Fakta ur en undersåtes liv

När jag stod under duschen kände jag en välbekant lukt som jag inte känt på länge: lukten av rök. Det var mitt hår som luktade, precis som det gjorde förr i tiden när man duschade efter att ha varit i en rökig bar. Men nu är det ju rökförbud på barerna här, så varifrån kom röken? Det stod jag och tänkte på innan jag kom på förklaringen: middagen kvällen innan.

Det hade varit vackert väder hela dagen och vi tänkte att det var ett fint tillfälle att utnyttja husets gemensamma grill ute på gården för första gången. Vår planering var väl inte perfekt, men på vägen hem köpte jag en behållare att ställa ovanpå grillen, grillbricketter och tändpapper. L. köpte grönsaker och halloumi och skivade i lagom stora bitar. Allt var upplagt för en härlig grillkväll på gården! Tyvärr började det regna precis som jag kom hem. Det var inget litet regn som snabbt gick över heller, men nu var planerna redan lagda och sådant ändrar man inte på i första taget. Alltså fick vi grilla i regnet. Och det var när jag stod där och blåste på glöden för att det skulle ta sig bättre som jag fick rök i håret, rejält med rök dessutom.

På grund av regnet fick vi lov att äta uppe i lägenheten, men det var väldigt gott, och vi kommer nog att göra om det. Vi hoppas bara på lite bättre väder nästa gång, så att vi kan sitta nere på gården.

Etiketter: dusch, grill, mat, röklukt

Nu har jag varit här i Hongkong så länge att jag hunnit få lite rutiner. Min mobiltelefon ringer och väcker mig kl. 06.45, vilket känns ganska jobbigt. Varje gång det händer tänker jag på att klockan i Sverige är 00.45 och det gör inte saken lättare. En halvtimme senare är jag nere och äter frukost på hotellet. Rostat bröd, bagel, kaffe, juice och kanske ett ägg eller lite fruktsallad. Kvart över åtta har jag borstat tänderna och packat väskan och står nere i lobbyn och väntar på P. Jag väntar utanför hotellet, trots att det är varmt så att man baxnar. Vi går sedan direkt till kontoret, som ligger bara två minuter härifrån. På vägen dit går vi under ett märkligt träd med stora blöta frukter i. Varje gång vi passerar där faller det någon frukt någonstans, men vi har inte fått någon på oss än. Vi tar hissen upp till våning 37 och brukar vara först på plats, men de andra brukar inte dröja länge.


Sedan är det jobb fram tills lunch vid tolvtiden. Lunchen har inte riktigt blivit rutin, vi har ätit på olika ställen och i olika konstellationer varje gång, men vi går direkt tillbaka till kontoret när vi ätit upp. Där tar jag en kopp svagt kaffe innan vi börjar med eftermiddagspasset. Ibland pågår eftermiddagspasset ändå till klockan 19 (igår), ibland slutar vi så tidigt som 16.30 (idag). Tillsammans med P. går jag tillbaka till hotellet, lämnar datorn på rummet och vi ses snart nere i lobbyn igen. Var vi äter middag varierar från kväll till kväll, men vi äter varje kväll och därefter tar vi en öl eller två på någon bar. Sedan bär det hemåt mot hotellet, kanske efter en promenad, eller att jag tagit en egen promenad med kameran. Uppe på hotellrummet laddar jag upp bilderna från kameran till datorn och sitter och läser mejl och bloggar till halv ett eller klockan ett. Det sista jag gör varje dag, och det har blivit en tung rutin, är att jag går och lägger mig. Sömn, och sedan börjar en ny dag.

Idag åkte vi upp till The Peak och tittade på den fantastiska utsikten över Hongkong. Själva färden upp dit var också spektakulär, med en väldigt brant bergbana. Uppe på The Peak fotograferade jag så klart, men vi åt också middag på Burger King (jo, faktiskt) och tog en kaffe på ett kafé med otrolig utsikt.



Hem till hotellet åkte vi dubbeldäckad spårvagn. Resan kostade $2, det vill säga motsvarande 1,60 kr -- som hittat!

