2007-06-11
Zoologisk betraktelse från en muffinsbiotop
Jag har en bugg på min MacBook-skärm. Ja, jag menar det rent bokstavligt: det springer omkring en bladlus på skärmen just nu. Solen skiner och jag sitter på Muffin Bakery, ett kafé som jag annars inte är så väldigt förtjust i, men just nu är här härligt. Den stora uteserveringen har nu konstgräs istället för riktigt gräs, och det är nog det ända som håller med tanke på slitaget.
Här finns ett mycket unik djurliv. Förutom bladslös som upptar energi direkt från MacBook-skärmar så finns här gråsparvar och duvor som lever helt på muffins. De lämnar aldrig den 15*15 meter stora uteserveringen, här lever de hela sina liv. Parningen sker helt oblygt inför våra blickar. Efter några generationer har de nu hunnit bli så orädda för kafégäster att de äter direkt från faten även om det sitter människor kring bordet. Om ytterligare några generationer kommer de att plocka muffinsrester direkt från tänderna på oss som sitter här, likt putsarfiskar i haven och sådana där fåglar som finns på savannen. Kaféet slipper köpa tandpetare.
Andra liv man kan se här, men som inte är endemiska, är småhundar och barnvagnsbäbisar. Båda dessa arter är små däggdjur som vårdas ömt av kvinnor i trettioårsåldern. Den ena hålls kopplad, den andra hålls instängda i små burar på hjul. Störst av alla djur på uteserveringen är de så kallade gästerna. De lever av caffé latte och muffins och är annars speciella på det viset att de är kallblodiga. På uteserveringen värmer de dock upp sitt blod till farligt höga nivåer i det starka solljuset.
Nä, varför ska man lämna stan om man är intresserad av djur och natur? Det har jag aldrig förstått.
Här finns ett mycket unik djurliv. Förutom bladslös som upptar energi direkt från MacBook-skärmar så finns här gråsparvar och duvor som lever helt på muffins. De lämnar aldrig den 15*15 meter stora uteserveringen, här lever de hela sina liv. Parningen sker helt oblygt inför våra blickar. Efter några generationer har de nu hunnit bli så orädda för kafégäster att de äter direkt från faten även om det sitter människor kring bordet. Om ytterligare några generationer kommer de att plocka muffinsrester direkt från tänderna på oss som sitter här, likt putsarfiskar i haven och sådana där fåglar som finns på savannen. Kaféet slipper köpa tandpetare.
Andra liv man kan se här, men som inte är endemiska, är småhundar och barnvagnsbäbisar. Båda dessa arter är små däggdjur som vårdas ömt av kvinnor i trettioårsåldern. Den ena hålls kopplad, den andra hålls instängda i små burar på hjul. Störst av alla djur på uteserveringen är de så kallade gästerna. De lever av caffé latte och muffins och är annars speciella på det viset att de är kallblodiga. På uteserveringen värmer de dock upp sitt blod till farligt höga nivåer i det starka solljuset.
Nä, varför ska man lämna stan om man är intresserad av djur och natur? Det har jag aldrig förstått.
Etiketter: barn, biotop, bladlöss, café, endemism, fåglar, hundar, kaffe, Kungsholmen, sol, sommar, zoologi