Fakta ur en undersåtes liv

Under pappaledigheten är det lite klurigare att hänga på kafé. Jag gillar att hänga på kafé för att få en liten stund för mig själv, i ett hav av människor: trots att jag är ensam är jag inte riktigt ensam. Tillsammans med sonen blir det något annat. Om han ska äta går det ganska bra, då har han något att göra, men annars har han ju så klart inte tålamod att låta mig sitta där och läsa.

Ändå händer det att jag hamnar på kafé. Igår skulle jag undersöka om jag behövde köpa en ny blandare till köket eller inte och reste till Odenplan för att gå till den eminenta Rörbutiken som finns där. Tyvärr hade de lunchstängt mellan 14 och 15, så jag var tvungen att fördriva 45 minuter innan de öppnade. Först fällde jag ned barnvagnen till liggläge och gav sonen en kudde. Sedan tog jag en kort promenad som lyckades söva honom, och därefter kunde jag slinka in på C0ffee By George på Odenplan. Där tog jag en kopp kaffe och läste lite i en bok samtidigt som bebisen sov i vagnen bredvid mig.

När jag såg mig omkring på kaféet blev jag lite förvånad. Där var uppskattningsvis ett drygt dussin barnvagnar i lokalen – men bara mammor, inga pappor! Jag har två teorier kring detta. Den första är att det är lättare att gå på kafé med en väldigt liten bebis, som inte vill upp och röra på sig. Eftersom mammorna oftast är föräldralediga före papporna kan detta vara en förklaring. Den andra teorin är att mammorna är mer sociala och går mer på kaféer. Visst brukar det vara en liten majoritet kvinnor på kaféer?

Etiketter: kafé, pappaledig