Fakta ur en undersåtes liv

Jag vill bara dela med mig av en rolig kommentar i SvD idag. Det är Lena Erixon på Vägverket som kommenterar att byggandet av Förbifart Stockholm – trots begäran om kompletteringar från miljödepartementet – nog ändå ska kunna påbörjas redan år 2010.

– Men då ska allt gå på räls, säger Lena Erixon

Jag kunde inte sagt det bättre själv! Projektet går "som tåget".

Etiketter: bilism, Förbifart Stockholm, Stockholm, tåg

När Stockholm var som allra mörkast, d.v.s. igår när gatubelysningen inte fungerade, kom jag tillbaka med tåget från södern. I tre veckor har jag varit borta och jag har hunnit bada i Halmstad, tågluffa i Mitteleuropa och gå på kräftskiva i Småland. Det finns naturligtvis hur mycket som helst att blogga om, men jag väljer den här gången att lyfta fram mina möten med djur under tågluffen.

Katter
På tåget från München till Innsbruck delade vi hytt med en kvinna som reste med sin trettonåriga son. Hon var italienska men hade varit gift med en tysk man och bodde i Tyskland sedan många år. Nu var hon på väg till Italien på semester. Vi pratade tyska, engelska och italienska med henne, ibland uppblandat i samma mening. I knät hade hon länge ett mystiskt paket. Hon avslöjade sig när hon frågade oss om vi tålde katter, och det gjorde vi ju. Då lät hon öppna buren som katten satt i och den stack ut i kupén. "Fläckisch" hette den och hon höll den ganska kort, den fick bara sitta på filten på hennes stol. Tage tittade storögt på katten, nästan lika storögt som de tittade när Tage ammades.

Kor
Högt uppe på ängarna i alperna, på 2000-2500 meters höjd, går fridfulla kor och betar. De har alla en egen koskälla, men jag förstår inte riktigt varför. Det ser lite lustigt ut där de går bland liftarna och bland vandrarna, men de tycks väldigt vana vid människor och gör ingen förnär. En av dem valde att snora ner vår barnvagn, fast det var säkert bara ett misstag.


Getingar
Vi bodde på ett litet gasthaus i Mayrhofen. Det är små enkla familjehotell som är väldigt personliga. I vårt fall bestod det av två hus, och frukosten serverades i det andra huset. En morgon valde vi att sätta oss ute på verandan trots att värdinnan varnade oss för getingar. Hon hade rätt: det kom väldigt mycket getingar, och det blev inte bättre av att det i frukosten ingick såväl marmelad som hasselnötkräm och honung. Vårt motdrag blev att fånga in dem. Den första placerade vi ett juiceglas över, sedan gick ytterligare ett glas åt och så vidare. När vi hade slut på koppar och glas fick vi försöka fösa över en geting från ett glas till ett annat så att vi kunde använda det till någon annan. När vi hade ätit klart hade vi fångat sju getingar -- som naturligtvis skulle släppas ut när vi gick därifrån. Vårt Expressenbetyg på frukosten blev alltså sju getingar.

Vattenödlor
När man åkt Österrikes största kabinbana, som tar 160 passagerare, kommer man upp på Ahorn. Där finns en liten panoramaslinga man kan promenera runt på. Vid denna ligger en anlagd damm där det är badförbud. I den dammen såg vi en liten vattenödla. Jag undrar om den visste att den var så högt upp i bergen?

Ödlor
Dagen efter vi såg vattenödlan gjorde vi en längre vandring ner från det motsatta berget. Vandringen tog drygt tre timmar och leden gick genom mycket olika miljöer: den blåsiga toppen, den gröna och frodiga slänten nedåt, lövskog, barrskog full med skägglav och så vidare. Vid ett tillfälle låg en liten ödla och solade på stigen. Den slank iväg innan vi hann fram.

Åsnor
Utanför en av restaurangerna på topparna vid Mayrhofen finns en åsna som är de varnar för. På anslaget står att den bits. Jag tycker den ser lite pillemarisk ut och aktade mig noga.


