2008-08-18
Djurisk tågluff
När Stockholm var som allra mörkast, d.v.s. igår när gatubelysningen inte fungerade, kom jag tillbaka med tåget från södern. I tre veckor har jag varit borta och jag har hunnit bada i Halmstad, tågluffa i Mitteleuropa och gå på kräftskiva i Småland. Det finns naturligtvis hur mycket som helst att blogga om, men jag väljer den här gången att lyfta fram mina möten med djur under tågluffen.
Katter
På tåget från München till Innsbruck delade vi hytt med en kvinna som reste med sin trettonåriga son. Hon var italienska men hade varit gift med en tysk man och bodde i Tyskland sedan många år. Nu var hon på väg till Italien på semester. Vi pratade tyska, engelska och italienska med henne, ibland uppblandat i samma mening. I knät hade hon länge ett mystiskt paket. Hon avslöjade sig när hon frågade oss om vi tålde katter, och det gjorde vi ju. Då lät hon öppna buren som katten satt i och den stack ut i kupén. "Fläckisch" hette den och hon höll den ganska kort, den fick bara sitta på filten på hennes stol. Tage tittade storögt på katten, nästan lika storögt som de tittade när Tage ammades.
Kor
Högt uppe på ängarna i alperna, på 2000-2500 meters höjd, går fridfulla kor och betar. De har alla en egen koskälla, men jag förstår inte riktigt varför. Det ser lite lustigt ut där de går bland liftarna och bland vandrarna, men de tycks väldigt vana vid människor och gör ingen förnär. En av dem valde att snora ner vår barnvagn, fast det var säkert bara ett misstag.
Getingar
Vi bodde på ett litet gasthaus i Mayrhofen. Det är små enkla familjehotell som är väldigt personliga. I vårt fall bestod det av två hus, och frukosten serverades i det andra huset. En morgon valde vi att sätta oss ute på verandan trots att värdinnan varnade oss för getingar. Hon hade rätt: det kom väldigt mycket getingar, och det blev inte bättre av att det i frukosten ingick såväl marmelad som hasselnötkräm och honung. Vårt motdrag blev att fånga in dem. Den första placerade vi ett juiceglas över, sedan gick ytterligare ett glas åt och så vidare. När vi hade slut på koppar och glas fick vi försöka fösa över en geting från ett glas till ett annat så att vi kunde använda det till någon annan. När vi hade ätit klart hade vi fångat sju getingar -- som naturligtvis skulle släppas ut när vi gick därifrån. Vårt Expressenbetyg på frukosten blev alltså sju getingar.
Vattenödlor
När man åkt Österrikes största kabinbana, som tar 160 passagerare, kommer man upp på Ahorn. Där finns en liten panoramaslinga man kan promenera runt på. Vid denna ligger en anlagd damm där det är badförbud. I den dammen såg vi en liten vattenödla. Jag undrar om den visste att den var så högt upp i bergen?
Ödlor
Dagen efter vi såg vattenödlan gjorde vi en längre vandring ner från det motsatta berget. Vandringen tog drygt tre timmar och leden gick genom mycket olika miljöer: den blåsiga toppen, den gröna och frodiga slänten nedåt, lövskog, barrskog full med skägglav och så vidare. Vid ett tillfälle låg en liten ödla och solade på stigen. Den slank iväg innan vi hann fram.
Åsnor
Utanför en av restaurangerna på topparna vid Mayrhofen finns en åsna som är de varnar för. På anslaget står att den bits. Jag tycker den ser lite pillemarisk ut och aktade mig noga.
Hundar
I Innsbruck bodde vi på ett enkelt hotell vid bron över Inn: Innbrücke hette det tror jag. Frukosten serverades i rummet bredvid receptionen och Tage låg tidvis i barnvagnens insats. Ibland fick han sitta uppe med oss och leka med en sked. En morgon fanns det ingen plats i sofforna utan vi fick ta mittenbordet, som bara hade trästolar. Då fick vi ställa ned Tage på golvet. Vi var lite oroliga för att någon morgontrött gäst skulle kliva på honom där han låg på golvet i insatsen, men den stora överraskningen blev istället en hund. Den hade suttit vid ett annat bord och rusade plötsligt fram och slickade Tage i ansiktet. "Ingen fara, den älskar barn!" sade ägaren lugnande. Det är lustigt, jag har aldrig hört någon hundägare säga något illa om sin egen hund. "Akta er, den är inte så förtjust i barn!"
Gräshoppor
I München gick vi på en stor Biergarten. Alla drack öl ur stora Mass-glas, vilket innebär att de rymmer en hel liter öl. Så mycket ville inte vi ha, så jag bad om små glas istället, vilket vi fick efter en del mutter. Bredvid bordet parkerade vi barnvagnen och på dess ljusgröna tyg satte sig en perfekt kamoflerad gräshoppa.
Får
Vi kom aldrig riktigt nära fåren, men vi såg dem beta på bergssidorna. Oftast längre ner i dalen än korna.
Höns och tuppar
Bekvämt nog fanns det gott om öppna restauranger uppe i alperna på sommaren. De flesta serverade väldigt traditionell mat och jag var glad att ha en riktig bergsguide med mig (L. bodde i Österrike de första åren i sitt liv och har varit där flera veckor om året sedan dess). Hon kunde förklara vad maten var för något och vad man skulle passa sig för. En lustig sak är att de kallar pannkakor för omelett. Utanför många av restaurangerna spatserade höns och tuppar, så det är möjligt att äggen i omeletterna var väldigt färska.
