2008-11-09
Vänlighet på bussen i mörkaste november
Det är fars dag, och det är mörkaste november. Igår lämnade vi aldrig lägenheten, idag tog jag bussen till Fridhemsplan för att köpa lite livsmedel. På vägen hem hade klockan hunnit bli nästan halv två, men det kändes ändå som om dagen redan var slut. Det är mulet och regn hänger i luften, så det kommer inte särskilt mycket ljus. Och när ljuset är borta är dagen borta.
På sommaren kan man orka med hur mycket som helst. Tiden efter arbetsdagen är helt fulltecknad, mellan kl. 18 och 24. Det är aldrig för sent att peta in en aktivitet till, det finns hur mycket energi som helst!
När jag åkte bussen över Västerbron ringde telefonen. Jag pratade en stund men fick sedan förklara att jag var tvungen att lägga på, för min hållplats närmade sig. Barnvagnen var fullproppad med konservburkar och potatis och vägde mycket mer än vanligt och i handen hade jag två kassar med övriga matvaror. Då finns det inte utrymme för att prata i telefon sade jag och lade på. Jag hade inte mer än hunnit göra det förrän en tjej bredvid mig på bussen undrade om hon kunde hjälpa mig av... Det är inte utan att jag misstänker att hon tjuvlyssnat på mitt samtal, men snällt var det hur som helst.
På sommaren kan man orka med hur mycket som helst. Tiden efter arbetsdagen är helt fulltecknad, mellan kl. 18 och 24. Det är aldrig för sent att peta in en aktivitet till, det finns hur mycket energi som helst!
När jag åkte bussen över Västerbron ringde telefonen. Jag pratade en stund men fick sedan förklara att jag var tvungen att lägga på, för min hållplats närmade sig. Barnvagnen var fullproppad med konservburkar och potatis och vägde mycket mer än vanligt och i handen hade jag två kassar med övriga matvaror. Då finns det inte utrymme för att prata i telefon sade jag och lade på. Jag hade inte mer än hunnit göra det förrän en tjej bredvid mig på bussen undrade om hon kunde hjälpa mig av... Det är inte utan att jag misstänker att hon tjuvlyssnat på mitt samtal, men snällt var det hur som helst.
Etiketter: buss, mörker, telefon, Västerbron
2007-07-18
Mycket besvär för en förlorad iPod
Nu var det dags att reda ut problemet med min förlorade iPod, plus de andra grejerna. När jag tänkte på saken insåg jag att prylarna var dyrare än jag trott från början. En motsvarande iPod kostar 3500 kr, hörlurarna 500 kr, batteriladdaren 500 kr och kortläsaren 100 kr: totalt 4600 kr. Självrisken på försäkringen är 1500 kronor, så det skulle jag hur som helst bli tvungen att betala. Om jag hade otur skulle dessutom några av sakerna anses som lite äldre och värdet skrivas ner. Fast än värre: det fanns en risk att det inte alls skulle täckas av försäkringen! Hemförsäkringen täcker det inte, reseförsäkringen (som ingår i hemförsäkringen) knappast heller, men kanske min "drulleförsäkring".
Jag började med att ringa mitt försäkringsbolag. De ville ha en del initiala uppgifter och så skulle jag komplettera med kvitton på mina inköp och en kopia av min förlustanmälan hos den svenska eller engelska polisen. När jag ringde polisen i Sverige verkade de tycka att det var i sin ordning att jag lämnade en förlustanmälan till dem. Jag gjorde en liten lista på saker att göra: leta upp kvitton, ta reda på id-nummer på iPoden, leta upp vad en ny batteriladdare kostar och vad det var för modell, göra förlustanmälan till Polisen, vänta på deras kopia av förlustanmälan, skicka kvitton och kopian av anmälan till försäkringsbolaget, osv. I alla dessa steg fanns det säkert element av väntan. När skulle jag kunna lyssna på musik igen?
Men som ni förstår av det tempus jag valt att skriva i så blev det aldrig aktuellt. När jag åkte tunnelbanan hem efter jobbet så ringde telefonen. Det var hotellet i London. De hade hittat mina saker, precis där jag beskrev att de skulle vara, efter 2 veckor!
Dåligt av hotellet, men nu är jag glad ändå.
Jag började med att ringa mitt försäkringsbolag. De ville ha en del initiala uppgifter och så skulle jag komplettera med kvitton på mina inköp och en kopia av min förlustanmälan hos den svenska eller engelska polisen. När jag ringde polisen i Sverige verkade de tycka att det var i sin ordning att jag lämnade en förlustanmälan till dem. Jag gjorde en liten lista på saker att göra: leta upp kvitton, ta reda på id-nummer på iPoden, leta upp vad en ny batteriladdare kostar och vad det var för modell, göra förlustanmälan till Polisen, vänta på deras kopia av förlustanmälan, skicka kvitton och kopian av anmälan till försäkringsbolaget, osv. I alla dessa steg fanns det säkert element av väntan. När skulle jag kunna lyssna på musik igen?
Men som ni förstår av det tempus jag valt att skriva i så blev det aldrig aktuellt. När jag åkte tunnelbanan hem efter jobbet så ringde telefonen. Det var hotellet i London. De hade hittat mina saker, precis där jag beskrev att de skulle vara, efter 2 veckor!
Dåligt av hotellet, men nu är jag glad ändå.
Etiketter: förlust, försäkring, hotell, iPod, polis, telefon, överraskning
