Fakta ur en undersåtes liv

Det känns länge sedan nu, men det var bara i förrgår som jag stod där på jobbet och skröt om att jag antagligen är immun mot vinterkräksjukan.

-- Jag har inte varit magsjuk sedan 1982, så jag är nog immun, sade jag och knackade i träskåpet.

Bakgrunden var att min kollega P hade kommit in till jobbet på tisdagen, efter att ha varit hemma med vinterkräksjuka på måndagen. Men man smittar tydligen upp till 48 timmar efter att man själv kräkts, så många tyckte att han kom in till jobbet alldeles för tidigt. Tre andra kollegor valde faktiskt att prompt åka hem och jobba hemifrån istället när de fick höra det. Men det gällde ju inte mig, jag var ju antagligen immun...

Dagen efter gick jag och frös på jobbet. Jag kände mig trött och konstig, och det förvärrades ju längre dagen gick. Redan klockan 16 åkte jag hem med tunnelbanan och sedan buss över Västerbron. På bussen blev jag igenkänd.

-- Men hej! sade en tjej jag inte alls kände igen.
-- Hej, sade jag lite försiktigt.
-- Visst var vi på samma fest i lördags?
-- Ja, jo, det var vi kanske... Men du får ursäkta för jag känner inte igen dig. Jag är usel på att känna igen ansikten. Prosopagnosi heter det visst, jag har ställt diagnosen själv på nätet...

Trots att jag satt där och helst av allt bara ville lägga mig på golvet under en filt så försökte jag hålla god min. Vi hann inte prata särskilt länge för snart var jag över Västerbron och vid min hållplats.

Värst av allt är så klart att komma hem till min höggravida sambo L med vinterkräksjuka. Jag vill inte att hon smittas! Hon behöver vila och ladda batterierna inför förlossningen, att bli magsjuk skulle tära på krafterna. Men vad kan jag göra? Nu sitter vi här, dagen efter, och jag mår lite bättre. L sitter i köket och jag sitter i vardagsrummet, senare byter vi. I natt sov vi i samma säng, men jag kanske borde sovit i soffan. Nu håller jag tummarna för att hon ska klara sig, men tyvärr vet hon av erfarenhet att hon inte är immun.

Etiketter: gravid, prosopagnosi, sjuk, vinterkräksjukan

Det kurrar i soffan här bredvid mig, men kurret kommer inte från L:s mage. Nä, magen är stor och rund men där rumstrerar en ihoprullad bebis. Vi har förstått att huvudet är nedåt, rumpan uppåt vänster och sedan benen åt höger. Men eftersom bebisen tar allt utrymme som brukar kunna husera magsäck, tarmar och dylikt i L:s mage så trängs dessa undan till andra delar av kroppen. Det kurrar alltså inte från hennes mage, utan snarare från ryggen, långt upp på ryggen. Det känns mycket märkligt, men man kan vänja sig vid allt antar jag.

Etiketter: bebis, gravid, mage

Hur går det med kokboken jag lovade på nyårsafton? Jodå, det går framåt! Idag har jag suttit och sammanställt en del av de recept jag lagat under året. Alla finns inte med, men jag fick ändå ihop omkring 20 sidor (A5), inklusive lite bilder och tomma ytor. Jag planerar att ta en del ytterligare foton och att laga om några rätter, men sedan kanske jag kan hävda att jag har en första version klar. Riktigt färdig kommer den väl aldrig att bli, men den kommer att vara mig till stor hjälp i köket när jag drabbas av vad-ska-jag-kunna-hitta-på-nu-då-beslutsångest. Arbetsnamnet än så länge är Min lata gröna kokbok.

Många säger ju att kreativiteten frodas när man arbetar med tuffa begränsningar. I så fall är jag i en sällsynt kreativ matlagningsfas just nu. Som grund ligger så klart att jag bara lagar vegetarisk mat, men det är så grundläggande för mig att jag nästan inte ser det som en begränsning längre.

Nytt är att jag har en gravid tjej vid matbordet, och då tillkommer en del rekommendationer. Mest handlar det om olika fiskar och kötträtter som man ska undvika, så det är inte något problem, men det finns också en del att tänka på med sallader och ostar. Naturligtvis känns det extra viktigt att laga riktigt näringsrik mat så att hon får i sig allt hon behöver.