Etiketter: Hongkong, kontor, mat, rutiner

Den asiatiska maten är alltid ett problem för mig när jag är här, långt österut. Idag var dock en bra dag. På lunchen gick vi så klart hela gruppen till en kinesisk restaurang, men den ende som kom ifrån Hongkong kände ett visst ansvar och var noga med att beställa mat som även jag kunde äta. När förrätten serverades tittade han på mig och skakade på huvudet, så jag avstod. Min kollega P. åt dock med ganska god aptit. Vi studerade hans soppa båda två och tyckte att den såg ganska vegetarisk ut.
-- Det här skulle du nog kunna äta, sade P. Det är väl bara svamp och grönsaker?
-- Jo, det ser ut så. Men Wong skakade på huvudet. Det kanske är kokt med fläskkött eller nåt? svarade jag.
-- Wong, vad är det i soppan egentligen? frågade P.
-- Det är komage. Gillar du det?

Kanske är det därför jag inte gillar svamp, för att det liknar komage?

Simon berättade om när han var i Peking och åt på en restaurang. De serverade "donkey face, donkey brain and donkey skin", vilket han inte riktigt gillade. Jag nickade förstående, och tänkte på apor. Men han sa "donkey", inte "monkey"! Donkey betyder väl åsna? Men å andra sidan känner vi alla till Donkey Kong, som ju var en apa? Jag måste reda ut det där med honom imorgon...

Middagen var bättre för min del. Wong gjorde ett styvt jobb och beställde "extremvegetarisk" mat till mig, d.v.s. till och med utan ostronsås. En del av det var faktiskt ganska gott. Han frågade vilka grönsaker jag gillade, och jag svarade att jag gillar det mesta, fast jag är inte så förtjust i svamp. Aubergine? Ja, det är gott! Så det blev bland annat aubergine till middag. Till efterrätt serverades vi valnötsås med risklumpar, vilket jag uppskattade mer än en del andra.

Etiketter: Hongkong, mat

Det har blivit sommar och jag har plötsligt tröttnat på all mat jag lagat det senaste halvåret. Pannkaka funkar inte längre, risotto vill jag inte ha, pasta duckar jag också helst för. Vad beror det på? Och vilken mat ska jag laga nu? Det borde vara somriga rätter, men jag känner mig dålig på att laga sådant. Vad är somrig mat för något egentligen? Sallader? Tomater? Nypotatis? (Det heter nypotatis i södra Sverige, inte färskpotatis).

Jag hoppas återkomma med somriga recept så småningom, när matlusten kommit tillbaka!

Etiketter: mat, recept, sommar

För några år sedan sänktes momsen på take-away-mat. Jag känner inte till bakgrunden till det beslutet, kanske fanns det något vettigt skäl. Men mat för avhämtning (och kaffe också för den delen) har en stor nackdel: det leder till mer sopor. Pizzorna levereras i pappkartonger, thaimaten i plastlådor och kaffet i pappmuggar. Allt slängs sedan antingen hemma hos kunden eller i någon papperskorg. I värsta fall hamnar soporna i parken eller på gatan.

Varför inte fylla upp den lägre skattesatsen med en avgift för extra sophantering? För kunden skulle priset vara detsamma oavsett om man väljer att hämta maten eller att äta/dricka på plats. Och samhället skulle få in extra pengar till att hantera de extra sopor som avhämtningen innebär. Valfråga 2010 kanske?

Etiketter: avhämtning, mat, miljö, skatter, sopor

Äter jag för lite bönor? Jag har iallafall bestämt mig för att försöka laga lite fler rätter med bönor och här är ett första försök, en bönsallad.


Bönsallad med majs och paprika

1 burk kidneybönor, avsköljda
1 burk majs
1 näve ruccola
1 röd paprika, fint hackad
1 röd chilifrukt, fint hackad
Lite alfalfagroddar

1 dl olivolja
3 msk rödvinsvinäger
saften från en halv lime
salt, peppar

Det här räcker till två personer, eller fler om man äter annat till. Nästa gång kanske jag lägger till lite fint skivad rödlök, om jag har någon hemma.

Etiketter: bönor, mat, recept

Det kom ett oväntat snabbt svar från Va'gott, redan på lördag förmiddag:

Det stämmer att våra maränger är fria från hönsägg. Istället används så kallad mjölkäggvita (skummjölkspulver eller mjölkprotein). Från början gjorde bageriet marängerna med hönsäggvita men kvaliteten blev så ojämn, olika stora, porösa mm, så man tillförde mjölkäggvitan. Men senare beslutade man att bara ha mjölkäggvitan, och så har den bakats de senaste 10-15 åren i alla fall. Detta innebär att de som är allergiska mot ägg kan äta våra maränger men dock inte de som inte tål mjölkprodukter.

