Fakta ur en undersåtes liv

En tysk film på svenska biografer, det händer inte varje dag. Det kanske skrämmer bort publiken om de vet att den är tysk? Är det därför SF väljer att marknadsföra filmen med en amerikansk titel, The Baader-Meinhof Complex i stället för originalets Der Baader-Meinhof Komplex, eller det svenska Baader-Meinhof-komplexet?

Det är mindre än ett år till nästa val i Sverige, men tidningarna fylls med sida efter sida om den amerikanska presidentvalskampanjen. Och innan dess handlade det om valet till presidentkandidat. Nä, ge mig en 22 sidig bilaga när valet är klart och strunta i att följa minsta detalj i valkampanjen!

Den 7 juni röstar vi i Sverige, men det är ju inte coolt och häftigt amerikanskt, utan bara till tråkiga Europaparlamentet... Att vi har rösträtt i det ena valet men inte i det andra tycks inte relevant, media hakar bara på vad media i USA jobbar med.

Etiketter: Amerika, Europaparlamentet, SF, Tyskland, USA, val

Tillbaka i Sverige, tillbaka i hösten. Men det är inte så tokigt alls, det är riktigt skönt att vara hemma faktiskt. L. mår lite bättre nu (hoppas det håller i sig) och vi har gått på bio: This is England visade sig vara en riktigt bra film. Helst ville vi gå på Sturebiografen, men det visade sig att alla biljetter redan var sålda. Det som överraskade mig var att när jag klickade på länken för att köpa biljetter kom jag till SF:s biljettförsäljning. Först tänkte jag att det blivit något fel, eller att Sture samarbetade med SF om biljetter, men sedan insåg jag att Triangelfilm ju gått i konkurs och att de tidigare var ägare till Sture... Äger SF Biografen Sture nu? Ja, det verkar inte bättre. Kul att biografen åtminstone inte lades ner, men trist att en av Stockholms allra bästa biografer faller i SF:s klor... Finns det bara Zita kvar nu? Zita och salongen ute på Filmhuset? Visst, det finns andra mindre aktörer, men Kvartersbiografen till exempel visar ju knappast något annat än bra stora filmer som gick på SF nyligen.

Nä, man kanske måste köpa sig en stor LCD-teve med FullHD, en PlayStation3 med blueray-spelare och köpa sina filmer själv i framtiden...

Etiketter: bio, film, SF, Sture, TV, Zita

Eftersom L hade en biocheck på SF som det var sista dagen att utnyttja igår, och jag har sedan länge presentkort som gäller på SF, så passade vi på att gå på bio. SF, inte Astoria, Zita eller Sture. SF. Bioprogrammet berättade att de visade några filmer vi kunde tänka oss att se. The Queen var en, men den gick bara på Lidingö och i Heron City. Marie Antoinette var en annan, men den gick bara dagtid. Vi valde The Departed på Medborgarplatsen.


Bild på de två infiltratörerna, hämtad från IMDB.

Jag kan varmt rekommendera filmen, även om den var lite blodig. Själv hade jag lite svårt att hänga med i filmen i början. Alla har nog hört att den handlar om en polis som infiltrerar ett kriminellt gäng i Boston, och en annan polis, som i själva verket jobbar för samma kriminella gäng. Två infiltratörer på varsin sida alltså. Problemet för mig var att jag under de första 20 minuterna inte såg någon skillnad på de två infiltratörerna! De var båda män i samma ålder och med samma frisyr. Det hela blev mycket förvirrande: nu är han hos polisen, nu är han bland skurkarna. Eller är det en tillbakablick? Varför blir han både utskälld och befodrad av polischefen? Visst kände jag till att det var två olika infiltratörer, men det var (för mig) inte lätt att hålla isär dem, och några av poängerna i början missade jag på grund av detta. (L kunde berättade dem för mig efteråt). Så om du har problem att känna igen ansikten och vill se den utmärkta filmen The Departed så har jag ett tips: den riktiga polisen, som infiltrerar det kriminella gänget, har lite skägg. Den andra killen, som infiltrerar polisen, har inte skägg.

Lycka till!

Etiketter: bio, film, infiltration, polis, prosopagnosi, SF