Med graviditeten kommer dock vissa nycker, som att viss mat absolut är utesluten trots att den kanske är OK att äta enligt Livsmedelsverket och enligt mina etiska normer som vegetarian. Avocado är till exempel något som vi undviker just nu på grund av olyckliga associationer med tiden då L mådde mycket sämre.

Den sista begränsande faktorn är att jag ska sälja min lägenhet och ha visning här om en vecka. Eftersom jag inte har någon kökfläkt är det lätt att matos dröjer sig kvar i lägenheten, och det vill jag undvika inför visningen. Alltså har jag belagt mig själv med ett stekningsförbud, samt ett popcornförbud. Till en början trodde jag att det skulle vara lätt att klara sig utan, men när man tänker efter lite mer så inser man att någon form av stekning ingår i nästan alla rätter. Om man till exempel vill laga potatissoppa så ska man ju fräsa lök och potatis en stund innan man häller på vatten.

Vi får se hur den här kreativiteten kommer till uttryck. Än så länge har jag lagat mycket mat i ugnen (varma smörgåsar, bakad potatis, pommes frites), och gjort potatismos. Halvkreativt, men inga stora poäng än så länge.

Etiketter: gravid, mat, recept, stekning, vegetarian, visning

Stackars liten, redan innan den är född är han/hon uthängd på nätet med bild och allt... Här är iallafall den senaste (ultraljuds-)bilden av lilla Pyret. Vi vet fortfarande inte om det är en kille eller en tjej -- för er som undrar så är det foten som sticker upp i bilden, inget annat.


En astronaut? Kanske, men än är den i mammas mage. Klicka på
bilden för en större version.

Vid den här undersökningen görs den slutliga uppskattningen av beräknat förlossningsdatum. Vi har länge pratat om det som skottdagen 2008, och barnmorskans beräkning träffade exakt den dagen! Det innebär att L. går in i den tjugonde graviditetsveckan nu på söndag.

Etiketter: förlossning, gravid, mage, ultraljud

För första gången drömmer jag om barnet. Det var dels lite som handlade om när barnet väl var fött, men det handlade också en del om den senare delen av graviditeten. Märkligt var att vi kunde kommunicera med barnet inne i magen! Skrämmande var vad vi valde att prata om: olika konton i Handelsbanken... Jag tror blanketterna från igår kväll gjorde ett visst intryck på mig.

Om det hade varit möjligt att prata med sin framtida bebis genom magen, vad skulle man då prata om? Barnvagnen man ska köpa? Kostetik? Klimatförändringarna? Vad säger ni?

Newsweek hade nyligen följande nyhet:

In one of history's more absurd acts of totalitarianism, China has banned Buddhist monks in Tibet from reincarnating without government permission.

Hur vet man ifall det är en buddhistisk munk som är på väg att återfödas? Behöver vi något form av tillstånd, utifall att?

Etiketter: buddhism, drömmar, gravid, Handelsbanken, Kina, megafon, munkar, stetoskop, Tibet

L. var hos en läkare idag, med anledning av graviditeten. Av en slump var det samma läkare som en gravid kompis till L. hade besökt några veckor tidigare. Eftersom kompisen var rädd för att hon skulle vara skengravid (vilket tycks som en vanlig oro i omkring vecka 10-12) hade hon efter undersökningen frågat läkaren om hur hon uppfattade livmodern. Läkaren svarade kort: "Den förefaller bebodd".

Efter att vi fick höra detta började L. och jag tala om "ockupanten": visst, den kanske bor i L:s kropp, men den har brutit mot kontraktet. Det ingick inte i spelreglerna att L. skulle må så illa som hon gör nu, och har gjort de senaste sex-sju veckorna. Jag trodde lite naivt att illamående var en liten pikant detalj på morgonen, men det har visat sig vara en 24-timmars mardröm...

Väl hos läkaren berättade L. om sitt illamående och att det var svårt att få behålla någon mat, men läkaren förklarade lugnande att fostret iallafall inte kunde bli lidande. "Det är en parasit du har inne i din kropp, och den ser till att ta vad den behöver!"

Parasit eller ockupant, vilket är mest träffande?

Etiketter: gravid, illamående, läkare, ockupant, parasit, Plutten, Pyret