Fakta ur en undersåtes liv

Åter i Stockholm efter en helt Internetfri vecka i Toscana. Vi har haft det riktigt skönt och har hunnit se en hel del små byar i bergen. (Jag får kanske anledning att återkomma till resan i senare inlägg). En av höjdpunkterna var iallfall när vi reste till Sant'Antimo, strax utanför den berömda vinstaden Montalcino. Det är en gammal kyrka från 700-talet som tillhör ett kloster (för mer information, se deras utförliga men förvånansvärt pratiga hemsida), och de brukar spela gregoriansk körmusik från någon CD i kyrkan när det inte är gudstjänst. När vi kom dit vid skymningen hörde vi musik och satte oss i kyrkbänken för att lyssna tillsammans med andra som också satt där. Efter ungefär 20 minuter så ville jag se mig omkring mer i kyrkan och började gå fram emot koret, men när jag kom nära såg jag till min stora förvåning att det var en riktig kör som stod dold från kyrkorummet och sjöng så vackert! Jag gick tillbaka till L och vi fortsatte att lyssna, nu ännu mer uppskattande. Vid klockan halv sju skulle vespern börja, så då smet vi lite diskret innan prästen hann spänna ögonen i oss.


Sant'Antimo, som den såg ut när vi gick innan vespern.

Etiketter: Italien, musik, religion, semester, Toscana

Italien, här kommer jag! I helgen bokade jag en flygresa i oktober till Italien -- returbiljetten väntar jag med. Det var så billigt att jag tyckte det verkade dumt att vänta. Så idag slår jag till och köper ytterligare en resa, fast en tur och retur den här gången. Resan sker i mars, och jag kommer att vara två dagar i Milano innan jag åker upp i alperna för att ta på mig skidor, hjälm och skidglasögon -- ett krucifix lär jag behöva också, även om det känns tryggt att L. just nu tränar upp sig på ortopedakuten. Hon kanske kommer att behöva de handlag hon lär sig just nu, när hon ska dra mitt ben eller knä till rätta igen.

Låter jag lite nervös? Helt rätt. Men jag tror också att det blir väldigt kul. Redan nu har jag börjat fundera på hur jag ska göra med kameran. Kan jag åka med den i ryggsäcken eller? Vad händer då om jag trillar, går kameran eller min rygg sönder? Maten har L. redan lovprisat, så det ser jag så klart fram emot. Det verkar vara ett trevligt ställe, Champoluc. Hellre Italien än Romme eller Hammarbyhöjden!

Etiketter: Italien, religion, skidor