Fakta ur en undersåtes liv

När vi skulle gå och lägga oss fick vi syn på kajorna i trädet på gården. De satt där förra vintern också. Vi brukade säga att de hade stormöte och när februari kom började vi skoja om att det var storkar, inte kajor: det var ju nära till förlossningen. Under hela våren, sommaren och hösten har de varit som bortblåsta, men nu kom de alltså tillbaka.


Jag ville fotografera dem. Klockan var visserligen halv tolv och jag hade klätt av mig och krypit ned i sängen, men vi hade inte dragit ned persiennen och jag låg där och tittade på dem och kunde inte låta bli att tänka på att jag borde fotografera dem. Så jag steg upp från sängen och gick och hämtade kameran. Att klä på sig var ju onödigt eftersom jag tänkte fotografera dem från ett mörkt rum -- vem skulle kunna se mig?

När jag står där och försöker fotografera dem så inser jag att det är en granne i fönstret på andra sidan trädet. Han eller hon tittar mot mig. Jag står visserligen i ett mörkt rum, men bilden som visas på kamerans skärm lyser upp mig fullt tillräckligt för att jag ska synas inser jag plötsligt. Så där står jag, strax innan midnatt, naken och fotograferar med en stor systemkamera in i grannens lägenhet...

På bilden ser man förutom kajorna också granns upplysta fönster, och kanske också någon som tittar fram bakom gardinen. Jag tror inte han/hon var naken, det var nog bara jag och kajorna.

Etiketter: foto, fågelskådning, grannar, kajor, naken