2008-01-27
Trötta tankar dagen efter inflyttningsfesten
Nu har vi haft vår inflyttningsfest! Det kom många personer (mellan sextio och sjuttio) och här passar jag på att skriva ned lite minnesanteckningar över saker som kan vara bra att komma ihåg till nästa gång det ska ordnas en större fest:
Nu pågår efterarbetet. Jag ville fylla vår nya barnvagn med tomflaskor och gå till återvinningsstationen, men L. stoppade mig. Jag får visst ta det med pappkassar istället.
- När man beräknar hur många plastmuggar och/eller glas som går åt ska man inte helt mekaniskt räkna "sextio festdeltagare, sextio glas" -- folk tappar bort glasen, vill byta från vitt vin till rött, har sönder glas m.m. Fyra glas per person är kanske mer realistiskt. Sedan är det såklart trevligare om man har riktiga glas istället för plastglas som kan gå sönder lätt.
- Det går åt mycket toalettpapper. På den här festen tog ungefär fyra rullar slut, så vi hade kunnat köpa på oss ett ännu större lager.
- Se till att ha många vaser, och de ska vara riktigt lättåtkomliga. Det är inte så kul att springa omkring med famnen full med blommor bara för att man inte har något bra ställe att ställa blommorna. Det är dessutom att visa givaren tacksamhet.
- Se till att det finns ett generöst utbud av handdukar på toaletten. Det är ett stort tryck på toaletten och den mängd handdukarna som räcker i vanliga fall blir snabbt väldigt blöta om man inte satt in fler.
- Ordna så att alla vet att festen funkar genom en självbetjäningsprincip. På så sätt förstår folk att det finns mer is i frysen och kan fylla på ishinken när det behövs, som värd är det omöjligt att hinna se alla behov.
- Se till att eventuella marschaller inte sotar ned fasaden genom att ställa dem en bit ut från väggen.
Nu pågår efterarbetet. Jag ville fylla vår nya barnvagn med tomflaskor och gå till återvinningsstationen, men L. stoppade mig. Jag får visst ta det med pappkassar istället.
Etiketter: fest, inflyttningsfest, värd
2008-01-24
Trött och hungrig kollektivtrafiksresenär
Det går utmärkt att klara sig utan bil i Stockholms innerstad -- fast ibland blir det ganska tungt att bära. Vår inflyttningsfest närmar sig och vi förbereder oss för att göra soppa och köper hem dryck. Jag vet inte hur många gånger jag har varit och handlat på sistone och sedan gått ifrån butiken med precis så mycket som jag orkar bära i tunga pappkassar. Visst hade det varit skönt att lasta in dem i en bil och åka hem, men nu får jag bära dem till bussen och sedan promenera hem med dem. Nå, det är bra motition.
Idag var jag trött och hungrig när jag gick längs Drottningsholmsgatan med mina tunga kassar. Jag märker att jag i sådana situationer kan bli lite irriterad på mina medmänniskor. Naturligtvis är det helt utan anledning, det är bara jag själv som har det lite besvärligt just då, men det räcker med en sådan sak som att någon framför mig på trottoaren går lite för långsamt, eller att någon går lite för snabbt. En sådan naturlig sak blir ett litet bekymmer där man går och kryssar med sina kassar. Det kändes som en tung motgång när jag sedan kom fram till busshållplatsen och fick se att det var 10 minuter till nästa buss nummer 4. 10 minuter! I rusningstid! Ohållbart, hur kan Stockholm kalla sig en storstad? Så hade det aldrig varit och de gjort om stombussarna till spårvagnslinjer. Nå, det kändes som ytterligare en jobbig sak att jag skulle behöva stå där och vänta på fyran. När den kom efter tio minuter så var det dessutom en sådan där liten kort buss som inte rymmer några människor. Irriterande! Det skulle bli jättetrångt på bussen förstod jag, och alla skulle bli arga på mig på grund av minna skrymmande kassar.
Men då vände det. Jag kom plötsligt på att jag hade två små italienska skorpor i väskan, de skulle stilla min hunger tillfälligt. Och kom det inte en buss 77 bakom buss 4? En betydligt mindre populär buss, som till och med kunde erbjuda en sittplats! Ibland krävs det så lite för att bli på bättre humör. Det är en tröst när det är lite kämpligt på grund av några bagateller, att det inte krävs några större saker för att man ska bli på gott humör igen. Tyvärr tycks det omöjligt att komma ihåg det just då, när man går omkring där och irriterar sig på allt och inget.
Idag var jag trött och hungrig när jag gick längs Drottningsholmsgatan med mina tunga kassar. Jag märker att jag i sådana situationer kan bli lite irriterad på mina medmänniskor. Naturligtvis är det helt utan anledning, det är bara jag själv som har det lite besvärligt just då, men det räcker med en sådan sak som att någon framför mig på trottoaren går lite för långsamt, eller att någon går lite för snabbt. En sådan naturlig sak blir ett litet bekymmer där man går och kryssar med sina kassar. Det kändes som en tung motgång när jag sedan kom fram till busshållplatsen och fick se att det var 10 minuter till nästa buss nummer 4. 10 minuter! I rusningstid! Ohållbart, hur kan Stockholm kalla sig en storstad? Så hade det aldrig varit och de gjort om stombussarna till spårvagnslinjer. Nå, det kändes som ytterligare en jobbig sak att jag skulle behöva stå där och vänta på fyran. När den kom efter tio minuter så var det dessutom en sådan där liten kort buss som inte rymmer några människor. Irriterande! Det skulle bli jättetrångt på bussen förstod jag, och alla skulle bli arga på mig på grund av minna skrymmande kassar.
Men då vände det. Jag kom plötsligt på att jag hade två små italienska skorpor i väskan, de skulle stilla min hunger tillfälligt. Och kom det inte en buss 77 bakom buss 4? En betydligt mindre populär buss, som till och med kunde erbjuda en sittplats! Ibland krävs det så lite för att bli på bättre humör. Det är en tröst när det är lite kämpligt på grund av några bagateller, att det inte krävs några större saker för att man ska bli på gott humör igen. Tyvärr tycks det omöjligt att komma ihåg det just då, när man går omkring där och irriterar sig på allt och inget.
Etiketter: bilar, humör, inflyttningsfest, inköp, irritation
