Fakta ur en undersåtes liv

För några timmar sedan sade jag adjö till min kollega, som åker hem till Sverige. Vi är klara med jobbet och det gick bra: vår planering höll väldigt bra, så vi kan vara nöjda. Jag frågade honom innan han åkte vad han tyckte var höjdpunkten på resan och svaret var lite oväntat:

-- Höjdpunkten måste vara när den andra vakten på kontoret använde den första vakten som tolk!

Vad var det som var så roligt med det? Jo, den första vakten stod utanför de mötesrum vi använde under veckan och ... höll vakt, antar jag? Han visade oss vägen till kaffet, han tände lampor och öppnade dörrar. På tisdagen var det helg här i Hongkong, men vakten var så klart på jobbet ändå, liksom vi eftersom det inte är helgdag varken i Kina eller i Sverige. Luftkonditioneringen var avstängd, så vi frågade vakten om han kunde se till att den slogs på, och han ringde ett samtal och såg till att det hände. Sedan blev han plötsligt väldigt intresserad av något och började prata med oss i långa obegripliga kinesiska meningar. Vi förstod ingenting och försökte förklara på engelska att vi inte kunde kinesiska. Han lyssnade inte på det utan fortsatte prata. När vi fortfarande stod där som två levande frågetecken tog han till ett knep och började teckna kinesiska tecken i luften med pekfingrarna! Det hjälpte ju inte oss direkt, men om vi hade kunnat mandarin så hade vi ju kanske kunna läsa vad han ville skriva.

Senare under dagen kom det en andra vakt, och han ville också säga oss något. Han kände dock sina begränsningar och insåg att han inte kunde engelska, så han hämtade den första vakten att agera som tolk åt honom, naturligtvis med klent resultat!

Igår åkte vi till den del av Hongkong som ligger norr om Victoria Harbour, d.v.s. på fastlandet. I Mongkok finns bra kamerabutiker som jag ville kika i, men vi hittade också en gata som var fylld med massor av akvariebutiker.


Vi såg också en hel del andra butiker. En var starkt upplyst och tycktes innehålla smågodis. Men när vi tittade närmare på påsarna och på lösviktsbehållarna så förstod vi att det var något helt annat än vad Karamellkungen erbjuder där hemma. Här var det torkade småkrabbor, torkade och strimlade bläckfiskar, torkad fisk i alla möjliga varianter och så vidare.


Vi passerade också ett apotek och passade på att titta in. De skötte fortfarande affärerna med en kulram och kunde stolt visa upp sitt utbud i glasdisken.




Nu har jag två lediga dagar här i Hongkong och jag har inte riktigt kommit på hur jag ska utnyttja dem. Vädret är varmare än någonsin idag, 33 grader och stekande sol, plus hög luftfuktighet. Normalt har jag ju suttit i ett luftkonditionerat mötesrum hela dagarna, så jag är inte van vid det.

Etiketter: apotek, fiskar, Hongkong, språk

Nu har jag varit här i Hongkong så länge att jag hunnit få lite rutiner. Min mobiltelefon ringer och väcker mig kl. 06.45, vilket känns ganska jobbigt. Varje gång det händer tänker jag på att klockan i Sverige är 00.45 och det gör inte saken lättare. En halvtimme senare är jag nere och äter frukost på hotellet. Rostat bröd, bagel, kaffe, juice och kanske ett ägg eller lite fruktsallad. Kvart över åtta har jag borstat tänderna och packat väskan och står nere i lobbyn och väntar på P. Jag väntar utanför hotellet, trots att det är varmt så att man baxnar. Vi går sedan direkt till kontoret, som ligger bara två minuter härifrån. På vägen dit går vi under ett märkligt träd med stora blöta frukter i. Varje gång vi passerar där faller det någon frukt någonstans, men vi har inte fått någon på oss än. Vi tar hissen upp till våning 37 och brukar vara först på plats, men de andra brukar inte dröja länge.


