Fakta ur en undersåtes liv

Eftersom det är den sista kvällen vågar jag peka ut min favoritgrej i Hongkong, eller iallafall en favoritgrej: att sitta på övervåningen i de smala spårvagnarna som går genom stan. Ljuset på gatorna är fantastiskt, det fläktar skönt och det kostar 2 spänn. Rekommenderas!



För någon dag sedan passerade jag en indisk restaurang som jag lade på minnet. Nu ikväll passade jag på att åka dit för att äta middag. Den låg på första våningen och hissen ledde direkt in i lokalen. Jag frågade om de hade ett bord för bara mig och han såg sig bekymrat omkring i lokalen. Det var fullt, men han kunde plocka fram ett bord sade han, och så fick det bli. De övriga gästerna var till 50% västerlänningar i övre medelåldern och till 50% unga hongkongtjejer, de senare samlade kring två långa bord i mitten. Mitt bord kom att placeras så att jag satt nästan vid kanten av deras bord och jag kunde ha god uppsikt över vad de gjorde. Vad gjorde de då? De fotograferade! Jösses vad de fotograferade! De fotograferade gruppbilder, de poserade framför varandras kameror, de blandade in kyparna i bilderna... Jag trodde de skulle lugna ner sig, men tji fick jag. Jag hann beställa, äta min förrätt (goda samosa), dricka en öl, äta min huvudrätt och avsluta en andra öl, och de höll fortfarande på att fotografera varandra i olika kombinationer. Eftersom kyparen fick stå och fotografera snarare än servera mat så passade jag på att langa fram min kamera också till honom. Tydligen tränade tjejerna Bollywood-dans tillsammans, och senare klädde de ut sig och dansade, till personalens skräckblandade förtjusning...


Annars tycker jag bara det varit för många människor idag. Jag var i Kowloon igen, d.v.s. andra sidan hamnen, och hela området är lika fullpackat som jag minns att Vattenfestivalen var. Fast här är det en vanlig dag. Inte undra på att man inte ser några barnvagnar. Jag tror att jag har sett tre eller fyra stycken på hela tiden. Föräldrarna bär på barnen istället, annars kommer man inte fram.

Etiketter: barnvagn, Bollywood, fåglar, människor

Det är fågelskådningens dag idag. Vad har jag kryssat för fåglar? Jo, jag har sett tofsvipa, grå häger och snatterand. Inte så tokigt! Och så såg jag en riktig fågelskådare också, med en tubkikare monterad på ett stativ.

Etiketter: fågelskådning, fåglar

15 minuter innan de stängde på Akademibokhandeln i City slank jag in genom dörrarna. Det är bokrea och jag har inte handlat på natten, som annars varit tradition de senaste åren. Men helt kunde jag alltså inte hålla mig borta idag.

En av de tämligen få böcker jag köpte idag heter Mellan vingspetsarna. Det är en fotobok av fotografen Brutus Östling och den visar bilder på en mängd olika fåglar. Jag tänkte att den kunde komma till nytta de här dagarna.

Inatt vaknade nämligen jag och L och talade om fåglarna i trädet utanför vårt fönster. Det lät som om det var fullt av storkar, eller möjligen kråkor. Det måste vara ett tecken! Och om mindre än en månad infaller tranedagen, en småländsk tradition som jag kommer att vara noga med att föra vidare till nästa generation: om man sätter upp en strumpa vid sängen natten till den 25 mars kan tranan komma förbi och lämna små presenter eller godis.

Etiketter: bokrea, böcker, fågelskådning, fåglar, Tranedagen

Jag har en bugg på min MacBook-skärm. Ja, jag menar det rent bokstavligt: det springer omkring en bladlus på skärmen just nu. Solen skiner och jag sitter på Muffin Bakery, ett kafé som jag annars inte är så väldigt förtjust i, men just nu är här härligt. Den stora uteserveringen har nu konstgräs istället för riktigt gräs, och det är nog det ända som håller med tanke på slitaget.

Här finns ett mycket unik djurliv. Förutom bladslös som upptar energi direkt från MacBook-skärmar så finns här gråsparvar och duvor som lever helt på muffins. De lämnar aldrig den 15*15 meter stora uteserveringen, här lever de hela sina liv. Parningen sker helt oblygt inför våra blickar. Efter några generationer har de nu hunnit bli så orädda för kafégäster att de äter direkt från faten även om det sitter människor kring bordet. Om ytterligare några generationer kommer de att plocka muffinsrester direkt från tänderna på oss som sitter här, likt putsarfiskar i haven och sådana där fåglar som finns på savannen. Kaféet slipper köpa tandpetare.

Andra liv man kan se här, men som inte är endemiska, är småhundar och barnvagnsbäbisar. Båda dessa arter är små däggdjur som vårdas ömt av kvinnor i trettioårsåldern. Den ena hålls kopplad, den andra hålls instängda i små burar på hjul. Störst av alla djur på uteserveringen är de så kallade gästerna. De lever av caffé latte och muffins och är annars speciella på det viset att de är kallblodiga. På uteserveringen värmer de dock upp sitt blod till farligt höga nivåer i det starka solljuset.

Nä, varför ska man lämna stan om man är intresserad av djur och natur? Det har jag aldrig förstått.

Etiketter: barn, biotop, bladlöss, café, endemism, fåglar, hundar, kaffe, Kungsholmen, sol, sommar, zoologi