Fakta ur en undersåtes liv

Vi har fått ett litet problem med vår bostadsrättsförening. Vi får inte några hyresavier och kan inte betala hyran. Första gången vi påtalade det var omkring Lucia, men dagarna gick och vi fick aldrig någon hyresavi innan vi reste söderut för att fira jul. Och när vi kom upp till Stockholm igen vid nyår så hade vi fortfarande inte fått någon. Sedan dess har vi påpekat för vår ordförande kanske sex gånger, ibland formellt genom att vi gått upp och ringt på dörren, ibland informellt genom att vi råkat på varandra på vinden. Nu är det snart februari och vi har alltså fortfarande inte betalat januarihyran. Februarihyran? Tja, vi har inte fått någon avi, så den kan vi inte heller betala...

Tennisen igår? Jo, P. öppnade starkt och ledde med 5-1, men då hade nog mitt potatismos sjunkit undan till slut, så då vände jag till 5-5. Helt OK.

Etiketter: bostadsrätt, ekonomi, hyra, pengar, tennis

Ofta hör jag gnäll om att man får så lite mat när man går på fina restauranger. Jag tycker sällan det stämmer, men i fredags hade jag faktiskt lite otur.

L. och jag skulle gå på Folkoperan och se Rickard Wolffs program "För kärleks skull" -- han sjunger kärlekssånger helt enkelt. Föreställningen började kl. 19.00, vilket gjorde att vi tvekade mellan att äta innan eller efter föreställningen. Vi valde att äta innan. Klockan halv sex kom vi till Folkoperan, men restaurangen var full och vi hade ingen bokning -- att den var full så tidigt måste så klart bero på att många var i samma sits som vi och passade på att äta innan föreställningen. Nåväl, vi fick en plats i baren en trappa ned.

På menyn fanns det inget vegetariskt, men personalen påpekade att jordärtskocksoppan (115 kronor) kunde serveras utan musslor och löjrom. OK, tyckte jag, om jag kan få lite bröd till. Inga problem, blev beskedet. L. valde istället att beställa dagens husman som var köttbullar med potatismos, brun sås och rårörda lingon -- fast utan köttbullar. Inga problem. Jag drack en liten öl (typiskt för den här kvällen när jag tänker efter) och L. drack en läsk.

Så kom maten. L. fick en ordentlig portion, säkert större än vad vi skulle fått om vi beställde samma mat i korvkiosken runt hörnet. Men portionen jag fick gjorde mig snopen: soppan serverades i en crème brûlée-skål som rymde omkring 2 deciliter! Till det fick jag fyra små skivor med bröd, nybakat och gott bröd men serverat utan smör eller någon röra.

Snabbt slukade jag maten och insåg att jag inte skulle bli mätt på så lite. Vi hörde oss för om desserter. Jodå, de hade några olika desserter. L. beställde panna cotta och jag crème brûlée. Visst, jag skulle väl kanske inte bli helt mätt, men med lite crème brûlée i magen skulle det nog gå att uthärda.

Återigen utspelar sig samma scenario: L:s panna cotta var ordentligt stor, en mindre skål med läckerheter (för den som kan äta gelatin). Min crème brûlée serverades inte i samma slags skål som soppan utan i en ännu mindre skål. L. och jag letade efter ord för att beskriva storleken på skålen och det första ordet L. kom att tänka på var "fingerborg". Riktigt så liten var den dock inte, den var nog stor som två eller tre fingerborgar, men jag var om möjligt ännu mer besviken nu.

Tyvärr medgav inte tiden att vi gick till korvkiosken runt hörnet (men där hade vi nog blivit betydligt mättare för de 339 kronor som vi betalade), så jag köpte istället en chokladkaka som jag åter under föreställningen och sedan ett glas med chilinötter i pausen. På så sätt klarade jag mig tills föreställningen var över och vi kunde stanna till vid korvkiosken.

Rickard Wolff? Han var jättebra, jag gillade särskilt när han sjöng Edith Piafs sånger.

Etiketter: ekonomi, Folkoperan, mat, musik, Rickard Wolff, sång

Jag sålde min gamla bostadsrätt, betalade skulderna och blev miljonär!