Så bra. Om det är lättare att göra apelsinmarmelad på äpple så kan man alltså göra det och fortsätta att kalla det apelsinmarmelad? Dessutom kan ju de som är allergiska mot apelsiner äntligen få äta apelsinmarmelad!

Etiketter: maränger, mat, produktutveckling, recept

I den lokala butiken köpte jag idag maränger för jag var lite sugen på att göra en marängsviss.


Men när jag kom hem och tittade på innehållsförteckningen blev jag förvånad:

Socker, skummjölkpulver, citronsyra,
E466,E412 (förtjockningsmedel).

Inte minsta spår av äggvita! Alla vet väl att maränger är tillverkade av socker och äggvita? Jag skickade ett mejl till va'gott (som företaget heter som tillverkar "marängerna") och frågade vad de menade egentligen. Vi får se om de ger något bra svar.

Etiketter: maränger, mat, produktutveckling, recept

Ofta hör jag gnäll om att man får så lite mat när man går på fina restauranger. Jag tycker sällan det stämmer, men i fredags hade jag faktiskt lite otur.

L. och jag skulle gå på Folkoperan och se Rickard Wolffs program "För kärleks skull" -- han sjunger kärlekssånger helt enkelt. Föreställningen började kl. 19.00, vilket gjorde att vi tvekade mellan att äta innan eller efter föreställningen. Vi valde att äta innan. Klockan halv sex kom vi till Folkoperan, men restaurangen var full och vi hade ingen bokning -- att den var full så tidigt måste så klart bero på att många var i samma sits som vi och passade på att äta innan föreställningen. Nåväl, vi fick en plats i baren en trappa ned.

På menyn fanns det inget vegetariskt, men personalen påpekade att jordärtskocksoppan (115 kronor) kunde serveras utan musslor och löjrom. OK, tyckte jag, om jag kan få lite bröd till. Inga problem, blev beskedet. L. valde istället att beställa dagens husman som var köttbullar med potatismos, brun sås och rårörda lingon -- fast utan köttbullar. Inga problem. Jag drack en liten öl (typiskt för den här kvällen när jag tänker efter) och L. drack en läsk.

Så kom maten. L. fick en ordentlig portion, säkert större än vad vi skulle fått om vi beställde samma mat i korvkiosken runt hörnet. Men portionen jag fick gjorde mig snopen: soppan serverades i en crème brûlée-skål som rymde omkring 2 deciliter! Till det fick jag fyra små skivor med bröd, nybakat och gott bröd men serverat utan smör eller någon röra.

Snabbt slukade jag maten och insåg att jag inte skulle bli mätt på så lite. Vi hörde oss för om desserter. Jodå, de hade några olika desserter. L. beställde panna cotta och jag crème brûlée. Visst, jag skulle väl kanske inte bli helt mätt, men med lite crème brûlée i magen skulle det nog gå att uthärda.

Återigen utspelar sig samma scenario: L:s panna cotta var ordentligt stor, en mindre skål med läckerheter (för den som kan äta gelatin). Min crème brûlée serverades inte i samma slags skål som soppan utan i en ännu mindre skål. L. och jag letade efter ord för att beskriva storleken på skålen och det första ordet L. kom att tänka på var "fingerborg". Riktigt så liten var den dock inte, den var nog stor som två eller tre fingerborgar, men jag var om möjligt ännu mer besviken nu.

Tyvärr medgav inte tiden att vi gick till korvkiosken runt hörnet (men där hade vi nog blivit betydligt mättare för de 339 kronor som vi betalade), så jag köpte istället en chokladkaka som jag åter under föreställningen och sedan ett glas med chilinötter i pausen. På så sätt klarade jag mig tills föreställningen var över och vi kunde stanna till vid korvkiosken.

Rickard Wolff? Han var jättebra, jag gillade särskilt när han sjöng Edith Piafs sånger.

Etiketter: ekonomi, Folkoperan, mat, musik, Rickard Wolff, sång

När blir en middag ett totalt misslyckande? Så illa gick det inte igår, men efterrätten snubblade nära den gränsen. Det var nära ett totalt misslyckande när jag lagade crème brûlée: de stelnade inte. Det totala misslyckande undveks dock genom att jag slängde in några formar i ugnen mycket längre och varmare än vad receptet sade, och de stelnade hjälpligt. Så vi fick något att äta till slut, och det var ganska gott trots allt.

