2007-03-25
På platt mark, inga brutna ben
Jag är tillbaka i Stockholm efter min första skidresa i alperna. Jag lever. Inga ben brutna.
Först hade jag två dagar i Milano. Där hade våren definitivt kommit, det var nästan som svensk sommar. Shoppingen är förstås finfin och hade jag bara haft mer tid hade jag handlat mer kläder. Nu passade jag på att ta det lite lugnt också, att sitta kvar på lunchrestaurangen och läsa i min bok. Sedan bestämde jag mig för att se ut som gubbarna i Milano när jag blir gammal -- de är så grymt välklädda!
På lördagen kom det stora resesällskapet, som jag mötte vid centralstationen. Därifrån fortsatte vi med tåg till Chivasso, ett annat tåg till Verres och sedan buss till Champoluc. Vi tog in på Hotel Castor och min nervositet steg lite när jag såg hur branta bergen var. Efter middagen anlände L:s mamma och pappa -- det var första gången jag träffade hennes pappa.
Söndagen var första skiddagen och jag hyrde nybörjarskidor i en butik vid liften. Kläder och hjälm hade jag fått låna. Liftkortet för sex dagar var inte så billig (180 euro), men det var tydligen bekvämare med liftkort än utan så jag slog till. När vi kom upp för den första liften tog jag två snabba åk i barnbacken, men det var inga problem så vi åkte fler liftar upp i backen. Jag tyckte det gick ganska bra, jag hade väl fått riktigt bra nybörjarskidor antar jag. Visst, jag var långsammast av alla, men något annat var väl inte att vänta?
Första dagen var varm, snön smälte längst ned i backarna och man kunde klä av sig och sola vid restaurangerna. Andra dagen var betydligt kallare: alla kläderna behövdes, backarna var ren is längst ned. Kylan höll sedan i sig och årets kallaste dag i området inföll senare under veckan (-24 grader på en bergstopp, i dalarna var det runt -12 grader).
Den tredje dagen åkte jag min första svarta pist. Dock ska man komma ihåg att de svarta pistarna i Champoluc lär vara mindre brata än många andra svarta pister. De var inte heller så långa.
När den fjärde skiddagen började hade jag fortfarande inte trillat någon gång, men det blev det snabbt ändring på: efter ca 50 meter i den första pisten fick jag ett felskär (eller något) och föll. Men det var ett ganska stillsamt fall, skidorna löstes inte ut och jag slog mig inte. Skönt! Det kändes som om något lossnade i och med det.
De två sista dagarna åkte jag med min nya fotoryggsäck. Det ändrade min balans lite, men det gick utmärkt att åka med den -- både i pisterna och i lifterna (Lowepro Slingshot 200 AW). Vädret var tyvärr inte perfekt för fotografering: himlen ska vara blå och det ska vara lös snö i pisterna, så mycket hann jag lära mig.
Förutom skidåkningen så umgick vi förstås en hel del. På hotellet hade vi halvpension, så vi åt middag tillsammans i matsalen i kvällen. Först fick vi en förrätt, sedan en första rätt (primo piatto) och därefter -- surprise! -- en andra rätt (secondo piatto). Förutom detta kunde vi förse oss av en fin salladsbuffé (där pinjenötterna var väldigt populära), en dessertbuffe (med tårtor, tiramisú och dylikt) och en ostbuffé. Låt mig bara säga det uppenbara: vi gick inte hungriga...
Det blev en hel del fotografier tagna under resan, men jag är inte färdig med behandlingen av dem än. Kanske kommer det att dyka upp fler foton här senare.
Först hade jag två dagar i Milano. Där hade våren definitivt kommit, det var nästan som svensk sommar. Shoppingen är förstås finfin och hade jag bara haft mer tid hade jag handlat mer kläder. Nu passade jag på att ta det lite lugnt också, att sitta kvar på lunchrestaurangen och läsa i min bok. Sedan bestämde jag mig för att se ut som gubbarna i Milano när jag blir gammal -- de är så grymt välklädda!
På lördagen kom det stora resesällskapet, som jag mötte vid centralstationen. Därifrån fortsatte vi med tåg till Chivasso, ett annat tåg till Verres och sedan buss till Champoluc. Vi tog in på Hotel Castor och min nervositet steg lite när jag såg hur branta bergen var. Efter middagen anlände L:s mamma och pappa -- det var första gången jag träffade hennes pappa.
Söndagen var första skiddagen och jag hyrde nybörjarskidor i en butik vid liften. Kläder och hjälm hade jag fått låna. Liftkortet för sex dagar var inte så billig (180 euro), men det var tydligen bekvämare med liftkort än utan så jag slog till. När vi kom upp för den första liften tog jag två snabba åk i barnbacken, men det var inga problem så vi åkte fler liftar upp i backen. Jag tyckte det gick ganska bra, jag hade väl fått riktigt bra nybörjarskidor antar jag. Visst, jag var långsammast av alla, men något annat var väl inte att vänta?
Första dagen var varm, snön smälte längst ned i backarna och man kunde klä av sig och sola vid restaurangerna. Andra dagen var betydligt kallare: alla kläderna behövdes, backarna var ren is längst ned. Kylan höll sedan i sig och årets kallaste dag i området inföll senare under veckan (-24 grader på en bergstopp, i dalarna var det runt -12 grader).
Den tredje dagen åkte jag min första svarta pist. Dock ska man komma ihåg att de svarta pistarna i Champoluc lär vara mindre brata än många andra svarta pister. De var inte heller så långa.
När den fjärde skiddagen började hade jag fortfarande inte trillat någon gång, men det blev det snabbt ändring på: efter ca 50 meter i den första pisten fick jag ett felskär (eller något) och föll. Men det var ett ganska stillsamt fall, skidorna löstes inte ut och jag slog mig inte. Skönt! Det kändes som om något lossnade i och med det.
De två sista dagarna åkte jag med min nya fotoryggsäck. Det ändrade min balans lite, men det gick utmärkt att åka med den -- både i pisterna och i lifterna (Lowepro Slingshot 200 AW). Vädret var tyvärr inte perfekt för fotografering: himlen ska vara blå och det ska vara lös snö i pisterna, så mycket hann jag lära mig.
Förutom skidåkningen så umgick vi förstås en hel del. På hotellet hade vi halvpension, så vi åt middag tillsammans i matsalen i kvällen. Först fick vi en förrätt, sedan en första rätt (primo piatto) och därefter -- surprise! -- en andra rätt (secondo piatto). Förutom detta kunde vi förse oss av en fin salladsbuffé (där pinjenötterna var väldigt populära), en dessertbuffe (med tårtor, tiramisú och dylikt) och en ostbuffé. Låt mig bara säga det uppenbara: vi gick inte hungriga...
Det blev en hel del fotografier tagna under resan, men jag är inte färdig med behandlingen av dem än. Kanske kommer det att dyka upp fler foton här senare.
Etiketter: alperna, benbrott, buffé, Italien, mat, skidor
# posted by En undersåte @ 20:40 