Sedan är det jobb fram tills lunch vid tolvtiden. Lunchen har inte riktigt blivit rutin, vi har ätit på olika ställen och i olika konstellationer varje gång, men vi går direkt tillbaka till kontoret när vi ätit upp. Där tar jag en kopp svagt kaffe innan vi börjar med eftermiddagspasset. Ibland pågår eftermiddagspasset ändå till klockan 19 (igår), ibland slutar vi så tidigt som 16.30 (idag). Tillsammans med P. går jag tillbaka till hotellet, lämnar datorn på rummet och vi ses snart nere i lobbyn igen. Var vi äter middag varierar från kväll till kväll, men vi äter varje kväll och därefter tar vi en öl eller två på någon bar. Sedan bär det hemåt mot hotellet, kanske efter en promenad, eller att jag tagit en egen promenad med kameran. Uppe på hotellrummet laddar jag upp bilderna från kameran till datorn och sitter och läser mejl och bloggar till halv ett eller klockan ett. Det sista jag gör varje dag, och det har blivit en tung rutin, är att jag går och lägger mig. Sömn, och sedan börjar en ny dag.

Idag åkte vi upp till The Peak och tittade på den fantastiska utsikten över Hongkong. Själva färden upp dit var också spektakulär, med en väldigt brant bergbana. Uppe på The Peak fotograferade jag så klart, men vi åt också middag på Burger King (jo, faktiskt) och tog en kaffe på ett kafé med otrolig utsikt.



Hem till hotellet åkte vi dubbeldäckad spårvagn. Resan kostade $2, det vill säga motsvarande 1,60 kr -- som hittat!

Etiketter: Hongkong, kontor, mat, rutiner

Den asiatiska maten är alltid ett problem för mig när jag är här, långt österut. Idag var dock en bra dag. På lunchen gick vi så klart hela gruppen till en kinesisk restaurang, men den ende som kom ifrån Hongkong kände ett visst ansvar och var noga med att beställa mat som även jag kunde äta. När förrätten serverades tittade han på mig och skakade på huvudet, så jag avstod. Min kollega P. åt dock med ganska god aptit. Vi studerade hans soppa båda två och tyckte att den såg ganska vegetarisk ut.
-- Det här skulle du nog kunna äta, sade P. Det är väl bara svamp och grönsaker?
-- Jo, det ser ut så. Men Wong skakade på huvudet. Det kanske är kokt med fläskkött eller nåt? svarade jag.
-- Wong, vad är det i soppan egentligen? frågade P.
-- Det är komage. Gillar du det?

Kanske är det därför jag inte gillar svamp, för att det liknar komage?

Simon berättade om när han var i Peking och åt på en restaurang. De serverade "donkey face, donkey brain and donkey skin", vilket han inte riktigt gillade. Jag nickade förstående, och tänkte på apor. Men han sa "donkey", inte "monkey"! Donkey betyder väl åsna? Men å andra sidan känner vi alla till Donkey Kong, som ju var en apa? Jag måste reda ut det där med honom imorgon...

Middagen var bättre för min del. Wong gjorde ett styvt jobb och beställde "extremvegetarisk" mat till mig, d.v.s. till och med utan ostronsås. En del av det var faktiskt ganska gott. Han frågade vilka grönsaker jag gillade, och jag svarade att jag gillar det mesta, fast jag är inte så förtjust i svamp. Aubergine? Ja, det är gott! Så det blev bland annat aubergine till middag. Till efterrätt serverades vi valnötsås med risklumpar, vilket jag uppskattade mer än en del andra.

Etiketter: Hongkong, mat

Här är några bilder från gårdagen, nu när jag fått det att fungera. Jag sitter egentligen i ett möte, men väntar på lunchpausen och har lite tid över...






Här är restaurangen där vi åt middag igår. Ett av menyalternativen
var alltså kokt sallad, men jag rekommenderar att man väljer något annat.

Etiketter: bilism, fotboll, Hongkong, olycka

Hongkong: här befinner jag mig just nu. Jag sitter på våning 20 på hotellet och tittar ut genom de stora glasväggarna. Egentligen är det inte våning 20, för våning 4, 14 och 24 saknas, det såg jag i hissen. Nummer 4 är ett kinesiskt oturstal tror jag, men våning 13 kunde man åka till.

Resan gick bra och var väl inget märkvärdig. Vädret här är varmt och fuktigt, omkring 28 grader om man tittar på en termometer, men om man känner i nacken och tittar på de mörka fläckarna som uppstår på kläderna så tror man att det är många grader varmare. Det här är längre söderut än t.ex. Egypten och jag har bara varit sydligare en gång tidigare, i Goa i Indien.

