2008-07-20
Det pekar neråt för Dagens Nyheter
Om jag inte minns fel så var det ett tag sedan jag gnällde ordentligt här på bloggen. (Fast kanske inte, allt jag berättade om maten i Hongkong får väl klassificeras som gnäll...) Men nu är det dags att gnälla lite på DN igen.
Dagens Nyheter blir alltmer lik Aftonbladet. Sedan några år är DN en tabloid och jag har nästan hunnit glömma att det var en försämring, men under resan till Hongkong fick jag tillfälle att läsa lite tidningar i det traditionella större formatet. Och vilken läsning! Långa artiklar, som inte bara skummade på ytan! Jag skämdes lite å Sveriges vägnar eftersom vi (i princip) bara har tabloider numera.
Det finns en uppenbar likhet mellan DN och Aftonbladet och det är chefredaktören. Torbjörn Larsson var chefredaktör på Aftonbladet 1987-1997, och han är DN:s nuvarande chefredaktör. Minns ni Aftonbladet från den tiden? Upplagan ökade alltid mest. När man kollade närmare på vad det egentligen betydde kunde det vara att läsningen av söndagsbilagan på landsbygden ökade mest av alla söndagsbilagor... Men det var ständigt en pil högst upp till höger på framsidan som visade att kurvan pekade uppåt. Till slut gick Aftonbladet om Expressen i upplaga.
Ni som har läst DN noga den senaste tiden vet att pilen är tillbaka, nu på DN:s framsida. Ärligt talat DN, varför ska jag bry mig om huruvida ni ökar mest i svensk dagspress eller inte? Är det inte mest era ägare som bryr sig om det? Jag bryr mig om kvaliteten på DN som tidning, och vad det kostar mig att få läsa den. Hur det går ekonomiskt för DN bryr jag mig bara om indirekt: dålig ekonomi kan leda till högre priser eller sämre kvalitet. Hur det går för DN i upplagetävligen i svensk press bryr jag mig inte om det minsta – men att man väljer att skryta om det varje dag tar jag som en tecken på trivialisering och försämrad kvalitet.
Även inuti tidningen får jag läskiga Aftonbladet-vibbar. I lördags valde DN att vika fyra sidor åt att åtalet inleds mot en misstänkt barnmördare och våldtäktsman. Det var redogörelser för exakt vad han sagt i polisförhören, det var intervjuer med personer på orten, det var kartor med kryss som markerade var han hade mött offret och var han hade ätit pizza... Nä, det materialet luktade Aftonbladet lång väg.
Missförstå mig inte: jag vill inte trivialisera de hemska brott han antagligen begått. (Jag skriver antagligen för han är inte fälld i någon domstol än). Jag vill inte heller förringa det lidande som offren och deras anhöriga gått igenom. Jag vill bara att DN tar ett steg tillbaka och funderar på varför de serverar oss alla dessa detaljer till frukosten. För att betjäna allmänintresset? För att sälja lösnummer? För att sno läsare från Aftonbladet? Jag tror att Torbjörn Larsson sitter inne med svaret.
Dagens Nyheter blir alltmer lik Aftonbladet. Sedan några år är DN en tabloid och jag har nästan hunnit glömma att det var en försämring, men under resan till Hongkong fick jag tillfälle att läsa lite tidningar i det traditionella större formatet. Och vilken läsning! Långa artiklar, som inte bara skummade på ytan! Jag skämdes lite å Sveriges vägnar eftersom vi (i princip) bara har tabloider numera.
Det finns en uppenbar likhet mellan DN och Aftonbladet och det är chefredaktören. Torbjörn Larsson var chefredaktör på Aftonbladet 1987-1997, och han är DN:s nuvarande chefredaktör. Minns ni Aftonbladet från den tiden? Upplagan ökade alltid mest. När man kollade närmare på vad det egentligen betydde kunde det vara att läsningen av söndagsbilagan på landsbygden ökade mest av alla söndagsbilagor... Men det var ständigt en pil högst upp till höger på framsidan som visade att kurvan pekade uppåt. Till slut gick Aftonbladet om Expressen i upplaga.
Ni som har läst DN noga den senaste tiden vet att pilen är tillbaka, nu på DN:s framsida. Ärligt talat DN, varför ska jag bry mig om huruvida ni ökar mest i svensk dagspress eller inte? Är det inte mest era ägare som bryr sig om det? Jag bryr mig om kvaliteten på DN som tidning, och vad det kostar mig att få läsa den. Hur det går ekonomiskt för DN bryr jag mig bara om indirekt: dålig ekonomi kan leda till högre priser eller sämre kvalitet. Hur det går för DN i upplagetävligen i svensk press bryr jag mig inte om det minsta – men att man väljer att skryta om det varje dag tar jag som en tecken på trivialisering och försämrad kvalitet.
Även inuti tidningen får jag läskiga Aftonbladet-vibbar. I lördags valde DN att vika fyra sidor åt att åtalet inleds mot en misstänkt barnmördare och våldtäktsman. Det var redogörelser för exakt vad han sagt i polisförhören, det var intervjuer med personer på orten, det var kartor med kryss som markerade var han hade mött offret och var han hade ätit pizza... Nä, det materialet luktade Aftonbladet lång väg.
Missförstå mig inte: jag vill inte trivialisera de hemska brott han antagligen begått. (Jag skriver antagligen för han är inte fälld i någon domstol än). Jag vill inte heller förringa det lidande som offren och deras anhöriga gått igenom. Jag vill bara att DN tar ett steg tillbaka och funderar på varför de serverar oss alla dessa detaljer till frukosten. För att betjäna allmänintresset? För att sälja lösnummer? För att sno läsare från Aftonbladet? Jag tror att Torbjörn Larsson sitter inne med svaret.