Hundar
I Innsbruck bodde vi på ett enkelt hotell vid bron över Inn: Innbrücke hette det tror jag. Frukosten serverades i rummet bredvid receptionen och Tage låg tidvis i barnvagnens insats. Ibland fick han sitta uppe med oss och leka med en sked. En morgon fanns det ingen plats i sofforna utan vi fick ta mittenbordet, som bara hade trästolar. Då fick vi ställa ned Tage på golvet. Vi var lite oroliga för att någon morgontrött gäst skulle kliva på honom där han låg på golvet i insatsen, men den stora överraskningen blev istället en hund. Den hade suttit vid ett annat bord och rusade plötsligt fram och slickade Tage i ansiktet. "Ingen fara, den älskar barn!" sade ägaren lugnande. Det är lustigt, jag har aldrig hört någon hundägare säga något illa om sin egen hund. "Akta er, den är inte så förtjust i barn!"

Gräshoppor
I München gick vi på en stor Biergarten. Alla drack öl ur stora Mass-glas, vilket innebär att de rymmer en hel liter öl. Så mycket ville inte vi ha, så jag bad om små glas istället, vilket vi fick efter en del mutter. Bredvid bordet parkerade vi barnvagnen och på dess ljusgröna tyg satte sig en perfekt kamoflerad gräshoppa.



Får
Vi kom aldrig riktigt nära fåren, men vi såg dem beta på bergssidorna. Oftast längre ner i dalen än korna.

Höns och tuppar
Bekvämt nog fanns det gott om öppna restauranger uppe i alperna på sommaren. De flesta serverade väldigt traditionell mat och jag var glad att ha en riktig bergsguide med mig (L. bodde i Österrike de första åren i sitt liv och har varit där flera veckor om året sedan dess). Hon kunde förklara vad maten var för något och vad man skulle passa sig för. En lustig sak är att de kallar pannkakor för omelett. Utanför många av restaurangerna spatserade höns och tuppar, så det är möjligt att äggen i omeletterna var väldigt färska.


Det här inlägget vill jag tillägna alla övriga djur som vi stötte på under resan. Alltför många av dem på menyerna tyvärr, i form av Wienerschnitzlar, korvar och annat otyg.

Etiketter: djur, resa, Tyskland, tåg, Österrike

Tillbaka på Palladium i Växjö! Här kan jag sitta uppkopplad en stund i väntan på bussen som ska ta mig till Braås. Tågresan från Stockholm gick bra, men jag bär omkring på vad som måste vara världens tyngsta väska just nu. Inne i väskan har jag ytterligare en resväska, av logistiska skäl.

Min skärm blir alldeles prickig av det lätta regn som faller. Jag sitter visserligen under en markis, men små droppar letar sig in hit ändå.

Det går att resa hela vägen från Stockholm till lilla Braås utan bil. Först buss till Centralen, sedan tåg mot Malmö, tågbyte i Alvesta och sedan buss den sista biten. I Braås ska jag dock låna mormors bil, så någon miljöhjälte är jag inte på denna resan.