Min kollega och jag anlände till hotellet vid lunchtid ungefär, och gav oss sedan snabbt ut i stan. Det första vi gjorde var att leta rätt på kontoret vi ska vara på resten av veckan. Det visade sig ganska svårt att hitta trots att det låg väldigt nära. På satellitbilden ser det väldigt lätt ut: vi ska vara i den höga blåaktiga byggnaden mitt i bilden, men när man står på gatan är det inte så lätt ty alla andra höga hus skymmer sikten... Men vi hittade till slut fram och det är nog max två minuters promenad dit imorgon.

Efter att ha uppnått det gick vi och åt mat på The Spaghetti House. Härligt med västerländsk mat! Det var så klart jag som valde det, jag vet hur det kommer att bli de kommande dagarna. Mitt emot restaurangen på andra våningen fanns en djuraffär med ett tiotal katter i skyltfönstret. Man kan undra hur många som såg dem från gatan -- fast kanske var själva idén att vi som satt och åt skulle titta på dem?

Mätta och nöjda vågade vi lämna luftkonditioneringen bakom oss och gick till tunnelbanan. Det kostade $5.50 att åka till Central, omkring 4 kronor med andra ord. Väldigt billigt! Och tunnelbanan var modern och ren. I Central tog vi rulltrapporna upp till Midlands. Det var en hel rad med rulltrappor som ledde uppåt. Halvvägs uppe pausade vi och drack en öl, sedan fortsatte vi åka rulltrappa. (Rulltrapporna går uppåt hela dagen utom i morgonrusningen då de går neråt). Väl högt där uppe gick vi långsamt nedåt igen på en annan gata och råkade passera en uppmärksammad trafikolycka: en taxibil hade voltat och låg totalförstörd på taket. Det fanns ett halvt dussin brandbilar och minst ett dussin stora polisbussar, helikoptrar svävade över scenen, fyra-fem tevebolag verkade sända direkt från platsen med satellitlänk, och så många hundra nyfikna som ville se vad som hade hänt. Vi får nog lov att räknas till den skaran tyvärr, men egentligen råkade vi bara passera.

Nere i Central igen stötte vi på ett märkligt fenomen. Där satt tiotusentals filippinska kvinnor och hade picknick i parkerna, på trottoarerna och på vägarna (som tycktes avspärrade). Enligt min guidebok har de ledigt på söndagarna och brukar passa på att umgås då, men så här många? Jag var tvungen att fråga någon, men de sade att det var en vanlig söndag bara. Och det var bara kvinnor, inga män. Jag gissar att de jobbar här och skickar hem pengar till Filippinerna.

Den klassiska färjan Star Ferry tog oss sedan till fastlandet från Hongkong-ön som vi hittills hållit oss på. Jag kände så väl igen färjan från filmer jag sett, fast jag har inte riktigt lyckats sätta fingret på vilken eller vilka filmer det är än. På andra sidan sundet ligger Kowloon, som tycktes väldigt kommersiellt. Där fick vi massor av fina erbjudanden om att köpa Rolexklockor från män på gatan, som samtliga talade i mungipan. Vi avstod. Istället fick min kollega P. välja restaurang för kvällen och han valde ett mer kinesiskt alternativ än där vi åt lunch. Jag var rätt tveksam till menyn, men beställde till sist french fries, french toast och boiled vegetables. Vad fick jag? Pommes friten var helt OK, men den rostade smörgåsen visade sig tungt friterad och ...hårig. Jag vet inte riktigt vad det var, men det kändes inte aptitligt. De kokta grönsakerna, som jag särskilt fick be om att få utan ostronsås, var jag nyfiken på. Jag hade frågat vad det var för grönsaker och fick till svar att de hade två varianter. Antingen kokt sallad, eller baby vegetables. Jag valde baby vegetables. Det visade sig vara kokt sallad (kinakål), plus kokt svamp. Suck...

Nu har klockan hunnit bli mycket och det är snart läggdags. Jag missar EM-finalen eftersom matchen startar kl. 02.45 lokal tid. För de kommande dagarna hoppas jag kunna lägga upp någon bild också, men just nu krånglar det med nedladdningen av ett program som jag behöver installera först.

Etiketter: Hongkong, vegetariskt, värme