Fakta ur en undersåtes liv

Åter i Stockholm efter en helt Internetfri vecka i Toscana. Vi har haft det riktigt skönt och har hunnit se en hel del små byar i bergen. (Jag får kanske anledning att återkomma till resan i senare inlägg). En av höjdpunkterna var iallfall när vi reste till Sant'Antimo, strax utanför den berömda vinstaden Montalcino. Det är en gammal kyrka från 700-talet som tillhör ett kloster (för mer information, se deras utförliga men förvånansvärt pratiga hemsida), och de brukar spela gregoriansk körmusik från någon CD i kyrkan när det inte är gudstjänst. När vi kom dit vid skymningen hörde vi musik och satte oss i kyrkbänken för att lyssna tillsammans med andra som också satt där. Efter ungefär 20 minuter så ville jag se mig omkring mer i kyrkan och började gå fram emot koret, men när jag kom nära såg jag till min stora förvåning att det var en riktig kör som stod dold från kyrkorummet och sjöng så vackert! Jag gick tillbaka till L och vi fortsatte att lyssna, nu ännu mer uppskattande. Vid klockan halv sju skulle vespern börja, så då smet vi lite diskret innan prästen hann spänna ögonen i oss.


Sant'Antimo, som den såg ut när vi gick innan vespern.

Etiketter: Italien, musik, religion, semester, Toscana