Hur har mitt liv förändrats nu när jag har en miljon på banken? Det är lite tidigt att säga, men igår däckade jag i soffan av champagne, och jag hade ont i magen eftersom jag ätit för mycket potatismos. L fick rulla ner mig från soffan på en flyttfilt och sedan dra den in i sovrummet. På hallgolvet upptäckte jag i morse en räkning på 441 000 kronor. I övrigt är det mesta sig likt, livet som miljonär är inte så annorlunda mot hur det var tidigare. Jag borstar till exempel fortfarande mina tänder själv.

Om ni undrar hur potatismos i kombination med en halv flaska champagne kan knäcka en vuxen karl vill jag rekommendera en underbar intervju i Nöjesguiden med Leif G W Persson, där han berättar om hur Jan Stenbeck åt potatismos på slutet. Men jag använde inte hans recept.

Etiketter: champagne, ekonomi, miljonärer, potatismos, soffan

När man ska åka bort en tid är det så klart en dålig affär att köpa ett nytt SL-kort. Men jagreser till jobbet med tunnelbana och det är för långt att gå så jag köpte ett häfte med enkelbiljetter för tiden fram tills jag åker (18 kronor styck, när man köper 10 på en gång i kiosken). På så sätt skulle jag spara pengar.

Men vad händer? Jag glömmer så klart de förköpta biljetterna hemma när vi är ute och promenerar och får köpa en enkel biljett (40 kronor) för att resa hem från Enskede när det blivit kallt. Idag när jag skulle resa till jobbet så konstaterade jag att mina förköpsbiljetter låg i den andra väskan, så jag fick köpa två nya förköpsbiljetter (20 kronor, om man köper dem i kiosken).
Och på vägen hem upptäcker jag att jag tappat en av de två biljetterna... Så det blev till att tjuvåka idag, där gick gränsen.

Etiketter: ekonomi, kriminalitet, SL-kort

FlyMe har ställt in alla flygningar. Jag hade köpt två biljetter med FlyMe för att L och jag skulle resa till Italien i oktober. Då kändes biljetterna väldigt billiga -- bara 458 kronor för två till Rom! Nu när pengarna är kastade i sjön, eller ännu värre hamnat i fickorna på någon girig skurk, så käns det som dyrt. Så snabbt kan ens perspektiv förändras! Som väl var hade de inte börja sälja biljetter för den tid då vi skulle resa hem, så förlusten begränsas till nedresan. Och när jag reser till Italien om tre veckor reser jag med SAS, inte FlyMe.

Ett annat irritationsmoment är att jag har väldigt torra händer just nu. De är så torra att det inte fungerar med styrplattan på min dator! Fingrarna måste ha lite fukt i sig för att kunna leda elektricitet men min torra hud är tydligen alltför torr. (Slutar Microsoft Word att funka om man har torr humor?)

Etiketter: ekonomi, flygbolag, hudkräm, Italien

Det vore inte ärligt av mig att påstå att jag är 100% nykter när jag skriver dessa rader. Det har varit en fest ikväll -- bokrean startade! Det är lite av en tradition nu att gå till Tranan och dricka alkohol innan bokrean start vid midnatt. På morgonen efter vaknar man med en kasse böcker på hallmattan som man inte minns något alls om. Varför köpte jag det där?!

Vad köpte jag i år?

"Gregorius"
"Solens mat: En matreseguide till Italien"
"Om konsten att läsa och skriva"
"Hjärnmänniskan"
"Istanbul: Minnen av en stad"
"Nya författarskolan"
"H.P. Lovecraft - emot världen"
"Det ljusa rummet - tankar om fotografi"
"Svinalängorna"


Summa summarum: 1248 kronor. Ett fynd? Iallafall en upplevelse!

Etiketter: alkohol, ekonomi, litteratur

Klicka på bilden för att se den i ett större format

Etiketter: DN, ekonomi, lycka

Hur mycket pengar var det jag växlade in när jag tömde spargrisen hemma? Jo, det rätta svaret var 11226.50, fördelat enligt följande:

535 stycken 10-kronor = 5350 kr
694 stycken 5-kronor = 3470 kr
2357 stycken 1-kronor = 2357 kr
99 stycken (nya) 50-öringar = 49.50 kr

Etiketter: ekonomi, matematik, mynt

Mynt som jag växlade in idag

En annan uppgift jag löste idag var att växla in alla de mynt jag samlat på mig de senaste åren. Det var inte lätt att släpa iväg en resväska med alla pengarna hela vägen till Swedbank på Hamngatan, trots att jag har en perfekt buss som går precis runt hörnet hela vägen fram. Jag var rädd att väskan inte skulle hålla, och så skulle jag stå där på övergångsstället vid NK i en hög av mynt... Men den höll.

