Fakta ur en undersåtes liv

... men så släppte Inter in Zlatan på fotbollsplanen och han gjorde två mål. Roma hade inte längre något att spela för och lyckades inte stå emot Catanias attacker och släppte in ett. På så vis blev Zlatan hjälte och Totti fick rätt: han har hela veckan sagt att Inter kommer att vinna scudetton. Roma är och förbli tvåan i Seria A.

Fast i italienska cuppen kan Roma fortfarande försvara titeln mot Inter i finalen som snart spelas.

Etiketter: fotboll, Italien, Roma

Det är halvtid i Italien och just nu leder Roma ligan! De leder med 1-0 mot Catania och Inter har inte lyckats göra mål mot Parma. Men en halvlek återstår, så om 45 minuter kan det se annorlunda ut...

Etiketter: fotboll, Italien, Roma

Aftonbladet har idag en rätt saklig artikel om den spännande matchen mellan Inter och Roma igår. Och visst har Totti redan uttalat sig om domaren. Den här gången var det ingen "aiutini" som han sade senast (små hjälpare), den här gången är rubriken i La Gazzetta dello Sport "Totti: Mexes? Un aiutone" (aiutone = stor hjälp. Mexes Romaspelaren som blev utvisad).

Man kan tycka det är dåligt eller osportsligt att skylla på domaren, men det är nog svårt att undvika i ett land där högsta ligan för några år sedan hade en gigantisk domarskandal, där domarna gynnade det ledande laget (Juventus). De har visserligen straffats för det, men misstänksamheten lever kvar.

Etiketter: domare, fotboll, Italien, Roma

Fotboll är inte rättvist. Om det vore rättvist och bästa lag alltid vann, då hade Roma vunnit över Inter idag. Nu blev det 1—1, men Roma kunde gott vunnit med 0—2, 0—3 eller, okej då, 1—2. Men jag antar att det är det som är tjusningen med fotboll. Jag satt som på nålar hela andra halvleken, när Roma ledde med ett mål. Jag visste att det inte var avgjort. Jag längtade tills 90 minuter hade gått, samtidigt som jag njöt av att titta på matchen och se Romas spel. Men så kom kvitteringen, efter att Mexes blivit utvisad på grund av en bagatell.

Men man måste gilla även domartabbarna, de är en del av spelet så länge de slår slumpmässigt och drabbar alla lag någorlunda lika över en säsong. Totti har i och för sig uttalat sig nyligen om att Inter är ett riktigt bra lag, men att de också tycks ha aiutini ("små hjälpare"). Jag undrar om han säger något efter den här matchen.

Nu har Inter nästan säkrat ligatiteln. De ligger 9 poäng före Roma, som är klar tvåa. Det återstår visserligen 13 omgångar, men det blir mycket svårt för Roma att komma ifatt, och Roma är egentligen det enda laget som hotar. Kanske riktar både Roma och Inter nu uppmärksamheten mot Champions League istället?

Etiketter: fotboll, Italien, Roma

Idag kommer jag att vara er magister och visa hur olivoljeproduktion går till, för det har jag själv lärt mig nyss. I Toscana fick vi tillfälle att besöka olivoljeproducenten Frantoio San Luigi i Bivio di Caldana.

Det börjar så klart med olivträden. Ofta blandas de med vinrankor eller, som här, med får.




När oliverna är plockade kör bonden till Frantoio San Luigi med sina lådor. Här ser vi en bonde lasta av sina oliver.




Många oliver blir det... Men de är beska om man smakar på dem, vilket vi lärde oss den hårda vägen.




Nästa steg är när oliverna tvättas. Bladen blåses bort och frukten sköljes.




När oliverna är rena och fina ska de malas i kvarnen. Kärnan är kvar i oliven men mals till småbitar.




Efter malningen ser oliverna ut som en kräm. Den här krämen breds ut på cirkulära plastfilter och så staplar man en mängd sådana filter ovanpå varandra.




Olivkrämen pressas sedan genom filtren med tio atmosfärers tryck.




... och resultatet blir olivolja, extra virgine!




