Fakta ur en undersåtes liv

Jag vill bara dela med mig av en rolig kommentar i SvD idag. Det är Lena Erixon på Vägverket som kommenterar att byggandet av Förbifart Stockholm – trots begäran om kompletteringar från miljödepartementet – nog ändå ska kunna påbörjas redan år 2010.

– Men då ska allt gå på räls, säger Lena Erixon

Jag kunde inte sagt det bättre själv! Projektet går "som tåget".

Etiketter: bilism, Förbifart Stockholm, Stockholm, tåg

Nu är det bara fem veckor kvar på jobbet. Här är några saker jag tänker försöka hinna med under min pappaledighet:

• Lära mig Södermalms alla gator
• Gå på konsthallar, museer och gallerier
  
• Baka bröd
• Fotografera, både sonen och annat
• Städa ur garderober, skåp, vind och källare
• Äta lunch med en massa människor
• Resa till alla stationer i tunnelbanan (jag har bort här i snart 15 år men aldrig varit i Hässelby Strand till exempel)
• Göra en liten film om en vanlig dag i sonens liv vid den här tiden.
  

Jag inser att det är många föräldralediga som går i fällan att de planerar att göra så mycket under den tiden. Men då tror jag att de har andra projekt i tankarna: måla om i sovrummet, lägga nytt golv i vardagsrummet, skriva en barnbok osv. Jag hoppas att åtminstone de flesta av mina projekt är lite mindre och möjliga att göra tillsammans med grabben.

Är det någon som har andra förslag på vad jag kan ta mig för?

Etiketter: pappaledig, projekt, Stockholm

Varför gillar turisterna Stockholm? Nu på sommaren är stan full med lantisar. De går omkring med rosa Foppa-tofflar, med Musse Pigg-klistermärken på (jag såg en sådan på väg hem ikväll, jag lovar!), de bär gigantiska chokladkakor under armarna, lyckliga efter att ha vunnit på Gröna Lund, de vimsar omkring i tunnelbanan och stannar mitt framför näsan på en. Eftersom de har så mycket bagage och är otränade i hur man beter sig så är det lika besvärligt i tunnelbanan som vanligt, trots att det bara är hälften så mycket folk egentligen.

Fast en sak har jag märkt: på det tidiga (nåja) tåget ut till Kista, där vi stackars arbetare som inte har någon semester den här veckan samlas en stund innan vi börjar jobba, på det tåget är det ganska trevligt att vara just nu. Varför? Jo, Metro har ju semester och delar inte ut någon gratistabloid i tunnelbanan, så nu sitter folk och – håll i er nu – folk sitter och läser böcker, skönlitteratur! Tänk att det krävs så lite. Ta bort Metro bara, så plockar pendlarna fram böckerna igen. Jag som är gammal nog att minnas hur det var i tunnelbanan innan Metro blir lite nostalgisk. Kan inte Metro ta en riktigt lång semester i år?

Etiketter: lantisar, litteratur, semester, Stockholm, tunnelbanan

Jag anar ett samband.

För några dagar sedan mötte jag en person precis utanför vår port. Han betedde sig lite märkligt, han gick och stirrade ned i trottoaren och förde anteckningar. Men han smet inte in i vår port när jag gick ut, det såg jag.

Vi har hittat en körteknik som fungerar med barnvagnen. När man kommer till en regnränna, där vattnet från stupröret ska rinna ut och sedan ned till gatan, så trycker man handtaget lite nedåt när framhjulen passerar rännan. När sedan bakhjulen passerar gör man tvärtom, man lyfter lite lätt. På så sätt tar man sig enkelt fram på trottoarerna i Hornstull.

Sambandet? Jo, idag när jag kom hem så var alla rännor utbytta till en mycket flackare variant, sådana som man inte behöver tänka på när man kör över med en barnvagn. Det var naturligtvis det som mannen gjorde när han gick på vår trottoar, han inventerade behovet av nya rännor.

Varför har de bytt? Beror det på att det är babyboom i Stockholm? Eller har fler personer skaffat skateboard?

