Fakta ur en undersåtes liv

Under pappaledigheten är det lite klurigare att hänga på kafé. Jag gillar att hänga på kafé för att få en liten stund för mig själv, i ett hav av människor: trots att jag är ensam är jag inte riktigt ensam. Tillsammans med sonen blir det något annat. Om han ska äta går det ganska bra, då har han något att göra, men annars har han ju så klart inte tålamod att låta mig sitta där och läsa.

Ändå händer det att jag hamnar på kafé. Igår skulle jag undersöka om jag behövde köpa en ny blandare till köket eller inte och reste till Odenplan för att gå till den eminenta Rörbutiken som finns där. Tyvärr hade de lunchstängt mellan 14 och 15, så jag var tvungen att fördriva 45 minuter innan de öppnade. Först fällde jag ned barnvagnen till liggläge och gav sonen en kudde. Sedan tog jag en kort promenad som lyckades söva honom, och därefter kunde jag slinka in på C0ffee By George på Odenplan. Där tog jag en kopp kaffe och läste lite i en bok samtidigt som bebisen sov i vagnen bredvid mig.

När jag såg mig omkring på kaféet blev jag lite förvånad. Där var uppskattningsvis ett drygt dussin barnvagnar i lokalen – men bara mammor, inga pappor! Jag har två teorier kring detta. Den första är att det är lättare att gå på kafé med en väldigt liten bebis, som inte vill upp och röra på sig. Eftersom mammorna oftast är föräldralediga före papporna kan detta vara en förklaring. Den andra teorin är att mammorna är mer sociala och går mer på kaféer. Visst brukar det vara en liten majoritet kvinnor på kaféer?

Etiketter: kafé, pappaledig

Vad ska man ha en blogg till egentligen? Jo, den kan fylla flera syften:

Gnäll
När jag lämnade kartongpapper i återvinningsstationen i morse, vet ni vad jag fick se då? Någon hade slängt frigolit i pappersinsamlingen? Hur tänker folk egentligen? "Frigolit, det är väl ett slags papper?"

Roliga observationer
På väg till jobbet idag såg jag en affisch vid busshållplatsen. Det var för liten text för att jag skulle kunna läsa den från stället jag stod på, men på snedden hade de skrivit med stora bokstäver: BARN HALVA PRISET. Jag kan inte minnas att vi betalade särskilt mycket för vår son i mars, men tydligen har priset sjunkit sedan dess...

Trendspaning
På bussen över Västerbron i morse såg jag en tjej med våfflat hår. Snacka om att det tar en tillbaka till åttiotalet i rekordfart...

Ventilera politiska åsikter
På mitt morgonkafé läste jag i tidningen om att SL ska testa fyra nya tunnelbanevagnar. Det som är nytt med vagnarna är att de saknar sittplatser. Hur tänker de egentligen? Antagligen är de helt styrda av att jaga kostnader. Att trycka in fler personer i varje tåg är ju enda sättet att öka antalet resenärer med SL utan att öka kostnaderna. En mycket bättre lösning vore väl att sätta in fler tåg? Fast det är klart, det kostar ju en slant, så det är säkert omöjligt.

Kommentera nyheter
Det har skrivits många spaltmeter om presidentvalet i svenska tidningar 2008. Jag börjar bli duktigt trött på det. Så är då valet äntligen avgjort! Presidentvalskampanjen är avslutad och det har meddelats att den nye presidenten heter Rupiah Banda. Han blir alltså Zambias fjärde president och han svors in igår.

Sucka över tidens gång
Den svenska poporkestern Kent lär sjunga i sången Berlin att "förruttnelsen börjar precis när vi fyllt 37". Eftersom jag själv uppnådde den aktningsvärda åldern igår kanske jag får börja duscha oftare. Snälla, säg till om jag luktar förruttnelse!

Etiketter: blogg, gnäll, kafé, politik

Det har blivit mörkt, trots att klockan inte är mer än nio på kvällen. Ett slags höstregn faller över mig när jag går hem från kaféet till min lägenhet. På kaféet har jag läst tidskiften The Believer, en artikel om den tredje vågens amerikanska Black Metal-band. Kan de tas på allvar, trots att de inte dödar varandra eller bränner ner kyrkor som den andra vågens nordiska musiker gjorde?