Fast det där visar den gammaldags tillverkningen. De har också en modern maskin på Frantoio San Luigi, fast den är inte lika spännande att titta på. I den här maskinen kombineras de flesta steg i en sluten process.




Vi köpte en liter olivolja vid besöket som det ska bli spännande att smaka senare.

Etiketter: Italien, magister, olivolja, pedagogi

Åter i Stockholm efter en helt Internetfri vecka i Toscana. Vi har haft det riktigt skönt och har hunnit se en hel del små byar i bergen. (Jag får kanske anledning att återkomma till resan i senare inlägg). En av höjdpunkterna var iallfall när vi reste till Sant'Antimo, strax utanför den berömda vinstaden Montalcino. Det är en gammal kyrka från 700-talet som tillhör ett kloster (för mer information, se deras utförliga men förvånansvärt pratiga hemsida), och de brukar spela gregoriansk körmusik från någon CD i kyrkan när det inte är gudstjänst. När vi kom dit vid skymningen hörde vi musik och satte oss i kyrkbänken för att lyssna tillsammans med andra som också satt där. Efter ungefär 20 minuter så ville jag se mig omkring mer i kyrkan och började gå fram emot koret, men när jag kom nära såg jag till min stora förvåning att det var en riktig kör som stod dold från kyrkorummet och sjöng så vackert! Jag gick tillbaka till L och vi fortsatte att lyssna, nu ännu mer uppskattande. Vid klockan halv sju skulle vespern börja, så då smet vi lite diskret innan prästen hann spänna ögonen i oss.


Sant'Antimo, som den såg ut när vi gick innan vespern.

Etiketter: Italien, musik, religion, semester, Toscana

Kända svenskar stöter man ibland på i främmande städer. Jag tänker nu inte på de tillfällen då man kanske ser någon tevekändis på stranden i Thailand, utan snarare på statyer av kända svenskar, eller att en gata eller ett torg blivit uppkallad efter någon från vårt hemland. Olof Palme lär ju t.ex. ha givit sitt namn åt många gator runt omkring i världen.

Ändå blev jag förvånad när jag i Milano stötte på ett torg uppkallat efter en av Sveriges internationella kändisar:




Det kanske är svårt att se, så jag bidrar med en förstoring också:



Foppas torg! Vem hade kunnat ana att de var intresserade av ishockey i Milano?

Men innan ni som beundrar Foppa (Peter Forsberg tror jag är hans egentliga namn) bokar en resa till Italien för att vallfärda till detta torg vill jag påtala en annan omständighet. I Milano finns också ett utmärkt konstmuseum vid namn Pinacoteca di Brera. Dit kan man gå om man vill se fina gamla tavlor, och bland alla deras verk finns bland annat Madonna col bambino, målad av Vincenzo Foppa.

Torget är alltså antagligen döpt efter någon annan Foppa! Men det var en fin tanke. Ta nu en titt på Pinacoteca di Breras fina virtuella rundvandring bland salarna. Målningarna är dock större i verkligheten...

I pelargången vid Pinacoteca di Brera stötte jag på de här två figurerna. Det är nämligen inte bara ett museum utan också en konstskola där föreläsningar pågår för fullt. När jag var där på sent på fredagseftermiddagen tycktes dock studenterna mer intresserade av att lära sig jonglera på gården.



PS. Tack till Christer som lärde mig förstå hur stor ishockey-Foppa är (var?).

Etiketter: ishockey, Italien, konst, Milano, museum, skelett, sport, studenter

Idag blir det mest bilder från Champoluc och min första skidresa. Till nästa resa hoppas jag på fler soliga dagar med blå himmel!




Vissa av husen smälte väl in i landskapet.






Det var isigt i backen så det var svårt att hitta något ställe där man kunde få snön att yra lite. Dåligt före för snowboard med andra ord. Tur att jag åkte skidor.






Sofia, Jacob och Lovisa.






Här står jag beredd med kameraväskan på ryggen.






"Pist för skidexperter" -- trots att jag kan italienska hindrade det inte mig från att åka ned för denna pisten.







Lovisa i backen en av de få soliga dagarna.








