Fakta ur en undersåtes liv

Sedan vi skaffade den nya teven tittar jag paradoxalt nog mindre på teve. Visst, det finns många faktorer som spelar in, t.ex. årstiderna (mindre teve på sommaren, mer på vintern) och att jag blivit pappa och har mindre tid att spendera framför teven. Men en annan faktor är den elektroniska programguiden.

Inbyggd i teven finns alltså en s.k. EPG. Där kan jag se vilka program som går på kanalerna och jag vågar påstå att det är en av orsakerna till att jag ser mindre på teve. Innan jag började använda den så bläddrade jag omkring bland kanalerna för att hitta något intressant. Då fastnade man alltid på något program, av tusen olika skäl:

• Vem är den där personen? Känner inte jag igen honom?
• Är det här den där nya filmen eller?
• Vad talar de om? Vad handlar den här debatten om?
• Var är det här inspelat? Det ser ut som Italien.
• Det här programmet var trist, men det håller ju på att sluta, så nästa kanske är bättre.
  
• Oj, det här var fånigt... Tittar folk verkligen på sånt här?

Plötsligt hade jag hundra skäl att titta på teve. Nu ögnar jag snabbt igenom vilka program som pågår och vilka som kommer näst, och så bestämmer jag mig ofta för att inte se något alls.

Etiketter: skräp, tidsslöseri, TV

Det har blivit mörkt, trots att klockan inte är mer än nio på kvällen. Ett slags höstregn faller över mig när jag går hem från kaféet till min lägenhet. På kaféet har jag läst tidskiften The Believer, en artikel om den tredje vågens amerikanska Black Metal-band. Kan de tas på allvar, trots att de inte dödar varandra eller bränner ner kyrkor som den andra vågens nordiska musiker gjorde?

Jag stannar upp på min väg hemåt och tittar in genom fönstret till en lägenhet: en gigantisk datorbild är projicerad på väggen i ett av rummen. Bilden mäter kanske två gånger tre meter. Från min barndom minns jag plötsligt en film på teve, jag tror det var en filmatisering av en Ray Bradbury-novell, som var otäck på riktigt. Den handlade om två barn som övertalade sina föräldrar att installera ett teverum, där alla väggarna skulle vara täckta av rörliga bilder. Barnen spenderade sedan all sin tid där och allra mest tyckte de om att titta på djuren på savannen. Plötsligt hör föräldrarna rytandet av ett lejon och skrik inifrån rummet, men det enda som finns kvar när de kommer in och stänger av teven är en hög med blodiga barnkläder...

Etiketter: black metal, film, kafé, science fiction, TV

Nu har jag åkt dit igen. En förkylning tar mina krafter och jag orkar inte ta mig för så mycket. Det enda jag lyckats åstadkomma under två dagar är att sortera återstoden av bokhyllan (i bokstavsordning efter författarens efternamn, trots de förslag jag fått om att sortera i färgordning istället).

Det är vid sådana här tillfällen som man besviket konstaterar att det inte finns något att titta på teve — det hjälper inte heller att man har en ny och platt teve. Men man väljer det minst dåliga. Igår kunde man till exempel titta på Simpsons kl. 16—18 och sedan 19—20. Det blir tre timmar med Simpsons det, kanske lite mer än man orkar.

När jag tittade i radiotablån i morse, vilket jag sällan gör särskilt noga, kunde jag dock hitta en del intressanta program. Det var musik av György Ligeti ikväll kl. 19.15 (P2) och en direktsänd opera från Wien kl. 20-24 (också P2). Vidare sänds en intressant dokumentär om de intressanta och provocerande personerna i KLF (P1 kl. 14.03), men den har jag hört tidigare, och sedan kl. 23.07 sänds Musikmagasinet: Schüldt i P1 (P1 såklart). Många intressanta program som jag skulle vilja lyssna på, men det blir inte riktigt av. Varför?

En delförklaring är nog hur vi har möblerat här i vår lägenhet. Radio lyssnar man bäst på i vardagsrummet — men där finns också soffan och teven. Det är i soffan man sitter bekvämt och läser och teven flyttar man inte heller så lätt på. Alltså får man välja: radio, teve eller läsa. Detta kan vi nog lösa genom att skaffa en liten läs- och musikhörna i något annat rum.

En annan förklaring är att jag normalt inte är så planerande, eller iallafall att jag inte planerar mitt liv efter teve- eller radiotablån. Och jag vill inte sitta och vaska igenom mängder av tablåer för att hitta godbitarna. Här tror jag det finns mycket som kan bli bättre. En sak är att man vill kunna lyssna eller se programmet när som helst, istället för vid just den tid tablåläggarna har bestämt att programmet ska sändas. En annan sak är att kunna vaska fram de intressanta programmen ur de långa tablåerna. Jag vill kunna filtrera dem enligt mina preferenser. Det vore perfekt att kunna få en sammanslagen lista med både radio och teve, för just de kanaler jag har tillgång till, och listade enligt flera olika alternativ. En lista skulle kunna visa vad jag troligen skulle tycka bäst om just nu. En annan lista skulle kunna visa de bästa programmen för mig idag. "Om du bara ska välja ett program idag så rekommenderar jag X".

