2007-07-18
Mycket besvär för en förlorad iPod
Nu var det dags att reda ut problemet med min förlorade iPod, plus de andra grejerna. När jag tänkte på saken insåg jag att prylarna var dyrare än jag trott från början. En motsvarande iPod kostar 3500 kr, hörlurarna 500 kr, batteriladdaren 500 kr och kortläsaren 100 kr: totalt 4600 kr. Självrisken på försäkringen är 1500 kronor, så det skulle jag hur som helst bli tvungen att betala. Om jag hade otur skulle dessutom några av sakerna anses som lite äldre och värdet skrivas ner. Fast än värre: det fanns en risk att det inte alls skulle täckas av försäkringen! Hemförsäkringen täcker det inte, reseförsäkringen (som ingår i hemförsäkringen) knappast heller, men kanske min "drulleförsäkring".
Jag började med att ringa mitt försäkringsbolag. De ville ha en del initiala uppgifter och så skulle jag komplettera med kvitton på mina inköp och en kopia av min förlustanmälan hos den svenska eller engelska polisen. När jag ringde polisen i Sverige verkade de tycka att det var i sin ordning att jag lämnade en förlustanmälan till dem. Jag gjorde en liten lista på saker att göra: leta upp kvitton, ta reda på id-nummer på iPoden, leta upp vad en ny batteriladdare kostar och vad det var för modell, göra förlustanmälan till Polisen, vänta på deras kopia av förlustanmälan, skicka kvitton och kopian av anmälan till försäkringsbolaget, osv. I alla dessa steg fanns det säkert element av väntan. När skulle jag kunna lyssna på musik igen?
Men som ni förstår av det tempus jag valt att skriva i så blev det aldrig aktuellt. När jag åkte tunnelbanan hem efter jobbet så ringde telefonen. Det var hotellet i London. De hade hittat mina saker, precis där jag beskrev att de skulle vara, efter 2 veckor!
Dåligt av hotellet, men nu är jag glad ändå.
Jag började med att ringa mitt försäkringsbolag. De ville ha en del initiala uppgifter och så skulle jag komplettera med kvitton på mina inköp och en kopia av min förlustanmälan hos den svenska eller engelska polisen. När jag ringde polisen i Sverige verkade de tycka att det var i sin ordning att jag lämnade en förlustanmälan till dem. Jag gjorde en liten lista på saker att göra: leta upp kvitton, ta reda på id-nummer på iPoden, leta upp vad en ny batteriladdare kostar och vad det var för modell, göra förlustanmälan till Polisen, vänta på deras kopia av förlustanmälan, skicka kvitton och kopian av anmälan till försäkringsbolaget, osv. I alla dessa steg fanns det säkert element av väntan. När skulle jag kunna lyssna på musik igen?
Men som ni förstår av det tempus jag valt att skriva i så blev det aldrig aktuellt. När jag åkte tunnelbanan hem efter jobbet så ringde telefonen. Det var hotellet i London. De hade hittat mina saker, precis där jag beskrev att de skulle vara, efter 2 veckor!
Dåligt av hotellet, men nu är jag glad ändå.
Etiketter: förlust, försäkring, hotell, iPod, polis, telefon, överraskning
# posted by En undersåte @ 19:24 
