Fakta ur en undersåtes liv

Min verksamhet har lämnat en del spår i lägenheten idag. Det var dags att slänga ut granen och för att minimera spridningen av barr såg vi till att barra av granen så gott det gick där den stod. Det blev en rejäl hög med barr på golvet, men trots det spreds barr hela vägen mellan vardagsrummet och ytterdörren, vidare ner längs trappan och ut på gatan. Väl ute på gatan tror jag dock att det inte fanns ett endaste barr kvar på granen vilket ledde till att jag fick en hel del muntra kommentarer längs vägen.

Lustigt nog kändes granen mycket lättare också utan barr. Hur mycket väger egentligen barren? Det vore kul att väga granen före och efter jul nästa år, hoppas jag kommer ihåg det då. Kanske har granen utsöndrat ämnen i lägenheten också, den berömda "juldoften, det kanske väger en del?

Etiketter: barr, jul, julgran, vikt

-- Kan du tänka dig att vara tomte på julafton?

Det var min kusin som lutade sig över bordet och viskade i mitt öra, noga med att inte något av hennes barn skulle höra något. Vi skulle fira en gemensam jul, för första gången på många år. Eftersom jag inte firat med barn på länge har det varit jular utan tomte, men nu fick jag alltså möjligheten att själv iträda mig rollen som alla goda gåvors givare.

-- Ja, visst, det går bra, viskade jag tillbaka.

På varuhuset i Växjö köpte jag en tomtemask, vilket jag skrev om igår. Den var inte perfekt, men den skulle duga. Innan vi åkte till mormor nu på julafton såg jag till att packa en specialväska. I den fanns så klart tomtemasken, men också ett par jeans och en t-shirt, så att jag skulle kunna byta mina kläder under tomtedräkten också, ifall de skulle försöka identifiera mig under förklädnaden. Pappa lånade mig ett par enorma vita raggsockar som jag eventuellt skulle kunna dra upp till knäna över jeansen. Det skulle bli varmt, men det skulle kanske se passande ut?

Strax efter att jag kommit till mormor meddelade min kusin att jag inte behövde agera tomte -- de hade hittat en bättre tomtefar. Det blev istället presidenten i den lokala MC-klubben ("Darkwood") som tomtade, han bodde granne med kusinens pappa. Lite snopen blev jag allt, jag hade gått och tränat på mina repliker "Finns här några snälla barn?", "Ho-ho" och "Tomten är mycket törstig", men nu fick jag alltså ingen användning för dem. Men barnen tyckte tomten var mystisk, och det var det viktigaste!

God jul!

Etiketter: jul, MC, tomte

Den 21 december brukar vinterdagjämningen infalla -- årets mörkaste dag. Det är också idag jag ska packa väskan för julresan till släkten i mörka Småland, och jag gillar ju inte att packa. Den här julen vill jag ha med mig många böcker och mycket elektronik (kamera, videokamera, laptop), men jag måste ju få plats med julklappar och kläder också. Sedan brukar det visa sig att jag ändå bara har använt en bråkdel av allting när jag packar upp igen.

Etiketter: jul, packning, Småland

Det finns ett litet element av julstress just nu i min vardag. Kvällens mål var att hinna göra undan allt obligatoriskt julstök och sedan få göra popcorn att njuta av i soffan en stund, men nu när jag precis blev klar är jag så trött att popcorn inte längre är att tänka på. Och statusen på julklappsinköpen är en besvikelse, jag har inte alls nått den nivån jag borde vara på vid den här tidpunkten.

Julen borde vara en tid för lugn och för eftertanke. Man borde knäcka nötter och läsa böcker, ta långa promenader och sköna sovmorgnar. Men blir det så? Icke. Det finns ett schema som måste följas, med släktträffar och bilresor, med julluncher och julklappar som ska jagas, slås in, etiketteras, gömmas, delas ut, öppnas, studeras, tackas för och slutligen kanske lämnas åter till butiken.

Nä, det bästa med julen är inte julen, utan de där andra dagarna, när det lugnat ned sig lite och när de flesta måsten är avklarade. Då kan jullugnet infinna sig -- på nyårsdagen brukar man få ta det riktigt lugnt och skönt...