Etiketter: barnvagn, framkomlighet, Stockholm, trottoarer

Dagens DN skriver om planerna på att öppna ett ABBA-museum i Stockholm. Det är ett kommersiellt företag som står bakom planerna, och så långt allt väl. Men DN skriver också att Stockholms stad ska bygga om huset museet är tänkt att vara i till en kostnad av 200 miljoner. Det är mycket pengar, väldigt mycket pengar. Jag hoppas ombyggnaden av huset inte är alltför anpassad till museet, för jag förutspår att ABBA - the museum blir tidernas fiasko.

Vad tror ni? Entrén ska kosta 245 kronor. Vad får man för det? Tja, det är svårt att veta på förhand, men enligt DN:s grafik ska man kunna spela in en Abbalåt i Polarstudion, det ska finnas interaktiva områden och ställen där man kan dansa, titta på scenkläder, göra en egen video och så tillfälliga utställningar till det. Men hallå, det är 2007! Singstar och Guitar Hero är redan en del av folkhemmet, och då kan folk välja vilka låtar de vill, de är inte tvugna att välja ABBA. 245 kronor är ganska mycket. Folk är ju inte beredda att betala 150 kronor för en CD längre.

Museet kommer tydligen att gå runt enligt beräkningarna om de får en halv miljon besökare om året. Gröna Lund har omkring en miljon besökare om året. Moderna museet hade ungefär 600 000 besökare -- när det var fri entré. En halv miljon personer som betalar 245 kronor för att sjunga med i ABBA-låtar år 2009: tillåt mig tvivla.

Etiketter: ABBA, fiasko, Stockholm

Kl. 23.00, Stockholms Tennishall: En match mellan mig och Peter slutar 5-4. Jämnt.
Kl. 23.41, Fridhemsplan: En kvinna i femtioårsåldern är berusad och sitter på marken. Två väktare sitter på huk och pratar med henne.
Kl. 23.49, Långholmsgatan: En man och en kvinna möts på refugen och förenas i en lång kyss.
Kl. 23.50, Långholmsgatan: En städbil kör i riktning mot trafiken och sopar gatan ren.
Kl. 23.51, Heleneborgsgatan: En man i femtioårsåldern sitter på trottoaren och lagar en cykel som står vänd uppochned.

Klart man vill bo i stan, här händer det saker!

Etiketter: Stockholm

DN skriver idag att det inte blir någon bilfri dag i Stockholm den 22 september. Med andra ord, dagen kommer att vara precis som alla andra dagar. Själva uttrycket "bilfri dag" är dessutom en enorm överdrift: tidigare år har det varit någon enstaka gata som varit avstängd.

Varför detta njugga intresse? Har vi inga visioner längre? Bilarna är här för att stanna, de står för resten i bilkö varenda dag... Vi tror att vi är miljömedvetna här i Sverige, men vi är i själva verket bara självgoda. Varför älskar vi bilar så mycket? Beror det på Volvo och Saab? I de flesta andra länder vågar man åtminstone diskutera det hela, eller stänga av en hel stad eller stadsdel från bilar tillfälligt. Jag minns fortfarande hur trevligt det var i Rom när de stängde av staden för biltrafik. Bussar, taxibilar och ambulanser och sådant fick köra, men inte vanliga privatbilister. Varför tog man till så drastiska åtgärder? Jo, partikelhalterna var alltför höga enligt de av EU tillåtna riktvärdena. Men i Stockholm har vi högre värden dag efter dag på vårvintern, men att stänga av ens hemska Hornsgatan är otänkbart. Bilarna skulle bara köra någon annanstans, minns jag att man sade då.

Privatbilism borde i princip förbjudas. Och jag är beredd att diskutera det fega "i princip"...

Etiketter: bilar, bilism, Saab, Stockholm, Volvo

Det är semester i Stockholm. På fyrans buss har hälften av passagerarna åkband från Gröna Lund runt handleden och den andra hälften har en karta över Stockholm i knät. Solen skiner och jag sitter hemma och jobbar. Varför åka ut till Kista när det ändå är nästan helt tomt på kontoret? Så kul är det inte att resa dit.