Det här inlägget vill jag tillägna alla övriga djur som vi stötte på under resan. Alltför många av dem på menyerna tyvärr, i form av Wienerschnitzlar, korvar och annat otyg.
Katter
På tåget från München till Innsbruck delade vi hytt med en kvinna som reste med sin trettonåriga son. Hon var italienska men hade varit gift med en tysk man och bodde i Tyskland sedan många år. Nu var hon på väg till Italien på semester. Vi pratade tyska, engelska och italienska med henne, ibland uppblandat i samma mening. I knät hade hon länge ett mystiskt paket. Hon avslöjade sig när hon frågade oss om vi tålde katter, och det gjorde vi ju. Då lät hon öppna buren som katten satt i och den stack ut i kupén. "Fläckisch" hette den och hon höll den ganska kort, den fick bara sitta på filten på hennes stol. Tage tittade storögt på katten, nästan lika storögt som de tittade när Tage ammades.
Kor
Högt uppe på ängarna i alperna, på 2000-2500 meters höjd, går fridfulla kor och betar. De har alla en egen koskälla, men jag förstår inte riktigt varför. Det ser lite lustigt ut där de går bland liftarna och bland vandrarna, men de tycks väldigt vana vid människor och gör ingen förnär. En av dem valde att snora ner vår barnvagn, fast det var säkert bara ett misstag.
Getingar
Vi bodde på ett litet gasthaus i Mayrhofen. Det är små enkla familjehotell som är väldigt personliga. I vårt fall bestod det av två hus, och frukosten serverades i det andra huset. En morgon valde vi att sätta oss ute på verandan trots att värdinnan varnade oss för getingar. Hon hade rätt: det kom väldigt mycket getingar, och det blev inte bättre av att det i frukosten ingick såväl marmelad som hasselnötkräm och honung. Vårt motdrag blev att fånga in dem. Den första placerade vi ett juiceglas över, sedan gick ytterligare ett glas åt och så vidare. När vi hade slut på koppar och glas fick vi försöka fösa över en geting från ett glas till ett annat så att vi kunde använda det till någon annan. När vi hade ätit klart hade vi fångat sju getingar -- som naturligtvis skulle släppas ut när vi gick därifrån. Vårt Expressenbetyg på frukosten blev alltså sju getingar.
Vattenödlor
När man åkt Österrikes största kabinbana, som tar 160 passagerare, kommer man upp på Ahorn. Där finns en liten panoramaslinga man kan promenera runt på. Vid denna ligger en anlagd damm där det är badförbud. I den dammen såg vi en liten vattenödla. Jag undrar om den visste att den var så högt upp i bergen?
Ödlor
Dagen efter vi såg vattenödlan gjorde vi en längre vandring ner från det motsatta berget. Vandringen tog drygt tre timmar och leden gick genom mycket olika miljöer: den blåsiga toppen, den gröna och frodiga slänten nedåt, lövskog, barrskog full med skägglav och så vidare. Vid ett tillfälle låg en liten ödla och solade på stigen. Den slank iväg innan vi hann fram.
Åsnor
Utanför en av restaurangerna på topparna vid Mayrhofen finns en åsna som är de varnar för. På anslaget står att den bits. Jag tycker den ser lite pillemarisk ut och aktade mig noga.
Hundar
I Innsbruck bodde vi på ett enkelt hotell vid bron över Inn: Innbrücke hette det tror jag. Frukosten serverades i rummet bredvid receptionen och Tage låg tidvis i barnvagnens insats. Ibland fick han sitta uppe med oss och leka med en sked. En morgon fanns det ingen plats i sofforna utan vi fick ta mittenbordet, som bara hade trästolar. Då fick vi ställa ned Tage på golvet. Vi var lite oroliga för att någon morgontrött gäst skulle kliva på honom där han låg på golvet i insatsen, men den stora överraskningen blev istället en hund. Den hade suttit vid ett annat bord och rusade plötsligt fram och slickade Tage i ansiktet. "Ingen fara, den älskar barn!" sade ägaren lugnande. Det är lustigt, jag har aldrig hört någon hundägare säga något illa om sin egen hund. "Akta er, den är inte så förtjust i barn!"
Gräshoppor
I München gick vi på en stor Biergarten. Alla drack öl ur stora Mass-glas, vilket innebär att de rymmer en hel liter öl. Så mycket ville inte vi ha, så jag bad om små glas istället, vilket vi fick efter en del mutter. Bredvid bordet parkerade vi barnvagnen och på dess ljusgröna tyg satte sig en perfekt kamoflerad gräshoppa.
Får
Vi kom aldrig riktigt nära fåren, men vi såg dem beta på bergssidorna. Oftast längre ner i dalen än korna.
Höns och tuppar
Bekvämt nog fanns det gott om öppna restauranger uppe i alperna på sommaren. De flesta serverade väldigt traditionell mat och jag var glad att ha en riktig bergsguide med mig (L. bodde i Österrike de första åren i sitt liv och har varit där flera veckor om året sedan dess). Hon kunde förklara vad maten var för något och vad man skulle passa sig för. En lustig sak är att de kallar pannkakor för omelett. Utanför många av restaurangerna spatserade höns och tuppar, så det är möjligt att äggen i omeletterna var väldigt färska.
Det här inlägget vill jag tillägna alla övriga djur som vi stötte på under resan. Alltför många av dem på menyerna tyvärr, i form av Wienerschnitzlar, korvar och annat otyg.
Etiketter: djur, resa, Tyskland, tåg, Österrike
# posted by En undersåte @ 16:50 