Jag stannar upp på min väg hemåt och tittar in genom fönstret till en lägenhet: en gigantisk datorbild är projicerad på väggen i ett av rummen. Bilden mäter kanske två gånger tre meter. Från min barndom minns jag plötsligt en film på teve, jag tror det var en filmatisering av en Ray Bradbury-novell, som var otäck på riktigt. Den handlade om två barn som övertalade sina föräldrar att installera ett teverum, där alla väggarna skulle vara täckta av rörliga bilder. Barnen spenderade sedan all sin tid där och allra mest tyckte de om att titta på djuren på savannen. Plötsligt hör föräldrarna rytandet av ett lejon och skrik inifrån rummet, men det enda som finns kvar när de kommer in och stänger av teven är en hög med blodiga barnkläder...

Etiketter: black metal, film, kafé, science fiction, TV

I USA syns kopplingen mellan musik och kaféer tydligt. Starbucks ger ut skivor (Sonic Youth!) och samarbetar med Apple om försäljning av mp3-låtar till iPhones och iPods. Här hemma noterar jag ett annat samband när jag köpte ett mp3-album på classiconline.com: kostnaden för ett mp3-album närmar sig priset för en caffè latte! 6,99 dollar kostade musiken mig, och med dagens dollarkurs motsvarar det ungefär 42 kronor. Värt att notera är att musiken är DRM-fri och att jag fick med CD-häftet som en PDF-fil. Kommer vi att beställa caffè latte över nätet snart?

Etiketter: caffè latte, kafé, musik

Det är lite sorgligt med kaféer där ägaren står utanför och liksom väntar på att det ska dyka upp någon kund. När jag ser det undrar jag hur länge det dröjer innan de slår igen. Idag valde jag att gå in och stödja etablisemanget "Kaffe-Peter" som precis har öppnat rakt över korsningen hemma hos oss. Ägaren var väldigt pratsjuk och som väl var dök det upp fler gäster snart. Inte så tokigt med ett reservfrukostställe så nära!

Etiketter: kafé

Det är en ren lyx att göra så som jag gjorde idag. Jag satte mig på Vurma på Kungsholmen, åt en grillad vegan, beställde en caffè latte och en lyxkanelbulle och öppnade en roman, Reglerna av Sara Mannheimer. Sedan läste jag ut hela romanen innan jag reste mig upp och lämnade kaféet. Lyx!

Etiketter: kafé, litteratur, Vurma

Helgen spenderade L och jag i Vaxholm. Vi hann prova alla tre kaféerna, vi åt på Hamnkrogen och på Waxholm hotell, där vi också bodde i ett rum med utsikt över hamnen. Lördagens väder var uselt, men söndagens väldigt vackert och vi vågade oss på en promenad i samhället -- rekommenderas!

När vi väntade på båten som skulle ta oss hem satt vi på några stolar vid receptionen på hotellet. På stolen bredvid mig lade jag min keps, handskar och halsduk, på en stol ytterligare ett steg bort lade jag kameran. Vid något tillfälle slogs jag av att det var oklokt att lämna kameran där. Stolsitsen var så mörk att den svarta kameran nästan inte syntes och tanken slog mig att jag riskerade glömma kameran där. Vad skulle jag göra då? Ringa hotellet och se om de hittat den. Men jag hade ju inget nummer till hotellet? Jag skulle väl få ringa till Eniro och be dem koppla mig.

Och det var precis så det gick till! Vi gick ombord på båten och efter 5 minuter upptäckte jag att kameran var borta och jag förstod direkt att den låg kvar på den där stolen. Jag ringde Eniro, blev kopplad till hotellet och de hittade genast kameran. Nu ligger den i deras kassaskåp. Därför blir det inga bilder från Vaxholm idag. Men bilderna lär finnas i tryggt förvar!

Etiketter: foto, glömsk, hotell, kafé, kamera, utflykt, Vaxholm

Ute i skogen i Småland är det ganska dåligt med radiosignaler, och jag saknar möjligheten att koppla upp mig mot nätet. I väskan har jag en hög med räkningar som behöver betalas. Lösningen tänkte jag skulle vara att jag stannade till en stund i Växjö idag, på väg hem från farmor. I Växjö, som ändå är en universitetsstad, skulle jag kunna hitta ett kafé med trådlös uppkoppling, eller iallafall ett fik där jag kunde snålsurfa på någon grannes öppna trådlösa nät.

Pappa släppte av mig vid stationen. Enligt busstidtabellen gick det en buss till Braås kl. 16.10, d.v.s. om 25 minuter. Det var för lite tid. Nästa buss gick kl. 18.25. Den fick det bli! Pappa lovade hämta mig vid busshållplatsen i Braås kl. 19.10.