Kontoret på Hamngatan visade sig ha ganska små myntmaskiner, så jag tog en taxi till Norra Bantorget istället -- där har jag växlat in mynt förr. Nu fanns det en ny skylt vid maskinen där det stod att man skulle kontaktade personalen om man ville växla in mer än 4000 kronor i mynt, så jag kontakta dem. De berättade att de skulle ta en avgift på 250 kronor av mig. Helt naturligt, de är ju en bank, och "det är så dyrt att hantera pengar". Nåja, Swedbank tycks ju ändå tjäna pengar på oss kunder, nästan 3 miljarder det tredje kvartalet 2006, en ökning med 4%. Att banken skulle gå med förlust på oss kunder är naturligtvis helt otänkbart.

Nåväl, jag hade inte mycket annat val än att mata mynträkningsmaskinen i entrén med mina burkar med mynt, nu när jag tagit mig hit. Visst blev det mer än 4000 kronor. När jag sedan skulle betala mina 250 kronor berättar banktjänstemannen (som var en kvinna) att hon glömde informera mig om att jag dessutom skulle betala 3% av beloppet som extra avgift! Eftersom hon glömt berätta det så slapp jag iallafall betala det och "kom undan" med bara 250 kronor, samt en handfull gamla 50-öringar som maskinen inte ville ta emot.

Men hur mycket pengar var det? Vad tror ni totalbeloppet blev?

Etiketter: bank, ekonomi, mynt, pengar, skandal, Swedbank

Äntligen en ledig måndag igen! Den här dagen hade jag bestämt mig för att ta itu med vissa saker som skjutits på framtiden. Det första var att lösa problemet med DN. I början av november insåg ju till slut DN att de hade fel och att de var skyldiga mig pengar, men det tycktes inte hjälpa. Även om jag ringde deras kundtjänst och mejlade dem så fick jag aldrig något svar eller några pengar. Men idag hade jag en annan plan.

Efter att ha stärkt mig med en espresso på Gelateria Italiana promenerade jag genom den snöfyllda Rålambshovsparken till DN-huset. Inget slår ett personligt möte när man vill ha något uträttat! Kundtjänsten kunde jag ju inte räkna med att den skulle sitta i DN-huset, det insåg jag. Den var säkert utlokaliserad till någon ort med ett lägre löneläge (Linköping skulle det visa sig).


Dagens Nyheters hus i Marieberg

I receptionen förklarade jag kort mitt ärende och receptionisten gav mig några telefonnummer att ringa på interntelefonen som stod på disken. Tre telefonnummer, men inget svar. Jag förklarade lite utförligare för receptionisten vad saken gällde och fick ett nytt namn och ett nytt telefonnummer. Bingo! Hon som svarade kände igen mitt ärende och jag riktigt hörde hur rösten dröp av dåligt samvete för att hon inte löst ärendet. Hon bad mig vänta i receptionen, så skulle hon komma ned med lite datorutskrifter.

Efter ungefär en kvarts väntan i en av de två stolarna i receptionen kom kvinnan ned. Hon såg väldigt ödmjuk ut. Hon visade mig alla inbetalningar jag gjort -- sedan oktober 2004 visade det sig! Den totala summan var 4854 kronor, vilket var överraskande mycket. De pengarna hade hon nu lagt in i datorsystemet för utbetalning, "men det tar några bankdagar". Något annat hade jag ju inte räknat med. Som plåster på såren drog hon av drygt 300 kronor från mina kommande prenumerationsbetalningar och gav mig ett inslaget paket. Viktigast av allt: hon bad om ursäkt. Jag blev naturligtvis glad och sa att jag tyckte det var skönt att det var utrett nu. Vi tog i hand och jag kunde lämna DN-huset med lätta steg.

Vad var det i paketet? Jag kände att det var en bok, en stor bok. Det finns inte många så stora böcker så jag misstänkte direkt att det var en bok jag redan hade hemma. Jodå, mycket riktigt, det var "Sthlms liv", en fotobok som jag fick av L när jag fyllde år. Jättefin!

Etiketter: DN, ekonomi, möte, present