Fakta ur en undersåtes liv

Det går utmärkt att klara sig utan bil i Stockholms innerstad -- fast ibland blir det ganska tungt att bära. Vår inflyttningsfest närmar sig och vi förbereder oss för att göra soppa och köper hem dryck. Jag vet inte hur många gånger jag har varit och handlat på sistone och sedan gått ifrån butiken med precis så mycket som jag orkar bära i tunga pappkassar. Visst hade det varit skönt att lasta in dem i en bil och åka hem, men nu får jag bära dem till bussen och sedan promenera hem med dem. Nå, det är bra motition.

Idag var jag trött och hungrig när jag gick längs Drottningsholmsgatan med mina tunga kassar. Jag märker att jag i sådana situationer kan bli lite irriterad på mina medmänniskor. Naturligtvis är det helt utan anledning, det är bara jag själv som har det lite besvärligt just då, men det räcker med en sådan sak som att någon framför mig på trottoaren går lite för långsamt, eller att någon går lite för snabbt. En sådan naturlig sak blir ett litet bekymmer där man går och kryssar med sina kassar. Det kändes som en tung motgång när jag sedan kom fram till busshållplatsen och fick se att det var 10 minuter till nästa buss nummer 4. 10 minuter! I rusningstid! Ohållbart, hur kan Stockholm kalla sig en storstad? Så hade det aldrig varit och de gjort om stombussarna till spårvagnslinjer. Nå, det kändes som ytterligare en jobbig sak att jag skulle behöva stå där och vänta på fyran. När den kom efter tio minuter så var det dessutom en sådan där liten kort buss som inte rymmer några människor. Irriterande! Det skulle bli jättetrångt på bussen förstod jag, och alla skulle bli arga på mig på grund av minna skrymmande kassar.

Men då vände det. Jag kom plötsligt på att jag hade två små italienska skorpor i väskan, de skulle stilla min hunger tillfälligt. Och kom det inte en buss 77 bakom buss 4? En betydligt mindre populär buss, som till och med kunde erbjuda en sittplats! Ibland krävs det så lite för att bli på bättre humör. Det är en tröst när det är lite kämpligt på grund av några bagateller, att det inte krävs några större saker för att man ska bli på gott humör igen. Tyvärr tycks det omöjligt att komma ihåg det just då, när man går omkring där och irriterar sig på allt och inget.

Etiketter: bilar, humör, inflyttningsfest, inköp, irritation

Vi har ju precis köpt en bostadsrätt, men innan man gör det så har man skapat sig en uppfattning om vad man önskar om sitt nya boende. Ska lägenheten ligga i stan eller i en förort? Föredrar jag närhet till service eller att det är lugnt och tyst på kvällen? Ska det vara stadskänsla eller mycket natur vid huset? Är offentliga kommunikationer viktiga, eller planerar jag att köra med bil?

Jag hittade en gammal teckning jag gjorde när jag gick i första klass (tror jag). Den visar hur jag önskade mig framtiden. Idag börjar jag att visa hur jag ville bo:


"Jag vill bo i skogen vid en å en gran en sjö. Jag skall inte ha någon
bil utan jag skall ha en cykel".

Tips: Klicka på bilden för att se den i en större version.

Nu kan man ju tycka att det inte är särskilt likt lägenheten vi köpte vid Hornstull, fast tänker man efter så finns det ändå likheter. Huset ligger väldigt nära Långholmen, som väl är så nära skog man kan komma i Stockholms innerstad. Mellan Söder och Långholmen ligger Pålsundet, som ju faktiskt ser ut som en å. På vår gård står det inte någon gran, men väl andra träd. Och jag vill fortfarande inte ha någon bil!

Etiketter: bilar, drömmar, lägenhet, skog, stad

DN skriver idag att det inte blir någon bilfri dag i Stockholm den 22 september. Med andra ord, dagen kommer att vara precis som alla andra dagar. Själva uttrycket "bilfri dag" är dessutom en enorm överdrift: tidigare år har det varit någon enstaka gata som varit avstängd.

Varför detta njugga intresse? Har vi inga visioner längre? Bilarna är här för att stanna, de står för resten i bilkö varenda dag... Vi tror att vi är miljömedvetna här i Sverige, men vi är i själva verket bara självgoda. Varför älskar vi bilar så mycket? Beror det på Volvo och Saab? I de flesta andra länder vågar man åtminstone diskutera det hela, eller stänga av en hel stad eller stadsdel från bilar tillfälligt. Jag minns fortfarande hur trevligt det var i Rom när de stängde av staden för biltrafik. Bussar, taxibilar och ambulanser och sådant fick köra, men inte vanliga privatbilister. Varför tog man till så drastiska åtgärder? Jo, partikelhalterna var alltför höga enligt de av EU tillåtna riktvärdena. Men i Stockholm har vi högre värden dag efter dag på vårvintern, men att stänga av ens hemska Hornsgatan är otänkbart. Bilarna skulle bara köra någon annanstans, minns jag att man sade då.

Privatbilism borde i princip förbjudas. Och jag är beredd att diskutera det fega "i princip"...

Etiketter: bilar, bilism, Saab, Stockholm, Volvo

Tillbaka på Palladium i Växjö! Här kan jag sitta uppkopplad en stund i väntan på bussen som ska ta mig till Braås. Tågresan från Stockholm gick bra, men jag bär omkring på vad som måste vara världens tyngsta väska just nu. Inne i väskan har jag ytterligare en resväska, av logistiska skäl.

Min skärm blir alldeles prickig av det lätta regn som faller. Jag sitter visserligen under en markis, men små droppar letar sig in hit ändå.

Det går att resa hela vägen från Stockholm till lilla Braås utan bil. Först buss till Centralen, sedan tåg mot Malmö, tågbyte i Alvesta och sedan buss den sista biten. I Braås ska jag dock låna mormors bil, så någon miljöhjälte är jag inte på denna resan.

Etiketter: bilar, buss, Småland, tåg

Idag skedde så klart returfärden i rallyt Paris-Dakar, förlåt Stockholm-Oslo. Att köra bil är trist, men det blev lite roligare när jag kom tillräckligt nära svenska gränsen för att kunna ta in P1 igen. Nu har jag fått höra program som jag normalt aldrig hör: Mitt i musiken, Lantz i P1 (nytt program), och Klassikerrummet.

Annars hände ingenting. Jösses vad det är trist med bilar!

Etiketter: bilar, Oslo, P1, radio, sponsring, Stockholm