Nackdelen med att jobba hemma är att min morgonespresso går förlorad. Kanske ska jag gå upp till tunnelbanan och ta en espresso i morgon bitti och sedan gå hem igen? Det skulle kännas lite märkligt, men varför inte?

Även bagaren på Vurma har semester. Bullarna ser inte ut som de ska se ut: kardemummabullarna är höga och ser torra ut, och bakas i en pappform. Den riktiga bullarna ska vara tunna, saftiga och sakna papper. Ja, jag är en ärkekonservativ gammal gubbe som aldrig vill att bullarna på Vurma förändras!

Etiketter: gubbe, konservativ, semester, Stockholm, Vurma

Det känns lite grann som om jag sitter i en stor bubbla här på den engelska landsbygden. Vi på kursen håller på med olika projekt, vi löser pussel och bygger pyramider under stress, och runt omkring oss pågår livet som vanligt för alla andra människor. Märkligt.

Jag fick just ett mycket spännande mms med en bild från Lovisa. Hon är minsann ute och roar sig i Stockholm, tydligen är det fint väder där borta. På bilden sitter hon på pontonen vid Mälarpaviljongen och dricker en, vänta jag måste kolla, jo, hon dricker en orange drink som ser god ut (fast kanske lite svag). Mycket is är det i den också ser jag. Solen skiner och det måste vara riktigt varmt för annars hade hon haft mer kläder på sig än bara kortärmat. Något att jämföra med regnrusket här...

Just nu längtar jag hem!

Etiketter: England, foto, hemlängtan, Mälarpaviljongen, Stockholm

Tillbaka i stan! Jag har varit på mitt livs största midsommarfest, men det ska jag försöka sammanfatta lite senare, och illustrera med någon bild. Nu nöjer jag mig med att konstatera att vädret på Västkusten inte överraskade: det blir alltid intensivt regn när jag är där. Solen sken dock när tåget åter rullade in i huvudstaden, 40 minuter försenade på grund av ett tekniskt fel.

Etiketter: midsommar, regn, Stockholm, västkusten

På mitt köksbord ligger ett erbjudande om att få prova SvD gratis under en månad. Jag gillar att läsa dagstidningar, så jag kommer nog att tacka ja. Men idag plockade jag på mig ett gratis nummer av SvD som stod i ett tidningsställ på jobbet, och nu känner jag mig inte längre lika säker.

Det är så dåliga nyheter i Svenska Dagbladet. På sidan 8 idag är rubriken "Hjärtsjukvården i Solna kan säljas". Jag minns när Fredrik Reinfeldt i en tevesänd valdebatt med Göran Persson lovade att akutsjukvård inte skulle säljas ut. Redan har stopplagen rivits upp och artikeln är full av exempel på sjukvård som kan privatiseras, bland annat akutsjukhuset i Södertälje. Så mycket var borgarnas löften alltså värda.

Jag är inte principellt emot all form av vård i privat regi. Det kan vara bra som komplement till vård driven i offentlig regi i vissa verksamheter, med mindre specialiserad vård. Men när hela geografiska områden drivs helt i privat regi blir jag orolig, och när den högspecialiserade vården på universitetssjukhusen berörs är det hög tid att göra halt. Risken med att sälja ut den här formen av verksamhet består bland annat i att kompetensen inom landstinget går förlorad. Om några år är det omöjligt för landstinget att ta över verksamheten igen och då är man i praktiken i händerna på ett privat företag som har monopol. Hellre att landstinget har ett monopol som vi kan påverka genom röstsedeln och med offentlig insyn, än ett vinstdrivande privat monopol.