Det är ett typiskt problem med instruktioner och recept. Det kan stå "ställ i vattenbad i 150 grader i 20 minuter" i ett recept (just det receptet jag gick efter igår). Vad betyder det? Att vattnet ska vara varmt innan man ställer ner formarna i det? Eller är syftet med vattenbadet att kyla själva formen, så att all värme kommer uppifrån? 150 grader, då måste det väl stå i ugnen? Jag ogillar recept och instruktioner där det bara står hur man ska göra, men inte varför. Det gör att man inte kan reparera ett misstag, eller hitta andra lösningar. På ett par handdukar vi köpte står det "Tvätta i full maskin". Varför det? Blir de noppiga annars? Är det dåligt för miljön? Börjar de lukta illa annars?

Etiketter: instruktioner, mat, recept

Mindre än en månad kvar -- hur går det med mina nyårslöften? Nja, det ser ganska svårt ut att uppfylla det till alla delar. En sak jag satsade på var att bjuda gäster på mat hemma hos mig minst åtta gånger, och här är jag ganska långt från målet. Men jag har bjudit Jacob och Cajsa på mat nyligen, så lite bättre har det blivit. Och imorgon får jag matgäster igen.


Råstekt potatis, med ett stänk purjolök.

En sak jag lagat till mig själv för en tid sedan var råstekt potatis. Det är inte alls vad jag tänker bjuda på imorgon, och framförallt inte så som på bilden ovan: bara potatis med lite purjolök. Inte ens lite gröna ärter piffade jag upp den där måltiden med...

Löftet om att göra en egen kokbok är det som kommit närmast målet. Vi får se om jag hinner klart.

Etiketter: löften, mat

Pajer i stora lass i köket idag! Förutom purjolökspajen som blir riktigt bra provade jag att baka en annan paj. Så här ser receptet ut.

Paj med broccoli, paprika och charlottenlök
(Till 3 pajer, cirka 18 cm i diameter)

3 färdiga pajskal, frysta
9 charlottenlökar
1 broccoli
1 röd paprika (smal)
2 ägg
1,5 dl mjölk
salt, peppar

Skala charlottenlökarna och dela dem om de är stora. Koka i lite vatten så att de mjuknar. Ansa broccolin och dela i några centimeter stora buketter. Koka i lite vatten tills de blir mjuka men har kvar lite motstånd. Dela paprikan i 3-4 cm stora bitar. Vispa äggen med en gaffel så att de blandas, häll sedan i mjölken och salt och peppar. Placera grönsakerna i pajskalen och häll sedan på äggstanningen. Grädda i ugnen i ca 25 minuter. Servera med en grönsallad.

Hur de smakar? Ingen aning tyvärr, vi åt purjulökspaj ikväll. Men imorgon får jag veta eftersom det blir min matsäck till jobbet.

Etiketter: mat, paj, recept

Hur går det med kokboken jag lovade på nyårsafton? Jodå, det går framåt! Idag har jag suttit och sammanställt en del av de recept jag lagat under året. Alla finns inte med, men jag fick ändå ihop omkring 20 sidor (A5), inklusive lite bilder och tomma ytor. Jag planerar att ta en del ytterligare foton och att laga om några rätter, men sedan kanske jag kan hävda att jag har en första version klar. Riktigt färdig kommer den väl aldrig att bli, men den kommer att vara mig till stor hjälp i köket när jag drabbas av vad-ska-jag-kunna-hitta-på-nu-då-beslutsångest. Arbetsnamnet än så länge är Min lata gröna kokbok.

Många säger ju att kreativiteten frodas när man arbetar med tuffa begränsningar. I så fall är jag i en sällsynt kreativ matlagningsfas just nu. Som grund ligger så klart att jag bara lagar vegetarisk mat, men det är så grundläggande för mig att jag nästan inte ser det som en begränsning längre.

Nytt är att jag har en gravid tjej vid matbordet, och då tillkommer en del rekommendationer. Mest handlar det om olika fiskar och kötträtter som man ska undvika, så det är inte något problem, men det finns också en del att tänka på med sallader och ostar. Naturligtvis känns det extra viktigt att laga riktigt näringsrik mat så att hon får i sig allt hon behöver.

Med graviditeten kommer dock vissa nycker, som att viss mat absolut är utesluten trots att den kanske är OK att äta enligt Livsmedelsverket och enligt mina etiska normer som vegetarian. Avocado är till exempel något som vi undviker just nu på grund av olyckliga associationer med tiden då L mådde mycket sämre.