Etiketter: jul, nyår, stress

Då både jag och L. är bortresta julveckan tyckte vi det var lämpligt att tjuvstarta lite genom att skaffa en julgran. Japp, det är premiär för mig, och det känns väldigt vuxet att ha en egen gran! Men nu har vi plats i vår nya lägenhet, och vi har enats om att ha en ganska enkelt gran med få men klassiska dekorationselement (röda blanka kulor och vita julgransljus), så det känns OK.

Vid lunchtid idag stegade vi iväg till Hornstull och såg ut den minst taskiga granen de saluförde på torget. Jag fnös något om att granar inte ser ut så där i Småland, där är de minsann gröna och är raka med barr på. Nå, vi köpte iallafall en gran som inte var så tokig och slängde den över min axel och gick hem igen. Nu skulle vi bara sätta upp den lite snabbt och sedan ut igen för att köpa julklappar.

I lägenheten plockade vi fram kulorna (19 kronor, Clas Ohlson) och julgransljusen (99 kronor, Järnia) samt julgransfoten (69 kronor, IKEA). Vi monterade foten enligt instruktionerna och satte ned granen i den och tyckte väl att allt verkade helt normalt och riktigt. Men ack vad vi bedrog oss! Nu kom nämligen fasen då vi skulle få granen att stå rakt och stadigt, och vi började justera skruvarna på julgransfoten. Nä, granen var fortfarande sned. Vi justerade lite till och kollade efter: ännu värre. Vi provade att släppa granen men konstaterade att den åkte i backen om vi inte höll i den. Skruvarna var uppenbarligen defekta, så vi försökte kila ned lite kork på lämpligt sätt för att stadga upp den -- förgäves. Om vi lutade granen mot väggen stod den upp, åtminstone för stunden.

Det var nu vi konstaterade att vi borde videofilmat hela episoden. Det som började som en enkel installation hade gradvis förvandlats till ett irritationsmoment, och vi förbannade IKEA och deras värdelösa julgransfot. Varning för ISIG!

Vi lämnade granen så, lutandes mot vägen och gav oss ut på nytt i kylan. På Järnia köpte jag den stadigaste julgransfoten de hade och förklarade att jag var mycket besviken på IKEAs variant. Säljaren konstaterade torrt att jag inte var den första kunden som gjort det, men hade ödmjukheten att yppa att IKEA kanske fått en felleverans. Det trodde inte jag. Nästa kund efter mig skulle också ha en julgransfot. Jag tyckte mig se ett IKEA-kvitto i hans plånbok...

Nästa försök, med foten från Järnia, gick som en dans: granen stod upp, rakt och snyggt, och stadigt dessutom. På nolltid. Det är skillnad på kvalitet ibland.

Nu står granen där så stolt i vår lägenhet, och de mer julälskande delarna av familjen står i andra hörnet av rummet och tidrar med ögonen och beundrar granen...

Etiketter: IKEA, jul, julgran, kvalitet, Småland

När två vuxna individer träffas och bestämmer sig för att bo tillsammans prövas förhållandet. Båda parter har med sig ett bagage i form av värderingar, principer, praxis, idéer och önskningar och även om det kanske inte alltid gick att realisera dem när man bodde själv så blir det ännu svårare när man är två och ska komma fram till gemensamma beslut. Ju äldre man är när man bestämmer sig för att flytta ihop, ju svårare tror jag det är att vara lyhörd för den andres synvinkel, och ju mindre är man själv beredd att kompromissa med sina egna käpphästar: det sägs ju att det är svårt att få gamla hundar att sitta.

L och jag har nu bott tillsammans sedan i juli. Den större delen av tiden har vi bott i min lägenhet, men sedan en vecka bor vi här på Söder, i en gemensam lägenhet. Nu måste vi hitta de gemensamma lösningarna, som båda kan acceptera. Det handlar om att ge och ta.

Jag har givit efter i åtminstone en tydligt sak: vi blir med julgran i år. Redan igår på IKEA köpte vi en julgransfot. Nu finns det ingen återvändo!

Etiketter: IKEA, jul, julgran, kompromisser, sambo