På sidan 12 finns nästa oroande rubrik: "Flytande hotell väntas få klartecken" (uppdaterad version här). Det handlar om det flytande kallbadhuset som planeras på Riddarfjärden. Lustigt nog har jag svängt 180 grader på nolltid i denna frågan! Nyss var jag en anhängare som tyckte alla invändningar var trångsynta och mossiga. Nu inser jag hur stort badhuset/hotellet kommer att bli och hur mycket det kommer att skymma sikten över Riddarfjärden. I praktiken bildas en inre vattenspegel mellan Rålambshovsparken, Västerbron, Långholmen och Strandparken längs Norr Mälarstrand. När jag ligger och flyter på rygg en sommarnatt på mitt badställe kommer jag inte längre att se Slussen eller Gamla Stan. Nä, jag tycker det vore fel att bygga detta. Det är för stort och för högt, eller borde ligga någon annanstans. Är detta bara en NIMBY-åsikt? Not in my backyard!

I Näringslivsdelen hittar jag en annan trist rubrik på sidan 5: "Köpcentrumtätast i Europa". Tydligen har Sverige mest köpcentrum per person i hela Europa. Utvecklingen går mot fler köpcentrum. I mina öron betyder det fler bilar, mer fetma, större koncentration till stora kedjor, mindre levande stadscentrum, tristare arkitektur och sämre miljö.

Suck vad gnällig jag var i dag... Då har jag ändå inte nämnt något om utvecklingen i Gaza eller om bomberna i Irak.

Fast å andra sidan: jag gillar att en tidning oroar. Riktigt oroande är det att SvD kanske menade att de tre artiklar jag nämnt var positiva tecken i tiden.

Etiketter: bilism, kallbadhuset, Karolinska, köpcentrum, landstinget, politik, Riddarfjärden, sjukvård, Stockholm, SvD

Nu när turisterna snart kommer till stan har SL bestämt sig för att vara maximalt elaka mot dem. Till att börja med så drar de ner på trafiken. Turisterna har ju inte SL:s tunnelbana hemma, så de kan ju inte jämföra med något. Inget nytt i det, så har det varit alla år när SL börjar med sommartidtabell.

Det andra draget är lite listigare. De har i smyg monterat ned alla Stockholmskartor som tidigare satt uppsatta på tunnelbaneperronger och på busshållplatser. Istället har de satt upp länskartor, så att man kan se var Grisslehamn ligger, eller Nykvarns kommun. Stockholms kommun är inte utsatt och inte Solna eller Sundbybergs kommun heller. Och framför allt: den är inte till någon som helst hjälp ifall du vill hitta till en viss gata på Söder, eller vill veta var Hötorget ligger.

Där har du förklaringen till varför turisterna står i rulltrappan: de vet ändå inte vart de ska ta vägen.

Etiketter: karta, SL, Stockholm, turister

En kväll som denna funderar jag på att börja röka eller skaffa en hund. Jag var med jobbet och åt middag på en restaurang vid Kungsträdgården och vi blev vansinnigt mätta och varma. Klockan slog halv elva och vi bröt upp. Det var fortfarande varmt ute och jag valde att promenera hem i den ljusa junikvällen.

Det borde jag göra mycket oftare! Finns det något bättre än att vandra genom Stockholm en sommarnatt? Allra bäst är det när vädret är fint och det är lugnt och stilla -- en vardag. Det känns som om man får en särskild kontakt med alla andra som också är ute just då. En hel del av de som är ute tycks stå och röka i en port, eller vandra från träd till träd med en hund. Kanske kan jag istället ta med mig kameran och ett stativ för att få ett legitimt skäl att vandra omkring genom stan på måfå?

När jag kom hem till min port blev jag sugen på att bada. Ett kvällsdopp i Riddarfjärden är oslagbart, men det är nog fortfarande lite för kallt.

Etiketter: bada, hund, rökning, Stockholm, vandra

Nu är det ganska mycket som händer på en enda gång. Snart reser vi till västkusten för ett bröllop, nästa vecka ska jag hålla ett nytt föredrag på italienskan, det är två födelsedagar att fira och fixa presenter till och så ovanpå det så tänker vi gå vidare med budgivningen på två lägenheter. Ja just det, jag ska träffa en mäklare för att sälja min nuvarande lägenhet också, och så har jag tenta i italienska nästa vecka.