Först gick jag till det stora varuhuset, Åhléns alltså. Där köpte jag en tomtemask eftersom jag fått ett hedersuppdrag att utföra imorgon på julafton. Kl. 16.00 hade jag köpt min mask och varuhuset stängde. Jag traskade upp till Palladium, som tidigare varit pålitligt med öppna nät och öppettider -- men tji för jag, för de stängde kl. 16.00. Jag vandrade Storgatan upp och ned några gånger och frågade några typiska kafépersonligheter om var det kunde tänkas vara öppet, men det enda stället som alla föreslog var Palladium, och det var ju stängt. Så jag fick hitta på en plan B. Kanske det kunde finnas någon enkel bar? Jag kollade på Kaffe de lux, som lär vara Växjös hotspot för närvarande, men de hade inte öppnat. Och inte P.M. eller andra ställen heller. Mitt sista halmstrå var stadshotellet. Där tänkte jag att det skulle kunna vara ganska behagligt att sitta och ta en öl och sitta i en mjuk fåtölj och läsa en bok. Men icke: baren var stängd på söndagar!

Nu var det plan C eller plan D som gällde. Jag gick längs gatorna och spanade efter öppna kebabställen eller pizzerior. Jo, det fanns en del öppna, men det tog emot att gå in och beställa något. Akademibokhandeln hade iallafall öppet till kl. 18.00, där skulle jag kunna gå och botanisera bland hyllorna en stund. Men nära bokhandeln hittade jag något bättre: ett öppet gym, med en kaféavdelning!

Det visade sig vara ett ganska klent utrustat kafé. Jag kunde välja mellan att beställa en proteindrink eller någon sportdryck. Det stod en kaffebryggare där också, men den var avstängd. Killen som jobbade bakom disken såg väl på mig att det inte lockade med någon proteindrink, så han bjöd mig på en kopp kaffe! Detta vill jag nu åtgälda genom att skriva lite positivt om gymmet i Växjö. Hälsostudion -- bästa gymmet i Växjö! Missa det inte! Det är en riktigt räddare i nöden!

Tyvärr hittade jag inget öppet nät, så några räkningar blev inte betalda. Men det var varmt, kaffet var gott och det fanns gott om sittplatser.

Etiketter: gym, kafé, Växjö

För sista gången har jag rest hem från jobbet till min lägenhet på Kungsholmen. Flytten kommer närmare, blir verkligare och jag inser att jag kommer att lämna den här holmen -- på riktigt. Jag ser på min omgivning med nya ögon och förstår att jag kommer att sakna en hel del:

• Daglivs Klippet -- finns det en bättre livsmedelsaffär i Sverige? Här finns allt, särskilt frukt- och grönsaksavdelningen är välsorterad vilket förstås betyder extra mycket för oss vegetarianer.
• Vurma på Polhemsgatan -- Stockholms bästa fik!
• Gelateria Italiana - espresson, glassen och personalen.
• Bagel Deli
• Uteserveringen på Café Fix
• Strandpromenaden längs Norr Mälarstrand -- grön och urban på samma gång.
  
• Gräsmattan utanför fönstret
• Närheten till City -- 20 minuters promenad till Hötorget är bara nyttigt.
• Min badplats 50 meter från porten.
  

Det värsta är att listan inte är komplett. Det finns mycket som jag inte kommer att förstå hur bra det var förrän jag har förlorat det...

Fast det finns ljus i tunneln också. Södermalm har ganska många bra kaféer också, bland annat har ju Vurma öppnat en filial där sedan två veckor.

Etiketter: bad, kafé, Kungsholmen, saknad, Söder

I fredags packade jag ner Internet i en låda. (Förlåt, men jag tycker alltid det är så kul att prata om Internet som en pryl, t.ex. "Internet är trasigt"...). Nu lånar jag istället mamma och pappas Internet, eftersom jag är i deras lägenhet. De är på Hawaii, där min lillasyster har gjort ytterligare en Ironman, och det var visning på min lägenhet idag så vi valde att hålla oss ur vägen. Vi stannar här i deras lägenhet ett tag till, vi har det bra här.