Etiketter: bilar, buss, Småland, tåg

Vad var det som fick den bestulne tysken att välja just honom? Var det på grund av hans avvikande klädsel? Runt omkring honom på golvet i avgångshallen på Gare du Nord i Paris satt ungdomar med stora ryggsäckar, klädda i t-shirt och jeans eller lediga kortbyxor med fickor. Tågluffare. Med en blå randig linneskjorta nedstoppad i bruna byxor såg han kanske lite ordentligare ut, dessutom saknade han ryggsäck. Det var iallafall honom som tysken vände sig till:
- Sprechen Sie Deutch?
Jo, det var han ju tvungen att medge, lite tyska förstod han allt. Efter en vecka i Paris med franska surrande i öronen framstod tyska som väldigt enkelt, nästan som svenska.
- Ja, jag kan tyska, svarade han.
- Vad skönt, du är den första jag hittar som talar tyska!
Tysken var själv relativt propert klädd: jeans och nedstoppad skjorta. En utmärkande detalj var de tjocka svarta bågarna på glasögonen han bar. Tysken fortsatte:
- Jag har råkat ut för ett problem. Min bil blev stulen här i Paris och i den hade jag allt: biljetter, pengar, packning och min mobil. Egentligen var jag här på en affärsresa, men nu kan jag inte ta mig hem till München...
Han studerade tysken noga. Samtidigt som han gjorde det insåg han att tysken förstod att det var precis vad han gjorde: synade honom. Var han trovärdig? Var det sant? På vilket sätt ville han blanda in honom?
- Har du anmält det till polisen? frågade han.
- Jo, jag har så klart polisanmält allting, men de kan inte hjälpa mig med pengar till en biljett hem. Har du några pengar? Jag behöver bara så att det räcker till en resa till München, mitt kontor kommer att ersätta dig och ge en liten bonus, inga problem. Lämna namn, telefonnummer och e-postadress så hör jag av mig imorgon och betalar så fort det går.
Han fortsatte granska tysken. Det såg ju ut som en vanlig människa, ingen han varken skulle misstro eller hysa någon extra tillit till under normala omständigheter. Hans tystnad fick tysken att fortsätta:
- Tåget till München går från Gare d'Est, det lär ligga ganska nära här.
- Jo, det är på promenadavstånd, sade han eftersom han visste hur nära det låg.
Han stack handen i fickan och tog upp sin sedelklämma.
- Se här, jag har bara 10 euro. De ska räcka för mig imorgon i Hamburg. Jo, jag har ju lite mynt också, men det lär inte räcka till en biljett till München...
- Du kanske har ett kreditkort?
Han försökte satta sig själv in i tyskens situation. En gång hade han själv blivit bestulen på sitt kreditkort, i Bratislava, när han reste ensam. Som väl var hade han haft lite pengar kvar som räckte till enkel mat i en butik, och hade redan betalat hotellet och bussen till flygplatsen. Tänk att stå så här på järnvägstationen och behöva be främmande människor om hjälp! Hade han inte själv ofta sagt att man måste kunna lita på människor? Att man kanske riskerade att bli lurad någon gång, men att det var värt det i det långa loppet?
- Tyvärr, jag har inget kreditkort...
Han stirrade tysken i ögonen. Nu var det tysken som fick försöka syna hans bluff. Han fortsatte:
- Kan du inte ringa någon och be dem köpa en biljett åt dig över Internet?
- Min mobil blev ju stulen.
- Kan du inte få ringa ett samtal från polisen?
- Jag fick bara ringa ett enda samtal, och det var för att spärra mitt stulna kort.
Han tvekade lite. Varför var då mannen här på Gare du Nord om hans tåg till München skulle gå från Gare d'Est? Tåget han väntade på skulle ju till Hamburg och Berlin, det kunde inte vara svårt att hitta tysktalande personer häromkring. Men ingen av dem skulle med samma tåg som den bestulne tysken.
- Tyvärr, jag beklagar, men jag kan inte hjälpa dig. Jag hoppas det löser sig för dig!
Mannen tittade vädjande på honom en kort stund, sade sedan tack och gick därifrån. När han några minuter senare gick till spår 11 såg han en ny person lyssna på tyskens berättelse.

Liggvagnen till Hamburg hade vissa tekniska problem. Dels läckte det regnvatten från taket: två gånger kom det några överraskande deciliter från lampan i taket, till både munterhet och förstämning bland passagerarna. Det andra problemet var att läslamporna bara fungerade tidvis. Han lade sig på sin brits och läste, det fanns inte så mycket annat att göra, men han fick ta långa pauser när det var helt mörkt i kupén. Innan han gav upp för natten hade han på så vis hunnit läsa ut Nya författarskolan av Göran Hägg. Nå, några av råden kan man säkert ha nytta av i framtiden, tänkte han och släckte läslampan för natten.

Etiketter: bluff, hjälp, nöd, Paris, polis, stöld, tysk, tåg

Jaha, då har jag benådats med 30 minuters gratis trådlöst Internet på ett kafé här i Paris. Det var ju bussigt. Jag riktigt känner hur tiden tickar och hur jag slösar bort mina dyra minuter på att skriva de här raderna.

Det har varit soligt och varmt i Paris nu i några dagar. Idag är det 50% varmt med solsken och 50 % varmt med regn i större eller mindre skala. P. for hem till Sverige i morse med flyg och jag har redan hunnit få ett mejl från honom i Stockholm. Själv åker jag hem ikväll. Tåget går kl. 20.45 från Gare du Nord och så blir det byten i Hamburg, Köpenhamn och Malmö innan jag är framme i Stockholm imorgon kväll -- som väl är ganska tidigt kväll.