Just nu har vi iallafall lagt det högsta budet på en fin lägenhet på Kungsholmen. Trots det är jag ganska skeptisk till att vi får köpa den till det priset, säljaren vill nog ha mer. Men det tycks bara vara en annan intressent som lägger bud. VIP-visningar är en märklig uppfinning...

Det hade varit roligare att köpa bostadsrätt om det inte publicerades en mängd artiklar just nu om hur enormt mycket priserna stigit den senaste tiden. 22% sedan borgarna bestämde sig för att avskaffa fastighetsskatten. Så gör man det svårare att komma in på bostadsmarknaden i Stockholm, bara de som kan plocka ut en vinst från sin förra bostadsrätt kan delta i spelet...

Etiketter: bostadsrätt, maj, politik, Stockholm

DN har skrivit en del om den dåliga luften i innerstaden de senaste dagarna. Det är en viktig fråga som fått förvånansvärt lite uppmärksamhet tidigare i Stockholm. När jag bodde i Rom på våren för tre år sedan fick deras dåliga luftkvalitet mycket uppmärksamhet. De försökte motverkade det genom att införa restriktioner för bilarna: vissa dagar fick endast bilar med udda nummer på registreringsskylten köra i stan, andra dagar var det bilar med jämna nummer som släpptes fram. Några dagar (söndagar visserligen) stängde man av staden helt för biltrafik.

När jag kom hem från Rom berättade jag för alla hur dålig luft de hade där på grund av bilarna, så dålig att t.o.m. italienarna förmådde ta till ganska drastiska åtgärder. Men döm om min förvåning när jag fick lära mig att Stockholms luft är sämre än Roms! Här är diskussionerna väldigt försiktiga. Miljöpartiet kan tänkta sig en månadsavgift på dubbdäck, och de är väl de mest radikala av alla partier. Att begränsa bilismen tycks omöjligt här i Sverige.

Trots den dåliga luften vill jag bo i stan. Staden är nämligen inte en hemvist för bilar, den är ursprungligen byggd för människor. Sedan årtusenden har människor valt att bosätta sig nära varandra för att det var bekvämt (och trevligt får man förmoda). Bilen behövs inte i Stockholm. Ute på landsbygden (inklusive en del förorter) är det svårare att vara utan bil. Närbutikerna har slagit igen och man måste ta bilen till en större butik som ligger långt bort.

Jag hoppas den uppmärksamhet som luftkvaliteten får nu kan leda till att bilismen vågar ifrågasättas mer även här i Sverige.

För mer information om Stockholms luft rekommenderar jag ett besök på SLB-Analys hemsida.

Etiketter: bilism, DN, politik, Rom, Stockholm

Min morgon började överraskande. Vi hade en webbkonferens på jobbet som började klockan 7 på morgonen svensk tid (kl. 22 i San Francisco och 11.30 i Indien -- det är svårt att få ett globalt team att vara på möten samtidigt!), så jag fick stiga upp lite tidigare än vanligt. Istället för att åka extremt tidigt till jobbet så valde jag att bara gå hem till mig från Lovisas lägenhet. Det tar 20 minuter att gå från henne hem till mig över Västerbron, och jag började gå kl. 06.20.

Det var en vacker morgon. Trots att vi precis bytt till sommartid var det redan ljust ute. Jag valde musik med omsorg när jag gick över Västerbron: det fick inte vara något larmigt, så jag valde bort The Horrors mot en stråkkvartett av Alban Berg. Det funkade inte så bra, biltrafiken var redan alltför intensiv och stråkarnas fina detaljer försvann i trafikbruset. Jag bytte till Bachs Goldbergvariationer, och det fungerade bättre.

När jag kommit så långt över Västerbron att jag passerat Långholmen tittade jag ut över Riddarfjärden in mot Gamla Stan. Till min förvåning brast jag ut i ett spontat utrop:

-- Nej! Det är inte sant!

Solen höll precis på att gå upp. Den var ett varmt rött klot som befann sig precis mitt i Gamla Stan. Det såg ut som om Globen hade flyttats till Stortorget. Färgerna på himlen var fantastisk: från blå via gult till rosa vid horisonten. Staden utgjorde en perfekt siluett med alla kyrktorn och husfasader. Och mitt ibland allt detta: den röda solen.

