Fakta ur en undersåtes liv

Omkring midnatt steg jag på en buss på Fridhemsplan igår, på väg hem från tennisen. På sätet där jag satte mig låg det ett halvt godispaket, en daimrulle. Jag föste undan den och tänkte inte så mycket mer på det och bussen körde över Västerbron mot Hornstull.

Fast sedan blev jag ganska sugen på daim. Jag plockade upp paketet. Kan man äta upphittat godis? Självklart inte, är det naturliga svaret! Fast sedan tänkte jag en gång till (jag var ganska sugen på daim): varför inte då? Tror jag att någon har spottat eller kissat på paketet och sedan planterat det på bussen? Eller att någon har förgiftat det med råttgift? Vad har jag för tro på mina medmänniskor egentligen?

När jag steg av bussen hade jag med mig paketet i handen. Jag plockade bort de översta tre bitarna och smakade de andra. De var goda. Jag bestämde mig för att jag var tvungen att äta upp även de översta tre bitarna, för att inte misstro hela mänskligheten.

Och jag lever än. Det var väldigt gott.

Etiketter: buss, godis, medmänniskor, råttgift