Fakta ur en undersåtes liv

Vi satt och idisslade på ett kafé på Östra Söder idag, och pratade om att baka bröd. Jag berättade om bloggen Pain de Martin och att han Martin, som är skribent i tidningen Fokus, använder en baksten i ugnen. Kanske något för mig som har gasugn? Vi spekulerade lite kring var man skulle kunna få tag i en lämplig baksten, och JTC kom upp med idén att man skulle kunna fråga någon som gör gravstenar. De har säkert någon sten som blivit fel eller så. Jag tyckte dock att det kändes lite makabert att ha en gravsten i ugnen, men JTC kontrade snabbt med den enes död, den andres bröd. Jag tror nästan jag blir tvungen att skaffa en gravsten efter den repliken!

Allt har sin ände. När jag hade surfat omkring ett tag ikväll kom jag till den här sidan, och då insåg jag att jag hade surfat klart. Godnatt!

Etiketter: bakning, bröd, gravstenar, Internet

Som många andra laddar jag ibland ned musik från nätet. Varför? Därför att det är billigt och bekvämt. Bekvämt? Är inte det bara ett svepskäl? Nej, inte alls. Nu blir det vanligare med bra sajter där man kan köpa musik online och ladda hem som mp3-filer -- i hög kvalitet (320 kbit/s) och utan kopieringsskydd. Jag märker att det börjar bli bekvämare att köpa musik än att leta upp och ladda hem den. Det beror så klart på vilken musik man letar efter. Topplistemusiken är lätt att hitta och ladda hem, men om man är ute efter något mer ovanligt är det svårare. Och när man väl hittar det och börjar laddar hem det kan man inte vara säker på att man får hem allt innan nedladdningen avbryts, och även om allt laddas ned så vet man inget om kvaliteten eller om man verkligen får vad man tror att det är.

Idag vill jag rekommendera Deutsche Grammophons nya webbutik. Jag köpte J.S. Bach: Sonatas and Partitas med Nathan Milstein. Ett tips bara: prislappen är densamma oavsett om du väljer att betala i euro eller dollar... Vem väljer euro då?



Andra ställen jag handlat musik på är Bleep (elektronisk musik) och Dotshop.se (samlade nordiska independentbolag).

Etiketter: Bach, Internet, musik

Nu är jag Söderbo. Jag har inte packat upp Internet ur lådan än utan tjuvar på grannarnas. Det är kartonger överallt, men även om det är lite oöverblickbart så är iallafall alla våra grejer i en och samma lägenhet -- och det får plats utan några större problem!

Med början idag så har vi en tävling på jobbet: jag tror vi är sist av alla företag på Norra halvklotet, men nu är det iallafall vår tur att tävla i att gå flest steg. Idag har jag gjort en riktigt bra insats och öppnar med 16665 steg. Inte dåligt!

Etiketter: Internet, lägenhet, steg

Jaha, då har jag benådats med 30 minuters gratis trådlöst Internet på ett kafé här i Paris. Det var ju bussigt. Jag riktigt känner hur tiden tickar och hur jag slösar bort mina dyra minuter på att skriva de här raderna.

Det har varit soligt och varmt i Paris nu i några dagar. Idag är det 50% varmt med solsken och 50 % varmt med regn i större eller mindre skala. P. for hem till Sverige i morse med flyg och jag har redan hunnit få ett mejl från honom i Stockholm. Själv åker jag hem ikväll. Tåget går kl. 20.45 från Gare du Nord och så blir det byten i Hamburg, Köpenhamn och Malmö innan jag är framme i Stockholm imorgon kväll -- som väl är ganska tidigt kväll.

Vad vi imponerats av de senaste dagarna är Paris lånecykelsystem. Vi har ju ett sådant system i Stockholm också, men det tycks fungera så mycket bättre här. De första cyklarna lånades ut nu i veckan, vi har sett dem jobba med stationerna under vår tid här. Och det är inget annat än en ren succé: överallt ser man folk som cyklar på lånecyklar! Det finns över 10000 cyklar och omkring 750 stationer att låna/lämna dem. Jag tror att det är nyckeln till framgång, att ha många stationer. Redan innan lånesystemet sattes i bruk tyckte jag att det var ganska många cyklister i trafiken här, betydligt fler än i de flesta andra stora städer, i nivå med Stockholm ungefär. Med 10000 nya cyklar på gatorna kommer nog trafiken som helhet att påverkas, förhoppningsvis ökar bilisternas hänsyn (och cyklisternas tendens att cykla mot rött) den närmaste tiden. När det blir lättare att cykla kommer ännu fler att vilja göra det, en riktigt positiv cirkel med andra ord. En annan sak som är betydligt bättre här än i Stockholm är att man slipper reklamen. I Stockholm cyklar alla omkring med "Alvedon" -- förnedrande. Här är det helt reklamfritt. Lustigt nog är det ett franskt företag som säljer reklamen i Stockholm (Clear Channel).

