Fakta ur en undersåtes liv

Ja, vad ska man säga? Nu har jag blivit pappa! Jag sitter här i soffan hemma igen från BB och är ganska sömning. (Det var väntat. Jag börjar förstå varför småbarnsföräldrar är trötta). Och jag har inte bara blivit vuxen på riktigt utan också kanske lite mer av en pensionär: idag hade jag ett enda ärende och det tog precis hela dagen och var ett fasligt besvär.

Innan detta hände har jag ju knappt hållit i något spädbarn. Visst har jag haft tillfällen, men det har alltid gått att undvika på ett sätt eller annat. Därför kände jag mig väldigt handfallen när jag skulle lyfta eller flytta min son de första gångerna. Hur håller man? Gör det ont om man trycker där? Men nu när grabben är tre dagar gammal börjar jag känna mig ganska varm i kläderna. Att byta blöja är inte heller så svårt.

Och hur gick det för mig under förlossningen? Jag svimmade inte, det var för mycket att tänka på precis som alla sa. Alla har ju pratat om att pappan ska klippa navelsträngen, så jag valde att göra det trots att jag tycker det är lite fånigt. På så sätt slipper jag alla frågor om varför jag inte klippte den.

Etiketter: bebis, förlossning, pappa

Enligt den officiella prognosen är jag ungefär 15 veckor från att bli pappa idag. Trots att jag alltså inte riktigt uppfyller alla erkända villkor för att vara pappa så tyckte IKEA att det dög att L kunde visa upp en stor mage och bjöd mig på kaffe och kanelbulle -- det är ju ändå Fars dag idag!

Redan tidigare på dagen hade jag fått vissa indikationer på att allt inte riktigt var som vanligt. Jag hade vaknat, pratat litet med L, lyssnat på radio, stigit upp, ätit frukost i godan ro (trots lite irritation över att DN uteblivit både lördag och söndag), duschat, tvättat kläder, ägnat två timmar åt fotografering och sedan tog jag en liten promenad bort till Nitty Gritty på Krukmakargatan för att försöka hitta några vinterskor. Men något var fel: jag stod och ryckte i dörren, men den gick inte upp! Perplex försökte jag titta genom fönstret för att se om det var någon där inne. Jodå, det var människor där. Varför kom jag inte in? Det var först nu som tanken slog mig: de har inte öppnat än. Butiken öppnade klockan 12! Och jag hade fått så mycket gjort redan innan klockan tolv, på en söndag? Det måste betyda något, antagligen måste det sättas i samband med att jag snart blir pappa, för det är väl bara småbarnsföräldrar och pensionärer som är uppe tidigt på helgerna?

Etiketter: IKEA, kanelbullar, Morgon, pappa, skor

Det har blivit min roll att vara kocken i min familj och det har blivit betydligt mer matlagning än tidigare de senaste två månaderna. Jag gillar att laga mat, så det är kul. Eftersom L. mår lite bättre nu och har lite mer matlust så är det ännu roligare. Inför framtiden är det säkert bra träning för mig: barn ska väl ha vällagad mat på bordet varje dag, inte sant?

Idag framför spisen tränade jag lite extra. En pappa förväntas ju automatiskt klara vissa saker, sådant som en mamma inte behöver kunna. På jobbet brukade vi tala om att det är viktigt att kunna vissla med vibrato -- en typisk pappasak som jag fortfarande inte kan! Men idag fick jag alltså chansen att träna lite på en sådan sak som jag verkligen måste kunna senare. Jag talar naturligtvis om att steka pannkakor, och framförallt: att vända dem i luften! Helst vill jag kunna kasta upp pannkakan i luften med endast en hand, så att jag kan läsa tidningen med den andra. Men det fordrar mer träning...

Etiketter: kock, mat, matlagning, pannkakor, pappa, vissla