Det var gott med lite mat mellan åken. Pasta bianco (pasta, olivolja och parmesan) är alltid en favorit, och Minestrone di verdure (till vänster på brickan) var överraskande lik skolbespisningens version.






Vy från hotelrummet, när vi lämnade det kl. 06.10 på lördagmorgonen.

Etiketter: alperna, foto, Italien, mat, skidåkning, sport

Jag är tillbaka i Stockholm efter min första skidresa i alperna. Jag lever. Inga ben brutna.

Först hade jag två dagar i Milano. Där hade våren definitivt kommit, det var nästan som svensk sommar. Shoppingen är förstås finfin och hade jag bara haft mer tid hade jag handlat mer kläder. Nu passade jag på att ta det lite lugnt också, att sitta kvar på lunchrestaurangen och läsa i min bok. Sedan bestämde jag mig för att se ut som gubbarna i Milano när jag blir gammal -- de är så grymt välklädda!

På lördagen kom det stora resesällskapet, som jag mötte vid centralstationen. Därifrån fortsatte vi med tåg till Chivasso, ett annat tåg till Verres och sedan buss till Champoluc. Vi tog in på Hotel Castor och min nervositet steg lite när jag såg hur branta bergen var. Efter middagen anlände L:s mamma och pappa -- det var första gången jag träffade hennes pappa.

Söndagen var första skiddagen och jag hyrde nybörjarskidor i en butik vid liften. Kläder och hjälm hade jag fått låna. Liftkortet för sex dagar var inte så billig (180 euro), men det var tydligen bekvämare med liftkort än utan så jag slog till. När vi kom upp för den första liften tog jag två snabba åk i barnbacken, men det var inga problem så vi åkte fler liftar upp i backen. Jag tyckte det gick ganska bra, jag hade väl fått riktigt bra nybörjarskidor antar jag. Visst, jag var långsammast av alla, men något annat var väl inte att vänta?

Första dagen var varm, snön smälte längst ned i backarna och man kunde klä av sig och sola vid restaurangerna. Andra dagen var betydligt kallare: alla kläderna behövdes, backarna var ren is längst ned. Kylan höll sedan i sig och årets kallaste dag i området inföll senare under veckan (-24 grader på en bergstopp, i dalarna var det runt -12 grader).

Den tredje dagen åkte jag min första svarta pist. Dock ska man komma ihåg att de svarta pistarna i Champoluc lär vara mindre brata än många andra svarta pister. De var inte heller så långa.

När den fjärde skiddagen började hade jag fortfarande inte trillat någon gång, men det blev det snabbt ändring på: efter ca 50 meter i den första pisten fick jag ett felskär (eller något) och föll. Men det var ett ganska stillsamt fall, skidorna löstes inte ut och jag slog mig inte. Skönt! Det kändes som om något lossnade i och med det.

De två sista dagarna åkte jag med min nya fotoryggsäck. Det ändrade min balans lite, men det gick utmärkt att åka med den -- både i pisterna och i lifterna (Lowepro Slingshot 200 AW). Vädret var tyvärr inte perfekt för fotografering: himlen ska vara blå och det ska vara lös snö i pisterna, så mycket hann jag lära mig.





Förutom skidåkningen så umgick vi förstås en hel del. På hotellet hade vi halvpension, så vi åt middag tillsammans i matsalen i kvällen. Först fick vi en förrätt, sedan en första rätt (primo piatto) och därefter -- surprise! -- en andra rätt (secondo piatto). Förutom detta kunde vi förse oss av en fin salladsbuffé (där pinjenötterna var väldigt populära), en dessertbuffe (med tårtor, tiramisú och dylikt) och en ostbuffé. Låt mig bara säga det uppenbara: vi gick inte hungriga...

Det blev en hel del fotografier tagna under resan, men jag är inte färdig med behandlingen av dem än. Kanske kommer det att dyka upp fler foton här senare.