Men värst av allt: jag hade inte kameran med mig! Jag brukar ju alltid springa omkring med min kamera. Men inte just idag, när jag fick en sådan vacker syn framför mig. Därför var jag inte överraskad när jag senare såg en fotograf stå på Västerbron med sin kamera monterad på ett stativ. Där kunde han ta bild efter bild, och jag fick inte en endaste.

När jag gått en bit längre var låg solen inte längre mitt i Gamla Stan, utan den var bakom Stadshusets torn. Lustigt nog hade tornet nästan perfekt bredd för att lyckas dölja solen bakom sig: man såg endast två mycket svaga ljusglimtar på varje sida. Här gjorde jag en annan intressant observation: hur fort solen rörde sig. Normalt kan man ju inte titta rakt in i solen, den är för stark. Men så här dags på morgonen gick det bra. När jag försökte täcka solen perfekt bakom Stadshusets torn blev det uppenbart att det som var en perfekt täckning i ena sekunden inte var det i nästa. Solen rörde sig stadigt mot söder. Jag var tvungen att gå lite långsamt framåt för att hålla jämna steg med solen, kanske 20 centimeter i sekunden. (Men information om hur långt det var till Stadshuset skulle det säkert gå att räkna ut exakt hur fort).

Nä, det var en enastående upplevelse som jag tyvärr bara kan berätta om med ord. Imorgon lördag borde jag stiga upp kl. 6.00 och stå beredd på Västerbron ifall samma vy erbjuds då. Fast då med kameran med mig.

Etiketter: foto, solen, Stadshuset, Stockholm, Västerbron

Idag skedde så klart returfärden i rallyt Paris-Dakar, förlåt Stockholm-Oslo. Att köra bil är trist, men det blev lite roligare när jag kom tillräckligt nära svenska gränsen för att kunna ta in P1 igen. Nu har jag fått höra program som jag normalt aldrig hör: Mitt i musiken, Lantz i P1 (nytt program), och Klassikerrummet.

Annars hände ingenting. Jösses vad det är trist med bilar!

Etiketter: bilar, Oslo, P1, radio, sponsring, Stockholm

Idag borde jag naturligtvis haft en videokamera. Då hade jag gjort en roadmovie som illustrerar min färd från Stockholm till Oslo (efter ett tips från min kollega C.). Jag hyrde bil vid Centralen och åkte hem och lastade in några väskor och gav mig iväg. Det var längre än jag trodde.

Tack och lov för P1! Utan P1 hade jag inte stått ut idag. Där har jag lyssnat på allt möjligt: om svensk film, om hur det är att ha diagnosen borderline, om män och familjeprioriteringar, om sverigedemokraterna i Södertälje, om hur äldre togs om hand på sjutton- och artonhundratalet ... ja allt möjligt!

Väglaget var också sämre än jag trott. Från Karlstad till Oslo var det riktiga vintervägar. Det känns som att ha kört till landet ungefär. Jag startade vid halv tio ungefär och kom fram till Oslo vid halv sju. Nio timmar, minus ungefär en timmes lunch/kafébesök i Karlstad.

Nä, det var nog tur att jag inte hade någon videokamera idag, det skulle blivit en tråkig roadmovie!

Etiketter: bil, Oslo, roadmovie, Stockholm

L och jag var med om utrymningen av NK igår på eftermiddagen. Vi var redan på väg mot utgången när vi hörde en lugn röst i högtalarna: "På grund av rökutveckling måste vi tyvärr utrymma varuhuset. Vi ber er därför gå till närmaste utgång." Några lågor såg vi inte, men L hävdade att hon kände lite röklukt. Ingen panik, allt gick lugnt och fint tillväga. Utanför var gatan avstängd av polis och brandkår. I morse kunde vi läsa om det i både DN och SvD -- båda hade halvsidor om nyheten, trots att det alltså var så odramatiskt. Kanske hände inget annat i Stockholm igår?

Etiketter: DN, NK, nyheter, Stockholm, SvD