Idag har jag hunnit med fyra kaféer, vilket är snudd på rekord. Först en enkel espresso med en nybakad cornetto på ett litet kafé här på Odenplan, därefter en smörgås på Dala Deli (som helt klart changserat på sistone), följt av en fika på Vurma, avslutat med en sista fika på Coffeehouse By George på Odenplan, nära mina föräldrars lägenhet. Det sista stället är ett vackert inrett kafé, kanske ett av de stiligaste i stan tycker jag nog, och de har generösa öppettider. Tyvärr är de dyra, vilket jag vet sedan tidigare. När jag stod där och skulle välja något litet att äta till min enkla espresso så funderade jag på vad saker och ting kostade, men de hade inte en endaste prisinformation. Så jag frågade killen bakom disken:
-- Vad kostar det?
Killen bakom disken tittade på mig.
-- Vad kostar era bakelser och bullar?
-- Vilka då menar då?
-- Ja, jag vet inte, jag vet inte vad jag vill ha, priset spelar ju också roll...
-- OK, sade han och tittade trött på mig. Alltså, bullarna kostar 25, muffins 32, morotskaka 48, 42, 37, 48, 42, 25...
Han viftade lite vagt med handen i riktning mot något obestämt sött när han rabblade siffrorna. När han slutade räkna upp olika priser hade han dessutom huvudet långt nere i glasdisken, så långt ner att det inte alls hördes vad han sade längre.
-- Förlåt? sade jag. Jag hörde inte vad det kostade... Det hade varit så mycket lättare om ni hade en prislista.
-- Allså, vi har inte en prislista. Vi vill ha en bra dialog med kunden direkt va.
-- Jaså, på det viset, jag förstår. Då tar jag tar en kanelbulle.

Etiketter: Ironman, kafé, priser

Goda nyheter, strålande nyheter! Världens objektivt sett allra bästa fik, Vurma, ska öppna en filial på Söder. Naturligtvis väljer de västra Söder, vid Hornstull. Enligt informationen jag snappat upp ska det ligga på Bergsundsstrand och öppna i mitten av oktober. Det enda lilla orosmolnet på Vurmahimlen är att det, enligt min källa, blir ett betydligt större Vurma, ett trendigare och mindre mysigt Vurma. Det är ju den varma mysiga känslan man får på Vurma som man vill ha, så jag hoppas att just den delen inte riktigt stämmer. Men det betyder iallafall att jag inte behöver vandra över Västerbron som en osalig ande för att få min Vurmados varje helg!

Etiketter: Hornstull, kafé, lycka, Vurma

Jaha, då har jag benådats med 30 minuters gratis trådlöst Internet på ett kafé här i Paris. Det var ju bussigt. Jag riktigt känner hur tiden tickar och hur jag slösar bort mina dyra minuter på att skriva de här raderna.

Det har varit soligt och varmt i Paris nu i några dagar. Idag är det 50% varmt med solsken och 50 % varmt med regn i större eller mindre skala. P. for hem till Sverige i morse med flyg och jag har redan hunnit få ett mejl från honom i Stockholm. Själv åker jag hem ikväll. Tåget går kl. 20.45 från Gare du Nord och så blir det byten i Hamburg, Köpenhamn och Malmö innan jag är framme i Stockholm imorgon kväll -- som väl är ganska tidigt kväll.

Vad vi imponerats av de senaste dagarna är Paris lånecykelsystem. Vi har ju ett sådant system i Stockholm också, men det tycks fungera så mycket bättre här. De första cyklarna lånades ut nu i veckan, vi har sett dem jobba med stationerna under vår tid här. Och det är inget annat än en ren succé: överallt ser man folk som cyklar på lånecyklar! Det finns över 10000 cyklar och omkring 750 stationer att låna/lämna dem. Jag tror att det är nyckeln till framgång, att ha många stationer. Redan innan lånesystemet sattes i bruk tyckte jag att det var ganska många cyklister i trafiken här, betydligt fler än i de flesta andra stora städer, i nivå med Stockholm ungefär. Med 10000 nya cyklar på gatorna kommer nog trafiken som helhet att påverkas, förhoppningsvis ökar bilisternas hänsyn (och cyklisternas tendens att cykla mot rött) den närmaste tiden. När det blir lättare att cykla kommer ännu fler att vilja göra det, en riktigt positiv cirkel med andra ord. En annan sak som är betydligt bättre här än i Stockholm är att man slipper reklamen. I Stockholm cyklar alla omkring med "Alvedon" -- förnedrande. Här är det helt reklamfritt. Lustigt nog är det ett franskt företag som säljer reklamen i Stockholm (Clear Channel).

Av en slump råkade vi vara här över 14 juli, Frankrikes nationaldag. Det firades precis på som vi hade föreställt oss det: militärparad på de stora fina gatorna, militärar uppklädda till tänderna som defilierade i givakt på diverse militärfordon. Imponerande var överflygningen av ett femtiotal helikoptrar i formation. Annars fnissade vi mest åt de hela, även om fransmännen applåderade längs gatorna. Men det är klart, Frankrike är fortfarande en kärnvapennation som gillar att skramla med vapen, och det är kanske inte något man varken bör skratta eller applådera åt...

