2008-01-24
Trött och hungrig kollektivtrafiksresenär
Det går utmärkt att klara sig utan bil i Stockholms innerstad -- fast ibland blir det ganska tungt att bära. Vår inflyttningsfest närmar sig och vi förbereder oss för att göra soppa och köper hem dryck. Jag vet inte hur många gånger jag har varit och handlat på sistone och sedan gått ifrån butiken med precis så mycket som jag orkar bära i tunga pappkassar. Visst hade det varit skönt att lasta in dem i en bil och åka hem, men nu får jag bära dem till bussen och sedan promenera hem med dem. Nå, det är bra motition.
Idag var jag trött och hungrig när jag gick längs Drottningsholmsgatan med mina tunga kassar. Jag märker att jag i sådana situationer kan bli lite irriterad på mina medmänniskor. Naturligtvis är det helt utan anledning, det är bara jag själv som har det lite besvärligt just då, men det räcker med en sådan sak som att någon framför mig på trottoaren går lite för långsamt, eller att någon går lite för snabbt. En sådan naturlig sak blir ett litet bekymmer där man går och kryssar med sina kassar. Det kändes som en tung motgång när jag sedan kom fram till busshållplatsen och fick se att det var 10 minuter till nästa buss nummer 4. 10 minuter! I rusningstid! Ohållbart, hur kan Stockholm kalla sig en storstad? Så hade det aldrig varit och de gjort om stombussarna till spårvagnslinjer. Nå, det kändes som ytterligare en jobbig sak att jag skulle behöva stå där och vänta på fyran. När den kom efter tio minuter så var det dessutom en sådan där liten kort buss som inte rymmer några människor. Irriterande! Det skulle bli jättetrångt på bussen förstod jag, och alla skulle bli arga på mig på grund av minna skrymmande kassar.
Men då vände det. Jag kom plötsligt på att jag hade två små italienska skorpor i väskan, de skulle stilla min hunger tillfälligt. Och kom det inte en buss 77 bakom buss 4? En betydligt mindre populär buss, som till och med kunde erbjuda en sittplats! Ibland krävs det så lite för att bli på bättre humör. Det är en tröst när det är lite kämpligt på grund av några bagateller, att det inte krävs några större saker för att man ska bli på gott humör igen. Tyvärr tycks det omöjligt att komma ihåg det just då, när man går omkring där och irriterar sig på allt och inget.
Idag var jag trött och hungrig när jag gick längs Drottningsholmsgatan med mina tunga kassar. Jag märker att jag i sådana situationer kan bli lite irriterad på mina medmänniskor. Naturligtvis är det helt utan anledning, det är bara jag själv som har det lite besvärligt just då, men det räcker med en sådan sak som att någon framför mig på trottoaren går lite för långsamt, eller att någon går lite för snabbt. En sådan naturlig sak blir ett litet bekymmer där man går och kryssar med sina kassar. Det kändes som en tung motgång när jag sedan kom fram till busshållplatsen och fick se att det var 10 minuter till nästa buss nummer 4. 10 minuter! I rusningstid! Ohållbart, hur kan Stockholm kalla sig en storstad? Så hade det aldrig varit och de gjort om stombussarna till spårvagnslinjer. Nå, det kändes som ytterligare en jobbig sak att jag skulle behöva stå där och vänta på fyran. När den kom efter tio minuter så var det dessutom en sådan där liten kort buss som inte rymmer några människor. Irriterande! Det skulle bli jättetrångt på bussen förstod jag, och alla skulle bli arga på mig på grund av minna skrymmande kassar.
Men då vände det. Jag kom plötsligt på att jag hade två små italienska skorpor i väskan, de skulle stilla min hunger tillfälligt. Och kom det inte en buss 77 bakom buss 4? En betydligt mindre populär buss, som till och med kunde erbjuda en sittplats! Ibland krävs det så lite för att bli på bättre humör. Det är en tröst när det är lite kämpligt på grund av några bagateller, att det inte krävs några större saker för att man ska bli på gott humör igen. Tyvärr tycks det omöjligt att komma ihåg det just då, när man går omkring där och irriterar sig på allt och inget.
Etiketter: bilar, humör, inflyttningsfest, inköp, irritation
# posted by En undersåte @ 23:13 