Av en slump råkade vi vara här över 14 juli, Frankrikes nationaldag. Det firades precis på som vi hade föreställt oss det: militärparad på de stora fina gatorna, militärar uppklädda till tänderna som defilierade i givakt på diverse militärfordon. Imponerande var överflygningen av ett femtiotal helikoptrar i formation. Annars fnissade vi mest åt de hela, även om fransmännen applåderade längs gatorna. Men det är klart, Frankrike är fortfarande en kärnvapennation som gillar att skramla med vapen, och det är kanske inte något man varken bör skratta eller applådera åt...

Etiketter: cyklister, Frankrike, Internet, kafé, militärer, parad, Paris, reklam, tåg

Oj, länge sedan jag skrev något här, men jag har inte haft tillgång till något nät att koppla upp mig på. För närvarande är jag i Paris och det är varmt och soligt idag efter flera dagar med regn och trist väder. Det jag gjort mest här är att vandra omkring och att sitta på kaféer: första dagen hann jag och P. med fem-sex stycken, sedan har det lugnat sig lite (just nu är jag på nummer fyra för dagen, men det blir nog inte fler).

Det är mindre hundskit på gatorna nu än när jag var här sist. Bra! Jämfört med London känns det luftigt och ljust här i Paris. Igår besökte P. och jag Biblioteque National Francios Mitterand, som var ett imponerande skrytbygge med sköna läsfåtöljer i korridorerna. Vi var också i moskén och så såg jag på utställningarna på Fotografins Hus, samt hängde i deras bibliotek där jag hittade en del böcker jag letat efter länge.


Skor utanför damavdelningen av bönehallen i Paris moské.

Eftersom jag haft med mig datorn tidigare i jakt på fria WiFi-uppkopplingar så har jag faktiskt skrivit en liten text som jag tidigare (11 juli) inte kunnat ladda upp. Här är den:

Bortskämd. Jag har blivit lite bortskämd. Det stör mig när jag inte har tillgång till Internet på hotellrum, vilket jag inte haft på mitt andra hotell i London eller på det hotell i Paris där jag bor nu. Jag gillar att kunna lyssna på svenska nyheter på radio (via Internet) och att kunna kolla rubrikerna på morgontidningarnas hemsidor, samt förstås att kunna komma åt min mejl och att blogga.

När jag frågade i receptionen om de hade WiFi på hotellet så tittade han bara konstigt på mig. När jag förklarade att jag ville kunna komma åt Internet ryckte han bara på axlarna och pekade ut genom dörren: "Det finns ett Cyberkafè några kvarter bort". Tack! Min nästa plan var att hitta ett öppet trådlöst nät som jag kunde fulsurfa på. Men på mitt hotellrum fanns inget och det visade sig lite klurigt att hitta ett kafé att sitta på. Jag vill ju kolla ifall de har ett tillgängligt nät som sipprar in från någon granne innan jag slår mig ner och beställer något. Tidigare idag trodde jag att jag hade löst det. Jag stod på andra sidan av en glasvägg utanför ett kafé och plockade upp datorn. Bingo! Det fanns ett oskyddat nät som jag kunde komma ut på! Så jag gick in, slog mig ned vid bordet på andra sidan glaset, beställde ett glas vitt vin hos kyparen och fällde upp datorn igen. Då var nätet borta. Det gick inte att nå denna sidan glasrutan! Jag fick snällt sitta där och dricka upp mitt vin utan något Internet...

Min nya taktik är att istället skriva lite text i förväg. Om jag senare vid något tillfälle får kontakt med nätet kan jag snabbt ladda upp vad jag skrivit tidigare. Detta är förklaringen till varför jag skriver ett långt inlägg som spänner över flera tillfällen. Mejl och radio får jag klara mig utan.

* * *

Till min stora förtret visade det sig att jag glömde några saker i en byrålåda på hotellrummet utanför London, i Horsley Towers. Det var en kortläsare (för att överföra bilder från kameran till datorn), en kamerabatteriladdare samt min 60 Gb iPod. Jag saknar min iPod! Naturligtvis ringde jag genast hotellet när jag fick en möjlighet, men de kunde inte lämna besked direkt utan skulle ringa upp dagen efter. När klockan var 17 dagen efter ringde jag dem för att kolla, men de visste fortfarande inte och skulle ringa tillbaka om några minuter. Tredje gången jag ringde hade klockan hunnit bli 21, men de visste inte utan skulle återkomma imorgon bitti, när den ansvariga personen hade kommit in. Nu förväntade jag mig inte längre att de skulle ringa mig, så jag ringde dem en fjärde gång vid lunchtid dagen efter och fick till slut ett definitivt besked: sakerna var inte upphittade!

Är jag naiv om jag trodde att det inte skulle vara ett problem? Jag tvivlar till och med på att hotellrummet var uthyrt under helgen. Hur kan sakerna bara försvinna? Nu måste jag polisanmäla det när jag kommer hem och det blir ett försäkringsärende. Jag var helt inställd på att jag skulle få vara utan min iPod tills jag åker dit igen i september, men nu är det lite mer oklart.

Etiketter: bibliotek, foto, Internet, iPod, moské, Paris, radio