2008-01-09
Visar inget hjältemod på Södersjukhuset
Länge har jag gått och oroat mig, och idag trodde jag en stund att det skulle hända: jag höll på att svimma på Södersjukhuset.
Ända sedan jag svimmade på en biologilektion i åttan har jag vetat att jag kan svimma när jag tycker att något är obehagligt. Oftast har det med människokroppen att göra, men inte alltid -- biologiläraren i åttan bad mig plötsligt ta en promenad runt skolan när mina klasskamrater höll på att dissekera koögon. Även på bio har det svartnat för mig. Allra värst var det på antikrigsfilmen Johnny Got his Gun. Man fick aldrig se något riktigt otäckt i bild, men man hörde den skadade soldatens tankar och spekulationer kring hur hans kropp kunde tänkas se ut efter granatexplosionen. Sedan fick jag sitta med huvudet mellan benen i några minuter för att återhämta mig.
Så vad hände idag? L. och jag var på Södersjukhusets information om förlossningar. För mig framstår det som helt oundvikligt att jag kommer att svimma under själva förlossningen -- men än sen? Det händer säkert väldigt många. Men att svimma i en aula där 100 personer lyssnar på hur en förlossning går till, det skulle vara pinsamt. Jag höll mig på rätt köl genom hela föreläsningen, men jag skruvade på mig i bänken några gånger och lutade mig lite diskret framåt för att vara beredd att sänka huvudet om det behövdes. Det visades inga läskiga bilder alls, men jag tror att det är sämre för mig för då kan min fantasi göra det hundra gånger värre.
Faran över för den här gången, men det blir många fler tillfällen den närmaste tiden skulle jag tro.
Ända sedan jag svimmade på en biologilektion i åttan har jag vetat att jag kan svimma när jag tycker att något är obehagligt. Oftast har det med människokroppen att göra, men inte alltid -- biologiläraren i åttan bad mig plötsligt ta en promenad runt skolan när mina klasskamrater höll på att dissekera koögon. Även på bio har det svartnat för mig. Allra värst var det på antikrigsfilmen Johnny Got his Gun. Man fick aldrig se något riktigt otäckt i bild, men man hörde den skadade soldatens tankar och spekulationer kring hur hans kropp kunde tänkas se ut efter granatexplosionen. Sedan fick jag sitta med huvudet mellan benen i några minuter för att återhämta mig.
Så vad hände idag? L. och jag var på Södersjukhusets information om förlossningar. För mig framstår det som helt oundvikligt att jag kommer att svimma under själva förlossningen -- men än sen? Det händer säkert väldigt många. Men att svimma i en aula där 100 personer lyssnar på hur en förlossning går till, det skulle vara pinsamt. Jag höll mig på rätt köl genom hela föreläsningen, men jag skruvade på mig i bänken några gånger och lutade mig lite diskret framåt för att vara beredd att sänka huvudet om det behövdes. Det visades inga läskiga bilder alls, men jag tror att det är sämre för mig för då kan min fantasi göra det hundra gånger värre.
Faran över för den här gången, men det blir många fler tillfällen den närmaste tiden skulle jag tro.
Etiketter: bio, biologi, förlossning, klen, svimma
2007-09-15
Film är bäst på ... SF?
Tillbaka i Sverige, tillbaka i hösten. Men det är inte så tokigt alls, det är riktigt skönt att vara hemma faktiskt. L. mår lite bättre nu (hoppas det håller i sig) och vi har gått på bio: This is England visade sig vara en riktigt bra film. Helst ville vi gå på Sturebiografen, men det visade sig att alla biljetter redan var sålda. Det som överraskade mig var att när jag klickade på länken för att köpa biljetter kom jag till SF:s biljettförsäljning. Först tänkte jag att det blivit något fel, eller att Sture samarbetade med SF om biljetter, men sedan insåg jag att Triangelfilm ju gått i konkurs och att de tidigare var ägare till Sture... Äger SF Biografen Sture nu? Ja, det verkar inte bättre. Kul att biografen åtminstone inte lades ner, men trist att en av Stockholms allra bästa biografer faller i SF:s klor... Finns det bara Zita kvar nu? Zita och salongen ute på Filmhuset? Visst, det finns andra mindre aktörer, men Kvartersbiografen till exempel visar ju knappast något annat än bra stora filmer som gick på SF nyligen.