Den sista begränsande faktorn är att jag ska sälja min lägenhet och ha visning här om en vecka. Eftersom jag inte har någon kökfläkt är det lätt att matos dröjer sig kvar i lägenheten, och det vill jag undvika inför visningen. Alltså har jag belagt mig själv med ett stekningsförbud, samt ett popcornförbud. Till en början trodde jag att det skulle vara lätt att klara sig utan, men när man tänker efter lite mer så inser man att någon form av stekning ingår i nästan alla rätter. Om man till exempel vill laga potatissoppa så ska man ju fräsa lök och potatis en stund innan man häller på vatten.

Vi får se hur den här kreativiteten kommer till uttryck. Än så länge har jag lagat mycket mat i ugnen (varma smörgåsar, bakad potatis, pommes frites), och gjort potatismos. Halvkreativt, men inga stora poäng än så länge.

Etiketter: gravid, mat, recept, stekning, vegetarian, visning

Nu har vi sett de nya Vurmalokalerna på Söder! L. och jag passerade Bergsundstrand idag på vår promenad och vi kan berätta att det är Café Angelique, som låg en stenkast från Copacabana, som har slagit igen och håller på att renoveras. Fint läge med andra ord.

Eftersom jag lagade något nytt idag så tänkte jag dela med mig av receptet. Det är en egen komposition som blev OK, men jag tror den kan bli bättre med lite träning. Desto viktigare att dokumentera hur jag lagade det idag.

Kikärtsgryta med klyftpotatis

Ett litet blomkålshuvud, delat i små buketter
Två stora tomater, finhackade
En gul lök, grovhackad
En burk kokta kikärtor, sköljda
En röd paprika, rensad och skuren i halvstora bitar
10-15 potatisar, skalade och skurna i klyftor
Salt, peppar
2 tsk spiskummin
1/2 röd chili, finhackad
1 dl rapsolja
Någon matsked med rosmarin plockade från kvisten

Häll 1/2 dl. rapsolja i en gryta och stek löken och chilin tills dess att den blivit mjuk. Blanda ner 2 tsk spiskummin. Lägg ner blomkålen i grytan och fräs några minuter. Lägg sedan till paprikan, kikärtor och tomater. Om det blir för torrt: lägg till vatten. Salta och peppra. Låt koka tills grönsakerna är mjuka -- låt de inte bli för mjuka.

Strö ut potatisen på en ugnsform och häll över 1/2 dl rapsolja. Blanda ner rosmarinbladen. Sätt in i ugnen i 225 grader i omkring 30 minuter.

Servera med en sallad.

Etiketter: Hornstull, mat, recept, Vurma

Det har blivit min roll att vara kocken i min familj och det har blivit betydligt mer matlagning än tidigare de senaste två månaderna. Jag gillar att laga mat, så det är kul. Eftersom L. mår lite bättre nu och har lite mer matlust så är det ännu roligare. Inför framtiden är det säkert bra träning för mig: barn ska väl ha vällagad mat på bordet varje dag, inte sant?

Idag framför spisen tränade jag lite extra. En pappa förväntas ju automatiskt klara vissa saker, sådant som en mamma inte behöver kunna. På jobbet brukade vi tala om att det är viktigt att kunna vissla med vibrato -- en typisk pappasak som jag fortfarande inte kan! Men idag fick jag alltså chansen att träna lite på en sådan sak som jag verkligen måste kunna senare. Jag talar naturligtvis om att steka pannkakor, och framförallt: att vända dem i luften! Helst vill jag kunna kasta upp pannkakan i luften med endast en hand, så att jag kan läsa tidningen med den andra. Men det fordrar mer träning...

Etiketter: kock, mat, matlagning, pannkakor, pappa, vissla

Mina nyårslöften har jag varit ganska dålig på att leva upp till, än så länge. Idag gjorde jag lite framsteg och kunde bjuda gäster (L:s syster och hennes kille) på hemlagad mat -- återstår sex gånger alltså. Det var lite på gränsen till om det kunde räknas som mat också, men att steka kantareller får ändå räknas som varm tillagad mat, om än av det lite enklare slaget.

Så till något helt annat: På dagens ultraljudsundersökning fick vi se ockupanten vinka till oss med en riktig Silvia-vinkning. Kanske är det en blivande monark? Dagens kungafamilj får se till att upprätthålla kompetensen om de inte ska bli utmanövrerade om ett tjugotal år...

