Fakta ur en undersåtes liv

Det är fars dag, och det är mörkaste november. Igår lämnade vi aldrig lägenheten, idag tog jag bussen till Fridhemsplan för att köpa lite livsmedel. På vägen hem hade klockan hunnit bli nästan halv två, men det kändes ändå som om dagen redan var slut. Det är mulet och regn hänger i luften, så det kommer inte särskilt mycket ljus. Och när ljuset är borta är dagen borta.

På sommaren kan man orka med hur mycket som helst. Tiden efter arbetsdagen är helt fulltecknad, mellan kl. 18 och 24. Det är aldrig för sent att peta in en aktivitet till, det finns hur mycket energi som helst!

När jag åkte bussen över Västerbron ringde telefonen. Jag pratade en stund men fick sedan förklara att jag var tvungen att lägga på, för min hållplats närmade sig. Barnvagnen var fullproppad med konservburkar och potatis och vägde mycket mer än vanligt och i handen hade jag två kassar med övriga matvaror. Då finns det inte utrymme för att prata i telefon sade jag och lade på. Jag hade inte mer än hunnit göra det förrän en tjej bredvid mig på bussen undrade om hon kunde hjälpa mig av... Det är inte utan att jag misstänker att hon tjuvlyssnat på mitt samtal, men snällt var det hur som helst.

Etiketter: buss, mörker, telefon, Västerbron