Fakta ur en undersåtes liv

Storstockholms lokaltrafik, SL, har som regel att en vuxen med barnvagn får resa kostnadsfritt på bussar. Eftersom jag alltid har en barnvagn med mig nu för tiden så har jag valt att inte köpa något månadskort. Ett dilemma dock: man reser inte gratis på tunnelbanan. Därför är jag hänvisad till bussarna, om jag inte vill betala för en enskild resa.

En effekt av detta är att min bild av Stockholms topologi ser lite annorlunda ut just nu. Från Hornstull är det enkelt att ta sig till Fridhemsplan (buss 4, 40 eller 77), men lite krångligt att ta sig till Slussen eftersom det inte finns någon direktbuss dit. Anledningen är så klart att tunnelbanan är det bästa alternativet, men för mig är ett alternativ att ta buss 4 till Skanstull och sedan byta till buss 3.

Ska jag resa till Hötorget reser jag först till Fridhemsplan (buss 4, 40 eller 77) och byter där till buss 1. Men vissa delar av staden har varit ganska svåra att nå eftersom många bussbyten krävs.

Idag förenklades mina resor något. Jag skulle till Nationalmuseum och passade på att lära mig buss 43 och buss 55. Om jag tar buss 66 österut på Söder så kan jag byta på Timmermansgatan till buss 43 eller buss 55 om jag vill resa till Slussen eller vidare på Skeppsbron, till Karl XII:s torg eller vidare mot Östermalm. Perfekt! Det får bli dagens tips: ta buss 43 eller 55!

Etiketter: barnvagn, pappaledig, SL

Eftersom det är den sista kvällen vågar jag peka ut min favoritgrej i Hongkong, eller iallafall en favoritgrej: att sitta på övervåningen i de smala spårvagnarna som går genom stan. Ljuset på gatorna är fantastiskt, det fläktar skönt och det kostar 2 spänn. Rekommenderas!



För någon dag sedan passerade jag en indisk restaurang som jag lade på minnet. Nu ikväll passade jag på att åka dit för att äta middag. Den låg på första våningen och hissen ledde direkt in i lokalen. Jag frågade om de hade ett bord för bara mig och han såg sig bekymrat omkring i lokalen. Det var fullt, men han kunde plocka fram ett bord sade han, och så fick det bli. De övriga gästerna var till 50% västerlänningar i övre medelåldern och till 50% unga hongkongtjejer, de senare samlade kring två långa bord i mitten. Mitt bord kom att placeras så att jag satt nästan vid kanten av deras bord och jag kunde ha god uppsikt över vad de gjorde. Vad gjorde de då? De fotograferade! Jösses vad de fotograferade! De fotograferade gruppbilder, de poserade framför varandras kameror, de blandade in kyparna i bilderna... Jag trodde de skulle lugna ner sig, men tji fick jag. Jag hann beställa, äta min förrätt (goda samosa), dricka en öl, äta min huvudrätt och avsluta en andra öl, och de höll fortfarande på att fotografera varandra i olika kombinationer. Eftersom kyparen fick stå och fotografera snarare än servera mat så passade jag på att langa fram min kamera också till honom. Tydligen tränade tjejerna Bollywood-dans tillsammans, och senare klädde de ut sig och dansade, till personalens skräckblandade förtjusning...


Annars tycker jag bara det varit för många människor idag. Jag var i Kowloon igen, d.v.s. andra sidan hamnen, och hela området är lika fullpackat som jag minns att Vattenfestivalen var. Fast här är det en vanlig dag. Inte undra på att man inte ser några barnvagnar. Jag tror att jag har sett tre eller fyra stycken på hela tiden. Föräldrarna bär på barnen istället, annars kommer man inte fram.

Etiketter: barnvagn, Bollywood, fåglar, människor

Jag anar ett samband.

För några dagar sedan mötte jag en person precis utanför vår port. Han betedde sig lite märkligt, han gick och stirrade ned i trottoaren och förde anteckningar. Men han smet inte in i vår port när jag gick ut, det såg jag.

Vi har hittat en körteknik som fungerar med barnvagnen. När man kommer till en regnränna, där vattnet från stupröret ska rinna ut och sedan ned till gatan, så trycker man handtaget lite nedåt när framhjulen passerar rännan. När sedan bakhjulen passerar gör man tvärtom, man lyfter lite lätt. På så sätt tar man sig enkelt fram på trottoarerna i Hornstull.

Sambandet? Jo, idag när jag kom hem så var alla rännor utbytta till en mycket flackare variant, sådana som man inte behöver tänka på när man kör över med en barnvagn. Det var naturligtvis det som mannen gjorde när han gick på vår trottoar, han inventerade behovet av nya rännor.

Varför har de bytt? Beror det på att det är babyboom i Stockholm? Eller har fler personer skaffat skateboard?

Etiketter: barnvagn, framkomlighet, Stockholm, trottoarer

Under helgen har jag utforskat några av Stockholms gallerior: Fältöversten, Sturegallerian och Skrapan. Bakgrunden är att jag har tagit om hand om sonen så att L har fått lite andrum och kunnat göra sådant som är svårt annars, som att handla kläder. När jag har hand om honom kan jag inte trösta honom genom att amma och bäst är därför om han kan sova under hela tiden. Generalknepet då tycks vara att promenera med honom i barnvagnen, då sover han gott.

När jag har gått omkring där längs gatorna och i parkerna har jag till slut tänkt att jag kanske skulle kunna göra någon nyttigt under tiden. Varför inte göra lite inköp som ändå måste göras? Då har galleriorna varit bekväma: inga trappsteg, trösklar eller dörrar för att komma in i butiken är en fördel som jag inte sett tidigare. Vädret var fint i helgen, annars är så klart taket bra att ha om det regnar eller snöar. Inomhus är det också lagom varmt. Till nackdelarna får föras att butiksutbudet är trist, och allra tristast är det i Fältöversten där ingen butik överraskar. I Sturegallerian finns Hedengrens och bra kaféer och restauranger, i Skrapan finns lite udda butiker, till exempel en skateboardbutik och en renodlad t-shirtbutiker, men inget som egentligen tilltalar mig. Akademibokhandeln i Skrapan visade sig dock ha ett litet men naggande gott utbud av dvd-filmer. Rekommenderas!

Annars tycker jag att C. har det bästa receptet för hela galleriaproblemet. Glasa in hela innerstan!

Etiketter: barnvagn, galleria, shopping

Konstigt nog var det ingen som stoppade mig på gatan och frågade vad jag höll på med. Ingen tittade konstigt på mig, ingen stannade och glodde. Jag var beredd på konstiga reaktionen, men de uteblev alltså. Istället kunde jag i lugn och ro fortsätta att rulla hem barnvagnen vi beställt.

6-8 veckors leveranstid sade butiken att det var på vår vagn, men det tog bara två veckor. Vi valde en äppelgrön färg och det kändes piggt. Den allra största utmaningen och spänningsmomentet kom när jag kom hem till trapphuset: skulle vagnen gå in i hissen? Vi valde en ganska liten vagn eftersom den hade en teoretisk chans att få plats i vår hiss. Ja! Den gick in, utan problem till och med.

Vilken modell det var? En Teutonia Fun.

Etiketter: barnvagn, hiss, äppelgrön