minsta – men att man väljer att skryta om det varje dag tar jag som en tecken på trivialisering och försämrad kvalitet.
Även inuti tidningen får jag läskiga Aftonbladet-vibbar. I lördags valde DN att vika fyra sidor åt att åtalet inleds mot en misstänkt barnmördare och våldtäktsman. Det var redogörelser för exakt vad han sagt i polisförhören, det var intervjuer med personer på orten, det var kartor med kryss som markerade var han hade mött offret och var han hade ätit pizza... Nä, det materialet luktade Aftonbladet lång väg.
Missförstå mig inte: jag vill inte trivialisera de hemska brott han antagligen begått. (Jag skriver antagligen för han är inte fälld i någon domstol än). Jag vill inte heller förringa det lidande som offren och deras anhöriga gått igenom. Jag vill bara att DN tar ett steg tillbaka och funderar på varför de serverar oss alla dessa detaljer till frukosten. För att betjäna allmänintresset? För att sälja lösnummer? För att sno läsare från Aftonbladet? Jag tror att Torbjörn Larsson sitter inne med svaret.
Dagens Nyheter blir alltmer lik Aftonbladet. Sedan några år är DN en tabloid och jag har nästan hunnit glömma att det var en försämring, men under resan till Hongkong fick jag tillfälle att läsa lite tidningar i det traditionella större formatet. Och vilken läsning! Långa artiklar, som inte bara skummade på ytan! Jag skämdes lite å Sveriges vägnar eftersom vi (i princip) bara har tabloider numera.
Det finns en uppenbar likhet mellan DN och Aftonbladet och det är chefredaktören. Torbjörn Larsson var chefredaktör på Aftonbladet 1987-1997, och han är DN:s nuvarande chefredaktör. Minns ni Aftonbladet från den tiden? Upplagan ökade alltid mest. När man kollade närmare på vad det egentligen betydde kunde det vara att läsningen av söndagsbilagan på landsbygden ökade mest av alla söndagsbilagor... Men det var ständigt en pil högst upp till höger på framsidan som visade att kurvan pekade uppåt. Till slut gick Aftonbladet om Expressen i upplaga.
Ni som har läst DN noga den senaste tiden vet att pilen är tillbaka, nu på DN:s framsida. Ärligt talat DN, varför ska jag bry mig om huruvida ni ökar mest i svensk dagspress eller inte? Är det inte mest era ägare som bryr sig om det? Jag bryr mig om kvaliteten på DN som tidning, och vad det kostar mig att få läsa den. Hur det går ekonomiskt för DN bryr jag mig bara om indirekt: dålig ekonomi kan leda till högre priser eller sämre kvalitet. Hur det går för DN i upplagetävligen i svensk press bryr jag mig inte om det minsta – men att man väljer att skryta om det varje dag tar jag som en tecken på trivialisering och försämrad kvalitet.
Även inuti tidningen får jag läskiga Aftonbladet-vibbar. I lördags valde DN att vika fyra sidor åt att åtalet inleds mot en misstänkt barnmördare och våldtäktsman. Det var redogörelser för exakt vad han sagt i polisförhören, det var intervjuer med personer på orten, det var kartor med kryss som markerade var han hade mött offret och var han hade ätit pizza... Nä, det materialet luktade Aftonbladet lång väg.
Missförstå mig inte: jag vill inte trivialisera de hemska brott han antagligen begått. (Jag skriver antagligen för han är inte fälld i någon domstol än). Jag vill inte heller förringa det lidande som offren och deras anhöriga gått igenom. Jag vill bara att DN tar ett steg tillbaka och funderar på varför de serverar oss alla dessa detaljer till frukosten. För att betjäna allmänintresset? För att sälja lösnummer? För att sno läsare från Aftonbladet? Jag tror att Torbjörn Larsson sitter inne med svaret.
Etiketter: Aftonbladet, DN, kvalitet, kvällspress, tabloider, Torbjörn Larsson
2007-08-25
Facebook är det nya romarriket
Hela Gallien är ockuperat. Hela? Nej! Det finns ett litet område som framgångsrikt trotsar inkräktarna, ett litet område omgivet av befästa romerska läger...
Jag har fortfarande inte gått med i Facebook, trots att hela Sverige tycks ägna sig åt att länka sig samman och byta bilder med varandra. Om 20 år kommer vi att minnas Facebook som det som sänkte högkonjunkturen, som det som slutligen fick Sveriges produktivitet på fall. Fast jag måste erkänna att jag blev orolig när jag läste i Aftonbladet att en av deras bloggare hade fått sin identitiet stulen på Facebook. Vad händer med min identitiet där just nu? Kanske borde jag gå med, för att sedan inte göra mer, bara för att markera min plats?
Jag har fortfarande inte gått med i Facebook, trots att hela Sverige tycks ägna sig åt att länka sig samman och byta bilder med varandra. Om 20 år kommer vi att minnas Facebook som det som sänkte högkonjunkturen, som det som slutligen fick Sveriges produktivitet på fall. Fast jag måste erkänna att jag blev orolig när jag läste i Aftonbladet att en av deras bloggare hade fått sin identitiet stulen på Facebook. Vad händer med min identitiet där just nu? Kanske borde jag gå med, för att sedan inte göra mer, bara för att markera min plats?
Etiketter: Aftonbladet, Facebook, högkonjunktur, romarriket
