Fakta ur en undersåtes liv

Ja, vad ska man säga? Nu har jag blivit pappa! Jag sitter här i soffan hemma igen från BB och är ganska sömning. (Det var väntat. Jag börjar förstå varför småbarnsföräldrar är trötta). Och jag har inte bara blivit vuxen på riktigt utan också kanske lite mer av en pensionär: idag hade jag ett enda ärende och det tog precis hela dagen och var ett fasligt besvär.

Innan detta hände har jag ju knappt hållit i något spädbarn. Visst har jag haft tillfällen, men det har alltid gått att undvika på ett sätt eller annat. Därför kände jag mig väldigt handfallen när jag skulle lyfta eller flytta min son de första gångerna. Hur håller man? Gör det ont om man trycker där? Men nu när grabben är tre dagar gammal börjar jag känna mig ganska varm i kläderna. Att byta blöja är inte heller så svårt.

Och hur gick det för mig under förlossningen? Jag svimmade inte, det var för mycket att tänka på precis som alla sa. Alla har ju pratat om att pappan ska klippa navelsträngen, så jag valde att göra det trots att jag tycker det är lite fånigt. På så sätt slipper jag alla frågor om varför jag inte klippte den.

Etiketter: bebis, förlossning, pappa