Nä, man kanske måste köpa sig en stor LCD-teve med FullHD, en PlayStation3 med blueray-spelare och köpa sina filmer själv i framtiden...
Nä, man kanske måste köpa sig en stor LCD-teve med FullHD, en PlayStation3 med blueray-spelare och köpa sina filmer själv i framtiden...
Etiketter: bio, film, SF, Sture, TV, Zita
2007-02-08
Två infiltratörer, men vem är vem?
Eftersom L hade en biocheck på SF som det var sista dagen att utnyttja igår, och jag har sedan länge presentkort som gäller på SF, så passade vi på att gå på bio. SF, inte Astoria, Zita eller Sture. SF. Bioprogrammet berättade att de visade några filmer vi kunde tänka oss att se. The Queen var en, men den gick bara på Lidingö och i Heron City. Marie Antoinette var en annan, men den gick bara dagtid. Vi valde The Departed på Medborgarplatsen.
Bild på de två infiltratörerna, hämtad från IMDB.
Jag kan varmt rekommendera filmen, även om den var lite blodig. Själv hade jag lite svårt att hänga med i filmen i början. Alla har nog hört att den handlar om en polis som infiltrerar ett kriminellt gäng i Boston, och en annan polis, som i själva verket jobbar för samma kriminella gäng. Två infiltratörer på varsin sida alltså. Problemet för mig var att jag under de första 20 minuterna inte såg någon skillnad på de två infiltratörerna! De var båda män i samma ålder och med samma frisyr. Det hela blev mycket förvirrande: nu är han hos polisen, nu är han bland skurkarna. Eller är det en tillbakablick? Varför blir han både utskälld och befodrad av polischefen? Visst kände jag till att det var två olika infiltratörer, men det var (för mig) inte lätt att hålla isär dem, och några av poängerna i början missade jag på grund av detta. (L kunde berättade dem för mig efteråt). Så om du har problem att känna igen ansikten och vill se den utmärkta filmen The Departed så har jag ett tips: den riktiga polisen, som infiltrerar det kriminella gänget, har lite skägg. Den andra killen, som infiltrerar polisen, har inte skägg.
Lycka till!
Bild på de två infiltratörerna, hämtad från IMDB.
Jag kan varmt rekommendera filmen, även om den var lite blodig. Själv hade jag lite svårt att hänga med i filmen i början. Alla har nog hört att den handlar om en polis som infiltrerar ett kriminellt gäng i Boston, och en annan polis, som i själva verket jobbar för samma kriminella gäng. Två infiltratörer på varsin sida alltså. Problemet för mig var att jag under de första 20 minuterna inte såg någon skillnad på de två infiltratörerna! De var båda män i samma ålder och med samma frisyr. Det hela blev mycket förvirrande: nu är han hos polisen, nu är han bland skurkarna. Eller är det en tillbakablick? Varför blir han både utskälld och befodrad av polischefen? Visst kände jag till att det var två olika infiltratörer, men det var (för mig) inte lätt att hålla isär dem, och några av poängerna i början missade jag på grund av detta. (L kunde berättade dem för mig efteråt). Så om du har problem att känna igen ansikten och vill se den utmärkta filmen The Departed så har jag ett tips: den riktiga polisen, som infiltrerar det kriminella gänget, har lite skägg. Den andra killen, som infiltrerar polisen, har inte skägg.
Lycka till!
Etiketter: bio, film, infiltration, polis, prosopagnosi, SF