Etiketter: Aftonbladet, DN, kvalitet, kvällspress, tabloider, Torbjörn Larsson
2007-12-15
IKEA snubblar grovt på julgransfoten
Då både jag och L. är bortresta julveckan tyckte vi det var lämpligt att tjuvstarta lite genom att skaffa en julgran. Japp, det är premiär för mig, och det känns väldigt vuxet att ha en egen gran! Men nu har vi plats i vår nya lägenhet, och vi har enats om att ha en ganska enkelt gran med få men klassiska dekorationselement (röda blanka kulor och vita julgransljus), så det känns OK.
Vid lunchtid idag stegade vi iväg till Hornstull och såg ut den minst taskiga granen de saluförde på torget. Jag fnös något om att granar inte ser ut så där i Småland, där är de minsann gröna och är raka med barr på. Nå, vi köpte iallafall en gran som inte var så tokig och slängde den över min axel och gick hem igen. Nu skulle vi bara sätta upp den lite snabbt och sedan ut igen för att köpa julklappar.
I lägenheten plockade vi fram kulorna (19 kronor, Clas Ohlson) och julgransljusen (99 kronor, Järnia) samt julgransfoten (69 kronor, IKEA). Vi monterade foten enligt instruktionerna och satte ned granen i den och tyckte väl att allt verkade helt normalt och riktigt. Men ack vad vi bedrog oss! Nu kom nämligen fasen då vi skulle få granen att stå rakt och stadigt, och vi började justera skruvarna på julgransfoten. Nä, granen var fortfarande sned. Vi justerade lite till och kollade efter: ännu värre. Vi provade att släppa granen men konstaterade att den åkte i backen om vi inte höll i den. Skruvarna var uppenbarligen defekta, så vi försökte kila ned lite kork på lämpligt sätt för att stadga upp den -- förgäves. Om vi lutade granen mot väggen stod den upp, åtminstone för stunden.
Det var nu vi konstaterade att vi borde videofilmat hela episoden. Det som började som en enkel installation hade gradvis förvandlats till ett irritationsmoment, och vi förbannade IKEA och deras värdelösa julgransfot. Varning för ISIG!
Vi lämnade granen så, lutandes mot vägen och gav oss ut på nytt i kylan. På Järnia köpte jag den stadigaste julgransfoten de hade och förklarade att jag var mycket besviken på IKEAs variant. Säljaren konstaterade torrt att jag inte var den första kunden som gjort det, men hade ödmjukheten att yppa att IKEA kanske fått en felleverans. Det trodde inte jag. Nästa kund efter mig skulle också ha en julgransfot. Jag tyckte mig se ett IKEA-kvitto i hans plånbok...
Nästa försök, med foten från Järnia, gick som en dans: granen stod upp, rakt och snyggt, och stadigt dessutom. På nolltid. Det är skillnad på kvalitet ibland.
Nu står granen där så stolt i vår lägenhet, och de mer julälskande delarna av familjen står i andra hörnet av rummet och tidrar med ögonen och beundrar granen...
Vid lunchtid idag stegade vi iväg till Hornstull och såg ut den minst taskiga granen de saluförde på torget. Jag fnös något om att granar inte ser ut så där i Småland, där är de minsann gröna och är raka med barr på. Nå, vi köpte iallafall en gran som inte var så tokig och slängde den över min axel och gick hem igen. Nu skulle vi bara sätta upp den lite snabbt och sedan ut igen för att köpa julklappar.
I lägenheten plockade vi fram kulorna (19 kronor, Clas Ohlson) och julgransljusen (99 kronor, Järnia) samt julgransfoten (69 kronor, IKEA). Vi monterade foten enligt instruktionerna och satte ned granen i den och tyckte väl att allt verkade helt normalt och riktigt. Men ack vad vi bedrog oss! Nu kom nämligen fasen då vi skulle få granen att stå rakt och stadigt, och vi började justera skruvarna på julgransfoten. Nä, granen var fortfarande sned. Vi justerade lite till och kollade efter: ännu värre. Vi provade att släppa granen men konstaterade att den åkte i backen om vi inte höll i den. Skruvarna var uppenbarligen defekta, så vi försökte kila ned lite kork på lämpligt sätt för att stadga upp den -- förgäves. Om vi lutade granen mot väggen stod den upp, åtminstone för stunden.
Det var nu vi konstaterade att vi borde videofilmat hela episoden. Det som började som en enkel installation hade gradvis förvandlats till ett irritationsmoment, och vi förbannade IKEA och deras värdelösa julgransfot. Varning för ISIG!
Vi lämnade granen så, lutandes mot vägen och gav oss ut på nytt i kylan. På Järnia köpte jag den stadigaste julgransfoten de hade och förklarade att jag var mycket besviken på IKEAs variant. Säljaren konstaterade torrt att jag inte var den första kunden som gjort det, men hade ödmjukheten att yppa att IKEA kanske fått en felleverans. Det trodde inte jag. Nästa kund efter mig skulle också ha en julgransfot. Jag tyckte mig se ett IKEA-kvitto i hans plånbok...
Nästa försök, med foten från Järnia, gick som en dans: granen stod upp, rakt och snyggt, och stadigt dessutom. På nolltid. Det är skillnad på kvalitet ibland.
Nu står granen där så stolt i vår lägenhet, och de mer julälskande delarna av familjen står i andra hörnet av rummet och tidrar med ögonen och beundrar granen...
Etiketter: IKEA, jul, julgran, kvalitet, Småland