Vad vi imponerats av de senaste dagarna är Paris lånecykelsystem. Vi har ju ett sådant system i Stockholm också, men det tycks fungera så mycket bättre här. De första cyklarna lånades ut nu i veckan, vi har sett dem jobba med stationerna under vår tid här. Och det är inget annat än en ren succé: överallt ser man folk som cyklar på lånecyklar! Det finns över 10000 cyklar och omkring 750 stationer att låna/lämna dem. Jag tror att det är nyckeln till framgång, att ha många stationer. Redan innan lånesystemet sattes i bruk tyckte jag att det var ganska många cyklister i trafiken här, betydligt fler än i de flesta andra stora städer, i nivå med Stockholm ungefär. Med 10000 nya cyklar på gatorna kommer nog trafiken som helhet att påverkas, förhoppningsvis ökar bilisternas hänsyn (och cyklisternas tendens att cykla mot rött) den närmaste tiden. När det blir lättare att cykla kommer ännu fler att vilja göra det, en riktigt positiv cirkel med andra ord. En annan sak som är betydligt bättre här än i Stockholm är att man slipper reklamen. I Stockholm cyklar alla omkring med "Alvedon" -- förnedrande. Här är det helt reklamfritt. Lustigt nog är det ett franskt företag som säljer reklamen i Stockholm (Clear Channel).

Av en slump råkade vi vara här över 14 juli, Frankrikes nationaldag. Det firades precis på som vi hade föreställt oss det: militärparad på de stora fina gatorna, militärar uppklädda till tänderna som defilierade i givakt på diverse militärfordon. Imponerande var överflygningen av ett femtiotal helikoptrar i formation. Annars fnissade vi mest åt de hela, även om fransmännen applåderade längs gatorna. Men det är klart, Frankrike är fortfarande en kärnvapennation som gillar att skramla med vapen, och det är kanske inte något man varken bör skratta eller applådera åt...

Etiketter: cyklister, Frankrike, Internet, kafé, militärer, parad, Paris, reklam, tåg

Tågbiljetterna är framplockade, kläderna utprovade och skorna putsade: imorgon reser vi till västkusten för några vänners bröllop! Vi var bjudna på två bröllop den här kristihimmelsfärdshelgen, men tyvärr var de allt för långt ifrån varandra för att vi skulle hinna gå på båda.

Själv är jag mest nervös för maten. Hur ska det funka med en officiell brunch på torsdagen, följt av vigsel och middag på kvällen? Antingen kommer jag att vara hungrig som en varg på morgonen innan brunchen, eller också kommer brunchen att vara tidig till följd av att jag blir hungrig i kyrkan och innan middagen. Kanske läge att smuggla in frukt i kyrkan?

Ännu ett tecken på min snara förvandling till gubbe: det är magen som oroar mest. Ibland för att jag inte får stoppa saker i den när det kurrar, ibland för att den är stor och otymplig.

Etiketter: bekymmer, bröllop, mage, mat, resor, tåg, västkusten

SJ, SJ gamle vän,
festligt att du lever än...

Idag kom mitt SJ Sommarkort med posten. Kortet kostar 1750 kronor och berättigar till fem kostnadsfria resdagar med SJ i Sverige inom en månad. Jag har bara två av fem resdagar inprickade än så länge, men det kommer säkert inte att vara något problem att utnyttja kortet fullt ut.

Jag är en fullfjädrad tågromantiker. I dessa dagar, med det nästan hysteriska tonläget om klimatförändringarna som råder, känns det extra bra att resa med något som är garanterat bättre för miljön än de flesta andra alternativen (flyg, bil och buss).

Etiketter: miljö, SJ, tåg

Varför gör staten det svårt att vara miljövän? Jag vill åka till Småland om en dryg vecka, och efter en fem-sex dagar tillbaka till Stockholm. I Småland kommer jag att behöva en bil eftersom jag planerar att resa till farmor och eftersom huset där jag kommer att bo ligger ute i skogen. Buss är inte att tänka på, och taxi måste man förboka en vecka i förväg. Men OK, jag hyr en bil i Växjö helt enkelt.

Resan från Stockholm till Växjö gör jag helst med tåg. En sökning på SJ:s hemsida visar dock att priset för en sådan resa blir över 1400 kronor tur och retur... 1400 kronor! Då kan jag lika gärna hyra bilen i Stockholm och köra till Småland, bensinen lär inte kosta mer än max 1000 kronor. Då har jag full frihet i när jag reser, jag kan stanna i Linköping och äta lunch med någon kompis och jag kan lasta in mitt bagage direkt hemma på gatan. Men jag hade mycket hellre åkt tåg. Dels tycker jag det är trevligt att resa med tåg, dels slipper jag köra bil med de större risker det innebär, och dels är det miljövänligare.

Sänk priset på SJ!

Etiketter: bilism, idioti, SJ, Småland, tåg