2007-01-22
Det personliga mötet
Äntligen en ledig måndag igen! Den här dagen hade jag bestämt mig för att ta itu med vissa saker som skjutits på framtiden. Det första var att lösa problemet med DN. I början av november insåg ju till slut DN att de hade fel och att de var skyldiga mig pengar, men det tycktes inte hjälpa. Även om jag ringde deras kundtjänst och mejlade dem så fick jag aldrig något svar eller några pengar. Men idag hade jag en annan plan.
Efter att ha stärkt mig med en espresso på Gelateria Italiana promenerade jag genom den snöfyllda Rålambshovsparken till DN-huset. Inget slår ett personligt möte när man vill ha något uträttat! Kundtjänsten kunde jag ju inte räkna med att den skulle sitta i DN-huset, det insåg jag. Den var säkert utlokaliserad till någon ort med ett lägre löneläge (Linköping skulle det visa sig).
Dagens Nyheters hus i Marieberg
I receptionen förklarade jag kort mitt ärende och receptionisten gav mig några telefonnummer att ringa på interntelefonen som stod på disken. Tre telefonnummer, men inget svar. Jag förklarade lite utförligare för receptionisten vad saken gällde och fick ett nytt namn och ett nytt telefonnummer. Bingo! Hon som svarade kände igen mitt ärende och jag riktigt hörde hur rösten dröp av dåligt samvete för att hon inte löst ärendet. Hon bad mig vänta i receptionen, så skulle hon komma ned med lite datorutskrifter.
Efter ungefär en kvarts väntan i en av de två stolarna i receptionen kom kvinnan ned. Hon såg väldigt ödmjuk ut. Hon visade mig alla inbetalningar jag gjort -- sedan oktober 2004 visade det sig! Den totala summan var 4854 kronor, vilket var överraskande mycket. De pengarna hade hon nu lagt in i datorsystemet för utbetalning, "men det tar några bankdagar". Något annat hade jag ju inte räknat med. Som plåster på såren drog hon av drygt 300 kronor från mina kommande prenumerationsbetalningar och gav mig ett inslaget paket. Viktigast av allt: hon bad om ursäkt. Jag blev naturligtvis glad och sa att jag tyckte det var skönt att det var utrett nu. Vi tog i hand och jag kunde lämna DN-huset med lätta steg.
Vad var det i paketet? Jag kände att det var en bok, en stor bok. Det finns inte många så stora böcker så jag misstänkte direkt att det var en bok jag redan hade hemma. Jodå, mycket riktigt, det var "Sthlms liv", en fotobok som jag fick av L när jag fyllde år. Jättefin!
Efter att ha stärkt mig med en espresso på Gelateria Italiana promenerade jag genom den snöfyllda Rålambshovsparken till DN-huset. Inget slår ett personligt möte när man vill ha något uträttat! Kundtjänsten kunde jag ju inte räkna med att den skulle sitta i DN-huset, det insåg jag. Den var säkert utlokaliserad till någon ort med ett lägre löneläge (Linköping skulle det visa sig).
Dagens Nyheters hus i Marieberg
I receptionen förklarade jag kort mitt ärende och receptionisten gav mig några telefonnummer att ringa på interntelefonen som stod på disken. Tre telefonnummer, men inget svar. Jag förklarade lite utförligare för receptionisten vad saken gällde och fick ett nytt namn och ett nytt telefonnummer. Bingo! Hon som svarade kände igen mitt ärende och jag riktigt hörde hur rösten dröp av dåligt samvete för att hon inte löst ärendet. Hon bad mig vänta i receptionen, så skulle hon komma ned med lite datorutskrifter.
Efter ungefär en kvarts väntan i en av de två stolarna i receptionen kom kvinnan ned. Hon såg väldigt ödmjuk ut. Hon visade mig alla inbetalningar jag gjort -- sedan oktober 2004 visade det sig! Den totala summan var 4854 kronor, vilket var överraskande mycket. De pengarna hade hon nu lagt in i datorsystemet för utbetalning, "men det tar några bankdagar". Något annat hade jag ju inte räknat med. Som plåster på såren drog hon av drygt 300 kronor från mina kommande prenumerationsbetalningar och gav mig ett inslaget paket. Viktigast av allt: hon bad om ursäkt. Jag blev naturligtvis glad och sa att jag tyckte det var skönt att det var utrett nu. Vi tog i hand och jag kunde lämna DN-huset med lätta steg.
Vad var det i paketet? Jag kände att det var en bok, en stor bok. Det finns inte många så stora böcker så jag misstänkte direkt att det var en bok jag redan hade hemma. Jodå, mycket riktigt, det var "Sthlms liv", en fotobok som jag fick av L när jag fyllde år. Jättefin!
Etiketter: DN, ekonomi, möte, present
# posted by En undersåte @ 10:56 