Ja, det är kanske inte helt lätt att få till, men jag har sett alldeles för få försök.

Etiketter: program, radio, sjuk, TV

Svårt. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar vår nya teve eller om jag skäms för den. 40 tum såg inte så stort ut i butiken, men hemma i vår lägenhet -- som ändå är ganska stor -- känns den gigantisk. Det ser lite vulgärt ut helt enkelt. Alla som kommer hit måste tro att vi tittar på teve jämt och att vi lägger alla våra besparingar på att ha det allra hetaste inom tevetekniken. Jag längtar tills den fått lite patina och känns lite omodern!

Peter vann kvällens tennismatch med 7-5.

Update: Vulgär, vad menade jag med det? Jag vill hävda att platta teveapparater har blivit en symbol för vår tids utsvävande konsumtion. Och nu är det helt tydligt så att jag är en av syndarna.

Etiketter: tennis, TV

Nu när Idol tog slut på TV4 så fick jag lov att byta kanal på teven till Champions League-matchen mellan Fenerbahce-Inter. En känd svensk superanfallare är i bild och jag frågar L. om hon känner igen honom.
-- Ja, visst! svarar hon. Jag tror till och med jag vet vad han heter.
-- Jaså, svarar jag förvånat. Vad heter han då?
L sitter tyst en stund och tittar på anfallaren och säger sedan:
-- Alfredo!
-- Nja, det var inte riktigt rätt...
-- Torres?
-- Nej, tyvärr. Han heter Zlatan.
-- Jaha. Jag trodde det var han i Roma du brukar prata om, vad är det han heter?
-- Totti?
-- Ja just det, Totti!

Etiketter: fotboll, könsstereotyper, TV

Tillbaka i Sverige, tillbaka i hösten. Men det är inte så tokigt alls, det är riktigt skönt att vara hemma faktiskt. L. mår lite bättre nu (hoppas det håller i sig) och vi har gått på bio: This is England visade sig vara en riktigt bra film. Helst ville vi gå på Sturebiografen, men det visade sig att alla biljetter redan var sålda. Det som överraskade mig var att när jag klickade på länken för att köpa biljetter kom jag till SF:s biljettförsäljning. Först tänkte jag att det blivit något fel, eller att Sture samarbetade med SF om biljetter, men sedan insåg jag att Triangelfilm ju gått i konkurs och att de tidigare var ägare till Sture... Äger SF Biografen Sture nu? Ja, det verkar inte bättre. Kul att biografen åtminstone inte lades ner, men trist att en av Stockholms allra bästa biografer faller i SF:s klor... Finns det bara Zita kvar nu? Zita och salongen ute på Filmhuset? Visst, det finns andra mindre aktörer, men Kvartersbiografen till exempel visar ju knappast något annat än bra stora filmer som gick på SF nyligen.

Nä, man kanske måste köpa sig en stor LCD-teve med FullHD, en PlayStation3 med blueray-spelare och köpa sina filmer själv i framtiden...

Etiketter: bio, film, SF, Sture, TV, Zita

Nyligen hörde C. av sig från San Francisco för att meddela att MODO hade vunnit SM-guld i ishockey. Jag kunde riktigt höra segervrålet i mitt chattprogram! Själv följer jag inte ishockey och visste inte att MODO hade vunnit. Däremot hade det inte undgått mig att det spelades semifinaler och finaler i ishockey -- det gör det väl alltid?. Till skillnad från fotboll tycks ishockeyslutspel vara en uthållighetsutmaning, både för spelarna och för fansen. Matcherna spelas i bäst av sju (?), så det kan bli ganska många matcher.

På ett sätt påminner det mig om valrörelserna i främmande länder. Presidentvalet i USA följer svenska media rigoröst: vi får genast veta när en viss person bestämmer sig för att kandidera till att bli ett partis kandidat, inför själva presidentvalet som kommer långt senare. Eller jämför med valrörelsen i Frankrike, när vi ständigt får veta presidentkandidaternas ställning i den senaste väljerundersökningen. Intressant nog har de ett slags ishockeysystem i många länder: om den presidentkandidat som fått flest röster på valdagen inte fått mer än t.ex. 50% av rösterna, så blir det en andra valomgång.

Kommer Frankrike i framtiden att utöka till sju valomgångar för att det är så bra teve?

Etiketter: Frankrike, ishockey, politik, TV, USA