Fakta ur en undersåtes liv

När jag bytte storbank lovade min nya bankman (en kvinna) att avsluta min gamla konto på min gamla storbank. Fint, då slipper jag fixa det själv, tänkte jag.

Tiden gick och ett månadsskifte passerade. Märkligt, tänkte jag, det har inte kommit några räkningar från kabeltevebolaget eller från bredbandsbolaget. Så jag fiskade upp min dosa till min gamla Internetbank och loggade in. Jodå, mina konton fanns kvar, fast de var tomma. Bland de elektroniska fakturorna hittade jag alla de fakturor som jag tycker jag borde fått i brevlådan, och nu var det för sent att betala dem i tid.

Nu ville jag verkligen stänga ned mitt gamla konto i den gamla storbanken, och jag ringde deras telefontjänst. De berättade att det inte alls gick att avsluta kontot via telefon, utan jag måste gå till ett bankkontor och lämna tillbaka min dosa till Internetbanken, sedan skulle allt vara klart.

Visst, det blev till att köa på bankkontoret. Minnen från förr väcktes där i kön -- tur att det finns Internetbanker tänkte jag. Efter en lång väntan och många menande blickar i kön var det min tur och jag släpptes fram till disken. Stänga kontot? Visst, lämna din dosa här och skriv under pappret här. Men tyvärr gick det inte att avsluta allting där på bankkontoret, de måste skriva ut en del papper och skicka hem till mig via post. Sedan skulle jag få skriva under dem och skicka in dem, och sedan skulle mitt konto avslutas.

Det var iallafall vad banktjänstemannen (en kvinna) sade till mig. Jag har fortfarande inte fått något hemskickat att skriva under, så än är jag inte ur deras klor.

Etiketter: Handelsbanken, Internetbank, kund, Swedbank

Mynt som jag växlade in idag

En annan uppgift jag löste idag var att växla in alla de mynt jag samlat på mig de senaste åren. Det var inte lätt att släpa iväg en resväska med alla pengarna hela vägen till Swedbank på Hamngatan, trots att jag har en perfekt buss som går precis runt hörnet hela vägen fram. Jag var rädd att väskan inte skulle hålla, och så skulle jag stå där på övergångsstället vid NK i en hög av mynt... Men den höll.

Kontoret på Hamngatan visade sig ha ganska små myntmaskiner, så jag tog en taxi till Norra Bantorget istället -- där har jag växlat in mynt förr. Nu fanns det en ny skylt vid maskinen där det stod att man skulle kontaktade personalen om man ville växla in mer än 4000 kronor i mynt, så jag kontakta dem. De berättade att de skulle ta en avgift på 250 kronor av mig. Helt naturligt, de är ju en bank, och "det är så dyrt att hantera pengar". Nåja, Swedbank tycks ju ändå tjäna pengar på oss kunder, nästan 3 miljarder det tredje kvartalet 2006, en ökning med 4%. Att banken skulle gå med förlust på oss kunder är naturligtvis helt otänkbart.

Nåväl, jag hade inte mycket annat val än att mata mynträkningsmaskinen i entrén med mina burkar med mynt, nu när jag tagit mig hit. Visst blev det mer än 4000 kronor. När jag sedan skulle betala mina 250 kronor berättar banktjänstemannen (som var en kvinna) att hon glömde informera mig om att jag dessutom skulle betala 3% av beloppet som extra avgift! Eftersom hon glömt berätta det så slapp jag iallafall betala det och "kom undan" med bara 250 kronor, samt en handfull gamla 50-öringar som maskinen inte ville ta emot.

Men hur mycket pengar var det? Vad tror ni totalbeloppet blev?

Etiketter: bank, ekonomi, mynt, pengar, skandal, Swedbank