Etiketter: alperna, benbrott, buffé, Italien, mat, skidor

Imorgon är jag i Milano och sedan bär det upp i alperna. Datorn får stanna hemma, så det är ganska osäkert om det blir något bloggande den närmaste tiden. Jag byter bloggandet mot skidåkning istället, en verksamhet jag är betydligt mindre bekant med. Håll tummarna för att jag kommer hem utan benbrott -- och att jag kommer hem överhuvudtaget!

Etiketter: blogg, Italien, sport

FlyMe har ställt in alla flygningar. Jag hade köpt två biljetter med FlyMe för att L och jag skulle resa till Italien i oktober. Då kändes biljetterna väldigt billiga -- bara 458 kronor för två till Rom! Nu när pengarna är kastade i sjön, eller ännu värre hamnat i fickorna på någon girig skurk, så käns det som dyrt. Så snabbt kan ens perspektiv förändras! Som väl var hade de inte börja sälja biljetter för den tid då vi skulle resa hem, så förlusten begränsas till nedresan. Och när jag reser till Italien om tre veckor reser jag med SAS, inte FlyMe.

Ett annat irritationsmoment är att jag har väldigt torra händer just nu. De är så torra att det inte fungerar med styrplattan på min dator! Fingrarna måste ha lite fukt i sig för att kunna leda elektricitet men min torra hud är tydligen alltför torr. (Slutar Microsoft Word att funka om man har torr humor?)

Etiketter: ekonomi, flygbolag, hudkräm, Italien

Det blev ett personligt rekord igår: jag var på Vurma tre gånger på mindre än 24 timmar. Först en bulle och caffè latte på lördag seneftermiddag när jag kom från Småland, sedan frukost tillsammans med L på morgonen och därefter en fika med P och E på söndagseftermiddagen. Vad gjorde jag mellan frukosten på Vurma och eftermiddagskaffet på Vurma? Gick på kafé så klart! Den här gången i Västermalmsgallerian, på Dubbel-W (kaféet vid entrén). Allra helst hade jag nog suttit på en skön offentlig parkbänk någonstans, men sådant finns det ju inte så mycket längre och vädret var inte riktigt sådant att det tillät det. Hade jag varit en pensionär i Italien så hade jag suttit mycket på parkbänkar och läst La Repubblica...

Etiketter: det offentliga rummet, Italien, kafé

Italien, här kommer jag! I helgen bokade jag en flygresa i oktober till Italien -- returbiljetten väntar jag med. Det var så billigt att jag tyckte det verkade dumt att vänta. Så idag slår jag till och köper ytterligare en resa, fast en tur och retur den här gången. Resan sker i mars, och jag kommer att vara två dagar i Milano innan jag åker upp i alperna för att ta på mig skidor, hjälm och skidglasögon -- ett krucifix lär jag behöva också, även om det känns tryggt att L. just nu tränar upp sig på ortopedakuten. Hon kanske kommer att behöva de handlag hon lär sig just nu, när hon ska dra mitt ben eller knä till rätta igen.

Låter jag lite nervös? Helt rätt. Men jag tror också att det blir väldigt kul. Redan nu har jag börjat fundera på hur jag ska göra med kameran. Kan jag åka med den i ryggsäcken eller? Vad händer då om jag trillar, går kameran eller min rygg sönder? Maten har L. redan lovprisat, så det ser jag så klart fram emot. Det verkar vara ett trevligt ställe, Champoluc. Hellre Italien än Romme eller Hammarbyhöjden!

Etiketter: Italien, religion, skidor

Personalen på Gelateria Italiana överraskade idag med ny klädsel. De hade fått små vinröda förkläden och en vinröd huvudbonad, allt inköpt på plats i Italien. Förklädena var nästan söta och såg ändamålsenliga ut, men huvudbonaden såg mest konstig ut. De pratade själva om att de såg ut som en "bondmora" och frågade mig vad jag tyckte. Jag kunde naturligtvis inte ljuga dem rätt upp i ansikten, samtidigt kunde jag inte berätta att den såg förskräcklig ut, så istället sade jag något om att förklädet var snyggare.

Ta en titt själva! Uniformen kanske inte blir så långvarig, så passa på innan den byts ut.

Etiketter: Italien, kaffe, kläder