Fakta ur en undersåtes liv

Ofta hör jag gnäll om att man får så lite mat när man går på fina restauranger. Jag tycker sällan det stämmer, men i fredags hade jag faktiskt lite otur.

L. och jag skulle gå på Folkoperan och se Rickard Wolffs program "För kärleks skull" -- han sjunger kärlekssånger helt enkelt. Föreställningen började kl. 19.00, vilket gjorde att vi tvekade mellan att äta innan eller efter föreställningen. Vi valde att äta innan. Klockan halv sex kom vi till Folkoperan, men restaurangen var full och vi hade ingen bokning -- att den var full så tidigt måste så klart bero på att många var i samma sits som vi och passade på att äta innan föreställningen. Nåväl, vi fick en plats i baren en trappa ned.

På menyn fanns det inget vegetariskt, men personalen påpekade att jordärtskocksoppan (115 kronor) kunde serveras utan musslor och löjrom. OK, tyckte jag, om jag kan få lite bröd till. Inga problem, blev beskedet. L. valde istället att beställa dagens husman som var köttbullar med potatismos, brun sås och rårörda lingon -- fast utan köttbullar. Inga problem. Jag drack en liten öl (typiskt för den här kvällen när jag tänker efter) och L. drack en läsk.

Så kom maten. L. fick en ordentlig portion, säkert större än vad vi skulle fått om vi beställde samma mat i korvkiosken runt hörnet. Men portionen jag fick gjorde mig snopen: soppan serverades i en crème brûlée-skål som rymde omkring 2 deciliter! Till det fick jag fyra små skivor med bröd, nybakat och gott bröd men serverat utan smör eller någon röra.

Snabbt slukade jag maten och insåg att jag inte skulle bli mätt på så lite. Vi hörde oss för om desserter. Jodå, de hade några olika desserter. L. beställde panna cotta och jag crème brûlée. Visst, jag skulle väl kanske inte bli helt mätt, men med lite crème brûlée i magen skulle det nog gå att uthärda.

Återigen utspelar sig samma scenario: L:s panna cotta var ordentligt stor, en mindre skål med läckerheter (för den som kan äta gelatin). Min crème brûlée serverades inte i samma slags skål som soppan utan i en ännu mindre skål. L. och jag letade efter ord för att beskriva storleken på skålen och det första ordet L. kom att tänka på var "fingerborg". Riktigt så liten var den dock inte, den var nog stor som två eller tre fingerborgar, men jag var om möjligt ännu mer besviken nu.

Tyvärr medgav inte tiden att vi gick till korvkiosken runt hörnet (men där hade vi nog blivit betydligt mättare för de 339 kronor som vi betalade), så jag köpte istället en chokladkaka som jag åter under föreställningen och sedan ett glas med chilinötter i pausen. På så sätt klarade jag mig tills föreställningen var över och vi kunde stanna till vid korvkiosken.

Rickard Wolff? Han var jättebra, jag gillade särskilt när han sjöng Edith Piafs sånger.

Etiketter: ekonomi, Folkoperan, mat, musik, Rickard Wolff, sång