Etiketter: kungen, löften, mat, ockupanten, regimskifte, Silvia, Silvia-vinkning

Det är gamla kulturlandskap jag befinner mig i. Här i den här lilla byn bodde på fjortonhundratalet William av Ockham -- han med Ockhams rakkniv ni vet. Det stora huset som jag bor i byggdes av den första Earl Lovelace, vars fru Ada Lovelace gick till datorhistorien som kanske den allra första programmeraren. Nå, det märker man inte så mycket av när man är ute och promenerar längs de smala vägarna i grannskapet.

Det är lustigt med England. Landskapet är så inbjudande och jag vill inte hellre än att börja vandra bland de gröna kullarna, men det går inte. Överallt sitter skylten: "Private Property. No Public Access!". Ofta kombineras det dessutom med övervakningskameror och "Neighbourhood Watch"-skyltar. Bäst att inte glömma bort att allemansrätten är en svensk sedvänja, och inget som gäller här...

Det fick istället bli att vandra längs vägen. Den var smal men ganska tungt trafikerad och det var inte inte så kul att promenera just där på den smala trottoaren. I sina värsta stunder påminde det om Italiens vägar. Även om jag gick i säkert två timmar hittade jag inget ställe att sitta ned på under tak, förutom en indisk restaurant som öppnade till slut. Där beställde jag stark mat och stark var den: jag fick en pinsam hicka som jag försökte dölja för personalen. Det var dock inte så lätt, ty jag var den enda gästen som kommit så tidigt. Men gott var det iallafall.


En lite pinsam bild eftersom mitt motljusskydd halkat snett och syns i kanterna...

Här är en bild som visar hur jag bor. Mitt rum är under klockan på tornet, och det är den runda tornliknande delen jag får gå ned i när jag går på min toalett.

Etiketter: England, historia, Lovelace, mat, Ockham, promenader

Göteborg visa sig från sin bästa sida idag: solsken hela dagen! L. och jag åt glass, promenerade omkring i Botaniska trädgården och åkte spårvagn -- samt åt en riktigt risig risotto, om uttrycket tillåts. Den serverades med kakaogelé, jo det är sant, med kakaogelé! Inte ens servitören kunde förklara vad det var och inget smakade det heller. Risotton liknade mest risgrynsgröt och vi skojade om att vi ville ha kanel till och att jag hittade en mandel i min portion. En i sällskap var modig nog att säga ifrån och fick en sallad istället, men det fanns inget annat vegetariskt alternativ att byta till så jag bet ihop. Ölen var iallafall god.

Men ingen skugga faller över Göteborg för en sådan enskild fadäs!

Etiketter: Göteborg, mat

Tågbiljetterna är framplockade, kläderna utprovade och skorna putsade: imorgon reser vi till västkusten för några vänners bröllop! Vi var bjudna på två bröllop den här kristihimmelsfärdshelgen, men tyvärr var de allt för långt ifrån varandra för att vi skulle hinna gå på båda.

Själv är jag mest nervös för maten. Hur ska det funka med en officiell brunch på torsdagen, följt av vigsel och middag på kvällen? Antingen kommer jag att vara hungrig som en varg på morgonen innan brunchen, eller också kommer brunchen att vara tidig till följd av att jag blir hungrig i kyrkan och innan middagen. Kanske läge att smuggla in frukt i kyrkan?

Ännu ett tecken på min snara förvandling till gubbe: det är magen som oroar mest. Ibland för att jag inte får stoppa saker i den när det kurrar, ibland för att den är stor och otymplig.

Etiketter: bekymmer, bröllop, mage, mat, resor, tåg, västkusten

I Kista finns det en food court dit vi ibland går för att äta lunch. Det är massor med bord och stolar i mitten (som dock alla tycks upptagna vid lunchtid) samt runt omkring dessa många olika restauranger och kaféer. Min favorit är den italienska restaurangen.

Vi pratade om att det vore kul att ta en lite festligare lunch på fredag. Man skulle vilja duka upp i food courten med duk och varför inte några tända ljus? Vin till maten skulle höja stämningen rätt rejält också. Och varför inte? I ena hörnet av lokalen finns Systembolaget. Varför inte köpa en pasta all'arrabbiata, ta med brickan in till personalen på Systembolaget och fråga: "Vilket vin passar till den här maten? Kan jag få en flaska av det tack!"

Etiketter: alkohol, Kista, mat