Etiketter: cyklister, Frankrike, Internet, kafé, militärer, parad, Paris, reklam, tåg

Den bästa stunden på kafé är den sista timmen innan stängning. Då lugnar allt ner sig, inga nya gäster tycker det är någon idé att välja just det kaféet och jag får sitta i lugn och ro och läsa det jag läser. Personalen går och fejar lite, plockar disk och putsar glasmontern. I värsta fall öppnar de dörren för att vädra ut (och för att bli av med oss som dröjer oss kvar), men oftast är de snälla. Kravet på att handlar minskar också eftersom man inte tar upp plats från någon annan kund som skulle kunna spendera mer pengar.

Denna sköna tid fram till stängning var jag igår på mitt stamfik, men jag blev lite förskräckt när jag upptäckte att kafémarodören var där. Kafémarodören är en man som brukar hänga på kaféer runt Fridhemsplan och S:t Eriksplan -- jag har sett honom ungefär i området mellan il caffè(vid Rådhuset) och Ritorno (vid Vasaparken), men det är möjligt att hans utbredningsområde är större än så. Han är ungefär 45 år, har blont hår och ses oftast tillsammans med sin laptop. Skälet till att jag kallar honom kafémarodören är att han dels pratar med allt och alla -- även om de tydligt inte vill det -- och dels att han kan ställa sig bredvid ett upptaget bord och "vänta". När de som sitter vid bordet frågar varför han står där så förklarar han att just det bordet har ett eluttag som han behöver för sin dator, men de som sitter där "behöver absolut inte ta någon hänsyn till honom". Det slutar alltid med att de går inom två minuter. Förr satt han och kedjerökte på Kanel, men dels har ju Kanel lagts ned (snyft!) och dels är det rökförbud numera, vilket han tycks respektera.

Etiketter: Fridhemsplan, kafé, kafémarodören, S:t Eriksplan

Skärtorsdag: påsk. I helgen ska det röjas i garderober, skåp och förråd, fönster ska putsas och tja, det räcker nog ganska långt det. Men det måste finnas lite utrymme till att sitta och njuta på kaféer också, och eftersom det är påskhelg var jag lite fundersam kring öppettiderna. Det visar sig att påsken blir mindre och mindre stängd: alla tre kaféer jag har kontrollerat har öppet hela helgen, inklusive långfredagen. Min erfarenhet är att det är midsommarafton och midsommardagen som är mest stängda i Stockholm nu för tiden. Då förväntas man vara ute i skärgården eller på landet.

Etiketter: kafé, påsk, öppettider

Det blev ett personligt rekord igår: jag var på Vurma tre gånger på mindre än 24 timmar. Först en bulle och caffè latte på lördag seneftermiddag när jag kom från Småland, sedan frukost tillsammans med L på morgonen och därefter en fika med P och E på söndagseftermiddagen. Vad gjorde jag mellan frukosten på Vurma och eftermiddagskaffet på Vurma? Gick på kafé så klart! Den här gången i Västermalmsgallerian, på Dubbel-W (kaféet vid entrén). Allra helst hade jag nog suttit på en skön offentlig parkbänk någonstans, men sådant finns det ju inte så mycket längre och vädret var inte riktigt sådant att det tillät det. Hade jag varit en pensionär i Italien så hade jag suttit mycket på parkbänkar och läst La Repubblica...

Etiketter: det offentliga rummet, Italien, kafé

Att sitta på kafé är en aktivitet jag gillar. Där läser jag bäst, där kan man umgås på ett enkelt sätt med vänner och där kan man tjuvlyssna på de mest spännande konversationer. Idag var jag med om det senare. Vid bordet en liten bit bort satt det sex stycken tjejer i åldern 25-30 som detaljerat beskrev olika preventivmetoder och deras effekter -- samt vad de tyckte om killarnas reaktioner när de berättade om dem. (Nej, jag tänker inte berätta vad jag hörde, det stannar mellan mig och dem). Till slut slog den ödesdigra timmen då kaféet stänger för helgen och jag blev tvungen att bryta upp. Efter att ha lyssnat på tjejernas diskussion i en och en halv timme tyckte jag mig nästan känna dem alla, olika som de var till lynne och karaktär, och det var med ett uppbådande av alla mina krafter som jag med nöd och näppe lyckades hindra mig själv från att säga "Hej då! Vi hörs!" till dem när jag gick...

Etiketter: kafé, synd